Jag skulle säga "mer utvecklad".

Din argumentation hade kunnat vara min för fyra-fem år sedan. Nu tar jag dig lite som exempel här, sorry för det, men det är precis det här jag menade när jag tidigare skrev om att utveckla mig själv och mitt ekonomiska tänkande. Jag upplever att du fokuserar nästan uteslutande på de risker som finns med investerande - och risker finns det, det kan nog även
@Gabbi skriva under på.
Går det att hantera dessa risker? Jag skulle säga ja. En risk kan också vara en möjlighet. Kan man förlora alla sina pengar? Ja. Är det troligt att man förlorar alla sina pengar om man läser på ordentligt innan? Nej. Kan man förlora stora pengar ändå? Ja. Kan man tjäna ännu mer pengar efter att ha förlorat massa pengar om man lär sig av sina misstag? Ja!
Det finns massor med exempel - förebilder! - på människor som lyckats bli ekonomiskt oberoende med inget annat än en god portion jävlar anamma. Varför skulle inte jag och Gabbi lyckas?
Om jag har som mål att rida en MSV A med godkänd procent så pratar jag med folk som lyckats med detta eller mer. Jag rider för en tränare som själv har ridit MSV A eller högre, jag kanske flyttar till ett stall där folk tävlar höga klasser i dressyr, jag läser böcker av Kyra och Lussan, jag tittar på dressyrtävlingar på hög nivå, går på clinics osv. Och så ger jag mig ut och tävlar, så klart! Övar, övar och övar. De första starterna i MSV går kanske inte så strålande, men inte ger jag upp för det, eller hur? Ganska logiskt för de flesta hästmänniskor.
Med ekonomi verkar det vara så att vi (eller Stereo för några år sedan, i alla fall) pratade ekonomi med de som har ont om pengar, de som måste vända på varje slant, de vars mål är att ha 20 000 på sparkontot som buffert. En del kanske hade som mål att ha 100 000, eller 200 000, men ingen hade som mål att bli ekonomiskt oberoende. För det "går ju inte", det vet ju "alla".
Pratar man med de som faktiskt har gjort resan säger de å andra sidan att klart som fan att det går! Var det mycket jobb? Ja! (Mycket jobb att placera sig i MSV A också.) Var det slitit? Ja! (Många träningar i kalla ridhus) Gjorde jag misstag och förlorade pengar? Ja! (Ridning är också väldigt svårt, faktiskt). Gav jag upp? NEJ. Lärde jag mig saker? JA.
Hade jag roligt på vägen? Ja. Faktiskt. Många säger att det var grymt roligt, utvecklande, motiverande. Även om jag inte når hela vägen fram räknar jag med att komma ut "på andra sidan" som en bättre, kunnigare, ödmjukare människa. Det är också värt mycket, för mig.