Bästa Rubriken 🤩

Hallå
Karamelldrottningen is in the house

Vill bara dela med mig av två i mitt tycke milstolpar.
Var med om en jobbig händelse för cirkus två veckor sedan. Och inte en tillstymmelse efter sug efter alkohol. Det slog mig faktiskt inte förrän dagen efter!
Jag hade ingen tanke på det alls nämligen. Utan konstaterade det bara dagen efteråt att det vare sig kom tankar eller sug. Ingenting!

Andra milstolpen är att jag nu har ganska lätt för att tala om att jag är en nykter alkoholist. Jag har sagt just de orden -nykter alkoholist-
För det är ju så det är. Om någon blir beklämd eller tar illa upp så varsågoda. Jag orkar inte fundera hit och dit fram och tillbaka. Mycket bättre det kommer fram tydligt.

 

[MiaMia]

J vill att vi ska hälsa på någon vän till honom. Tre timmar tur och retur. Inte så jättelångt men jag känner mig så ointresserad. Har som ingen lust men känner att jag nånstans måste.

Varför måste du?
Klarar han inte att besöka vännen själv? Har vännen sett fram emot att just du ska komma dit?

 

[Irrbloss]

J vill att vi ska hälsa på någon vän till honom. Tre timmar tur och retur. Inte så jättelångt men jag känner mig så ointresserad. Har som ingen lust men känner att jag nånstans måste.

Du måste verkligen inte om det känns motigt. Hade själv inte följt med på en sån resa för att träffa nån som inte är en gemensam vän. Den resan kan han göra själv, det är ju inte som att alla en partners vänner måste bli ens egna.

 

[Bison]

J vill att vi ska hälsa på någon vän till honom. Tre timmar tur och retur. Inte så jättelångt men jag känner mig så ointresserad. Har som ingen lust men känner att jag nånstans måste.

Du måste ingenting.
Det är dags att du lär dig säga nej, slutar försöka vara till lags och sätter dig själv först!

Det som är det bästa med att vara vuxen, att slippa göra en massa tråkiga saker man egentligen inte vill.

 

[karamelldrottningen]

Jag sa det. Men kände mig elak samtidigt. Eller snarare efteråt. Sa som det var att jag vet inte om jag fixar det. Var rätt irriterad just då jag tog upp det så lät väl sur och tvär. Då har jag lättast ta upp sådant. Inget jag egentligen vill. Vill kunna säga nej utan att låta som en bitch men lik förbannat hamnar jag där.
Grejen är att först när han frågade så sa jag att varför inte. För det var så jag kände då.
Men idag har det känts på annat vis.
Tänkt massor på livet och det efter livet.
Får ingen riktig reda i tankarna.
Kanske blir det kul träffa hans vänner men det kan också bli fiasko.
Och jag vet ju aldrig hur jag mår i förväg.
Måste jag vara den bilden jag vill att andra ska se mig som. Dvs en bra och rolig människa. Så kan jag vara det. På beställning.
Men jag vet inte om jag orkar.
Om jag har lust.
Vad har jag ens lust med?
Nej det får jag inte skriva.

 

[Sel]

Jag sa det. Men kände mig elak samtidigt. Eller snarare efteråt. Sa som det var att jag vet inte om jag fixar det. Var rätt irriterad just då jag tog upp det så lät väl sur och tvär. Då har jag lättast ta upp sådant. Inget jag egentligen vill. Vill kunna säga nej utan att låta som en bitch men lik förbannat hamnar jag där.
Grejen är att först när han frågade så sa jag att varför inte. För det var så jag kände då.
Men idag har det känts på annat vis.
Tänkt massor på livet och det efter livet.
Får ingen riktig reda i tankarna.
Kanske blir det kul träffa hans vänner men det kan också bli fiasko.
Och jag vet ju aldrig hur jag mår i förväg.
Måste jag vara den bilden jag vill att andra ska se mig som. Dvs en bra och rolig människa. Så kan jag vara det. På beställning.
Men jag vet inte om jag orkar.
Om jag har lust.
Vad har jag ens lust med?
Nej det får jag inte skriva.

Det är faktiskt okej att ändra sig, till och med utan särskilt anledning särskilt så länge resan inte är beroende av eller påverkas av just dig. Du gör inte situationen svårare för honom genom att avstå, han kan åka ändå.
Jag har börjat lära mig att säga "vi får se.." eller "om jag orkar..". Om det inte är någonting som går att hålla flytande säger jag nästan alltid nej.

 

[karamelldrottningen]

Det är faktiskt okej att ändra sig, till och med utan särskilt anledning särskilt så länge resan inte är beroende av eller påverkas av just dig. Du gör inte situationen svårare för honom genom att avstå, han kan åka ändå.
Jag har börjat lära mig att säga "vi får se.." eller "om jag orkar..". Om det inte är någonting som går att hålla flytande säger jag nästan alltid nej.

Vi gör mycket sånt som jag vill göra. Bara sånt faktiskt. Idag eller imorgon ska vi hälsa på en släkting till mig. Men bara en halvtimme bort plus att vi stannar bara några timmar.
Han säger ja till allt och tycker det är kul. Skulle jag vilja titta på målarfärg som torkar en timme skulle han säkert säga ja till det också

 

[Sel]

Vi gör mycket sånt som jag vill göra. Bara sånt faktiskt. Idag eller imorgon ska vi hälsa på en släkting till mig. Men bara en halvtimme bort plus att vi stannar bara några timmar.
Han säger ja till allt och tycker det är kul. Skulle jag vilja titta på målarfärg som torkar en timme skulle han säkert säga ja till det också

... och det är ju trevligt, men upp till honom! Det betyder inte att du måste ställa upp på saker du inte vill göra om du verkligen inte vill. Sedan kan man förstås åka med på saker bara för att göra andra glada också men inte så att man bär våld på sig själv.

 

[karamelldrottningen]

... och det är ju trevligt, men upp till honom! Det betyder inte att du måste ställa upp på saker du inte vill göra om du verkligen inte vill. Sedan kan man förstås åka med på saker bara för att göra andra glada också men inte så att man bär våld på sig själv.

Tänker även på tex framtida skolavslutningar och sånt gillar inte jag. Ska försöka tänka att det är inget måste vara med på sånt. Inte heller följa med någonstans om det inte känns helt ok.

 

[manda]

Jag har också haft svårt att säga nej vilket har gjort att det liksom behövs extra ”kraft” för att det där nejet ska kunna komma igenom/förbi mitt motstånd mot att säga nej. Det kraften har ofta låtit som surhet, irritation eller ilska. När jag förstått den mekanismen har det varit lättare att ha lite medkännande med mig själv, men också att hitta andra sätt att ”ta mig igenom” min inre spärr mot att säga nej eller inte vara till lags. Numera är den inte alls lika stark som den var tidigare och det är jätteskönt! Jag har också upptäckt att lojalitet inte måste vara att alltid ställa upp (på någon annan) eller göra vad man sagt man ska, utan lojalitet kan också vara riktad mot en själv och vad ens inre säger är rätt och riktigt. Det har gjort det mycket mindre jobbigt (och argt) för mig att säga ifrån eller tacka nej.

Heja dig, karamellen!

 

[MiaMia]

Jag har också upptäckt att lojalitet inte måste vara att alltid ställa upp (på någon annan) eller göra vad man sagt man ska

Och i det skillnaden på att "slentrian-ställa-upp" på 17 saker som blir bekvämare/lättare/trevligare för någon - mot att när det är seriöst krisläge ställa upp genom att omprioritera, fiska fram dolda resurser och göra allt man kan vid ett fåtal tillfällen då det är av avgörande betydelse för någon.

 

[Otherside]

Tänker även på tex framtida skolavslutningar och sånt gillar inte jag. Ska försöka tänka att det är inget måste vara med på sånt. Inte heller följa med någonstans om det inte känns helt ok.

Skolavslutningarna går snabbt, de brukar vilja hinna få dem avklarade kvickt så alla klasser hinns med.

Och - det är väldigt viktigt för ett barn att ens förälder kommer till skolavslutningen. Att barnet ser föräldern bland alla de andra föräldrarna. Så det tycker jag du får stå ut med - det är som sagt snabbt avklarat för dig men JÄTTEviktigt för barnet!

Det är ett bra tag kvar, dessutom, så oroa dig inte över det NU!

Övriga arrangemang kan du tacka nej till. Du måste ingenting.

 

[manda]

Och i det skillnaden på att "slentrian-ställa-upp" på 17 saker som blir bekvämare/lättare/trevligare för någon - mot att när det är seriöst krisläge ställa upp genom att omprioritera, fiska fram dolda resurser och göra allt man kan vid ett fåtal tillfällen då det är av avgörande betydelse för någon.

Skolavslutningarna går snabbt, de brukar vilja hinna få dem avklarade kvickt så alla klasser hinns med.

Och - det är väldigt viktigt för ett barn att ens förälder kommer till skolavslutningen. Att barnet ser föräldern bland alla de andra föräldrarna. Så det tycker jag du får stå ut med - det är som sagt snabbt avklarat för dig men JÄTTEviktigt för barnet!

Det är ett bra tag kvar, dessutom, så oroa dig inte över det NU!

Övriga arrangemang kan du tacka nej till. Du måste ingenting.

Ja och jag tror också möjligheten att minska de slentrianmässiga ”gå med på” som egentligen inte är viktiga för någon annan samtidigt som man kör över sig själv lite, ger större marginaler att kunna, orka och vilja ställa upp i viktiga omständigheter som annars (om man ständigt och jämt struntar i vad magkänslan känner) skulle kännas jobbiga de med. Att det börjar märkas skillnad på när det är viktigt, och helt i linje med ens egen värdegrund och prioriteringsordning att göra något obekvämt (som en skolavslutning, eller något annat viktigt för en avkomma eller ett djur) och när det faktiskt inte är det.

 

[bettysmatte]

Tänker även på tex framtida skolavslutningar och sånt gillar inte jag. Ska försöka tänka att det är inget måste vara med på sånt. Inte heller följa med någonstans om det inte känns helt ok.

Vad är det med just skolavslutningar som är svårt? Håller med övriga som har svarat att det är väldigt viktigt att du kommer till ditt eget barns avslutningar.

 

[Bison]

Tänker även på tex framtida skolavslutningar och sånt gillar inte jag. Ska försöka tänka att det är inget måste vara med på sånt. Inte heller följa med någonstans om det inte känns helt ok.

Det är ju dock något som ingår i konceptet barn så där har du inget val om du vill vara en bra förälder.

 

[et_flickan]

Jag gör inget jag inte måste eftersom jag blir otroligt trött av att jobba. Lägger just nu all energi på det eftersom det är relativt nytt. Men barnens avslutningar är sånt jag måste på, vare sig jag vill det eller inte, det ingår liksom.

 

[Otherside]

Det vore ju rentav att skapa ett trauma och en djup sorg, om alla barnens föräldrar fanns med på skolavslutningen ... utom ens egen "för hen hade inte lust". Jag vill inte ens tänka tanken.

Däremot tycker jag, @karamelldrottningen , att du gärna kan skippa diverse andra "krav" som ställs på dig, på att du ska delta. Det låter lite som sk Fawning (ett begrepp jag nyligen lärt mig) - en typ av överlevnadsrespons där man försöker undvika konflikter och/eller att inte bli omtyckt och accepterad genom att finna sig i diverse saker, man undviker att bli avvisad eller skapa en konflikt. Man säger ja till allt möjligt. Vill alltid göra andra nöjda - och typ utplånar sig själv och sin egen vilja i processen. Väldigt intressant.

 

[Sel]

Det vore ju rentav att skapa ett trauma och en djup sorg, om alla barnens föräldrar fanns med på skolavslutningen ... utom ens egen "för hen hade inte lust". Jag vill inte ens tänka tanken.

Däremot tycker jag, @karamelldrottningen , att du gärna kan skippa diverse andra "krav" som ställs på dig, på att du ska delta. Det låter lite som sk Fawning (ett begrepp jag nyligen lärt mig) - en typ av överlevnadsrespons där man försöker undvika konflikter och/eller att inte bli omtyckt och accepterad genom att finna sig i diverse saker, man undviker att bli avvisad eller skapa en konflikt. Man säger ja till allt möjligt. Vill alltid göra andra nöjda - och typ utplånar sig själv och sin egen vilja i processen. Väldigt intressant.

Trauma vet jag inte. Min yngsta brorsdotter fick med farmor och farfar på avslutningen istället eftersom båda föräldrarna är lärare på andra skolor, det gick bra det också!
Men ja "Har inte lust" vore ett vagt argument.

 

[karamelldrottningen]

Oj jag visste inte att det var ett måste
Tyckte det mest var jobbigt behöva ha mamma på skolan.

 

[Otherside]

Trauma vet jag inte. Min yngsta brorsdotter fick med farmor och farfar på avslutningen istället eftersom båda föräldrarna är lärare på andra skolor, det gick bra det också!
Men ja "Har inte lust" vore ett vagt argument.

Jo, men NÅGON kom och såg barnet denna viktiga dag :-)

(Internet är fullt av små filmer med små barn som står uppradade på nån avslutning eller uppträdande eller liknande, flackar ledset med blicken och ser ängsliga ut - tills de plötsligt får syn på mamma/pappa/släkting whatever i publikhavet och skiner upp, överlyckliga!! )

 

[Otherside]

Oj jag visste inte att det var ett måste
Tyckte det mest var jobbigt behöva ha mamma på skolan.

Men nejjj!!!! På en avslutning är man stolt och vill att mamma (eller nån i familjen) ska se! Det är stort och viktigt.