Småbarn Barn i sele (inte bärsele)

Nej jag skulle aldrig sätta en sådan på våra barn. Förstår att det är vanligt i vissa länder och även här på typ sjuttiotalet men synen på barn var väldigt annorlunda då och är även idag i många andra länder. För mig känns det som något som hör hemma i en förgången tid då barn inte riktigt sågs som fullvärdiga människor med fri- och rättigheter på samma sätt som idag. Den synen har ju ändrats mycket i Sverige tack och lov. Kan tänka mig att det skulle vara praktiskt i vissa situationer men det finns ju mycket som vore praktiskt men som man ändå inte gör om man tänker ur barnets perspektiv. Skulle någon sätta en sådan sele på senila farmor fast det vore praktiskt liksom?
 
Nej jag skulle aldrig sätta en sådan på våra barn. Förstår att det är vanligt i vissa länder och även här på typ sjuttiotalet men synen på barn var väldigt annorlunda då och är även idag i många andra länder. För mig känns det som något som hör hemma i en förgången tid då barn inte riktigt sågs som fullvärdiga människor med fri- och rättigheter på samma sätt som idag. Den synen har ju ändrats mycket i Sverige tack och lov. Kan tänka mig att det skulle vara praktiskt i vissa situationer men det finns ju mycket som vore praktiskt men som man ändå inte gör om man tänker ur barnets perspektiv. Skulle någon sätta en sådan sele på senila farmor fast det vore praktiskt liksom?
Om senila farmor annars hade att välja på att inte få gå på promenad eftersom hon sprang ut i trafik, vägrade hålla handen och inte ville sitta fastspänd i en rullstol så ja. Sätt sele på farmor och låt henne få gå ut och promenera.

Man behöver liksom inte ha 2 dm koppel och tvinga dem gå fot..
 
Mina föräldrar hade sele på mej när vi va på utlandssemester och jag va liten och väldigt kvick :D
Det va en ren försiktighetsåtgärd eftersom jag hade ungefär noll trafikvett (vi bodde på gård på landet) och vi va i storstad och mamma och pappa hade mina två äldre syskon att ha koll på samtidigt.

Jag skulle kunna tänka mej att ha sån på vår store son på 2,5 om vi skulle åka till nåt hårt trafikerat och ställe med folkmassor eftersom han lider av ”inga öron och snabba fötter” som så många andra 2,5åringar.
 
Vad är mest traumatiskt, barn i sele, eller barn som springer bort sig på en större flygplats?
Visst ska man ta hänsyn till barnets perspektiv, men där ingår också att ta hänsyn till barnets brist på konsekvensanalys. En vuxen ser skillnad på att skoj-springa bort i ens egen trädgård vs att springa bort på ett okännt ställe fullt med främmande människor, det gör inte ett litet barn.

Det är barnets rättighet att vara omhändertaget av ansvarsfulla vuxna som ser till barnets bästa, även om det innebär en tillfällig frihetsinskränkning.
 
Nej jag skulle aldrig sätta en sådan på våra barn. Förstår att det är vanligt i vissa länder och även här på typ sjuttiotalet men synen på barn var väldigt annorlunda då och är även idag i många andra länder. För mig känns det som något som hör hemma i en förgången tid då barn inte riktigt sågs som fullvärdiga människor med fri- och rättigheter på samma sätt som idag. Den synen har ju ändrats mycket i Sverige tack och lov. Kan tänka mig att det skulle vara praktiskt i vissa situationer men det finns ju mycket som vore praktiskt men som man ändå inte gör om man tänker ur barnets perspektiv. Skulle någon sätta en sådan sele på senila farmor fast det vore praktiskt liksom?
Jag tänker nog att det beror helt på barnet och utemiljön nära. Vårt gick att hålla i handen oftast och var väldigt resonabel, men vissa ålar sig ur handen och är blixtsnabba (det kan vara som att försöka hålla i en oljad gris och bredvid en väg är det ju bara för spännande, innehavare av många yngre kusiner...). Om man då måste gå på trottoaren bredvid en väg där bilarna kör för snabbt så är man ju helt körd, om man inte har spänt fast barnet i barnvagnen med en sele, det gör ju många här.

Men vi hade som sagt en skog precis utanför dörren och parker o allt möjligt, så det var lätt att bära under armen en kort bit på trottoaren om det knep.

Så jag ser nog inte illa på det. Tänker att om någon har det på en 1-3 åring så har de nog sina randiga och rutiga skäl. Finns ju barn med fåniga mjukishjälmar också, som jag undrade över tills jag såg något barn som bara inte kunde låta bli att alltid resa sig under bord, dunka huvudet i hörn, rasa hejdlöst baklänges osv.

På äldreboenden verkar de ju ha alla möjliga former av diskreta hinder för att ev äldre med dåligt minne inte ska smita och försvinna.
 
Senast ändrad:
Något jag ser ganska ofta där jag bor är föräldrar som har sitt/sina barn i sele, alltså något i stil med det här:

Visa bifogad fil 43425

Är det här vanligt i Sverige? Är det något du använder själv? Vad tycker du som förälder om det som "verktyg" eller vad man ska kalla det?
Jag skulle nog fundera på om jag bodde i ett område med jättefå parker och smala trottoarer och snabba bilar? Om det är väldigt många barn vill säga. (för är det i en park (utan farliga djur, bilar och sjöar) måste man ju vara ganska ouppmärksam, för att inte lyckas springa ikapp en 1-4 åring om den smiter tänker jag.)
 
Jag bor ju också i UK och här är det jättevanligt. Jag tycker att det verkar skitpraktiskt faktiskt, även om det ser lite lustigt ut. :)
Hade jag själv fått välja mellan det och sitta fastspänd i vagn (som ju verkligen måste kännas ganska hemskt som lite äldre barn egentligen, jag tyckte till och med att bilbälte var kvävande) hade sele fått tummen upp!
 

Mineur

Trådstartare
Moderator
Jag skulle nog fundera på om jag bodde i ett område med jättefå parker och smala trottoarer och snabba bilar? Om det är väldigt många barn vill säga. (för är det i en park (utan farliga djur, bilar och sjöar) måste man ju vara ganska ouppmärksam, för att inte lyckas springa ikapp en 1-4 åring om den smiter tänker jag.)
Jo jag bor i en storstad, men tycker att jag ser det rätt mycket även i parker och på gågator/andra ställen utan direkt trafik.

Men folk har säkert sina skäl som du säger!
 
Jo jag bor i en storstad, men tycker att jag ser det rätt mycket även i parker och på gågator/andra ställen utan direkt trafik.

Men folk har säkert sina skäl som du säger!
Det kan ju iofs också vara en trend? Jag tänker att om jag såg det i Sverige skulle jag gissa på ett vilt barn. Men om jag såg jättemånga ha det i vanliga parker vet jag inte vad jag skulle tro. Samtidigt kan ju trender få folk att våga göra saker de skulle behöva göra.
 
Det kan ju iofs också vara en trend? Jag tänker att om jag såg det i Sverige skulle jag gissa på ett vilt barn. Men om jag såg jättemånga ha det i vanliga parker vet jag inte vad jag skulle tro. Samtidigt kan ju trender få folk att våga göra saker de skulle behöva göra.
Jag tror att de kopplar loss barnen i parken. :D

*Och lite knapplån sådär.
Just selarna tycker jag verkar vara ett ganska vinnande koncept just när folk går längsmed gatorna faktiskt. Man ser inte särskilt många små barn hänga grinande vid mamma som håller fast dem för glatta livet för att de inte vill hålla handen heller. :)

Särskilt här där ALLA parkerar längsmed vägen känns det som vettigt förebyggande - som bilförare är det jättesvårt att se om någon kort person kommer utrustande mitt på huvudgatan mellan två parkerade bilar.

Annars är folk generellt lite nojiga med ungarna här kan jag tycka.
Jag ser dagligdags föräldrar som inte vågar låta ungarna på 10-12 år gå till skolan själva trots småstad och många cykelvägar. De ska kläs på och promeneras med och får inte komma hem till tomma hus. En arbetskamrat såg till att mormor fanns i huset för att hjälpa pojkarna laga mat om hon själv inte kunde vara där när de kom hem från skolan. Då var ungarna runt fjorton, och liknande situationer verkar vara ganska vanliga.
 
Jag tror att de kopplar loss barnen i parken. :D

*Och lite knapplån sådär.
Just selarna tycker jag verkar vara ett ganska vinnande koncept just när folk går längsmed gatorna faktiskt. Man ser inte särskilt många små barn hänga grinande vid mamma som håller fast dem för glatta livet för att de inte vill hålla handen heller. :)

Särskilt här där ALLA parkerar längsmed vägen känns det som vettigt förebyggande - som bilförare är det jättesvårt att se om någon kort person kommer utrustande mitt på huvudgatan mellan två parkerade bilar.

Annars är folk generellt lite nojiga med ungarna här kan jag tycka.
Jag ser dagligdags föräldrar som inte vågar låta ungarna på 10-12 år gå till skolan själva trots småstad och många cykelvägar. De ska kläs på och promeneras med och får inte komma hem till tomma hus. En arbetskamrat såg till att mormor fanns i huset för att hjälpa pojkarna laga mat om hon själv inte kunde vara där när de kom hem från skolan. Då var ungarna runt fjorton, och liknande situationer verkar vara ganska vanliga.
Oj så ambivalent, men jag skrev gilla på första delen och lägger till ett 😶 för den andra. (14, på riktigt? Klarar inte bre en macka eller laga fiskpinnar?)
 
Oj så ambivalent, men jag skrev gilla på första delen och lägger till ett 😶 för den andra. (14, på riktigt? Klarar inte bre en macka eller laga fiskpinnar?)
Det skulle de säkert göra egentligen, fast ingen har väl visat dem hur. jag minns att jag frågade någon gång om de inte kunde göra nudlar till exempel men fick till svar att de säkert skulle "klumpa sig". Som om det vore någon katastrof för en växande tonårspojke liksom. 😅
Nej, skämt åsido var hon kanske lite extrem, men det här att mamma ska vara hemma och fixa och dona och gå med till skolan och kamma håret och se till att de är prydliga är fortfarande mycket mer befäst som norm här än i Sverige. De traditionella könsrollerna alltså, och det kan jag väl se hör ihop med ett visst övercurlande av barnen. Vad är annars mammas uppgift liksom?
Så upplever jag det i alla fall, och väldigt starkt.
 
Det skulle de säkert göra egentligen, fast ingen har väl visat dem hur. jag minns att jag frågade någon gång om de inte kunde göra nudlar till exempel men fick till svar att de säkert skulle "klumpa sig". Som om det vore någon katastrof för en växande tonårspojke liksom. 😅
Nej, skämt åsido var hon kanske lite extrem, men det här att mamma ska vara hemma och fixa och dona och gå med till skolan och kamma håret och se till att de är prydliga är fortfarande mycket mer befäst som norm här än i Sverige. De traditionella könsrollerna alltså, och det kan jag väl se hör ihop med ett visst övercurlande av barnen. Vad är annars mammas uppgift liksom?
Så upplever jag det i alla fall, och väldigt starkt.
Hu, man får liksom en känsla av att hade det varit flickor kanske de kunnat klara sig själva hemma och lagat maten?

Men det kan ju vara att hon egentligen är rädd att drabbas av ett socialt stigma. Inte att hon är orolig för att pojkarna ska få ont i magen av klumpiga nudlar?

Men det låter kanske så illa. -Jag låter inte min son 14, gå hem själv och har underlåtit att lära honom bre en smörgås för jag är rädd att kollegorna på jobbet och grannarna ska rynka på nosen åt mig då och det skulle kittla otäckt i magen.
 
Hu, man får liksom en känsla av att hade det varit flickor kanske de kunnat klara sig själva hemma och lagat maten?

Men det kan ju vara att hon egentligen är rädd att drabbas av ett socialt stigma. Inte att hon är orolig för att pojkarna ska få ont i magen av klumpiga nudlar?

Men det låter kanske så illa. -Jag låter inte min son 14, gå hem själv och har underlåtit att lära honom bre en smörgås för jag är rädd att kollegorna på jobbet och grannarna ska rynka på nosen åt mig då och det skulle kittla otäckt i magen.

Hemska tanke! Det är möjligt, jag känner nog inte någon med lite äldre flickebarn såhär när jag tänker efter.

Det är mycket möjligt att hon inte hade den lättaste situationen att tampas med, hon är ensamstående och jag tror de flesta i hennes umgänge utanför arbetet är/var hemmafruar på heltid, så det är klart det blev lite skevt för henne som var tvungen att arbeta och inte kunde hämta, skjutsa, laga mat och allt det där varje dag.
Det här var några år sedan så jag hoppas att mormor inte längre behöver komma hem och laga mat åt pojkarna i alla fall. :)
 
Haha läser den här tråden precis efter att ha diskuterat om det är dags att ta bort kopplet på 3åringena SKOTER 😆 känner mig plötsligt inte så överbeskyddande när jag tyckte vi kunde ha kvar det ett tag till 😂

Men angående selar så har jag bara sett det när folk åker skidor med små barn däremot så vet jag att svärmor provade ha sele på sin son när han var liten och han envisades med att springa ut mot vägen. Men tydligen skrek han så mycket av ren ilska så hon provade bara en gång av rädsla att bli anmäld - detta va också på 70 talet.

Men min egen åsikt är nog att om barnet hela tiden rusar mot farliga situationer och alternativet är att spänna fast dom i en vagn så tycker jag sele helt klart känns som ett bättre alternativ så länge det sker en dialog mellan barn och förälder så man ger barnet möjlighet att förmedla sin åsikt kring situationen.
 
Jag tror att de kopplar loss barnen i parken. :D

*Och lite knapplån sådär.
Just selarna tycker jag verkar vara ett ganska vinnande koncept just när folk går längsmed gatorna faktiskt. Man ser inte särskilt många små barn hänga grinande vid mamma som håller fast dem för glatta livet för att de inte vill hålla handen heller. :)

Särskilt här där ALLA parkerar längsmed vägen känns det som vettigt förebyggande - som bilförare är det jättesvårt att se om någon kort person kommer utrustande mitt på huvudgatan mellan två parkerade bilar.

Annars är folk generellt lite nojiga med ungarna här kan jag tycka.
Jag ser dagligdags föräldrar som inte vågar låta ungarna på 10-12 år gå till skolan själva trots småstad och många cykelvägar. De ska kläs på och promeneras med och får inte komma hem till tomma hus. En arbetskamrat såg till att mormor fanns i huset för att hjälpa pojkarna laga mat om hon själv inte kunde vara där när de kom hem från skolan. Då var ungarna runt fjorton, och liknande situationer verkar vara ganska vanliga.
Det där känner jag igen från när vi bodde i trendig stadsdel i Göteborg när tonåringen var liten. Hen fick börja gå till skolan själv i ettan efter att vi tränat hela sommaren men uppståndelsen bland de andra föräldrarna var enorm. De anmälde oss nästan för barnmisshandel. Framåt trean fyran kunde vår unge åka spårvagn själv till sin mormor i andra delen av stan, medan hens klasskompisar fortfarande blev både lämnade och hämtade trots att vissa av dem bodde bara rakt över gatan. I femman flyttade vi ut på landsbygden och vår unge åkte utan problem tåget till Göteborg och mormor. Hen kunde redan i trean fyran göra mellis och nu som femtonåring lagar hen middag till hela familjen flera gånger i veckan. Som trettonåring kunde hen vara ensam hemma över natten utan problem (den andra föräldern hemma som stöd om det skulle behövas). Hen har sedan vi flyttade ut på landsbygden hela tiden åkt till Göteborg själv och träffat sina kompisar. Kompisarna har nätt och jämt fått röra sig in mot stan.

Min poäng är att jag tror inte att min unge är ”bättre” än de andra ungarna, men hen har blivit självständig för att vi har låtit henom bli det. Det här med att skydda barnen på det sätt som många gör idag tror jag är att göra barnet en björntjänst. Vi fick som sagt väldigt mycket kritik, men jag är glad att jag (och ungens pappa) fortsatte göra som vi trodde var bra. Jag menar, jag är också uppvuxen i Göteborg. Vi rörde oss i stadsdelarna i vår del av stan, åkte buss och cyklade(!). Vi cyklade över Angeredsbron och vi cyklade över motorvägen bort till Bäckebol. Alla ungar gjorde det. Inga konstigheter. Och det var aldrig någon förälder som gick igenom något slags trafikvett med oss. Så, lite naivt kanske men överlevde vi lär våra barn överleva och deras barn också. Men man kan ju aldrig bli bra på något man inte får träna på, och dagens ungdomar (nu generaliserar jag) får inte göra det. För att bli självständig måste man få träna på att bli självständig.
 
Jag bor ju också i UK och här är det jättevanligt. Jag tycker att det verkar skitpraktiskt faktiskt, även om det ser lite lustigt ut. :)
Hade jag själv fått välja mellan det och sitta fastspänd i vagn (som ju verkligen måste kännas ganska hemskt som lite äldre barn egentligen, jag tyckte till och med att bilbälte var kvävande) hade sele fått tummen upp!
Jag tänker bara: Flexikoppel! :D :angel:
 
Jag hade sele på ongen när vi bodde på södermalm, tidigare hade han även en mackapär på huvudet innan han lärt sig gå ordentligt. Han blev rasande på att han inte kunde gå, han drog sig upp till stående o slängde sig helt vilt åt dit han ville.
När han började skolan fick han gå dit själv efter lite träning, samma med fritis. När fritis flyttade till nya lokaler på andra sidan Ringvägen fick han busskort.
I högstadiet flyttade han till Eriksbergsskolan, det var rena katastrofen så han fick byta till skola på Östermalm, dit tog han sig själv med hjälp av t banan.
 

Hästfolk, Häst, Avel, Grenar

Allmänt, Fritid, Barn

  • Vad gör vi? Del CXIV

Hund, Katt, Andra Djur

  • Okej av kattjouren?

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Upp