Beach 2015, del 4

[Qelina]

Jag har cyklat 30 min och styrketränat en timme idag, känns som att musklerna börjar formas någonstans under späcket! Sjukt nöjd med dagen och jag är en fabulous babe (tänk Jonas Hallberg-röst där) i mina nya schtekiga Röhnisch-kläder

Haha, klart du är. Du var en babe i stallkläder jagandes en massa får också Och jag trodde aldrig jag skulle säga det för jag var en sådan som tränade i vad som helst förut men man känner sig faktiskt lite proffsigare i bra kläder.

Som nu på hundkurserna och tävlingarna, när jag drar på mig friluftsbyxorna/hundförarbyxorna som är värda 1500 kr (men det var rea så jag fick dom för 600 kr!!!) så känner jag mig lite proffsigare än när jag tränade och tävlade i mjukisbyxor eller jeans. Haha, jag skulle ALDRIG köpa så dyra kläder i vanliga fall, snålar på allt och köper sällan kläder, men när det gäller mina djur som nu med hunden då är det som att tankarna ändras lite och man tycker man ska ha lite bättre saker

 

[LindgrenV]

Haha, klart du är. Du var en babe i stallkläder jagandes en massa får också Och jag trodde aldrig jag skulle säga det för jag var en sådan som tränade i vad som helst förut men man känner sig faktiskt lite proffsigare i bra kläder.

Som nu på hundkurserna och tävlingarna, när jag drar på mig friluftsbyxorna/hundförarbyxorna som är värda 1500 kr (men det var rea så jag fick dom för 600 kr!!!) så känner jag mig lite proffsigare än när jag tränade och tävlade i mjukisbyxor eller jeans. Haha, jag skulle ALDRIG köpa så dyra kläder i vanliga fall, snålar på allt och köper sällan kläder, men när det gäller mina djur som nu med hunden då är det som att tankarna ändras lite och man tycker man ska ha lite bättre saker

Haha jag är alltid en babe! Det är som att alla kläder blir fabulösa så fort jag tar på mig dem

Och ja, jag håller med! Det är så mycket roligare att göra saker när man har fina kläder på sig. Särskilt när det kommer till träningskläder - färger!!!!

 

[Qelina]

Jag har kommit på en svinbra grej att använda bilringen-ovanför-byxorna-när-man-sitter till:

Jag kommer aldrig behöva hålla i min vattenflaska igen och kan alltså jobba och dricka vatten samtidigt!! Ultimat

Åh, kanske skulle jag ta och skaffa mig en sådan bilring? Nu gav du mig ytterligare en anledning till att gå upp i vikt Jag får ju slita och släpa och hålla uppe mina saker, det där lät bekvämt

 

[Qelina]

Jag är mega nervös inför imorgon, det är tävling och blir vi godkända blir vi uppflyttade en klass! Det gick inte bra alls igår men vi fick ju godkänt i alla fall så det var skönt. Har en till chans på mig att få godkänt nästa helg om det inte går imorgon. Men vill prestera bra imorgon, det är tävling på hemmaklubben och det har gått så bra nu när vi tränat och vi får massor beröm av ledaren på kursen. Vill bli klar med den här klassen så jag kan fokusera på klassen över för det är den jag går kurs i, men det har inte blivit så att jag tränat på sakerna i nya kursen utan hållt mig till den gamla för att inte förvirra mig och hunden med allt nytt. Så efter nästa helg börjar jag träna för nya klassen på riktigt.

Det är så tråkigt för som jag skrivit tidigare kan vi allt och alla moment sitter super bra, det är först när det är tävling vi får problem. Skulle dom bedöma på träningarna skulle vi nog nästan bli en av de bästa, det sa min kompis igår som det gick jätte bra för på tävlingen, hon blev tvåa. Hon sa att egentligen är jag och vovven mycket bättre än dom men dom är mer stabila på tävlingar, hon är lugn och blir inte nervös som jag blir och hennes hund är äldre, lugnare och mer van osv.

Nästa vecka börjar jag som medryttare, äntligen har pollen fått på sig skor då så jag kan börja rida. Jag och min lilla c ponny

Och så ska jag skriva klart mitt slutarbete till skolan nästa vecka så snart är jag klar med en hel journalistutbildning!

Men början av veckan är mindre rolig och den avgör hur resten av veckan blir. Har läkarbedömning på måndag och då måste alla värden vara bättre så jag inte behöver bli inlagd, har för mycket saker att göra för att vara på ett sjukhus.

 

[LindgrenV]

Åh, kanske skulle jag ta och skaffa mig en sådan bilring? Nu gav du mig ytterligare en anledning till att gå upp i vikt Jag får ju slita och släpa och hålla uppe mina saker, det där lät bekvämt

Ja gört! Finns massa bra användningsområden! Stötdämpning till exempel

 

[imrahil]

A

Ja gört! Finns massa bra användningsområden! Stötdämpning till exempel

Amen och halleluja! /mvh hon som stod på öronen under gårdagens terränglöpning men landade mjukt

 

[Emtherlia]

Åt en falafeltallrik och åkte sen förbi hemmakväll

Sitter i soffan och kollar på en massa bra serier, skulle hämta glass () och märkte en hel del träningsvärk i framsida lår. Aj!

 

[millan10]

Vet inte vad jag ska göra just nu. Mina tabletter hjälper inte som förut så sitter här och har ont. Sov en stund innan idag för när jag väl sover slipper jag ha ont. Smärtan har blivit värre sen intervallträningen i tisdags. Har insett att varken löpning/jogging eller att gå raska promenader är inget jag ska syssla med under ett tag framöver. Det förvärrar bara allt. Det är så frustrerande när man inte vet vad som är bra eller dåligt att göra för kroppen utan man får alltid testa sig fram på vinst eller förlust. Har tre prov kommande vecka och är orolig för att det kommer skita sig totalt på dem. Klarar knappt att sitta still nu pga värken så koncentrera sig går inte särskilt bra. Särskilt när ett av proven är en hörförståelse då man verkligen måste vara uppmärksam. Träffar förhoppningsvis min lärare på måndag som jag har hörförståelsen med så jag kan prata. Ska jag se om jag kan göra det någon annan dag när det förhoppningsvis känns bättre? Fast samtidigt vill man ju ha det överstökat. Usch, det är så jobbigt att behöva gå i skolan med detta.

Tror det blir ett lättare styrkepass idag och eventuellt lite yoga för att hålla igång kroppen så jag inte blir mer stel. Vill inte få mera ont nu.

 

[Mineur]

Brist på Internet i kombination med tentastress och extra jobbpass = inget Bukehäng på flera dagar. Herregud! Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag har överlevt.

Lever det gör jag i alla fall och jag har lyckats träna på rätt bra med tanke på omständigheterna, om jag får säga det själv. Metafit i måndags och i tisdags var jag på mitt livs första pass Body Pump tillsammans med min flatmate. Det var rätt okej, men eftersom det var min första gång och instruktören inte känner mig så blev det lite fel med vikterna och jag jobbade inte alls så hårt som jag hade kunnat göra. Lite antiklimax. Träningsvärken i insidan av låren och rumpan satt dock kvar i flera dagar efteråt, så någon nytta gjorde det någonstans i alla fall!

Sedan körde jag mitt eget race efter herr PT:s nya program i onsdags, och så även idag. Jag älskar, verkligen älskar, det nya programmet han satt ihop åt mig! Det går rakt på precis alla de muskler jag vill och jag känner mig sådär härligt "pumpad" och stark som jag vill efter varje pass. Jag har också upptäckt att jag fått riktigt synliga blodådror som löper ut från armhålan till axelmusklerna och häromdagen var det någon som sa till mig att jag har riktigt snygga "guns". Den (ganska stora) fåfänga delen av mig strålar av glädje

Ikväll blir det födelsedagsfest hos min skotte och imorgon har jag planerat att a) vara bakis och b) plugga stenhårt inför tentan på tisdag. Ingen träning med andra ord, men det känns bra i alla fall.

Hoppas ni har en fin helg allihopa!

 

[Qelina]

A

Amen och halleluja! /mvh hon som stod på öronen under gårdagens terränglöpning men landade mjukt

Och jag for omkull i trappan idag, halkade på något vis, får se om det blir några blåmärken. Gjorde lite ont just då men är förvånansvärt smärtfri nu!

 

[Qelina]

Någon som har något tips på hur man håller sig lugn när man tävlar? Jag blir så spänd att det påverkar min hund och jag gör allt väldigt snabbt och vill bara få det överstökat. Blir jätte osäker på mig själv och hunden med saker som vi lätt klarar i vanliga fall men som jag är rädd att inte klara inför alla som ser på. Är ingen van tävlingsmänniska så vore toppen om någon hade några bra tips. Vad ska man göra innan och precis innan man går in på planen? Hur ska man tänka?

 

[Kiwifrukt]

Började nystarten bra med att stå och frysa på hopptävling hela dagen. Men oj vad det gav positiv energi!

Det gjorde jag också igår, fy tusan vad jag frös. Hade inte tagit värme förrän vid elva på kvällen. Man tänker inte riktigt tanken att man ska frysa med tjocktröja och vinterjacka i maj (trots att jag tillfogade ytterligare en tjocktröja som jag lånade av ryttaren).

Välkommen tillbaka, förresten.

 

[LindgrenV]

Någon som har något tips på hur man håller sig lugn när man tävlar? Jag blir så spänd att det påverkar min hund och jag gör allt väldigt snabbt och vill bara få det överstökat. Blir jätte osäker på mig själv och hunden med saker som vi lätt klarar i vanliga fall men som jag är rädd att inte klara inför alla som ser på. Är ingen van tävlingsmänniska så vore toppen om någon hade några bra tips. Vad ska man göra innan och precis innan man går in på planen? Hur ska man tänka?

Räkna i huvudet och våga stanna upp. När jag blir nervös brukar jag få bråttom, överanalysera saker etc. Då tar jag mig tiden att bara stanna upp, ta ett djupt andetag och sedan fortsätta. För att landa i mig själv. Det är värt att offra den sekunden att landa, i stället för att stressa igenom alltihop!

 

[LindgrenV]

Mina nya löpartights + en liten lårmuskel som ploppat fram

 

[Kiwifrukt]

Maj har inte direkt börjat strålande motionsmässigt för min del. När jag kom hem från hopptävlingen igår frös jag så jag skakade och alla planer på att gå utanför dörren las snabbt på hyllan. Idag var jag inringd som barnvakt, och hade tänkt rida innan, men det var lika pissdåligt väder idag och jag frös, så jag kom inte iväg. Men 2,5 km promenad med barnvagn, springande med barn på cykel och lek i lekpark har väl i alla fall gjort någonting. Jag tror inte min ponny gråter över en minivila heller, i och för sig.

 

[Emtherlia]

Just det ja, det är ju ny månad! Tror jag ska vara lite galen och satsa på att köra någon slags motion varje dag under maj

 

[Tassetass]

Ja, det är så jag upplever dig. Och det är troligtvis så hela din omgivning upplever dig också - vilket ju gör det ganska förståeligt till varför alla är så fruktansvärt oroliga för dig bara av att se dig? Vi härinne får ju ta del av många av dina tankar, vilket folk reagerar på. Medan alla i din omgivning snarare får ta del av hur du ser ut, agerar och utstrålar. Och alla reagerar på samma sätt. Då är det ju något som är fel, eller hur? En 27-årig kvinna ska inte se ut som ett barn. Du SKA vara förstor för att rida en shetlandsponny och du SKA orka gå upp för trapporna hemma med matkassen i handen. Men så är det inte i dagsläget.

Kram!

Dubbelgilla på det där inlägget.

@Qelina Jag har aldrig sett dig, vet inte hur lång du är eller vad du väger eller har vägt. Allt jag vet om dig är det du själv valt att skriva och då är en rätt ansenlig del av det du skrivit på sistone mer eller mindre enbart sjukdomens ord och ändå skiner det så tydligt igenom vilken nedåtgående spiral du är inne i. T.ex. var vi många som redan när du andades ordet "löpning" såg att nu är det på väg att barka åt fanders, det var så tydligt vem det var som drog i trådarna.

En annan sak som slog mig nu (och jag säger som jag brukar; ta det till dig eller kasta i runda arkivet) är en undran om du verkligen har sjukdomsinsikt, eller rättare sagt sjukdomsacceptans? Du skriver att du har anorexi och du kan emellanåt se när det är sjukdomen som talar, men samtidigt är du så noga med att skriva om den friska Qelina, att du vill göra (skadliga) saker av friska skäl osv. Jag kan förstå att du inte vill bli din sjukdom, och gränsen mellan acceptans och att göra sjukdomen till sin identitet är ibland rätt så fin, men någonstans tror jag att du måste acceptera att du är sjuk. Detta för att du ska kunna få klart för dig var du egentligen befinner dig känslomässigt, mentalt och fysiskt, för först då kan du mappa upp en väg framåt. Du har framtidsplaner och drömmar och det är fantastiskt och något du ska hålla fast stenhårt vid, men hur ska du ta dig dit om du inte ens vet var du är just nu? För att sätta en kurs krävs en utgångspunkt, annars famnar man i blindo.

 

[Andromedae]

Efter att ha smygläst tråden för länge har jag slutligen bestämt mig för att komma ut. Jag vill också bli en beachis!

Jag var anti all form av träning i åratal. Förmodligen mest för att det ligger så mycket prestige i det för mig. Men så slutet på hösten bestämde jag mig slutligen för att det var nog. Jag hade ont hela tiden, överallt (scolios från början och var sedan gravid, vilket inte är det mest ultimata om man redan från början har en gnällkropp). Så jag bestämde mig för att börja simma och se om det blev bättre.

Döm av min förvåning när det ganska snabbt faktiskt blev det Sedan mitten av december har jag simmat 2-3ggr i veckan, en timme åt gången, och även om jag fortfarande har ont i knän och rygg så går det inte att jämföra på samma bräde. Jag fick till och med beröm av min kiropraktor som menade att jag inte är längre är fullt så mycket av ett trainwreck

Så jag har ju numera insett att det kan ha legat något i gymnastiklärarens eviga bräkande om att det är bra att röra lite på sig. Jag tror att jag skulle få mindre ont i allmänhet om jag gick ner i vikt (inte till undervikt), men har så lätt att hamna i nedåtspiral kring mat så jag vet egentligen inte hur jag ska göra där. Funderar på att lägga till någon träningsform för att variera med simningen, men är lite rädd för att ge mig på något och känna att jag inte klarar av det. Slutligen får jag väl erkänna att jag tycker det är skittråkigt att träna och jag släpar mig till varje träningspass - jag gör det enbart eftersom jag har insett att resten av livet blir roligare om jag ser till att röra lite på mig. Jag känner mig inte riktigt som en "träningsmänniska" men jag antar att jag borde ta inspiration av sådana för att ta tag i min egen hälsa ...

Hej?

 

[Qelina]

Dubbelgilla på det där inlägget.

@Qelina Jag har aldrig sett dig, vet inte hur lång du är eller vad du väger eller har vägt. Allt jag vet om dig är det du själv valt att skriva och då är en rätt ansenlig del av det du skrivit på sistone mer eller mindre enbart sjukdomens ord och ändå skiner det så tydligt igenom vilken nedåtgående spiral du är inne i. T.ex. var vi många som redan när du andades ordet "löpning" såg att nu är det på väg att barka åt fanders, det var så tydligt vem det var som drog i trådarna.

En annan sak som slog mig nu (och jag säger som jag brukar; ta det till dig eller kasta i runda arkivet) är en undran om du verkligen har sjukdomsinsikt, eller rättare sagt sjukdomsacceptans? Du skriver att du har anorexi och du kan emellanåt se när det är sjukdomen som talar, men samtidigt är du så noga med att skriva om den friska Qelina, att du vill göra (skadliga) saker av friska skäl osv. Jag kan förstå att du inte vill bli din sjukdom, och gränsen mellan acceptans och att göra sjukdomen till sin identitet är ibland rätt så fin, men någonstans tror jag att du måste acceptera att du är sjuk. Detta för att du ska kunna få klart för dig var du egentligen befinner dig känslomässigt, mentalt och fysiskt, för först då kan du mappa upp en väg framåt. Du har framtidsplaner och drömmar och det är fantastiskt och något du ska hålla fast stenhårt vid, men hur ska du ta dig dit om du inte ens vet var du är just nu? För att sätta en kurs krävs en utgångspunkt, annars famnar man i blindo.

Svarar dig mer imorgon Tassen, nu ska jag fixa med det sista inför tävlingen och gå och lägga mig

 

[LindgrenV]

Efter att ha smygläst tråden för länge har jag slutligen bestämt mig för att komma ut. Jag vill också bli en beachis!

Jag var anti all form av träning i åratal. Förmodligen mest för att det ligger så mycket prestige i det för mig. Men så slutet på hösten bestämde jag mig slutligen för att det var nog. Jag hade ont hela tiden, överallt (scolios från början och var sedan gravid, vilket inte är det mest ultimata om man redan från början har en gnällkropp). Så jag bestämde mig för att börja simma och se om det blev bättre.

Döm av min förvåning när det ganska snabbt faktiskt blev det Sedan mitten av december har jag simmat 2-3ggr i veckan, en timme åt gången, och även om jag fortfarande har ont i knän och rygg så går det inte att jämföra på samma bräde. Jag fick till och med beröm av min kiropraktor som menade att jag inte är längre är fullt så mycket av ett trainwreck

Så jag har ju numera insett att det kan ha legat något i gymnastiklärarens eviga bräkande om att det är bra att röra lite på sig. Jag tror att jag skulle få mindre ont i allmänhet om jag gick ner i vikt (inte till undervikt), men har så lätt att hamna i nedåtspiral kring mat så jag vet egentligen inte hur jag ska göra där. Funderar på att lägga till någon träningsform för att variera med simningen, men är lite rädd för att ge mig på något och känna att jag inte klarar av det. Slutligen får jag väl erkänna att jag tycker det är skittråkigt att träna och jag släpar mig till varje träningspass - jag gör det enbart eftersom jag har insett att resten av livet blir roligare om jag ser till att röra lite på mig. Jag känner mig inte riktigt som en "träningsmänniska" men jag antar att jag borde ta inspiration av sådana för att ta tag i min egen hälsa ...

Hej?

Hej och välkommen ut ur garderoben