Biter mig i tungan.

Försöker ta en dag i taget, de gör fortfarande ont i hjärtat och en tår trillar då och då över min förlorade vän. Försöker låta bli att skicka ett meddelande eller liknande för jag vet att de egentligen bara kommer göra de hela värre samtidigt som jag saknar hen så jag håller på att bli tokig på kuppen.
Sov knappt något inatt som var alls, låg bara och vred och vände på mig.
Känner mig så ensam helt enkelt.

Men jag får fortsätta försöka stå ut och låta bli att ta kontakt.