Bekräftelse

trist vardagslunk är ju trist. Men jag hade aldrig stått ut om inte vardagen var bra. Jag hade inte heller stått ut som vardagen bara var en enda jävla guldkant (ha ha ihjälvårdad relation hade det blivit).

Jag tror att du har missförstått mitt inlägg då. Givetvis ska vardagen vara bra! De här människorna verkar dock förvänta sig och acceptera en ganska tråkig vardag med sin partner. Som att man har det jättebra i början av relationen och sen tappar man lusten helt till sin partner och all romantik typ. Det är det jag vänder mig mot.

Min vardag är just nu bara guldkant. Jag trivs ypperligt med det.
 
Jag tror att du har missförstått mitt inlägg då. Givetvis ska vardagen vara bra! De här människorna verkar dock förvänta sig och acceptera en ganska tråkig vardag med sin partner. Som att man har det jättebra i början av relationen och sen tappar man lusten helt till sin partner och all romantik typ. Det är det jag vänder mig mot.

Min vardag är just nu bara guldkant. Jag trivs ypperligt med det.

Det är väl ett av de stora problemen med den där bilden av förhållanden. Först är man nykär och lycklig, sedan kommer barn och hus och heltidsjobb och övertid och då blir det tråkigt. Man tycks inte tänka sig att de där sakerna kan vara rätt trevliga att dela, att om det där är livet, då är det väl där man får mötas. Lyckas man inte mötas där, framstår det för mig som helt meningslöst med barnfria restaurangbesök. Lyckas man mötas där, är så klart även barnfria restaurangbesök trevliga. Men att de vuxnas relaterande inte kan rymmas i en vanlig vardag, framstår för mig som väldigt, väldigt sorgligt.
 
Hejsan hoppsan. Sorry att jag lade mig i eran diskussion med mitt, som jag redan sagt, ej så värst genomtänkta, kanske till och med simpla, tankeexperiment. Och för all del, mina nedlåtande kommentarer (som dessutom tydligen kom för sent in i diskussionen). Jag tror att jag inte kommer att göra om det.

(Ja. Möjligen beter jag mig extremt barnsligt åt nu, men det bjuder jag på. :p)
Det här är väl allas diskussion. Det att någon ställer en motfråga betyder inte att den anser att du inte får delta i diskussionen.
 
En alternativ tolkning är naturligtvis att det är rätt osmart att skaffa barn och hus och övertidstimmar om man lever i ett förhållande som kräver ständigt nyförälskade romantiska middagar för att vara roligt för de inblandade. För mig låter det som en extremt underlig ingång i föräldraskapet att tänka att "det blir nog skitjobbigt men bara vi vårdar relationen på tu man hand då och då så ska vi nog klara av det". Jag skulle aldrig, om det gick att undvika, gå in i ett projekt som jag hade den bilden av på förhand.
 
Det är väl ett av de stora problemen med den där bilden av förhållanden. Först är man nykär och lycklig, sedan kommer barn och hus och heltidsjobb och övertid och då blir det tråkigt. Man tycks inte tänka sig att de där sakerna kan vara rätt trevliga att dela, att om det där är livet, då är det väl där man får mötas. Lyckas man inte mötas där, framstår det för mig som helt meningslöst med barnfria restaurangbesök. Lyckas man mötas där, är så klart även barnfria restaurangbesök trevliga. Men att de vuxnas relaterande inte kan rymmas i en vanlig vardag, framstår för mig som väldigt, väldigt sorgligt.

Exakt precis det där!

Jag är i ett förhållande där vi har en otroligt bra vardag. Vi har väldigt mycket guldkant och "vardagslyx" (:wtf:). Trots 4 barn och jobbiga arbetstider och heltidsplugg. Men det är inte så att vi kämpar för att ha det så utan det kommer helt naturligt.
 
Exakt precis det där!

Jag är i ett förhållande där vi har en otroligt bra vardag. Vi har väldigt mycket guldkant och "vardagslyx" (:wtf:). Trots 4 barn och jobbiga arbetstider och heltidsplugg. Men det är inte så att vi kämpar för att ha det så utan det kommer helt naturligt.
Jag hade ganska ofta en känsla av att tappa bort mig själv under småbarnsåren. På nivån att jag nästan glömde vilka maträtter jag skulle välja om jag slapp ta hänsyn till barn, och liknande. Min partner tappade bort sig på ett liknande vis. Det hände också, när vi råkade bli barnlösa, att vi plötsligt inte riktigt visste vad vi skulle göra nu när vi skulle göra något utan barn. Men ingen av oss såg det någonsin som en grej i relationen mellan oss, utan som varsin egen grej, så att säga. Båda formades vi, var och en, av respektive föräldraskap. Ihop hade vi rätt kul under tiden. Jag blev nog mer främmande för mig själv än för partner, om något.
 
Självklart är det så. :meh: Det hela är ju mest bara ett tankeexperiment om var "gränsen går". Never mind.
Men det funkar ju inte. Varför experimentera med tanken kring något så stort som det scenario du beskriver? Jag kan inte se att någon skulle svara "nä fy fan, då skulle jag dra". Däremot kan jag kanske föreställa mig att någon svarade "jag skulle självklart stanna kvar och vårda min älskling". Det rimmar ju bättre med den romantiska inställningen till förhållanden som är så omhuldad. (Att jag däremot skulle tycka att den som svarade så borde kamma sig är kanske en annan sak. Man kan omöjligt veta innan man varit där).
 
Men det funkar ju inte. Varför experimentera med tanken kring något så stort som det scenario du beskriver? Jag kan inte se att någon skulle svara "nä fy fan, då skulle jag dra". Däremot kan jag kanske föreställa mig att någon svarade "jag skulle självklart stanna kvar och vårda min älskling". Det rimmar ju bättre med den romantiska inställningen till förhållanden som är så omhuldad. (Att jag däremot skulle tycka att den som svarade så borde kamma sig är kanske en annan sak. Man kan omöjligt veta innan man varit där).
Bara han inte är otrogen. Det är det enda de där som skulle vårda sin älskling inte skulle kunna acceptera. Hellre en förlamad, döv, blind och stum partner än en som en enda gång har varit otrogen.
 
Jag tror att du har missförstått mitt inlägg då. Givetvis ska vardagen vara bra! De här människorna verkar dock förvänta sig och acceptera en ganska tråkig vardag med sin partner. Som att man har det jättebra i början av relationen och sen tappar man lusten helt till sin partner och all romantik typ. Det är det jag vänder mig mot.

Min vardag är just nu bara guldkant. Jag trivs ypperligt med det.

Fast man är olika! Jag tycker romantik är ruskigt överreklamerat om man pratar i termer av de vanliga klyschorna. Jag skulle verkligen vara obekväm om min partner höll och försökte vara klassiskt romantisk. Lusten har i mitt fall ingen koppling alls till romantik på det viset. Så antagligen skulle vår vardag ses som ganska tråkig om man har de kraven på romantik. Jag ser helt andra saker i vår vardag som jag uppskattar extremt mycket.
 
Fint att du beskriver andras åsikter som hang ups. Det bidrar verkligen.

Jag menade inget negativt eller nedlåtande, utan det var ett konstaterande att just uttrycket "vårda relationen" hamnade väldigt mycket i fokus.
Det inkluderade även mina egna åsikter och inlägg, för övrigt.
 
Fast man är olika! Jag tycker romantik är ruskigt överreklamerat om man pratar i termer av de vanliga klyschorna. Jag skulle verkligen vara obekväm om min partner höll och försökte vara klassiskt romantisk. Lusten har i mitt fall ingen koppling alls till romantik på det viset. Så antagligen skulle vår vardag ses som ganska tråkig om man har de kraven på romantik. Jag ser helt andra saker i vår vardag som jag uppskattar extremt mycket.

Ja, jo visst är man det. Men det är ju själva grejen jag menar, att förhållandet ska sluta vara bra. De som postar "roliga" bilder på facebook om att ha en man är som att ha ett extra barn. Män som skämtar om hur gnälliga och jävliga deras fruar är. Varför förväntas förhållanden nå den punkten? Oavsett om man är romantisk eller inte.
 
Ja, jo visst är man det. Men det är ju själva grejen jag menar, att förhållandet ska sluta vara bra. De som postar "roliga" bilder på facebook om att ha en man är som att ha ett extra barn. Män som skämtar om hur gnälliga och jävliga deras fruar är. Varför förväntas förhållanden nå den punkten? Oavsett om man är romantisk eller inte.

Huuu!
det är ju sorgligt om det är en förväntning på ett förhållande.
 
Jag menade inget negativt eller nedlåtande, utan det var ett konstaterande att just uttrycket "vårda relationen" hamnade väldigt mycket i fokus.
Det inkluderade även mina egna åsikter och inlägg, för övrigt.
Ja, det uttrycket tycks ju fånga in en skillnad, som de som använder uttrycket inte riktigt vill kännas vid.
 
Om man generaliserar verkar det ju finnas två "grupper" här. En som ser ett förhållande ur ett "mer egoistiskt perspektiv" och en som ser det mer som ett "vi" eller ett team eller hur man nu kan kalla det.
:laugh: Sicken beskrivning. Jag skulle snarare säga att de två grupperna grovt yxat består av en som har en avslappnad och normbrytande (och något mer individualistisk) inställning till förhållanden och en som har en väldigt normativ, "romantisk" bild där de tillskriver förhållandet ett egenvärde. Syns bäst i resonemang om tid, där första gruppen fokuserar mer på här och nu och det dynamiska i relationer medan andra gruppen "planerar" eller "har som mål" att vara i en relation (Relationen) livet ut. I det senare ser man tydligt hur relationen får ett egenvärde.
 
Först är man nykär och lycklig, sedan kommer barn och hus och heltidsjobb och övertid och då blir det tråkigt. Man tycks inte tänka sig att de där sakerna kan vara rätt trevliga att dela, att om det där är livet, då är det väl där man får mötas... att de vuxnas relaterande inte kan rymmas i en vanlig vardag, framstår för mig som väldigt, väldigt sorgligt.
Men eller hur? Det konstiga är ju när samma personer som beskriver Livet som så hemskt är desamma som eftersträvar det; de borde ju rimligen då välja bort långa relationer där man delar livets upp- och nedgångar¨och njuter av att göra det - och istället skaffa sig ständigt nya förälskelser utan vardag. Istället försöker man ständigt återskapa nykärsstadiet med middagar på tu man hand eller nåt.
 
:laugh: Sicken beskrivning. Jag skulle snarare säga att de två grupperna grovt yxat består av en som har en avslappnad och normbrytande (och något mer individualistisk) inställning till förhållanden och en som har en väldigt normativ, "romantisk" bild där de tillskriver förhållandet ett egenvärde. Syns bäst i resonemang om tid, där första gruppen fokuserar mer på här och nu och det dynamiska i relationer medan andra gruppen "planerar" eller "har som mål" att vara i en relation (Relationen) livet ut. I det senare ser man tydligt hur relationen får ett egenvärde.
Där satt den! :up::bow:
 
Ja, jo visst är man det. Men det är ju själva grejen jag menar, att förhållandet ska sluta vara bra. De som postar "roliga" bilder på facebook om att ha en man är som att ha ett extra barn. Män som skämtar om hur gnälliga och jävliga deras fruar är. Varför förväntas förhållanden nå den punkten? Oavsett om man är romantisk eller inte.
Men vänta nu lite här va, det kallas inte "fru", det heter regeringen! :yuck:
 
:laugh: Sicken beskrivning. Jag skulle snarare säga att de två grupperna grovt yxat består av en som har en avslappnad och normbrytande (och något mer individualistisk) inställning till förhållanden och en som har en väldigt normativ, "romantisk" bild där de tillskriver förhållandet ett egenvärde. Syns bäst i resonemang om tid, där första gruppen fokuserar mer på här och nu och det dynamiska i relationer medan andra gruppen "planerar" eller "har som mål" att vara i en relation (Relationen) livet ut. I det senare ser man tydligt hur relationen får ett egenvärde.
Jag tillhör definitivt den där första gruppen men jag skulle inte kalla mig individualistiskt direkt för jag tycker inte jag är det egentligen. Men okej, lite kanske.
 

Liknande trådar

Relationer Jag har funderat på en sak, i en bokserie jag läser just nu så är det ett gäng killar och ett gäng tjejer som alla "hör ihop" med en... 2
Svar
26
· Visningar
1 956
Senast: Roheryn
·
Skola & Jobb Snart är det dags för det årliga medarbetarsamtalet....Och jag vill inte...Chefen är knepig; vill ha feedback på sitt arbete men blir...
Svar
16
· Visningar
1 253
Senast: Bulldoozer
·
Skola & Jobb Det finns en person som jag behöver hantera med jämna mellanrum. Den personen är en sådan rövhatt ibland. Just nu är jag så arg så jag... 2
Svar
22
· Visningar
1 582
Senast: Efwa
·
Relationer Hej! Vill väll mest skriva av mig. Jag och mitt nu ex hade varit tillsammans i 4 år och bott ihop i 3 år. Jag hade ett samtal med...
Svar
6
· Visningar
967
Senast: cewe
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp