Bekräftelse

[Petruska]

Jag blir lite provocerad av det där som några verkar mena att i ett Seriöst Förhållande så "jobbar man på förhållandet" för att ta sig igenom småbarnsår, hormoner, depressioner, vad det nu var.

Välkomna när ni är där, säger jag bara. Allt det där kan vara SKITSVÅRT, hur goda intentioner man än har. Ett stabilt samboförhållande i min omgivning sprack när ena parten blev arbetslös. Hen tappade fotfästet i livet totalt, andra parten försökte stötta, men den arbetslösa gjorde slut. Hen kunde bara inte relatera till någon annan just då, hur bra de än hade haft det innan.

Och att förhållanden spricker under småbarnsåren tror jag knappast beror på att parterna inte haft tillräckligt seriösa och långsiktiga planer eller inte jobbat tillräckligt på förhållandet.

Generellt tycker jag inte att folk verkar lämna förhållanden för tidigt, utan i alldeles för många fall försent. Alldeles för många stannar för länge i dåliga förhållanden.

Och min partner och jag har "tagit oss igenom" kanske 8 (jag har med avsikt inte räknat efter) år av seriöst djävla allvarlig klinisk depression från hans sida. Jag har aldrig fattat vad depressionen (som givetvis aldrig kommer att försvinna helt, jag räknar tvärtom kallt med återfall) skulle ha haft med förhållandet att göra - men visst, det är ju roligare med friska människor omkring sig än sjuka.

Vi har inte "jobbat på förhållandet" en enda sekund av den tiden, vad jag kan påminna mig.

Vi ville vara med varandra, bara. Hade vi inte velat det, hade ju varje form av jobbande bara förlängt plågan helt i onödan.

Jag är helt enig med att man snarare blir ihop lite förhastat, och sedan inte har vett att göra slut i tid, i betydligt fler fall än det omvända.

Jag tänker att på grund av att man blir ihop förhastat, så blir relationen jobbig när livet belastat med tex skrikande småbarn. Dvs, eftersom man blev ihop så slumpmässigt, är risken stor att det lilla man delar (framkompromissat) inte räcker till när annat är jobbigt.

 

[Petruska]

Med tanke på att ett exempel i tråden var "göra plats vid bordet så den andra får plats" så känns det som att det är exakt det det handlar om.

Fatta vilken glesbygd man måste bo i för att slippa sådana "kompromisser"!

 

[em-pirre]

Texten där någon skrivit att man ska vända ut och in på sig själv för att få förhållandet att fungera. Jag antar att någon har skrivit en sådan text eftersom du skriver att "folk alltid säger" det.

Åh, har du aldrig hört nåt liknande? Gud så skönt! Jag tycker det dyker upp i trådar hela tiden, och dessutom hör jag det irl ganska ofta. Speciellt om nån har ett as till sambo eller då nån ska gifta sig. "Alltså det ska vara jobbigt, man får kämpa!" eller "Det är ingen dans på rosor att vara gift, det kommer at vara tufft blablabla".

 

[em-pirre]

Och min partner och jag har "tagit oss igenom" kanske 8 (jag har med avsikt inte räknat efter) år av seriöst djävla allvarlig klinisk depression från hans sida. Jag har aldrig fattat vad depressionen (som givetvis aldrig kommer att försvinna helt, jag räknar tvärtom kallt med återfall) skulle ha haft med förhållandet att göra - men visst, det är ju roligare med friska människor omkring sig än sjuka.

Vi har inte "jobbat på förhållandet" en enda sekund av den tiden, vad jag kan påminna mig.

Vi ville vara med varandra, bara. Hade vi inte velat det, hade ju varje form av jobbande bara förlängt plågan helt i onödan.

Jag är helt enig med att man snarare blir ihop lite förhastat, och sedan inte har vett att göra slut i tid, i betydligt fler fall än det omvända.

Jag tänker att på grund av att man blir ihop förhastat, så blir relationen jobbig när livet belastat med tex skrikande småbarn. Dvs, eftersom man blev ihop så slumpmässigt, är risken stor att det lilla man delar (framkompromissat) inte räcker till när annat är jobbigt.

Exactomundo!

(Nu får jag väl spanskapolisen efter mig... @niphredil )

 

[Rouise]

Men den tolkningen är ju i sig underlig, skulle jag säga. Jag vill minnas att @em-pirre skrev att hon och hennes partner har levt tillsammans i 8 år på det viset, min partner och jag går med raska steg mot 20 år tillsammans.

Jag tycker att det är förhastat att kalla det för lättvindigt, osäkert och flyktigt.

den är underlig för dig ja, för att vi inte delar samma synsätt. vi applicerar inte samma ord och termer på situationer och händelser. det jags skriver i positiv bemärkelse ( tidigare i tråden) tolkar du som en negativ bemärkelse för det är så du associerar ordet/ uttrycket.

jag har inte ens en dag tänkt tanken, håller det så håller det annars så gör vi slut. Det för mig är ingen positiv tanke. jag uppfattar det som negativt. precis som andra uppfattar order kompromiss negativt.
vad är det som är så svårt att förstå att man kan tolka uttryck olika utan att på något sätt nedverdera andra och deras relationer?

jättekul att era förhållanden funkar bra, verkligen. Ni har hittat ett synsätt som passar för er. men måste det synsättet vara det ända rätta för alla individer och alla relationer?

För mig låter det snarare som att bland andra @em-pirre och jag beskriver något som faktiskt verkar funka, medan bland andra du beskriver något som ni önskar ska funka.

Här tycker jag du nedverderar mitt synsätt rätt mycket, jag lever i en utopisk drömvärld som inte kommer funka. vad vet du om det? Hur vet du att ditt synsätt är det enda rätt för alla?



varför är det så svårt att förstå, att ord, synsätt och uttryck, tas emot, bearbetas och tolkas olika av olika personer?

 

[em-pirre]

jag har inte ens en dag tänkt tanken, håller det så håller det annars så gör vi slut.

Men igen: varför ha ett förhållande där du måste jobba för att det ska hålla, då du kan ha ett som automatiskt bara funkar? Slutar det funka efter tio år så kanske man ändrats som person, växt ifrån varandra eller vad som helst. Varför ska man då jobba emot det bara för att få ett förhållande att funka? Det låter som ingredienser för en smärre katastrof.

 

[sthu]

Vi har fått höra att vi har ett "konstigt förhållande", att vi är mer som kompisar än som ett par. Well, om min partner inte är min kompis hur ska det då funka? Har också fått höra att det är konstigt att jag "låter" min kille hänga själv med andra tjejer Utan mig! Helt själva! Ve och fasa, min kille som är min kompis gör saker med tjejer som är hans kompisar utan att jag som är hans flickvän är med för jag är ute på mina egna grejer med andra människor som inte är han!

Ibland måste vi planera om vi ska träffas på veckorna (vi bor ihop). Det kanske är att kämpa?
Jag gick med på att äta potatismos (typ det äckligaste som finns) häromdagen, förutsatt att han bakar kladdkaka med whisky ikväll. Det kanske är en kompromiss?

Spelar det någon roll vilket ord man väljer? Bara alla inblandade i förhållandet är okej med det kan det väl kallas kamp eller kompromiss eller vad man nu vill.


Jag får i vilket fall inte rädda honom från några drakar eller onda jättar. Han säger att det skulle vara pinsamt att bli räddad av en fet halvfjording..
Där fick man för att man försöker planera något romantisk till alla hjärtans dag..

 

[mandalaki]

Vi ville vara med varandra, bara. Hade vi inte velat det, hade ju varje form av jobbande bara förlängt plågan helt i onödan.

Nu hugger jag bara ett stycke för det hänger ihop med en annan grej jag funderat på i tråden. Vad ÄR att jobba på förhållandet i perioder när det är tungt, pga t ex småbarn eller depression? Är det att man bestämt som nyförälskade att Vi ska hålla ihop livet ut och jobba oss igenom när det är svårt? Alltså att man ska fortsätta hålla ihop även när förhållandet är skitkass bara för att? Till vilken nytta, i så fall?

 

[Rouise]

Men igen: varför ha ett förhållande där du måste jobba för att det ska hålla, då du kan ha ett som automatiskt bara funkar? Slutar det funka efter tio år så kanske man ändrats som person, växt ifrån varandra eller vad som helst. Varför ska man då jobba emot det bara för att få ett förhållande att funka? Det låter som ingredienser för en smärre katastrof.

Fast igen du tolkar jobba som något negativt Jag tolkar jobba som: vilja vara med varandra, visa varandra ömhet, kärlek, passion, höra bra saker för varandra, vilja hjälpa varandra när det är tufft etc dvs bara positiva saker. Då jobbar man för förhållandet i den mest positiva bemärkelsen man kan tänka sig.

Det är inget jag går och tänker att jag måste göra för förhållandet. Det är nått som bara sker av sig själv för jag älskar min sambo

Välj ett annat ord för det om det passar bättre men försök förstå att vi tolkar ord och uttryck olika.

Jag menar alltså inte att relationer ska vara kämpigt eller jobbigt, inte det minsta.

 

[tanten]

Och jag tror att det är mer än så. Jag tror att det har att göra med ens grundsyn på relationer. I varenda tråd på Buke om relationer skriver alltid flera att man ska jobba på sin relation, man ska vårda sin relation, man ska ge och ta, man ska kompromissa. De sakerna hänger alltid ihop och jag skriver inte under på nåt av det faktiskt.

Jag skriver under på allihop, men jag skriver definitivt inte under på din definition av dem. För mig innebär det helt andra saker. Tex som @Stereo skrev i #93

Att INTE kompromissa, inte ge och ta, inte vårda - det är för mig att kliva rakt fram utan en blick åt sidan och att totalt nonchalera den andre och hens liv, åsikter, bekymmer och person

 

[mandalaki]

Fast igen du tolkar jobba som något negativt Jag tolkar jobba som: vilja vara med varandra, visa varandra ömhet, kärlek, passion, höra bra saker för varandra, vilja hjälpa varandra när det är tufft etc dvs bara positiva saker. Då jobbar man för förhållandet i den mest positiva bemärkelsen man kan tänka sig.

Det är inget jag går och tänker att jag måste göra för förhållandet. Det är nått som bara sker av sig själv för jag älskar min sambo

Välj ett annat ord för det om det passar bättre men försök förstå att vi tolkar ord och uttryck olika.

Jag menar alltså inte att relationer sa vara kämpigt eller jobbigt, inte det minsta. Då är man på fel spår.

Men det du beskriver där - är det inte det som ÄR ett förhållande, själva grunden för ett förhållande? Varför är det att jobba? Det är väl inget förhållande om man skiter i varann och gör saker för att stjälpa den andra.

 

[mandalaki]

det är för mig att kliva rakt fram utan en blick åt sidan och att totalt nonchalera den andre och hens liv, åsikter, bekymmer och person

Fast det gör du väl inte mot någon? Alltså mot vare sig vänner, arbetskamrater, anhöriga. Är det också att "vårda förhållandet?" Jag tycker att det är klumpighet och egoism du beskriver där.

 

[Petruska]

den är underlig för dig ja, för att vi inte delar samma synsätt. vi applicerar inte samma ord och termer på situationer och händelser. det jags skriver i positiv bemärkelse ( tidigare i tråden) tolkar du som en negativ bemärkelse för det är så du associerar ordet/ uttrycket.

jag har inte ens en dag tänkt tanken, håller det så håller det annars så gör vi slut. Det för mig är ingen positiv tanke. jag uppfattar det som negativt. precis som andra uppfattar order kompromiss negativt.
vad är det som är så svårt att förstå att man kan tolka uttryck olika utan att på något sätt nedverdera andra och deras relationer?

jättekul att era förhållanden funkar bra, verkligen. Ni har hittat ett synsätt som passar för er. men måste det synsättet vara det ända rätta för alla individer och alla relationer?



Här tycker jag du nedverderar mitt synsätt rätt mycket, jag lever i en utopisk drömvärld som inte kommer funka. vad vet du om det? Hur vet du att ditt synsätt är det enda rätt för alla?



varför är det så svårt att förstå, att ord, synsätt och uttryck, tas emot, bearbetas och tolkas olika av olika personer?

Jag tycker alltså att bland andra du ger uttryck för ett relationsideal som jag tror är mer dåligt än bra och som jag rycker behöver diskuteras och kritieras. Som ett problematiskt drag i vår kultur.

 

[tanten]

Nu har @niphredil redan skrivit typ allt jag ville ha sagt, men jag slänger in en kommentar i alla fall.

Jag tycker det är sorgligt och lite skrämmande att folk alltid säger att det ska vara lite jobbigt i förhållanden, man måste jobba på det, kompromissa, ge och ta o.s.v.

Jag förstår faktiskt inte alls. Varför ska man ha en massa uppförsbackar?

Semantik.

Kompromisser, ge och ta - det är inte lika med jobbigt. Ingen uppförsbacke.
Det är att man kommunicerar och förhåller sig till personen man lever med.
I min värld.

 

[mandalaki]

Med tanke på att ett exempel i tråden var "göra plats vid bordet så den andra får plats" så känns det som att det är exakt det det handlar om.

Var det det som handlade om att inte sprida ut tidningar när man läser? Det är ju bara normalt hyfs. Om jag sitter och äter vid ett av de små lunchborden på jobbet med en tidning uppslagen framför mig, så lägger jag naturligtvis ihop den om någon annan kommer med sin matlåda och slår sig ner vid samma bord. Jag hoppas innerligt att hen inte tar det som ett kärleksbevis

 

[Korven]

Var det det som handlade om att inte sprida ut tidningar när man läser? Det är ju bara normalt hyfs. Om jag sitter och äter vid ett av de små lunchborden på jobbet med en tidning uppslagen framför mig, så lägger jag naturligtvis ihop den om någon annan kommer med sin matlåda och slår sig ner vid samma bord. Jag hoppas innerligt att hen inte tar det som ett kärleksbevis

Normalt hyfs innebär väl kompromisser i många fall?

 

[Magiana]

Normalt hyfs innebär väl kompromisser i många fall?

Äsch, kompromisser måste ju vara svåra, jobbiga och fyllda med konflikt. Om man bara backar undan lite snällt, fast man helst hade velat bre ut sig (eller tycker att tapet B är okej fast man helst velat ha tapet A), så är det ingen kompromiss. Då kallas det för att "komma överens" eller "normalt hyfs". Det är viktigt att man använder rätt vokabulär.

Sorry, jag kunde inte låta bli.

 

[mandalaki]

Normalt hyfs innebär väl kompromisser i många fall?

Isåfall innebär väl all mänskligt umgänge kompromisser? Om jag går åt sidan på trottoaren för någon med barnvagn så kompromissar jag med min vilja att gå rakt fram. Det låter väldigt ... ansträngt att se det på det viset.

Att gå åt sidan är något man bara gör. Precis som man i ett förhållande bara kan göra och det funkar alldeles utmärkt. Trots att man inte kallar det kompromisser, ständiga förhandlingar och ge och ta.

 

[Korven]

Isåfall innebär väl all mänskligt umgänge kompromisser? Om jag går åt sidan på trottoaren för någon med barnvagn så kompromissar jag med min vilja att gå rakt fram. Det låter väldigt ... ansträngt att se det på det viset.

Att gå åt sidan är något man bara gör. Precis som man i ett förhållande bara kan göra och det funkar alldeles utmärkt. Trots att man inte kallar det kompromisser, ständiga förhandlingar och ge och ta.

Ja är det inte det vi hävdar?

 

[stjarnhimmel]

Isåfall innebär väl all mänskligt umgänge kompromisser?

Ja.

Vissa väljer att se det som livet och andra kallar det kompromisser.