Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.
 

Skit fult men bryr mig inte så mycket ändå. Pappa såg den här och ville prata men jag orkar inte prata och tänka.
 

Bifogade filer

  • IMG_20210919_193007090~2.jpg
    IMG_20210919_193007090~2.jpg
    254,2 KB · Visningar: 115
Vad jag fattade så var det att han blev ju stark igår på pay and jumpen. Så på en linje skulle han gå på sex språng men gick på fem. Så idag skulle hon typ rida till han och hade två mini hinder och han gjorde typ lika och lyssnade inte och drog på. Så tror om jag fattade rätt så tog hon tag i han ordentligt och gjorde halt först då och sen nästa gång så tog hon en halvhalt och då gjorde han världens bock språng som hon var inte beredd på alls.

Det blev nog lite mycket press bara, tror inte att du behöver oroa dig för att han har ont nånstans. Min häst gjorde nåt liknande när jag satte lite för mycket tryck när jag skulle göra en bytesserie efter att hästen gjort lite slappa byten. Det gjorde ont. På mig. I två månader medan revbenen läkte... :crazy:
 
Det känns bara som det är ALLT jag gör HELA tiden. Bara vila och ta det lugnt och inte göra nånting och låta tiden gå liksom. Men jag har varit inlagd i typ två månader nu och känns som jag ALDRIG kommer bli så bra så jag får komma härifrån. För ja okej jag har gjort några framsteg. Men har gjort baksteg också så är ändå nästan ingen skillnad. Och jag vet att jag skulle behöva prata med läkaren om massa saker men jag orkar liksom inte.

Två månader är sjukt mycket tid när man är i din ålder, men en fjärt i rymden när man tittar på ett helt liv. Jag tycker att det är intressant och lite läskigt att se vad som händer när du får lite mer näring i dig, för då blir tidsperspektiven plötsligt längre när du skriver och det finns en framtid. Dessutom blir dina perspektiv vidare och du klarar att tänka i flera led och tänka utanför dig själv. När det börjar svaja med näringen blir din värld mindre och mindre. Vila och ta det lugnt och låta tiden gå - jo, men det är ju vad som behövs för att näringen ska räcka till för att göra tankarna klarare och världen större. För att du ska steg för steg ska kunna se monstret i ögonen och se vad det verkligen är. Att det är monstret som är fel och inte du och att det är du som har makten över det.
 
Vet inte hur jag ska skriva men vill ändå berätta. Men fick jätte jätte mycket ångest efter kvällsfika och gjorde idiot saker och blev helt konstig som jag inte hade kontroll själv nästan som det blev hemma. Så blev jätte bråk och var helt fucked up i huvudet och slog pappa och massa. Men fick eller rättare sagt blev tvingad ta nån annan medicin så nu har värsta paniken försvunnit men börjar bli jätte jätte trött så kommer nog somna snart.
 
Vet inte hur jag ska skriva men vill ändå berätta. Men fick jätte jätte mycket ångest efter kvällsfika och gjorde idiot saker och blev helt konstig som jag inte hade kontroll själv nästan som det blev hemma. Så blev jätte bråk och var helt fucked up i huvudet och slog pappa och massa. Men fick eller rättare sagt blev tvingad ta nån annan medicin så nu har värsta paniken försvunnit men börjar bli jätte jätte trött så kommer nog somna snart.
Men stackars, stackars dig, jag antar att du känner dig väldigt inträngd i ett hörn etc. :heart
 
Vet inte hur jag ska skriva men vill ändå berätta. Men fick jätte jätte mycket ångest efter kvällsfika och gjorde idiot saker och blev helt konstig som jag inte hade kontroll själv nästan som det blev hemma. Så blev jätte bråk och var helt fucked up i huvudet och slog pappa och massa. Men fick eller rättare sagt blev tvingad ta nån annan medicin så nu har värsta paniken försvunnit men börjar bli jätte jätte trött så kommer nog somna snart.

Skönt om du fått sova och kan vakna till en ny dag. Hoppas att förutsättningarna är bättre, och att ni kan prata igenom det som hände på ett konstruktivt sätt och komma vidare. T ex om ni kan komma på vad som utlöste jätteångesten så kanske det går att bryta det tidigare nästa gång, så det inte hinner bli så stökigt.
 
Men stackars, stackars dig, jag antar att du känner dig väldigt inträngd i ett hörn etc. :heart
Ja eller liksom nu efter så känns det mest pinsamt och äckligt och att jag är så konstig liksom. Och blir såå äcklad av migsjälv när jag tänker på hur jag var igår och känns typ inte som JAG. För som jag brukar vara är typ helt tvärt mot hur jag var igår.
Och igår så var det så sjukt mycket panik och det blev typ som en sak triggade en annan sak så blev det så allt bara ökade och ökade. Så var att dom har tvungen att hålla fast mig så fick jag ännu mer panik och äckel känslor av det och blev ännu värre och sådär höll det på liksom. Så ja helt kaos kan man säga och nu skäms jag sååå mycket för allt.
 
Skönt om du fått sova och kan vakna till en ny dag. Hoppas att förutsättningarna är bättre, och att ni kan prata igenom det som hände på ett konstruktivt sätt och komma vidare. T ex om ni kan komma på vad som utlöste jätteångesten så kanske det går att bryta det tidigare nästa gång, så det inte hinner bli så stökigt.
Ja vi har pratat lite och ska prata om det mera sen med läkaren också. Fast vill inte prata genom det mer och förklara men måste iallafall så har inget val ändå.
 
Ja vi har pratat lite och ska prata om det mera sen med läkaren också. Fast vill inte prata genom det mer och förklara men måste iallafall så har inget val ändå.

Det är skitjobbigt att behöva prata om sådant en helst vill glömma bort och bara vill ska försvinna. Tyvärr är det nödvändigt för att lösa problemet och slippa göra om det. Du kommer hitta nya strategier för att hantera de här situationerna, och du är på rätt ställe med bra hjälp för att fixa det. För du gör det - fixar det alltså. Det är inte lätt och det är inte enkelt, men små, små steg framåt så kommer ni att lösa det.

Tyvärr är det så med mycket i livet. Vi behöver prata om det för att lösa problem. Prata, prata, prata. All terapi går ut på prat. Våga öppna upp och berätta, du kan berätta genom teckningar eller att skriva. Du fixar det.
 
Det är skitjobbigt att behöva prata om sådant en helst vill glömma bort och bara vill ska försvinna. Tyvärr är det nödvändigt för att lösa problemet och slippa göra om det. Du kommer hitta nya strategier för att hantera de här situationerna, och du är på rätt ställe med bra hjälp för att fixa det. För du gör det - fixar det alltså. Det är inte lätt och det är inte enkelt, men små, små steg framåt så kommer ni att lösa det.

Tyvärr är det så med mycket i livet. Vi behöver prata om det för att lösa problem. Prata, prata, prata. All terapi går ut på prat. Våga öppna upp och berätta, du kan berätta genom teckningar eller att skriva. Du fixar det.
Tack :heart
Och ja det är jätte jobbigt att prata om allt och går inte att förklara vissa saker. Men var ju ändå tvungen men nu har vi iallafall pratat genom det och har en plan liksom ifall det blir lika igen. Så det borde väl kännas bra men känns ändå mest dumt och onödigt. Men typ allt känns ju onödigt ändå och jag vill inte prata och ha massa problem och vara så konstig och äcklig hela tiden men det spelar ju ingen roll om jag inte vill.
 
Tack :heart
Och ja det är jätte jobbigt att prata om allt och går inte att förklara vissa saker. Men var ju ändå tvungen men nu har vi iallafall pratat genom det och har en plan liksom ifall det blir lika igen. Så det borde väl kännas bra men känns ändå mest dumt och onödigt. Men typ allt känns ju onödigt ändå och jag vill inte prata och ha massa problem och vara så konstig och äcklig hela tiden men det spelar ju ingen roll om jag inte vill.

Jo, det spelar visst roll vad du vill. Det är ju i den viljan (att vilja ha en förändring) som förändringen ligger. Men det är inte lätt att kämpa på hela tiden, för att komma dit. Du förändras ju hela tiden. Nu har du ju t ex vänt gårdagen till något positivt. Du har lyckats prata igenom det, ni har en plan. Att det hände går inte att ändra på i efterhand, så det bästa är att hitta ett sätt att tackla det på. Och det har ni gjort. Bra gjort!
 
@EmmaFilippa vill bara säga att du inte är jobbig eller äcklig! Du är modig och klok och skön. Och du behöver inte må dåligt över vad som hände i går, det är sjukdomens fel och inte ditt.

Hoppast det gått bättre med maten i dag! Vet du om du kan få träffa hundarna igen snart?
 
@EmmaFilippa vill bara säga att du inte är jobbig eller äcklig! Du är modig och klok och skön. Och du behöver inte må dåligt över vad som hände i går, det är sjukdomens fel och inte ditt.

Hoppast det gått bättre med maten i dag! Vet du om du kan få träffa hundarna igen snart?
Jag skulle få träffa dom idag men jag har sagt att jag inte vill. Eller jo jag VILL ju såklart men det här låter kanske konstigt men jag vågar typ inte. För jag blir typ rädd för min egen hjärna när det blir sådär som igår så vågar typ inte göra nånting då.
Fast jag vet att det inte är så bra att undvika allt heller så blir det liksom att man blir rädd för själva rädslan så blir det ett undvikande beteende och man får mer ångest istället och massa sånt. Men kände ändå att idag skulle bli för svårt även fast jag bara träffar dom ett tag utanför. Så tror det nog blir imorgon kanske.
 
Jag skulle få träffa dom idag men jag har sagt att jag inte vill. Eller jo jag VILL ju såklart men det här låter kanske konstigt men jag vågar typ inte. För jag blir typ rädd för min egen hjärna när det blir sådär som igår så vågar typ inte göra nånting då.
Fast jag vet att det inte är så bra att undvika allt heller så blir det liksom att man blir rädd för själva rädslan så blir det ett undvikande beteende och man får mer ångest istället och massa sånt. Men kände ändå att idag skulle bli för svårt även fast jag bara träffar dom ett tag utanför. Så tror det nog blir imorgon kanske.
Du resonerar så klokt! Den där svåra avvägningen mellan vill men vågar inte är en av de vardagliga striderna att utkämpa.
 

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har ju anmält en sak som har hänt. Och då säger flera att det är bra och rätt och alltmöjligt. Men det KÄNNS verkligen inte så...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 231
  • Artikel
Dagbok Först innan jag skriver dethär så vill jag BE att ni kan ha respekt för att det är jobbiga saker. Jag VILL skriva om det och jag VILL...
6 7 8
Svar
140
· Visningar
8 066
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Ända sen jag fick en diagnos att jag har autism så har jag HATAT det. För att det är som en diagnos att man är FEL enligt sam hället och...
5 6 7
Svar
127
· Visningar
6 385
  • Artikel
Dagbok Igår fick jag reda på att en person är död. En som jag har känt i nästan hela mitt liv iallafall som jag kommer håg. Hon är två år yngre...
2 3
Svar
55
· Visningar
2 960

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp