Barndomsminnen

[Midsommarblomster]

Jag träffade mina kusiner i helgen, som jag inte sett av på nästan 30 år. Det blev naturligt så att vi pratade barndomsminnen och jag fascineras av vad människor minns från sin barndom. De har inte varit i vår stuga sen mitten av 90-talet och ändå kunde de beskriva nästan varenda sten på tomten. Hur farmor och farfar satt på trappan och tvättade färskpotatis och att vi rökte fisk som vi fiskat själva. Att de byggde kojor nere i skogen och svor på att de skulle kunna hitta dem än idag. Man gick förbi ett gäng ormbunkar och över ett berg. Höll sig borta från björnlokan till höger. Vi täljde barkbåtar och la fiskenät. Men framför allt verkar alla minnas hur otroligt barnsliga våra pappor var. De klättrade upp på taket med en hink vatten och hällde över den som kom ut från ytterdörren, knuffade ner varandra i havet med kläderna på, tävlade om vem som klarade av att ligga längst i solen tills de alla såg ut som kräftor och vinglade där ifrån (hej 80-talet!) eller vem som kunde prutta högst i fiskebåten. De lekte med oss barn som om de vore barn själva och vi älskade det. Själv har jag ett särskilt minne av farfar som for efter några älgar som stod och åt på hans äppelträd, ramlade på vägen i sina otympliga träskor som han tillslut kastade efter dem.

Det var fint att höra alla minnen, eftersom det är få av de som var vuxna då som lever idag. Eller klarar av att ha kontakt med varandra.

Eftersom jag själv har barn som inom kort kommer in i den ålder som kommer att utgöra deras barndomsminnen så tänker jag mycket på sådant. Vad man minns. Det goda, det onda, det otippade. Jag är nyfiken på vad ni minns (särskilt), och jag är medveten om att det här är en tråd som kanske är mörk för många. Jag har all respekt för det. Det är givetvis frivilligt både att dela med sig och att läsa om andras minnen, om det är triggande. Personligen hör jag gärna många, och olika sidor av era barndomsminnen.

 

[Habina]

Jag var själv väldigt mycket som barn och de flesta av mina minnen är nära förknippade med min häst Habina. Vi var på många roliga äventyr ihop. Minns speciellt när vi hittade en gammal traktorväg genom en stor skog och efter en knapp timmes ridtur kom fram bland några hus. Träffade en farbror och frågade var jag var. Sen vände vi och red hem igen.

När min kusin kom (främst sommarlov) och vi lekte med våra Pennys Pony Club hästar. Alla mina var döpta efter ridskolehästar och jag kan peka ut dem än idag. Vi hade en tärning (våra äldre bröder spelade rollspel) där vi slog ifall hästarna var sjuka, halta, brunstiga eller dräktiga. Det sistnämnda var roligast, för då fick vi med tärningens hjälp hitta den skyldige. Det blev många roliga korsningshästar.

Som vuxna har jag fött upp hästar och hon hundar…

 

[Catsu]

Något jag tycker är intressant när jag pratar barndomsminnen med min syster är att vi ofta minns helt olika detaljer från samma upplevelse.
För några år sen var min mamma och jag i trakterna av torpet där min farfar växte upp. Vi bestämde oss för att åka förbi och titta. Torpet såldes när jag var 7 och vid det här tillfället var jag 50+.
Mamma visste att det låg i Gammalkil men hade ingen aning om hur vi skulle hitta dit. Jag däremot kom ihåg vägen i detalj. Vänster vid kyrkan och sen första supersmala vägen till höger mellan hagarna. Parkera vid bondgården och gå sista biten.
Mamma var nästan chockad

 

[Avalbane]

Sådant jag speciellt kommer ihåg från barndomen är:

Hur jag plockade små morötter, jordgubbar och annat ätbart ur landet som farmor hade planterat vid sommarstugan.

När jag och en kompis skulle "bergsklättra" i ett päronträd hemma i trädgården. Jag klättrade upp först och satte fast ett rep så vi skulle ha något att hålla i. Funkade toppen. För mig. Kompisen gick det sämre för och föll. Kommer inte ihåg om det var repet som lossade/gick av eller om hon föll ändå.
Då var iaf min faster och farmor i närheten. Tror dom plockade jordgubbar och rensade i landen. Och annat trädgårdsplock.

Vid en kräftskiva kastade min kusin en tältpinne som ett spjut som landade i vår pool. Ett stort hål blev det och inget mer badande den gången.
Kan även varit den gången en av mina farbröder kläckte idèn om att ställa min rutschkana i poolen. Problemet var bara den att den hade en stag i botten så kanten på poolen vek sig.

När vi åkte skridskor och spark med släkten på sjön varje vinter. Det var extra spännande och kolla igenom den klara isen och titta på allt som växte därunder.

När jag och min bror balanserade på stengärdsgårn och matade min farbrors kor med "ko-mums" Löv från askträden som växte precis så vi nådde dom från där vi stod.

Jag kommer även ihåg när jag och en kompis spenderade tid i hagen där ridskolehästarna hade sommarbete. Vi kan ha småridit på några av ponnyerna.
Sen paniken vi fick när vi såg att det kom folk som skulle kolla till hästarna och hur vi sprang för glatta livet för att inte bli påkomna.


Från senare mellanstadiet/högstadie ålder kommer jag ihåg sämre. Troligtvis pga att jag mådde som jag mådde har satt sina spår...

 

[Unafraid]

Min pappa dog oväntat för 1,5 år sen, 69 år gammal. Sen fick han en stroke när jag var 14 och blev förändrad efter det. Så när jag tänker på goda minnen från min barndom tänker jag ofta på pappa. Hur bra han var, världens bästa. När jag skriver det här börjar tårarna rinna, tänk så tokigt det kan bli..

 

[julgrisen]

Jag och min sambo pratar ofta om barndomsminnen, han tycker att det är så konstigt att jag minns så mycket och påstår att han nästan inte minns något alls från innan han var tonåring. Jag minns massa detaljer och kanske framförallt kopplat till olika känslor.
Jag minns somrarna på Smögen, mina farföräldrar hade hus där och vi var där två veckor varje sommar, det kändes som en hel sommar. Klipporna vi sprang barfota på, när vi hoppade över vad vi lekte var ett helvetesgap, att min pappa alltid stod med ett ben på varje sida när vi skulle över ett särskilt svårt ställe och svingade oss över.
Jag och min storasyster hade en särskild hemlig väg till godisaffären där vi klättrade över ett berg och hoppade ner på trappan utanför ingången. Hur min farmor brukade måla en karta över godisaffären och peka ut exakt var hennes favoritgodis fanns så vi kunde köpa det till henne.

Jag minns somrarna hos mina morföräldrar i sommarhuset mina föräldrar nu tagit över, hur min morfar alltid sa att vi kommit för sent och att han kört bort en hel skottkärra med klubbor som växt i rabatten, men varje gång fanns det ändå en klubba kvar till var och en av barnbarnen bland kantnepetan.

Jag minns också när jag och min storasyster fick leka med Lego i trappan, det var det roligaste vi visste. Vi lekte med duplo långt upp i åldrarna eftersom vi bara ville leka med gubbarna. De bodde på varsitt trappsteg och vi byggde upp hela lägenheter och hade bakgrundshistorier kring varje familj.

Jag minns väldigt tydligt när mamma och pappa en gång samlade oss i soffan och berättade att vi skulle få ett småsyskon. Då var jag fem år och sommaren innan hade jag önskat mig en lillasyster när jag kastade en peng i önskebrunnen på Liseberg. I flera år efter det önskade jag mig förgäves en ponny varje gång pga trodde verkligen att den funkade .

Jag har också ett minne av en vinter när vi åkte skridskor på sjön, det hände nog bara en enda gång men jag kan verkligen se pappa skala en apelsin där ute på isen.

 

[Dorinda]

För mig var det härligt att sitta och minnas!
Nu begränsade jag det det till saker före tio års ålder.

Skidsemestrarna med familjen. Vi bodde i en liten stuga utan rinnande vatten. Det var så mysigt att gå och hämta vattendunken med pulkan. Stugan var minimal. De två våningssängarna täckte hela väggen

Somrarna på landet hos mormor(den svarta bruken med stjärnor fanns det alltid godis i, jag har kvar bruken ).

Resorna till Italien med tåg. Så måååånga äventyr!

Skidresorna med min kompis familj.

Båtresorna och tält i skärgården. När vi åkte på camping semester, sov i bilen. Lagade scones på trangiaköket och alltid brände dessa

Inte så mycket från vardagen och hemma, men många trevliga minnen!

 

[Milosari]

Jag tycker att det är lite lustigt att jag har tydligare minnen från åren 5-10 än jag har från 10-15? Rimligtvis borde hjärnan vara bättre utvecklad vid en högre ålder? Jag minns också mest från sommarloven och semestrar, och mycket lite från vardagen.

För mig är doften av Mörrumsbruket = sommarstuga (sulfat luktar mat, sulfit luktar skit, är det inte så?), mammas oljefärger och lösningsmedel ingick också. Doften av koleldning och mopedmotorer = utlandssemester. Pappa fattade aldrig vad barnanpassad semester var så det blev allt från att växla svarta pengar på bakgator i Krakow, plocka potatis på Cypern, delta vid en rituell getslakt i en håla i Turkiet och bli stoppad vid gränsen till Ungen med en massa småpåsar med mjöl och florsocker som jag packat ner som mat till mina leksakssälar... Det är en i efterhand rolig historia när de försökte övertyga tungt beväpnad personal om att "it's food for the animals". Jag fick inte packa med mat till djuren efter det.

Och mormor... Så roligt vi hade där, min bror, min kusin och jag.

 

[Crossline]

Jag minns så tydligt ridlägerveckorna på somrarna när jag var liten. Hur spänningen inför hästutdelningen var helt galen. Och hur lättnaden och lyckan spred sig i kroppen när jag fick ponnyn jag hade önskat. Hur stugorna luktade, hur godiset smakade, hur grimman kändes i handen på väg till sommarhagen på morgonen i daggigt gräs. Hur bommarna var målade på sista dagens hoppuppvisning. Helt ljuvligt. Ridläger var det mest magiska jag upplevde som liten. Jag önskar att jag kan ge mina döttrar den erfarenheten, om dom vill.

 

[Habina]

Jag minns så tydligt ridlägerveckorna på somrarna när jag var liten. Hur spänningen inför hästutdelningen var helt galen. Och hur lättnaden och lyckan spred sig i kroppen när jag fick ponnyn jag hade önskat. Hur stugorna luktade, hur godiset smakade, hur grimman kändes i handen på väg till sommarhagen på morgonen i daggigt gräs. Hur bommarna var målade på sista dagens hoppuppvisning. Helt ljuvligt. Ridläger var det mest magiska jag upplevde som liten. Jag önskar att jag kan ge mina döttrar den erfarenheten, om dom vill.

Åh! Nötcreme och nutella är ridläger för mig. Nu vill jag rida på ridläger igen…

 

[Red_Chili]

Jag minns mest hur jobbigt allt var. Hur jag ogillade andra barn, hur jag aldrig hade möjlighet att köpa loss mina älskade hästar på ridskolan som så tydligt vantrivdes där, hur morsans nya sambo var genomvidrig och hur jag försökte få ny familj för att slippa honom. Jag minns hur mycket tid och energi jag la på att skolka för att försöka fly från allt och hur idiotiska kommentarer jag fick från vuxna i omgivningen som vägrade att faktiskt hjälpa till på något vis. Och jag minns hur skönt det var när jag äntligen lyckades flytta till annan stad för att plugga, men hur även det gick åt helvete för att jag var så slutkörd och mentalt utmattad.

Morsan frågade mig någon gång om barndomsminnen. Tydligt att hon ville höra mig berätta om glada, fina och roliga dagar. Jag lyckades på något vis undvika att svara, för även om jag såklart minns en och annan bra grej, främst i sällskap av hästarna, så är det mesta andra bara uselt.

Det är en jäkla tur ändå att livet blir bättre ju äldre man blir, och att saker som börjat dåligt inte behöver fortsätta dåligt. För idag har jag det totalt sett bättre än vad det någonsin verkade som att det skulle bli när jag var liten.