Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.
 

Jo och jag har en annan medicin som gör så jag har lite mindre ångest. Eller mindre stark eller hur jag ska förklara. Så ja risken borde ju vara mindre iallafall men är ändå rädd för det.
Och ja jag vet att alla säkert vill hjälpa till så det ska gå bra och så men känns bara som jag inte klarar nånting och ingen litar på mig så kan inte lita på migsjälv att jag skulle klara det heller.

Men du klarar en massa saker! Du beskriver och ritar så bra hur du mår, och du tänker så klokt!
Det att våga lita på någon tar ju sin tid, även med sig själv. Men man måste bara forsöka, och låta det ta den tid det tar.

Har du pärlat något mer på sistonde? Eller gjort något annat i dag? :)
 
Men du klarar en massa saker! Du beskriver och ritar så bra hur du mår, och du tänker så klokt!
Det att våga lita på någon tar ju sin tid, även med sig själv. Men man måste bara forsöka, och låta det ta den tid det tar.

Har du pärlat något mer på sistonde? Eller gjort något annat i dag? :)
Fast jag klarar ju typ inget med mat och prata och permisoner och allt sånt och bara vara normal. Sånt som typ ALLA klarar utom jag.
Och ja jag gjorde några armband igår men annars gjorde jag inget pyssel. Och sen så kollade vi på en film på kvällen. Men gjorde inte så jätte mycket för var en väldigt jobbig dag för mig på eftermiddagen och kvällen. Men hoppas idag blir bättre för iallafall som planen är så ska jag träffa hundarna idag. Så hoppas att jag kan det!
 
Fast jag klarar ju typ inget med mat och prata och permisoner och allt sånt och bara vara normal. Sånt som typ ALLA klarar utom jag.
Och ja jag gjorde några armband igår men annars gjorde jag inget pyssel. Och sen så kollade vi på en film på kvällen. Men gjorde inte så jätte mycket för var en väldigt jobbig dag för mig på eftermiddagen och kvällen. Men hoppas idag blir bättre för iallafall som planen är så ska jag träffa hundarna idag. Så hoppas att jag kan det!
Tyvärr är det många unga tjejer som kämpar med anorexia på olika sätt. Det är en sådan kroppshets, utseendefixering och stress runt omkring dem i samhället, så det är inte konstigt att det blir så. Det är svårt att vara ung nu. Det pratas för lite om hur viktig insidan är; att vara snäll och omtänksam, vara rädd om sig själv och sitt mående, vara en bra vän. Om folk kunde få "likes" och "följare" för det istället vore det bättre.

Jag vet inte om du har träffat någon av de andra som är inlagda där du är? Kanske finns det någon du skulle kunna prata med lite, som är i samma situation, om du vill.

Hoppas idag blir en bra dag för dig, med blöta hundpussar som bonus. Kram. 🐶:heart
 
Förlåt att jag nästan bara klagar men behöver typ få ur saker ibland bara. Och det hjälper inte att säga till nån för dom kan ändå inte göra nåt. Men ja jag är såååå trött på exakt allt med att vara jag. Jag hatar allt med hur jag ser ut och hur jag är och att jag har anorexi och inte kan klara helt normala saker. Och jag är så sjukt misslyckad fast endel säger emot att jag är sjuk och så och ja jag vet men det är många som är det som iallafall kan gå i skolan och andra normala saker eller iallafall får vara hemma. Och jag har inte ens varit hemma sen jag skärde mig och typ rymde och allt detdär och jag vill nästan inte ens få åka hem. Eller jag är typ rädd för det. Och är såå jävla trött på att jag är snart 15 år och är rädd för att få åka hem! Alltså hur stört är inte det? Och att jag ser ut som jag är typ 12 eller nåt fast jag vill ändå inte ha bröst och rumpa och såna saker så vill inte ens se ut som en kvinna liksom. Men vill inte se ut som en liten unge heller så kommer aldrig vara nöjd iallafall. Utan hur jag än är så kommer jag hata det. Och ja kan fortsätta hur länge som helst om allt fult och äckligt och dåligt om mig men det hjälper ju inte. Men vill bara få ur mig det liksom och att jag vet att jag är skit jobbig och misslyckas med allt och fattar att ingen orkar bry sig och sånt. Så jag förstår ju alla andra så inget dumt mot dom. Men jag kan ändå inte vara normal och det är sååå jävla jobbigt så ingen fattar.
Jag förstår. Jag är 38år och det är inte förrän de senaste åren som jag lärt mig acceptera och ibland t om tycka om min kropp även om jag trillar dit ibland.

För mig handlar det om att flytta fokus från hur kroppen ser ut till hur den fungerar. Min kropp har gett mig 2 underbara barn, den har åkt skidor, klättrat, vandrat, ridit, åkt i backen, fått för lite sömn, dansat och burit mig genom livet. Vi må ha våra duster ibland, kroppen och jag, men den är oftast helt fantastisk.

Jag hoppas att du också kommer dit så småningom ♥️
 
Tyvärr är det många unga tjejer som kämpar med anorexia på olika sätt. Det är en sådan kroppshets, utseendefixering och stress runt omkring dem i samhället, så det är inte konstigt att det blir så. Det är svårt att vara ung nu. Det pratas för lite om hur viktig insidan är; att vara snäll och omtänksam, vara rädd om sig själv och sitt mående, vara en bra vän. Om folk kunde få "likes" och "följare" för det istället vore det bättre.

Jag vet inte om du har träffat någon av de andra som är inlagda där du är? Kanske finns det någon du skulle kunna prata med lite, som är i samma situation, om du vill.

Hoppas idag blir en bra dag för dig, med blöta hundpussar som bonus. Kram. 🐶:heart
Jo jag har träffat andra här lite men jag vill inte prata med dom och typ bli kompis med dom.
Och tack :heart
 
Jag förstår. Jag är 38år och det är inte förrän de senaste åren som jag lärt mig acceptera och ibland t om tycka om min kropp även om jag trillar dit ibland.

För mig handlar det om att flytta fokus från hur kroppen ser ut till hur den fungerar. Min kropp har gett mig 2 underbara barn, den har åkt skidor, klättrat, vandrat, ridit, åkt i backen, fått för lite sömn, dansat och burit mig genom livet. Vi må ha våra duster ibland, kroppen och jag, men den är oftast helt fantastisk.

Jag hoppas att du också kommer dit så småningom ♥️
Jag fattar hur du menar men jag kan inte tänka på att den kan göra massa saker för jag får ju ändå inte göra nånting.
 
Jag har inte så mycket att skriva om men vill ändå skriva. Fast har inget att berätta om alls. Vaknade ganska tidigt och då började jag ha lite jobbiga tankar redan imorse och sen har dom varit kvar hela tiden. Så har försökt rita eller göra nåt pärldjur eller armband men allt sånt känns bara jobbigt. Och har messat mamma och pappa så dom vet iallafall lite hur jag mår. Men jag vill inte prata med nån eller göra nåt. Så jag gör typ ingenting och bara försöker att inte gråta typ. Skulle vilja läsa också men det är helt omöjligt och kan inte hålla fokus ALLS om jag försöker läsa.
Och nu är det snart lunch också som jag vet kommer bli skit jobbigt. Är sååå himla trött på allt dethär. Så det låter väl stört men jag har typ olika fantasi tankar att jag skulle dö på olika sätt som är typ det mest possitiva i mitt huvud. Fast så får man typ inte säga men är så iallafall.
 
Jag har inte så mycket att skriva om men vill ändå skriva. Fast har inget att berätta om alls. Vaknade ganska tidigt och då började jag ha lite jobbiga tankar redan imorse och sen har dom varit kvar hela tiden. Så har försökt rita eller göra nåt pärldjur eller armband men allt sånt känns bara jobbigt. Och har messat mamma och pappa så dom vet iallafall lite hur jag mår. Men jag vill inte prata med nån eller göra nåt. Så jag gör typ ingenting och bara försöker att inte gråta typ. Skulle vilja läsa också men det är helt omöjligt och kan inte hålla fokus ALLS om jag försöker läsa.
Och nu är det snart lunch också som jag vet kommer bli skit jobbigt. Är sååå himla trött på allt dethär. Så det låter väl stört men jag har typ olika fantasi tankar att jag skulle dö på olika sätt som är typ det mest possitiva i mitt huvud. Fast så får man typ inte säga men är så iallafall.
Det är viktigt att du delar med dig av de tankarna om döden med dina föräldrar och personalen. Har ni en emoji för det? Jag är hemskt ledsen att du känner så. Du är värdefull. :heart

Har du kvar sonden fortfarande eller ska du försöka äta nu?
 
Det är viktigt att du delar med dig av de tankarna om döden med dina föräldrar och personalen. Har ni en emoji för det? Jag är hemskt ledsen att du känner så. Du är värdefull. :heart

Har du kvar sonden fortfarande eller ska du försöka äta nu?
Jag har sonden men ska försöka äta också för helst ska jag ta bort den imorgon.
 
Fast jag klarar ju typ inget med mat och prata och permisoner och allt sånt och bara vara normal. Sånt som typ ALLA klarar utom jag.

Alla klarar inte det. Men när jag har svårt för något så ser hela världen ut att vara proppfull med människor som helt galant klarar det jag har problem med. Jag inser att jag klarar massor som de har jättesvårt för, så det jämnar ut sig.

JUST NU har du svårt för de här sakerna. Det är kämpigt och orättvist och trist och apigt, men det är ju som det är. Frågan är vad som kan få det att lossna lite, lite, lite och bli lite, lite, lite bättre. För även om det tar jättelångt tid att gå till Kina när en är myra, så kommer en ju såsmåningom fram även om en tar pyttesmå och jättefå steg i rätt riktning. Det är skitjobbigt att börja med något när jag ser att jag har såååå himla långt innan jag är där jag vill. Fast väldigt många gångar känner jag att bara jag kommer en bit på vägen så blir det lättare att fortsätta.

Du har tagit många myrsteg hittills, som du kanske inte ser själv (för det är jättesvårt att se när en själv är mitt uppe i skiten). Men du kommunicerar med bilder på ett superbra sätt, som jag tror du inte gjorde när du kom till BUP. Du skriver jättemycket här om hur du känner och tänker. Du sätter ord på vad du känner, och jag kan förstå att det ibland kan skapa ångest - att det faktiskt är så som det är (för det blir mycket tydligare när en själv formulerar och erkänner det). Men det går framåt. Varje dag. Vissa saker blir annorlunda (och det kan en ibland tolka som negativt). Fast jag tycker att det mest negativa är att det inte händer något ALLS. Det är svårare (för mig). Ibland får en ju ta en omväg (som kanske tar längre tid) för att komma till målet. Det behöver inte betyda att jag går baklänges eller att jag är tillbaka på noll. Det är bara en omväg, och den vägen kanske är bättre än den jag tänkte från början.

Jag tror att det är jätteviktigt för dig att vila och ladda batterierna. Både din kropp och hjärna är helt utbrända av all näringsbrist, kämpande, ångest och tankar.

Var rädd om dig!
 
Senast ändrad:
Alla klarar inte det. Men när jag har svårt för något så ser hela världen ut att vara proppfull med människor som helt galant klarar det jag har problem med. Jag inser att jag klarar massor som de har jättesvårt för, så det jämnar ut sig.

JUST NU har du svårt för de här sakerna. Det är kämpigt och orättvist och trist och apigt, men det är ju som det är. Frågan är vad som kan få det att lossna lite, lite, lite och bli lite, lite, lite bättre. För även om det tar jättelångt tid att gå till Kina när en är myra, så kommer en ju såsmåningom fram även om en tar pyttesmå och jättefå steg i rätt riktning. Det är skitjobbigt att börja med något när jag ser att jag har såååå himla långt innan jag är där jag vill. Fast väldigt många gångar känner jag att bara jag kommer en bit på vägen så blir det lättare att fortsätta.

Du har tagit många myrsteg hittills, som du kanske inte ser själv (för det är jättesvårt att se när en själv är mitt uppe i skiten). Men du kommunicerar med bilder på ett superbra sätt, som jag tror du inte gjorde när du kom till BUP. Du skriver jättemycket här om hur du känner och tänker. Du sätter ord på vad du känner, och jag kan förstå att det ibland kan skapa ångest - att det faktiskt är så som det är (för det blir mycket tydligare när en själv formulerar och erkänner det). Men det går framåt. Varje dag. Vissa saker blir annorlunda (och det kan en ibland tolka som negativt). Fast jag tycker att det mest negativa är att det inte händer något ALLS. Det är svårare (för mig). Ibland får en ju ta en omväg (som kanske tar längre tid) för att komma till målet. Det behöver inte betyda att jag går baklänges eller att jag är tillbaka på noll. Det är bara en omväg, och den vägen kanske är bättre än den jag tänkte från början.

Jag tror att det är jätteviktigt för dig att vila och ladda batterierna. Både din kropp och hjärna är helt utbrända av all näringsbrist, kämpande, ångest och tankar.

Var rädd om dig!
Det känns bara som det är ALLT jag gör HELA tiden. Bara vila och ta det lugnt och inte göra nånting och låta tiden gå liksom. Men jag har varit inlagd i typ två månader nu och känns som jag ALDRIG kommer bli så bra så jag får komma härifrån. För ja okej jag har gjort några framsteg. Men har gjort baksteg också så är ändå nästan ingen skillnad. Och jag vet att jag skulle behöva prata med läkaren om massa saker men jag orkar liksom inte.
 
Vill skriva om en sak som ni kanske tycker är töntigt eller så. Men iallafall så hon som hjälper oss med O blev av bockad idag. Och saken är att han har ALDRIG gjort så innan. Så i mitt huvud så tänker jag direkt då att han säkert har ont nånstans och kommer bli halt jätte länge som C var hela sommaren och massa sånt. Och liksom jag kan ju inte göra nåt så det är skit jobbigt. Och han kanske inte har ont alls men jag tänker ändå att han kanske står där och har ont nånstans och inte kan säga liksom så blir jag jätte orolig för han.
 
Vill skriva om en sak som ni kanske tycker är töntigt eller så. Men iallafall så hon som hjälper oss med O blev av bockad idag. Och saken är att han har ALDRIG gjort så innan. Så i mitt huvud så tänker jag direkt då att han säkert har ont nånstans och kommer bli halt jätte länge som C var hela sommaren och massa sånt. Och liksom jag kan ju inte göra nåt så det är skit jobbigt. Och han kanske inte har ont alls men jag tänker ändå att han kanske står där och har ont nånstans och inte kan säga liksom så blir jag jätte orolig för han.
Men så jobbigt att inte kunna vara där. Vad hände? Hoppade de?
 
Men så jobbigt att inte kunna vara där. Vad hände? Hoppade de?
Vad jag fattade så var det att han blev ju stark igår på pay and jumpen. Så på en linje skulle han gå på sex språng men gick på fem. Så idag skulle hon typ rida till han och hade två mini hinder och han gjorde typ lika och lyssnade inte och drog på. Så tror om jag fattade rätt så tog hon tag i han ordentligt och gjorde halt först då och sen nästa gång så tog hon en halvhalt och då gjorde han världens bock språng som hon var inte beredd på alls.
 
Vad jag fattade så var det att han blev ju stark igår på pay and jumpen. Så på en linje skulle han gå på sex språng men gick på fem. Så idag skulle hon typ rida till han och hade två mini hinder och han gjorde typ lika och lyssnade inte och drog på. Så tror om jag fattade rätt så tog hon tag i han ordentligt och gjorde halt först då och sen nästa gång så tog hon en halvhalt och då gjorde han världens bock språng som hon var inte beredd på alls.
Då var det nog det, att de inte var överens. Då skulle inte jag oroa mig för att han har ont i första läget iaf. En del ponnyer som kommer ifrån Irland har ju blivit ganska hårt ridna, för att de inte ska stanna på hinder. Så de kan behöva lite tid och trygghet för att få bort stressen och bara hitta hoppglädje. Gick det bra med tjejen iaf då?
 
Vad jag fattade så var det att han blev ju stark igår på pay and jumpen. Så på en linje skulle han gå på sex språng men gick på fem. Så idag skulle hon typ rida till han och hade två mini hinder och han gjorde typ lika och lyssnade inte och drog på. Så tror om jag fattade rätt så tog hon tag i han ordentligt och gjorde halt först då och sen nästa gång så tog hon en halvhalt och då gjorde han världens bock språng som hon var inte beredd på alls.

Jag hade nog tolkat det som ett protestryck "släpp mig kärring så jag kan springa i egen takt". Typ.
 
Då var det nog det, att de inte var överens. Då skulle inte jag oroa mig för att han har ont i första läget iaf. En del ponnyer som kommer ifrån Irland har ju blivit ganska hårt ridna, för att de inte ska stanna på hinder. Så de kan behöva lite tid och trygghet för att få bort stressen och bara hitta hoppglädje. Gick det bra med tjejen iaf då?
Ja kanske men han har ALDRIG gjort så innan. Så därför jag iallafall blir orolig.
Och ja det gick bra med henne! Hon gjorde inte illa sig nånting så det var ju väldigt tur!
 
Ja kanske men han har ALDRIG gjort så innan. Så därför jag iallafall blir orolig.
Och ja det gick bra med henne! Hon gjorde inte illa sig nånting så det var ju väldigt tur!
Nej det förstår jag att du blir orolig; är ju jobbigt när du själv inte var där också. Kan ju vara bra att kolla upp honom så han inte har ont i ryggen eller sadeln klämmer osv, så du vet iaf. Skönt att allt gick bra med henne.
 

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har ju anmält en sak som har hänt. Och då säger flera att det är bra och rätt och alltmöjligt. Men det KÄNNS verkligen inte så...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 230
  • Artikel
Dagbok Först innan jag skriver dethär så vill jag BE att ni kan ha respekt för att det är jobbiga saker. Jag VILL skriva om det och jag VILL...
6 7 8
Svar
140
· Visningar
8 066
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Ända sen jag fick en diagnos att jag har autism så har jag HATAT det. För att det är som en diagnos att man är FEL enligt sam hället och...
5 6 7
Svar
127
· Visningar
6 378
  • Artikel
Dagbok Igår fick jag reda på att en person är död. En som jag har känt i nästan hela mitt liv iallafall som jag kommer håg. Hon är två år yngre...
2 3
Svar
55
· Visningar
2 941

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp