Bli av med prestationsångest?

Red_Chili

Trådstartare
Utan att gå in på för mycket detaljer här, om någon (typ jag) har så lätt att få prestationsångest att det påverkar allt i livet, precis allt, går det då att få någon typ av hjälp för att lära sig hantera det? Jag har länge försökt själv, men det går inte så bra. Det är inte heller att "bara rycka upp sig" eller "bara sparka sig i baken".

Det är inte något "börja gilla dig själv" som behövs, för jag trivs med mig själv, förutom just på punkten att det är svårt att få något gjort alls pga ångesten.

Finns det böcker att läsa annars? Något måste jag hitta på för att få ordning på det här.
 
Jag kan tyvärr inte komma med något konkret tips för att jag sitter i samma båt. Jag har tänkt att jag borde söka någon sorts hjälp för det, just eftersom det hindrar mig i det mesta jag gör, men jag vet inte var eller hur. Och bara tanken på att någon lagom auktoritär person (läs typ läkare) ska titta på mig och sucka och tycka att jag är fjompig eller en gnällig 80-talist gör att jag får prestationsångest. Hej moment 22. :banghead:
 
Jag vill slå ett slag för KBT. Jag påbörjade själv en KBT-behandling för knappt två år sedan pga förlamande prestationsångest. Ångesten var direkt kopplad till mina universitetsstudier och de dagar när det var som värst var jag i princip helt handlingsförlamad, nästintill apatisk, och låg och grät i sängen. Sambon var hemma föräldraledig och hittade mig flera gånger i fosterställning på sängen med tårarna rinnande.

Jag började gå hos en psykoterapeut via landstinget. Hon hade ett antal veckors väntetid men det gick fortare än jag hade vågat hoppas med tanke på vad jag hört om den delen av vården. Hon gav mig verktyg och hjälpte mig genom de sista månaderna fram tills uppsatsen var färdig: jag hade nog faktiskt inte klarat det utan henne. När uppsatsen var klar började jag sommarjobba med monstruösa pendlingsavstånd och tog därför ett uppehåll i terapin. Men som sagt var den värsta ångesten kopplad till studierna så under sommaren mådde jag generellt otroligt mycket bättre. Dök de destruktiva tankarna ändå upp hade jag bättre verktyg för att hantera dem.
 
Vad tråkigt, @Red_Chili. Ofta är det de som känner så som behöver det allra minst om du förstår vad jag menar. Det har i alla fall förut funnits kostnadsfria, nätbaserade KBT-terapier. Kolla upp psykologutbildningar, de har sådana ibland (i alla fall för ett par år sedan). KBT tror jag verkligen är bra när man vet så tydligt vad man vill ha hjälp med.
Sen blir ju många hjälpta av mindfullness. Om man inte blir provocerad av den lite "frälsta" stämningen kring den grejen finns jättebra appar. Man tränar väl först och främst acceptans och att inte skena i tanken. Att stanna i nuet.
Sen tror jag på yoga. Om du skulle känna prestationsångest i en sån situation finns medicinsk yoga som är enkel och fokuserar på andning och långsamma rörelser som alla klarar av. För mig handlar yoga om att vara snäll mot sig själv. Det tycker jag det låter som om du behöver träna. Du är bra!!!
 
Det är inte heller att "bara rycka upp sig" eller "bara sparka sig i baken".

Det är inte något "börja gilla dig själv" som behövs, för jag trivs med mig själv, förutom just på punkten att det är svårt att få något gjort alls pga ångesten.
En snabb och tyvärr nattrött kommentar på de här två uttalandena. Nej det stämmer att det inte är något "bara". Det ligger i prestationsångestens natur att det är en hög tröskel att ta sig över för att kunna "bara". Tar man sig över tröskeln riskerar man nämligen att misslyckas vilket leder till ångest. Alltså prokrastinerar man gärna.

Gällande det andra jag citerat: jag tycker också om mig själv. Men när terapeuten formulerade en tes om att jag satte mitt värde i mina prestationer och trodde att jag inte dög om jag inte presterade var det som att hon satte fingret rakt på den hårdaste muskelknuta man kan tänka sig och tryckte till, och mina fördämningar bara brast. Så helt omtyckt av mig själv är jag nog inte trots allt, och snäll är jag inte alltid heller.
 
Utan att gå in på för mycket detaljer här, om någon (typ jag) har så lätt att få prestationsångest att det påverkar allt i livet, precis allt, går det då att få någon typ av hjälp för att lära sig hantera det? Jag har länge försökt själv, men det går inte så bra. Det är inte heller att "bara rycka upp sig" eller "bara sparka sig i baken".

Det är inte något "börja gilla dig själv" som behövs, för jag trivs med mig själv, förutom just på punkten att det är svårt att få något gjort alls pga ångesten.

Finns det böcker att läsa annars? Något måste jag hitta på för att få ordning på det här.
Det är lite rolig text, menas som positiv kommentar. Vad ska jag prestera (typ läsa bok). För att sluta prestera. Ta det positivt , det är menat positivt.

Vad sägs om yoga. Bra för stela ryttare som har mycket balans i sin vanliga träning.

Åh, jag har också prestationsångest, måste träna något som är nyttigt för din vanliga träning. Lycka till, natti.
 
Säger som tidigare, KBT med bra/rätt person is the shit. Jag är inte alls helt bra, men väldigt mkt bättre än vad jag var innan behandling då jag kunde falla samman över att jag inte ens kunde välja vilken smak på godisklubba jag skulle välja.
 
KBT är nog bra, ja.
Att ändra tankemönster och ändra sina automatiska tankar.

En annan sak, som dock också handlar om att jobba med sig själv, är att fundera över termen "good enough".
Hur bra är tillräckligt bra?

För tillräckligt bra är det mycket som är - i nästan alla lägen. Och i "good enough" ligger också en rimlighetsbedömning: hur mycket tid är det rimligt att lägga ner på exempelvis en uppsats, och hur bra är, utifrån rimlig tidsåtgång, tillräckligt bra?

"tillräckligt bra" är heller inte i konflikt med mål som närmar sig perfektion: målet kan vara perfektion, men på det trappsteget jag står just nu, är X "good enough" och på nästa trappsteg har vi nästa "good enough".
 
KBT är sanslöst dyrt, tyvärr för det är säkert bra på många sätt.
Finns en här jag gärna skulle gå hos, men hon tar 750kr per gång. Inte en chans att man har råd med det
 
Hos Stockholms universitet kan man gå hos elever för 65 kr per gång. I KBT då alltså. Hett tips om man bor i närheten.

Man får då anmäla intresse, vänta lite och så eventuellt bli utvald då.
 
Jag går i KBT med inslag av ACT och det har så sakteligen börjat hjälpa mot bland annat min (extrema) prestationsångest. Jag betalar 900:-/gång (för att jag är student, annars hade det kostat sanslösa 1300:-), då är det 45 minuter per session. Jag måste dessutom lägga ut 200:- per gång på resor fram och tillbaka till Göteborg, så nog fasiken blir det dyrt.
 
En till som gått i KBT mot prestationsångest. Funkade bra för mig, hade nog inte slutfört mina studier utan terapin.
 
Jag hoppas att du inte har något emot att jag flikar in med en fråga på ämnet TS.

Vet någon om det finns terapiformer som lämpar sig för den typen av problem som beskrivs i tråden utöver KBT? Jag har själv oerhört svårt att anamma metodens tänk och söker alternativ.
 
Min son gick ca 7 gånger för 900/gång. Han är som ny när det gäller studier, stress och prestation. Har man öht pengarna, så är det väl värt det. (Jag betalade.)
 
Hos Stockholms universitet kan man gå hos elever för 65 kr per gång. I KBT då alltså. Hett tips om man bor i närheten.

Man får då anmäla intresse, vänta lite och så eventuellt bli utvald då.

Det ska jag kolla upp! Bor i en förort till Sthlm, så det där kan ju absolut vara ett alternativ.


(Läser alla svar och uppskattar dem verkligen. svarar nog på fler sedan men min iPad är sanslöst seg just nu....)
 
Jag har också gått i elevbehandling, fast i Gbg. Jag vet inte hur många gånger jag har rekommenderat det till folk som behöver hjälp av det slaget. :)
 
Boktips Lev som du vill och inte som du lärt dig av Jeffery Young. Ett av de livsteman som behandlas är just prestationsångest och man får redskap för hur man kan tänka kring det. Den tar också upp många andra livsteman i kapitel. Mitt bibliotek har den, du kan ju kolla om den finns hos ditt om du vill :)

Annars slår jag också ett slag för terapin. Dras också med prestationsångest och diverse andra problem, visserligen, och har precis börjat. Tycker det är jättejobbigt att gå i terapi, men väldigt givande och man lär sig massor! Fast det gäller ju såklart att hamna hos rätt terapeut, jag var hos tre innan jag hittade rätt. Däremot är det bra mycket billigare där jag går, betalar bara 400/timme i en småstad. Fast det kostar mig 150 att åka buss dit.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
4 045
Skola & Jobb Jag vill börja plugga. Punkt. Och det är det enda beslutet jag har lyckats ta, sen kommer jag inte längre. Jag vet helt enkelt inte...
Svar
4
· Visningar
577
Senast: niardasp
·
Relationer Hej Då jag inte har någon i min krets att vända mig till kollar jag om det finns någon på buke. Kanske blir ett långt inlägg, så ni...
Svar
11
· Visningar
1 848
Senast: Twihard
·
  • Artikel
Dagbok Jag vill bara gnälla av mig, så jag gör det här. Jag hatar att jobba, det har jag alltid gjort sedan jag började sommarjobba. Jag har...
2
Svar
21
· Visningar
2 542
Senast: Exile
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp