Barn arbetade i stallet – stoppas av förbundet

Utredningen av missförhållandena hos en ridklubb i Stockholms län fortsätter. Nu stoppar Svenska Ridsportförbundet barn från att arbeta i stallet i utbyte mot ridlektioner. Samtidigt vill klubben slänga ut privatryttarna.

 

[Roheryn]

Det är ju som du säger mycket runtomkring, och det är just där det är mycket värt att ha en vuxen som hjälper, snarare än en t ex tolvåring. Även om tolvåriga ridskoleelever kanske tycker att de är mästare i stallet, så kan de ju egentligen väldigt lite. Och ännu mindre om hur man lär ut på ett pedagogiskt sätt.

Jag tänker att det finns många andra tillfällen där barn kan hjälpa barn, och barn kan öva självständighet, än att just hästarna ska behöva ställa upp på det. De har det väl tufft nog ändå, ridskolehästarna, utan att dessutom behöva vara verktyg för att barn ska få öva på sin pedagogiska förmåga.

Som förälder kan man ju också påverka själv. Om man tycker det är väldigt viktigt att barnet utför sitt intresse helt själv utan att föräldrarna finns i närheten, så finns det ju massor med andra aktiviteter att välja på. Aktiviteter dit barnet kan ta sig själv dessutom, och få öva på att göra allt själv - komma ihåg tiden, packa rätt saker, gå dit, genomföra träningen, och gå hem igen. Jag har inte alls upplevt att det finns brist på aktiviteter som ger barnet möjlighet att öva självständighet, så att hästarna måste ställa upp på det.

Dessutom har ju många ridande barn ridande föräldrar, och de som inte har det, så skadar det ju inte om föräldrarna också lär sig lite om hästar så att de kan vara delaktiga.

Som sagt - vi har helt olika uppfattning om detta.

Jag har aldrig sett det som negativt att ex-vis en tolvåring leder hästen åt en åttaåring på en nybörjarlektion, att det skulle vara något som hästarna "behöver ställa upp på", utan jag har sett det som något som funkar utmärkt för alla inblandade och att det är en win-win för alla. Och tusen gånger hellre en kunnig tolvåring än en okunnig förälder!

Självklart kan man träna självständighet på många olika sätt som barn/ungdom. För dem som "hänger i stallet" på sin fritid är det naturligt att göra det där, för andra är det andra aktiviteter. Jag kan tycka att just det här ledarsystemet på ridlektioner lämpar sig rätt väl eftersom ridlektionerna sker under ansvar av en vuxen ridlärare som ser allt som händer under lektionen och kan korrigera såväl ryttare som ledare om det behövs!

Men vi tycker olika, vi får nog agree to disagree.

 

[Roheryn]

Här är min upplevelse precis tvärt om. Mycket mer hästvänligt att en hästvan person hjälper barnen att göra iordning hästen. Många föräldrar kan inte alls läsa häst och är onödigt klumpiga vid t.ex. sadling och tränsning. Även om 14-åriga Lisa som hängt i stallet halva livet är långt ifrån fullärd så kan hon mycket mer än en förälder som fått 1-2 introduktionslektioner.

Även när det gäller den rent pedagogiska biten har jag rakt motsatt erfarenhet. Skötarna tycker om och är stolta över att lära ut hästhantering och övriga kringsysslor, stöttar och peppar de yngre till att våga försöka själva, förklarar varför man gör på ett visst sätt, och kan tolka och förklara hästens kroppsspråk. Ovana föräldrar brukar inte riktigt greppa sådant, de vill ha upp sina avkommor i sadeln fortast möjligt och ser allt runtomkring mer som ett nödvändigt ont än ett pedagogiskt lärtillfälle.

Håller helt med dig, och det är det du skriver i andra stycket som jag (med varierande framgång!) försöker få fram. Att det är utvecklande för skötaren/ledaren att delge sin kunskap och att det blir bättre resultat av det än av (ovana) föräldrar som försöker. Även om det finns hästvana/ridande föräldrar också, så känner jag att det finns ett värde i att någon annan än föräldern instruerar barnet/nybörjaren.

 

[Mabuse]

Här är min upplevelse precis tvärt om. Mycket mer hästvänligt att en hästvan person hjälper barnen att göra iordning hästen. Många föräldrar kan inte alls läsa häst och är onödigt klumpiga vid t.ex. sadling och tränsning. Även om 14-åriga Lisa som hängt i stallet halva livet är långt ifrån fullärd så kan hon mycket mer än en förälder som fått 1-2 introduktionslektioner.

Även när det gäller den rent pedagogiska biten har jag rakt motsatt erfarenhet. Skötarna tycker om och är stolta över att lära ut hästhantering och övriga kringsysslor, stöttar och peppar de yngre till att våga försöka själva, förklarar varför man gör på ett visst sätt, och kan tolka och förklara hästens kroppsspråk. Ovana föräldrar brukar inte riktigt greppa sådant, de vill ha upp sina avkommor i sadeln fortast möjligt och ser allt runtomkring mer som ett nödvändigt ont än ett pedagogiskt lärtillfälle.

Skötare som hänger l stallet sju dagar i veckan från tidig ålder har jag faktiskt bara läst om på Buke. I de stall jag har sett så är barnen där när de ska rida, inte annars. Och det är ju inte sagt att det är just favoritponnyns ryttare som behöver hjälp heller, det kan lika gärna eller troligare vara barnet med BuffelBerit som behöver hjälp, vilket inte blir så bra eftersom tolvåringen själv också är rädd för BuffelBerit men inte vågar erkänna det, och kompenserar med att vara onödigt bestämd.

Men absolut, har man ett stall där varje ponny har en personlig, kunnig skötare som står redo att hjälpa till med den ponnyn så snart den ska gå lektion, så håller jag med om att det låter som en jättebra lösning.

 

[Eurydome]

Skötare som hänger l stallet sju dagar i veckan från tidig ålder har jag faktiskt bara läst om på Buke. I de stall jag har sett så är barnen där när de ska rida, inte annars. Och det är ju inte sagt att det är just favoritponnyns ryttare som behöver hjälp heller, det kan lika gärna eller troligare vara barnet med BuffelBerit som behöver hjälp, vilket inte blir så bra eftersom tolvåringen själv också är rädd för BuffelBerit men inte vågar erkänna det, och kompenserar med att vara onödigt bestämd.

Men absolut, har man ett stall där varje ponny har en personlig, kunnig skötare som står redo att hjälpa till med den ponnyn så snart den ska gå lektion, så håller jag med om att det låter som en jättebra lösning.

När jag var liten så hängde jag en massa på ridskolan och hade även stalltjänst varannan eller var tredje helg tillsammans med en annan tjej hela sexan. Stalltjänsten innebar att man hade hand om morgonfodring, utsläpp, mockning, lunchmatning i hagen, intag på kvällen. Stallets ägare var med och hade ett vakande öga men vad jag kommer ihåg så gjorde vi det allra mesta. Man hjälpte också till på nybörjarlektionerna som ledare. Som tack fick man 50 kr och en timmes självständig ridning i skogen per arbetsdag. Har svårt också att tro att hästarna far illa av det. Så svårt är det inte för en tolvåring att göra iordning och leda en häst. När vi inte hade stalltjänst var vi med och spikade staket, tog hästarna till sommarbetet, hjälpte till med fölen, drog upp skräppor från hagen, gick och betade hästar i skogen, tömkörde, lekte med kattungarna, var med på betäckningar. En helt fantastisk erfarenhet som jag aldrig velat vara utan.

 

[Lingon]

Skötare som hänger l stallet sju dagar i veckan från tidig ålder har jag faktiskt bara läst om på Buke. I de stall jag har sett så är barnen där när de ska rida, inte annars. Och det är ju inte sagt att det är just favoritponnyns ryttare som behöver hjälp heller, det kan lika gärna eller troligare vara barnet med BuffelBerit som behöver hjälp, vilket inte blir så bra eftersom tolvåringen själv också är rädd för BuffelBerit men inte vågar erkänna det, och kompenserar med att vara onödigt bestämd.

Men absolut, har man ett stall där varje ponny har en personlig, kunnig skötare som står redo att hjälpa till med den ponnyn så snart den ska gå lektion, så håller jag med om att det låter som en jättebra lösning.

Jag hängde i stallet flera dagar i veckan som 10-15-åring. Jag hjälpte till där jag ville, med de hästar jag ville. Alltså undvek jag BuffelBerit. Det fanns ett helt gäng med tjejer i tonåren som hängde i stallet så det fanns alltid någon som trivdes bra med BuffelBerit och inte hade några problem alls med henne. De tonåringarna var mycket bättre med just BuffelBerit än random häst-okunnig förälder.

 

[skiesabove]

Skötare som hänger l stallet sju dagar i veckan från tidig ålder har jag faktiskt bara läst om på Buke. I de stall jag har sett så är barnen där när de ska rida, inte annars. Och det är ju inte sagt att det är just favoritponnyns ryttare som behöver hjälp heller, det kan lika gärna eller troligare vara barnet med BuffelBerit som behöver hjälp, vilket inte blir så bra eftersom tolvåringen själv också är rädd för BuffelBerit men inte vågar erkänna det, och kompenserar med att vara onödigt bestämd.

Men absolut, har man ett stall där varje ponny har en personlig, kunnig skötare som står redo att hjälpa till med den ponnyn så snart den ska gå lektion, så håller jag med om att det låter som en jättebra lösning.

Ja, BuffelBerit brukar få smällar av 12-åringarna för det är så dom lärt upp varandra att handskas med de knepigare hästarna.

Vuxna, utbildade stallvärdar på plats vid sadling och tränsning ger bättre hästvälfärd och bättre pedagogik.

Jag har däremot inget problem att tonåringarna hjälper till att leda nybörjare, eller att dom är med och hjälper med tränsning. Men för hästarnas skull - utbildade vuxna ska alltid vara närvarande.

Vad är det annars vi lär barnen? Att hästar är maskiner av kött, att det inte spelar någon roll hur man behandlar dom?

BuffelBerit skyddar sig, som hon bör. Och det behövs en vuxens hjärna med tålamod och konsekvenstänk för att behandla henne på ett värdigt sätt.

 

[Shaggy]

Det är ju ett krav man ställer på föräldrarna, givetvis. Om barnet ska rida måste föräldrarna vara med och leda, annars kan barnet inte rida. Det framgår redan när man anmäler sig. Om man som förälder vet med sig att man absolut inte vill göra det, så får man antingen hitta någon annan (själv anställa en stalltjej som hjälper barnet, t ex), eller så får barnet välja en annan aktivitet. Det är lite som kravet på skor med klack, det är en förutsättning helt enkelt.

När det gäller vilda småsyskon som var omkring och skrämmer hästarna, så är det väl lite samma där? Man får ha regler för vad man får göra, t ex att det ska vara tyst och lugnt på läktaren, och så får ridläraren i så fall be de som inte klarar det att gå ut.

Är förutsättningarna klara, så tror jag det är mindre risk att ensamma hästrädda mamman med 3 vilda småsyskon kommer till stallet och förväntar sig att stallet ordnat ledare till hennes barn, medan småsyskonen skrämmer hästar.

Alltså, så omöjligt är det uppenbart inte, eftersom jag vet flera ridskolor som just låter föräldrarna leda. Kostar inget, och man slipper problemet med minderåriga svartjobbare.

Ja då är det många barn som aldrig får en chans att rida eftersom föräldrarna är rädda för hästar. Jag hade varit ett av dem.

 

[Ullmerkott]

Skötare som hänger l stallet sju dagar i veckan från tidig ålder har jag faktiskt bara läst om på Buke. I de stall jag har sett så är barnen där när de ska rida, inte annars. Och det är ju inte sagt att det är just favoritponnyns ryttare som behöver hjälp heller, det kan lika gärna eller troligare vara barnet med BuffelBerit som behöver hjälp, vilket inte blir så bra eftersom tolvåringen själv också är rädd för BuffelBerit men inte vågar erkänna det, och kompenserar med att vara onödigt bestämd.

Men absolut, har man ett stall där varje ponny har en personlig, kunnig skötare som står redo att hjälpa till med den ponnyn så snart den ska gå lektion, så håller jag med om att det låter som en jättebra lösning.

Sju dagar i veckan vet jag inte, men när jag var skötare hängde de flesta skötarna i stallet åtminstone 2-3 dagar i veckan. Och ridläraren hade ju lite koll och såg till att 12-åringen som precis börjat vara skötare och var lite osäker fick leda någon av de genomsnälla, och att BuffelBerit leddes av någon 15-20-åring som kunde hantera henne.

 

[em-pirre]

Skötare som hänger l stallet sju dagar i veckan från tidig ålder har jag faktiskt bara läst om på Buke. I de stall jag har sett så är barnen där när de ska rida, inte annars. Och det är ju inte sagt att det är just favoritponnyns ryttare som behöver hjälp heller, det kan lika gärna eller troligare vara barnet med BuffelBerit som behöver hjälp, vilket inte blir så bra eftersom tolvåringen själv också är rädd för BuffelBerit men inte vågar erkänna det, och kompenserar med att vara onödigt bestämd.

Men absolut, har man ett stall där varje ponny har en personlig, kunnig skötare som står redo att hjälpa till med den ponnyn så snart den ska gå lektion, så håller jag med om att det låter som en jättebra lösning.

Det var LÅNG kö till sköthästar på alla ridskolor. Jag blev skötare nr 6 av en häst då jag var 11. Hade jag tur fick jag mocka, annars var det mest att fixa kvällsmaten, boka spolspilta och med lite tur rykta. Förstaskötaren fick tom rida, andraskötsren kanske fick rida bara ibland osv. Alla som inte var skötare hängde omkring och väntade på en chans att då mocka eller putsa ett träns. Ju högre upp i hierarkin man kom, desto mer fick man göra. Det fanns liksom ALLTID en lång kö med barn som gjorde vad som helst.

 

[Mabuse]

Det var LÅNG kö till sköthästar på alla ridskolor. Jag blev skötare nr 6 av en häst då jag var 11. Hade jag tur fick jag mocka, annars var det mest att fixa kvällsmaten, boka spolspilta och med lite tur rykta. Förstaskötaren fick tom rida, andraskötsren kanske fick rida bara ibland osv. Alla som inte var skötare hängde omkring och väntade på en chans att då mocka eller putsa ett träns. Ju högre upp i hierarkin man kom, desto mer fick man göra. Det fanns liksom ALLTID en lång kö med barn som gjorde vad som helst.

Det blir ju gärna lite ”four yorkshiremen” över såna här historier, men så såg det inte ut när jag var liten, och så ser det inte ut nu. De flesta barn är ju dessutom beroende av att föräldrarna skjutsar till stallet, och har flera olika aktiviteter. De bor inte i stallet.

Jag har aldrig varit i ett stall där det alltid finns en lång kö med barn som gör vadsomhelst. Jag tror iofs att det kunde finnas en del arbetsmiljöproblem och risker med att ha det så också. Är det en massa barn i stallet som gör vadsomhelst, så är ju ridskolan ansvarig för att ingen skadar sig eller någon häst.

 

[em-pirre]

Det blir ju gärna lite ”four yorkshiremen” över såna här historier, men så såg det inte ut när jag var liten, och så ser det inte ut nu. De flesta barn är ju dessutom beroende av att föräldrarna skjutsar till stallet, och har flera olika aktiviteter. De bor inte i stallet.

Jag har aldrig varit i ett stall där det alltid finns en lång kö med barn som gör vadsomhelst. Jag tror iofs att det kunde finnas en del arbetsmiljöproblem och risker med att ha det så också. Är det en massa barn i stallet som gör vadsomhelst, så är ju ridskolan ansvarig för att ingen skadar sig eller någon häst.

Jag vet inte hur det ser ut idag. Jag har inte varit på en ridskola på jättelänge. Det här var på nittiotalet. Det kanske beror på hur hästtätt man bor också. Tillgång och efterfrågan liksom.

 

[Rosett]

Det var LÅNG kö till sköthästar på alla ridskolor. Jag blev skötare nr 6 av en häst då jag var 11. Hade jag tur fick jag mocka, annars var det mest att fixa kvällsmaten, boka spolspilta och med lite tur rykta. Förstaskötaren fick tom rida, andraskötsren kanske fick rida bara ibland osv. Alla som inte var skötare hängde omkring och väntade på en chans att då mocka eller putsa ett träns. Ju högre upp i hierarkin man kom, desto mer fick man göra. Det fanns liksom ALLTID en lång kö med barn som gjorde vad som helst.

Jag blev som 12-åring skötare på en häst som ingen annan ville sköta. Den var stor och sur så många var rädda men den gjorde mig aldrig illa, förutom att trampa på mina tår men det var nog mer pga mitt slarv.
De flesta andra hästarna hade 1e och 2e skötare olika dagar.

 

[Rosett]

Apropå ovana föräldrar, en gång såg jag hur en nervös förälder(?) skulle tränsa en häst genom att stå en bit framför och sträcka fram bettet mot hästens mun.
Hoppade in och visade hur man gör. Minns inte hur gammal jag var då, 12-15 år tror jag.

 

[Andromedae]

Jag tycker inte att barn ska leda andra barn. Helt enkelt för att jag inte tycker att barn ska ha det ansvaret för andra barn, speciellt inte i en verksamhet.

Ledde själv nybörjare som barn, men jag tycker ändå att det är att föredra att låta vuxna (eller möjligtvis ungdomar) leda.

(Vi fick inga lektioner eller dylikt, vi tyckte väl bara att det var kul. Jag minns inte faktiskt.)

Det är möjligt att det exkluderar vissa barn vars föräldrar inte vill vara delaktiga, ja. Precis som att ekonomin, eller tiden, eller bristen på hästintresse hos föräldern kan exkludera andra. Trist förstås, men jag tror inte att lösningen på de problemen är att låta barn leda andra barn. Där tror jag snarare på att arbeta på alternativa sätt för att nå grupperna vars föräldrar inte tar dem till ridskolan, och där är det kanske inte den klassiska ridskoleridningen som funkar.

 

[em-pirre]

Jag har btw aldrig varit på en ridskola där föräldrar ens rört vid hästarna. Det här alltid varit skötarna (som varit barn och unga) har fixat iordning hästarna inför lektionen och lett småbarnen. Bara de mer erfarna ryttarna har fixat hästarna själva. Föräldrarna har stått på läktaren

 

[zarmino]

Jag är uppväxt på ridskola, där en hel del uppgifter utfördes av ungdomar, men under överinseende av vuxen personal. Vi hade skötarsystem, med fasta uppgifter som skulle skötas varje vecka eller månad, men det innefattade göra ren krubba och vattenkopp, skura väggar i spiltan, putsa utrustningen extra noga( all utrustning putsas efter lektioner, men inte alltid så bra), hålla ordning i rykthink och tvätta borstar vid behov. Även vår ridskola hade många ungdomar på kö, jag började som tredjeskötare på stallets äldsta ridskoleponny när jag var 12, avancerade till förstaskötare och var det fram tills han togs bort som 24-åring. Sedan hade jag ett antal till skötarponnyer och hästar under åren tills jag flyttade. Vi hängde jämt i stallet, gjorde läxorna i cafeterian efter skolan med hjälp av äldre tjejer, sen var det stallet resten av kvällen, ridlärarna höll koll mellan lektionerna, men det var de äldre tjejerna som styrde upp så det var lugnt och alla sysslor blev gjorda. Det ansvaret fick man som 15-åring och uppåt, och med det kom också en intern utbildning, och ofta även att man hamnade i ungdomssektionens styrelse oxh fick gå ungdomsledarutbildning. US var de som höll i avsuttna aktiviteter, men även minitävlingar, där anställd personal alltid var med och övervakade. Även vi hade system med yngre som ledde på nybörjarlektioner, som belöning fixk vi rida lektion en gång per termin med ridlärarna, kunde ofta bli en uteritt eller liknande. När jag blev äldre, gick i gymnasiet, så var det vi som skötte ridningen av vissa ridskolehästar på helgerna, men då var det uteritt som gällde, alltid minst två för säkerhet, och oftast en äldre häst som stöd för en unghäst. Vår ridskola hade även ridgymnasie, så de flesta hästar klptes in som 4-åringar, för att sedan slussas in på gymnasiet oxh sen vidare in i ridskolan.
Helgerna löstes genom att ridande elever hade stalljour, alltid en ansvarig, hästvan vuxen som instruerade de yngre. Det var långa dagar, då man hade från fodring och utsläpp, till intag och kvällsfodring, men i gengäld hade man jour max två gånger per termin. Nuförtiden har man fler gånger, men har då bara halvdag istället.