Barnaskaran

[Badger]

Alltså man kan ju tycka det är obehagligt med barn/ungdomar i grupp fast man har barn och inte hatar barn som grupp. Tänker att det inte är två motsatser liksom. Men jag har alltid haft ganska lätt att prata med ”kids”, både säga ifrån och ha djupare samtal. Men är fascinerad varje år när stan svämmar över att tonåringar på cup hur killarna liksom inte kan låta bli att knuffa och slå lite på varandra. Borde bli så otroligt mycket hormoner i avloppsvattnet de veckorna . Ett av de barnen jag känner som gjort absolut stökigast saker är så otroligt härlig att hänga med, klok, mogen, empatisk och reflekterande. Men kan (kunde) liksom inte låta bli att hamna i trubbel hela hela tiden. Med andra föräldrar hade han säkert kunna hamna snett men de har så otroligt öppna kort i den familjen så det kommer gå bra för honom är jag övertygad om.

Ja i det första inlägget i just den här diskussionen skrev jag följande:

Jag försöker ändra attityd efter att ha läst på vårt lokala forum.

"Jag försöker ändra attityd" betyder, jag har känt samma sak/känner samma sak, men jag försöker ändra detta.

"jag har känt samma sak" betyder, jag kan absolut förstå varför andra känner så eftersom jag själv känt/känner så.

Men eftersom jag märkt att många vuxna (inte alla vuxna tm) kraftfullt överdriver sin oro inför ungdomar/tweenies och absolut har förmåga att göra detta helt utan grund.

Så jag försöker då ändra attityd, det var vad jag skrev.

Dvs jag försöker sluta att bemöta ungdomar i grupp som otäcka typer och försöker bemöta dem som människor i allmänhet.

Vidare skrev jag att detta hade gjort att det kändes annorlunda inuti mig när jag möter dem. Jag känner inuti mig mindre oro och mindre stress. Jag tycker om den känslan.

Vidare skrev jag i min post att jag förstår att om någonting verkligen hänt med en grupp så är det annorlunda.

Det måste ju förstås att det är olika att möta grupper som man är orolig inför som aldrig har gjort någonting och att möta grupper som faktiskt gör någonting? Oavsett grupp? Eller?

Sedan skrev jag. Och försökte vara tydlig med men misslyckades tydligen. Att jag känt viss oro infor stora grupper tonåringar men helt utan orsak. Och att så som jag möter grupper ungdomar när jag går förbi i kvarteret tror jag inte det påverkar utfallet negativt om jag inom mig känner ro och att de är söta och gulliga och kanske om en tweenie på cykel och jag möts när jag sitter i bilen att jag ler och vinkar åt denne på ett varmt sätt. Jag tror att just en sådan handling inte skulle utsätta mig för omedelbar fara.

 

[Badger]

Hur menar du sjuk, att barnet hade en mental funktionsnedsättning?
Var en 5-6 åring ute helt själv är det ju något som är fel, speciellt om den har en funktionsnedsättning men en 5 åring ska ju inte vara ute själv, då är det något som är tokigt.

Det är ju hyggligt normalt faktiskt att femåringar är ute själva, det är snarare ett problem om de inte får vara det.

Om det är en lugn radhusgata kanske de är på väg hem till en kompis eller leker på lekparken eller bara cyklar runt. Femåringar är hyggligt pålitliga. Och de gillar pinnar.

Håller med andra om att det låter trovärdigt. Vissa barn är dessutom ständigt hopplöst snoriga jämt, behöver inte ens vara speciellt sjuka, men det ser ju ut som det. Vem har liksom inte gått på dagis med ngn kamrat som jämt hade snor hängande brr.

 

[monster1]

Det är ju hyggligt normalt faktiskt att femåringar är ute själva, det är snarare ett problem om de inte får vara det.

Om det är en lugn radhusgata kanske de är på väg hem till en kompis eller leker på lekparken eller bara cyklar runt. Femåringar är hyggligt pålitliga. Och de gillar pinnar.

Håller med andra om att det låter trovärdigt. Vissa barn är dessutom ständigt hopplöst snoriga jämt, behöver inte ens vara speciellt sjuka, men det ser ju ut som det. Vem har liksom inte gått på dagis med ngn kamrat som jämt hade snor hängande brr.

För mig låter det väldigt ungt att vara ute själv utanför tomten och utan en vuxen som bevakar.

 

[Sel]

För mig låter det väldigt ungt att vara ute själv utanför tomten och utan en vuxen som bevakar.

Det var säkert en vuxen där, men jag tycker inte heller att det känns för ungt. Nog lekte vi ute i den åldern.

 

[Badger]

Helt med dig här (har barn). Är det något jag varit otroligt noga med från start så är det att man är snäll mot djur och frågar på behörigt avstånd om man får hälsa. Vi har inga egna djur men har gott om djur i närheten/vaktar hund någon gång i veckan. Jag litar på mitt barn gällande djur men ser ofta när vi passerar hundägare att de blir vaksamma (ffa för något år sen när barnet var lite yngre) men det är betydligt oftare barnet fått en hund i ansiktet än tvärtom… kan däremot bli tokig på vissa av hens kompisar och hur de inte låter djur vara ifred. Till försvar ska väl sägas att de flesta av de kompisarna inte har föräldrar med djurvana, men det är typ enda gången jag blir riktigt arg och säger ifrån till precis alla barn, när de inte respekterar djur som är tydliga med att de inte vill bli klappade, burna eller störda vid maten.
Jag hade inte dragit mig för att putta eller t.o.m. sparka en hund som kom för nära med ”aggressiva” tendenser varken mot mig, mitt barn eller någon av mina tidigare djur.

Exakt, det är samma lika åt alla håll.

Har haft situationer där jag haft en sprattlig valp under ena armen och ett gråtande barn under den andra och försökt att hålla isär dem utan att valpen blir rädd. Medan valpens ägare långsamt strosar närmre och skrockar milt att han är såå snäll så. (man bara, uppenbarligen jag har den under armen och lever än... det hjälper inte min unge som nyss hade den i näsan från ingenstans.)

Så det hjälper inte långt när man försöker uppfostra ett barn att älska och kunna hantera hundar när det blivit plötsligt vält på skolgården av en lös labrador sedan heller. -Vill bara hälsa. Mmm tro det när labradoren väger dubbelt så mycket som ungen.

(det är helt galet vad folk är konstiga med sina hundar nuförtiden.)

 

[Badger]

För mig låter det väldigt ungt att vara ute själv utanför tomten och utan en vuxen som bevakar.

Skulle säga att det är precis lagom, när de är tweenies har de redan fastnat i sociala media och det är för sent att få ut dem om de aldrig rört sig.

https://gatulabba.se/barnvanliga-stader/rorelsefrihet/

https://www.fysioterapeuterna.se/nyheter-mapp/nyhetslista/2026/4/debatt-barns-mobilitet/

Faktum är att betesmarken för en ekologisk ko rekommenderas till 7 000 kvadratmeter av Jordbruksverket och rörelsefriheten för en sexåring i dag sällan i praktiken är större än en tredjedel.

Ofta mindre. Rörelseutrymmet för våra barn har gått från mil till meter på en livstid. I den pågående studien av barns mobilitet har vi undersökt generationer i flera familjer och utvecklingen är skrämmande: Frej, sex år 2025, rör sig på 0,1 procent av ytan som Åsa rörde sig över när hon 1955 var sju år.

Så här ser den krympande rörelsefriheten ut i faktiska tal i en och samma släkt när vi kartlägger fyra generationer:

• Åsa, 7 år 1955, 2 626 748 m2.
• Jonas, 7 år 1976, 472 345 m2.
• Fanny, 7 år 2003, 54 944 m2.
• Frej, 6 år 2025, 2 635 m2.

Det är hisnande siffror. Och, igenkänningen för de som är födda på 60- eller 70-talet är stor. Vi cyklade på äventyr, lekte i närliggande skog eller besökte vänner i andra kvarter. Ramlade vi fick vi trösta varandra, eller oss själva. Vi tilläts en stor rörelsefrihet, på egen hand. Något vi i dag paradoxalt nog inte låter våra barn eller barnbarn uppleva.

Det för med sig att barn rör sig mindre, får färre tillfällen till spontan lek och utvecklar i mindre grad självständighet och lokalkännedom. Dessutom minskar deras sociala kontakter i närområdet. Totalt sett påverkas barnens både fysiska och psykiska hälsa negativt. Minskad fri mobilitet handlar alltså inte bara om rörelsefrihet, utan också om barns möjlighet att växa och utvecklas på egna villkor.

 

[monster1]

https://gatulabba.se/barnvanliga-stader/rorelsefrihet/

https://www.fysioterapeuterna.se/nyheter-mapp/nyhetslista/2026/4/debatt-barns-mobilitet/



Så här ser den krympande rörelsefriheten ut i faktiska tal i en och samma släkt när vi kartlägger fyra generationer:

Jag vet, jag jobbar med barns utemiljöer i mitt yrke. Just därför reagerar jag på att en ensam femåring är ute. När man pratar om krympande rörelsefrihet pratar man för det mesta inte om barn i förskoleålder, eftersom de självklart behöver övervakning.

 

[Badger]

Jag vet, jag jobbar med barns utemiljöer i mitt yrke. Just därför reagerar jag på att en ensam femåring är ute. När man pratar om krympande rörelsefrihet pratar man för det mesta inte om barn i förskoleålder, eftersom de självklart behöver övervakning.

Uhm citaten jag la in var om 5-6 åringar, dvs den ålder vi pratade om.

Jag har absolut haft en 5-6 åring springandes/cyklandes (med en helt självuppfunnen curfew gräns om hur långt bort) lös i kvarteret tillsammans med grannarnas 5-6 åringar. För att inte tala om med varierande effekt motat ut diverse 5-6 åringar ur huset när det är dags för dem att gå hem själva.

Vilket har setts som helt och totalt normalt av alla kollegor med barn. Som även gett tips om att man måste vara tydligare -Gå hem! istället för mitt mer barnovana -ska inte du äta middag snart? -undrar inte din mamma var du är?

 

[monster1]

Uhm citaten jag la in var om 5-6 åringar, dvs den ålder vi pratade om.

Jag har absolut haft en 5-6 åring springandes/cyklandes (med en helt självuppfunnen curfew gräns om hur långt bort) lös i kvarteret tillsammans med grannarnas 5-6 åringar. För att inte tala om med varierande effekt motat ut diverse 5-6 åringar ur huset när det är dags för dem att gå hem själva.

Vilket har setts som helt och totalt normalt av alla kollegor med barn. Som även gett tips om att man måste vara tydligare -Gå hem! istället för mitt mer barnovana -ska inte du äta middag snart? -undrar inte din mamma var du är?

Jag hittar bara citat och texter om 6 år och uppåt i det du postat, det är ju heller inte konstigt eftersom samhället då anser att du kan gå till skolan själv i den åldern.

 

[Tonto]

Jag försöker ändra attityd efter att ha läst på vårt lokala forum.

Det finns folk som bor i området som får hysteriska sammanbrott och rapporterar på Facebooks områdesgrupp om det cyklar förbi tre tolvåriga pojkar, det är ju löjligt och sexistiskt

Ska de inte få vara utomhus och ha vänner?

Det är ju ofta stora grupper pojkar som folk tycker är obehagliga. Märkte att om man betraktade dem som söta istället som grundattityd känns allting mycket bättre och de är faktiskt ganska söta o goa.

Hittills har jag inte som vuxen stött på en grupp som visat sig vara otrevliga i realiteten. Och om de visar sig vara det så gör det ju ingen skillnad vad jag tänkte i min hjärna först.

Självklart annorlunda om du kanske upplevt att de beter sig illa gentemot dig.

kn: hata barn grejen är ju också gammal snart. Inget speciellt liksom, typ alla hatar barn jämt.

Sure man har tänkt att man inte ska skaffa men det blir bara uttröttande om hatabarntjat i längden, det är bara levande varelser precis som katter och hundar. Man kan möjlighen tycka att föräldrarna är hemska. Djurägare är ganska ofta hemska också btw, och djurungar är faktiskt inte så himla speciella heller.

Det var ju mycket mer speciellt att säga att man hatar barn förr när det inte var så allmänt och pressen var stor att skaffa dem redan som liten.

Här är folk livrädda för barn och ungdomar, speciellt pojkarna i grupp (eftersom att det är dom som skjuter ihjäl varandra och andra) Men vi kanske ska tycka att dom är söta och goa när dom riktar smällare mot djur och folk, slår ihjäl katter eller skriker och jagar folk på gatorna?

Varför får man inte tycka att barn är hemska? Många barn har uppenbarligen väldigt låg empati och är generellt väldigt elaka på grund av det.

 

[Askur2017]

Här är folk livrädda för barn och ungdomar, speciellt pojkarna i grupp (eftersom att det är dom som skjuter ihjäl varandra och andra) Men vi kanske ska tycka att dom är söta och goa när dom riktar smällare mot djur och folk, slår ihjäl katter eller skriker och jagar folk på gatorna?

Varför får man inte tycka att barn är hemska? Många barn har uppenbarligen väldigt låg empati och är generellt väldigt elaka på grund av det.

Jo men det blir väl en bra grogrund och miljö för våra barn att växa upp i, vilka fantastiska och empatiska människor de kommer bli omgivna av en vuxenvärld som tycker dem är hemska och generellt väldigt elaka…

 

[Tonto]

Jo men det blir väl en bra grogrund och miljö för våra barn att växa upp i, vilka fantastiska och empatiska människor de kommer bli omgivna av en vuxenvärld som tycker dem är hemska och generellt väldigt elaka…

Jag tycker inte att det är mitt jobb att tycka om och att uppfostra andras barn till att inte mörda katter och skjuta raketer på mig. Och tycker inte att det är konstigt att man tycker dom är obehagliga när dom rör sig i stora grupper. Det är självbevarelsedrift.

 

[Niyama]

Det var säkert en vuxen där, men jag tycker inte heller att det känns för ungt. Nog lekte vi ute i den åldern.

Ja, förälder stod och pratade med någon annan vuxen om att hela familjen var sjuk och att de trodde att de hade covid.

 

[monster1]

Ja, förälder stod och pratade med någon annan vuxen om att hela familjen var sjuk och att de trodde att de hade covid.

Då känns det ju rimligt att den vuxne fångar in sitt barn så det slutar misshandla främlingar.

 

[Niyama]

Då känns det ju rimligt att den vuxne fångar in sitt barn så det slutar misshandla främlingar.

Ja det tyckte jag också . Men jag är för mesig för att ropa "hallå, kan du fånga in ungen". De få gånger jag faktiskt vågat säga till föräldrar om nåt deras barn gör har jag ibland fått svaret "det är bara att säga till honom/henne" (vissa har såklart bett om ursäkt och tagit hand om ungen).

 

[Tonto]

Ja det tyckte jag också . Men jag är för mesig för att ropa "hallå, kan du fånga in ungen". De få gånger jag faktiskt vågat säga till föräldrar om nåt deras barn gör har jag ibland fått svaret "det är bara att säga till honom/henne" (vissa har såklart bett om ursäkt och tagit hand om ungen).

När jag sagt till föräldrar att hämta sina barn som går fram till mina hundar så blir dom arga och säger "du har ansvar för dina hundar" (som förövrigt är kopplade). Uppenbarligen behöver man inte ta ansvar för sina barn!

 

[Askur2017]

Jag tycker inte att det är mitt jobb att tycka om och att uppfostra andras barn till att inte mörda katter och skjuta raketer på mig. Och tycker inte att det är konstigt att man tycker dom är obehagliga när dom rör sig i stora grupper. Det är självbevarelsedrift.

Skillnaden i våra tänk är att jag ser mig själv som en självklar del i ”it takes a village”-mentaliteten. Förstår såklart att alla inte tänker/känner som jag. Sen blev jag ju lärare också

 

[SiZo]

Skillnaden i våra tänk är att jag ser mig själv som en självklar del i ”it takes a village”-mentaliteten. Förstår såklart att alla inte tänker/känner som jag. Sen blev jag ju lärare också

Jag tror att en del av oss har blivit lite skrämda av föräldrar som blir tvärarga om man säger åt deras barn. Jag fick en åthutning en gång när jag bara satte mig bredvid en fd väninnas barn och frågade vad hen lekte med.

Så jag pratar ogärna med andras barn alls. Trots att jag i grunden håller med dig.

 

[Askur2017]

Jag tror att en del av oss har blivit lite skrämda av föräldrar som blir tvärarga om man säger åt deras barn. Jag fick en åthutning en gång när jag bara satte mig bredvid en fd väninnas barn och frågade vad hen lekte med.

Så jag pratar ogärna med andras barn alls. Trots att jag i grunden håller med dig.

Det förstår jag absolut!

Har oftast vänt mig direkt till föräldern när ett barn passerat gränserna för vad som är ok (vänder mig bara direkt till barnet om det är akut) och det är känsliga marker man vandrar in i…

 

[vemsomhelst123]

Ja i det första inlägget i just den här diskussionen skrev jag följande:



"Jag försöker ändra attityd" betyder, jag har känt samma sak/känner samma sak, men jag försöker ändra detta.

"jag har känt samma sak" betyder, jag kan absolut förstå varför andra känner så eftersom jag själv känt/känner så.

Men eftersom jag märkt att många vuxna (inte alla vuxna tm) kraftfullt överdriver sin oro inför ungdomar/tweenies och absolut har förmåga att göra detta helt utan grund.

Så jag försöker då ändra attityd, det var vad jag skrev.

Dvs jag försöker sluta att bemöta ungdomar i grupp som otäcka typer och försöker bemöta dem som människor i allmänhet.

Vidare skrev jag att detta hade gjort att det kändes annorlunda inuti mig när jag möter dem. Jag känner inuti mig mindre oro och mindre stress. Jag tycker om den känslan.

Vidare skrev jag i min post att jag förstår att om någonting verkligen hänt med en grupp så är det annorlunda.

Det måste ju förstås att det är olika att möta grupper som man är orolig inför som aldrig har gjort någonting och att möta grupper som faktiskt gör någonting? Oavsett grupp? Eller?

Sedan skrev jag. Och försökte vara tydlig med men misslyckades tydligen. Att jag känt viss oro infor stora grupper tonåringar men helt utan orsak. Och att så som jag möter grupper ungdomar när jag går förbi i kvarteret tror jag inte det påverkar utfallet negativt om jag inom mig känner ro och att de är söta och gulliga och kanske om en tweenie på cykel och jag möts när jag sitter i bilen att jag ler och vinkar åt denne på ett varmt sätt. Jag tror att just en sådan handling inte skulle utsätta mig för omedelbar fara.

Jag höll alltså med dig, jag som var otydlig och hamnade långt från knappen jag högg