Bli ekonomiskt oberoende (spinoff på pensionstråden)

[Inte_Ung]

Men oberoende blir man ju inte, inte från arbete i alla fall. Däremot från arbetsgivare, precis som alla andra egenföretagare.

Jo det finns ett oberoende i det hela.
Om jag blir sjuk och inte kan arbeta så kan jag leja ut skötseln av mina verksamheter och fortfarande ha en inkomst.
Det kostar inte så mycket att köpa de tjänsterna.
Nu gör jag dem själv och det är ju arbete.
Men det är ju för att jag kan, vill spara de pengarna och så roar det mig.

 

[Petruska]

Jag tänker även att ju mer ens identitet och personlighet är förknippad med och beroende av pengarna, desto mindre oberoende är man.

Ungefär som att man kan bli rot- och identitetslös om man blir arbetslös. Eller kanske än värre, om ens yrke försvinner genom rationaliseringar, teknisk utveckling o dyl.

 

[sjoberga]

Jo det finns ett oberoende i det hela.
Om jag blir sjuk och inte kan arbeta så kan jag leja ut skötseln av mina verksamheter och fortfarande ha en inkomst.
Det kostar inte så mycket att köpa de tjänsterna.
Nu gör jag dem själv och det är ju arbete.
Men det är ju för att jag kan, vill spara de pengarna och så roar det mig.

Dessutom, om man jobbar med egna pengar, så finns det ett kapital att använda även om man slutar göra affärer. In med hälften på sparkonto med 2-3 % ränta och hälften i några indexfonder, så kan man leva i många år på avkastning och kapital. Det där med att hålla koll på börsen och hela tiden göra affärer är mer av ett spelberoende än nödvändighet om man har en massa kapital.

 

[fejko]

@Gabbi
Har du räknat med att hus behöver underhållas och att det plötsligt kan dyka upp dyra renoveringskostnader?

 

[Inte_Ung]

Jag tänker även att ju mer ens identitet och personlighet är förknippad med och beroende av pengarna, desto mindre oberoende är man.

Ungefär som att man kan bli rot- och identitetslös om man blir arbetslös. Eller kanske än värre, om ens yrke försvinner genom rationaliseringar, teknisk utveckling o dyl.

Fördelen med att vara just fastighetsägare är att det fortsätter man att vara även om man blir sjuk och bostäder kan inte rationaliseras bort.

 

[Petruska]

Det där med att hålla koll på börsen och hela tiden göra affärer är mer av ett spelberoende än nödvändighet om man har en massa kapital.

Om man har en massa, ja. Men i tråden talas ju om en miljon. Det är inte en massa, snarare ett par årslöner för en någorlunda hyfsat avlönad person.

När det gäller min svärfar, skulle han såvitt jag begriper inte kunna upprätthålla sin vräkiga livsstil utan sina affärer, däremot skulle han nog kunna upprätthålla en livsstil som tex liknar min, utan att göra många knop. Men han är så beroende av pengar, så kär i dem, att han skulle uppleva det som fattigdom. (Enligt min egen uppfattning lever jag inte fattigt, utan ett ganska gott liv med häst och resor etc.)

 

[Petruska]

Fördelen med att vara just fastighetsägare är att det fortsätter man att vara även om man blir sjuk och bostäder kan inte rationaliseras bort.

Fastighetsmarknaden kan krascha. Jag har ägt en lägenhet som under tiden i min ägo hade ett marknadsvärde som varierade mellan ca 250 000 - 1 800 000 kr, under en tidsperiod på ca 15 år.

 

[Inte_Ung]

Fastighetsmarknaden kan krascha. Jag har ägt en lägenhet som under tiden i min ägo hade ett marknadsvärde som varierade mellan ca 250 000 - 1 800 000 kr, under en tidsperiod på ca 15 år.

Visst.
Men man äger dem fortfarande.
Oavsett.
Och folk måste bo - oavsett.

Så identiteten överlever.

Tillägg.
Det är dessutom lättare att köpa fastigheter och hyra ut bostäder i en fastighetskrasch än annars.
Fastigheterna är billiga då och folk blir bostadslösa av själva kraschen.

 

[Petruska]

Det är väl lite det jag menar, att försörja sig på pengaförvaltning (om man inte har så mycket pengar att man kan lägga dem i en räntefond och leva gott på avkastningen) är inte att vara ekonomiskt oberoende så mycket som att byta jobb. Men jobba måste man, oavsett. Om man tycker det är väldigt kul, så kan det ju vara ett vettigt jobb att byta till, precis som med alla andra jobb. Men oberoende blir man ju inte, inte från arbete i alla fall. Däremot från arbetsgivare, precis som alla andra egenföretagare.

Egenföretagare verkar ju i gengäld bli slavar under annat. Om det känns viktigt att slippa just en arbetsgivare, så är det väl värt det, antar jag. Men min egen upplevelse är snarare den motsatta - jag har alltid haft mycket egenföretagare omkring mig, och från mitt perspektiv är de saker som binder dem jobbigare än det är för mig att ha en arbetsgivare. (Nu har jag ju definitivt inte en chef som hänger över min axel, men hur många har det?)

 

[Petruska]

Visst.
Det är dessutom lättare att köpa fastigheter och hyra ut bostäder i en fastighetskrasch än annars.

I min kommun var det bostadsöverskott under den tid då min lägenhet var lågt värderad på marknaden, så det tycks inte stämma helt.

Men det är inte alls de här detaljerna som intresserar mig, tvärtom. Det är för att man måste tänka på sådant, som jag inte vill bli "ekonomiskt oberoende" på det sätt som diskuteras i tråden.

 

[sjoberga]

I min kommun var det bostadsöverskott under den tid då min lägenhet var lågt värderad på marknaden, så det tycks inte stämma helt.

Men det är inte alls de här detaljerna som intresserar mig, tvärtom. Det är för att man måste tänka på sådant, som jag inte vill bli "ekonomiskt oberoende" på det sätt som diskuteras i tråden.

Jag är nog helt inne på din linje - att "ekonomiskt oberoende" är ett konstigt ordval för det som diskuteras. "Oberoende av förvärvsinkomst" kanske är mer rätt. "Beroende av kapitalinkomst"?

Jag tycker också att den sociala konstruktionen pengar är oerhört ointressanta som sådana och skulle dö inombords om jag tvingades att arbeta inom ett område där man bara hanterar pengar och hittar på nya sätt att handla med dem.

Fast de är väldigt behändiga att använda för att skapa möjligheter att göra riktiga saker. De funkar liksom.

 

[Mabuse]

Egenföretagare verkar ju i gengäld bli slavar under annat. Om det känns viktigt att slippa just en arbetsgivare, så är det väl värt det, antar jag. Men min egen upplevelse är snarare den motsatta - jag har alltid haft mycket egenföretagare omkring mig, och från mitt perspektiv är de saker som binder dem jobbigare än det är för mig att ha en arbetsgivare. (Nu har jag ju definitivt inte en chef som hänger över min axel, men hur många har det?)

I regel har man ju kunder som egenföretagare, och de kan ju vara väldigt mycket krävande och mindre förstående än en chef. Men man är ju fri i den bemärkelsen att man kan ha lite friare arbetstider, om man inte jobbar tillsammans med andra eller med kunden utan gör själva arbetsuppgiften själv. Det är ju självklart en frihet, även om det är en frihet man kan ha som anställd också.

Några i tråden är inne på att folk skulle säga att det är svårt eller rent av omöjligt att kunna försörja sig på att förvalta sitt kapital, och det tror jag inte att det är, givet att man har ett startkapital, självförtroendet och intresset, och skaffar sig de kunskaper som behövs. Det är ett yrke, som går att lära sig och få, som många andra, och det finns många yrken som verkar svårare att försörja sig på. Det är väl mer att det är ett yrke som tar rätt mycket tid att lära sig, och som kräver att man ständigt ägnar tid åt något många tycker är rätt tråkigt. Plus att det kan vara rätt ensamt.

Pengar ur luften är det däremot knappast, bara ett nytt jobb, och ett annat sätt att se på pengar - inte som nånting som man kan köpa saker för, utan som arbetsmaterial. Så om du har den där miljonen, så är det ju inte som att du är rik och har en miljon att sätta sprätt på, för miljonen är ju din försörjning, den får du inte röra för konsumtion. De pengarna slutar vara pengar, och är istället en verkstad där du jobbar.

 

[Petruska]

@Mabuse Ja, precis. Ungdomar som vill bli konstnärer, författare o dyl som vuxna, får ju också höra att det inte går att leva på. Men det gör det ju, för en del.

En annan sak som jag tycker att egenföretagare verkar vara slavar under är driften att samla kvitton, driften att undkomma att betala skatt så långt som möjligt, samt bokföringslagen. Jag tycker så illa om att bokföra att redan min lilla bisyssla känns som ett ok på den punkten. (Jag drar in ca en månadslön om året på den, så det är egentligen rätt få poster.) Jag kan lätt skjuta upp en kvarts bokföring i tre veckor, och då är det tre lätt obehagliga veckor, så det är en usel strategi och visar verkligen att detta inte är min grej.

Jag är uppvuxen omgiven av gnosjöanda, och just det där med kvittona och skatten tillhör det jag ser som mest ofritt av allting, nästan. Att vara så upptagen av det, menar jag. Tacka vet jag en arbetsgivare som sköter kringadministrationen!

 

[Inte_Ung]

I min kommun var det bostadsöverskott under den tid då min lägenhet var lågt värderad på marknaden, så det tycks inte stämma helt.

Läget är som alltid helt avgörande när det gäller fastigheter.
Lättpendlat till en bra arbetsmarknad eller sjötomt är det som gäller.

Men det är inte alls de här detaljerna som intresserar mig, tvärtom. Det är för att man måste tänka på sådant, som jag inte vill bli "ekonomiskt oberoende" på det sätt som diskuteras i tråden.

När det är färdigt så behöver man ju inte tänka på det.
Sådant är ju bara ett besvär under uppbyggnadsskedet.

 

[sjoberga]

Jag är uppvuxen omgiven av gnosjöanda, och just det där med kvittona och skatten tillhör det jag ser som mest ofritt av allting, nästan. Att vara så upptagen av det, menar jag. Tacka vet jag en arbetsgivare som sköter kringadministrationen!

Fast alla egenföretagare har inget undermedvetet behov av att undvika skatt. Men jag håller med om att det finns något slags hajp kring det som bidrar till att vissa tror att det dels finns massor av sätt att undvika skatt på och att man är lite efterbliven om man inte ägnar en massa tid åt att hitta dem eller anlita experter som ska hjälpa till med skatten.

Alltså; bokför man och sedan rapporterar in resultatet till SKV i deklarationer, så räknar de ut vilken skatt man ska betala och sedan är saken biff! Det har jag provat i 10 år nu och det fungerar alldeles utmärkt, bättre och bättre för varje år med de nya e-tjänsterna.

Ett år (många år sedan) föll jag in i feltänket att man nog måste undersöka alla konstiga avdrag, avsättningar och periodiseringsavdrag man kan göra - men slutsatsen blev snabbt: Fasen vad tråkigt. Och svårt att räkna ut om det spelar någon roll. Eller bara gynnar någon tredje part som man sedan måste anlita för att reda ut allt man krånglat till det med. Sedan dess har jag gjort det enkelt för mig; deklarerat på enklast möjliga vis, sparat en massa tid och förmodligen betalat några tusenlappar för mycket i skatt per år jfrt med om jag ägnat massor med timmar åt att se till att staten får minsta möjliga utfall från mitt företag. Fast det senare ingår inte i målet med mitt företagande.

 

[Inte_Ung]

Alltså det gäller ju att man gillar att spela Risk, Monopol och Nya Finans.
Vi lägger dessutom till Nya Bondespelet bland sällskapsspelen.

 

[Stereo]

Tänkte på det där med Better Globe imorse, och jag tror det jag har mest emot det är att det är ett MLM. Trots att jag lärt mig mycket om ekonomi och uppskattat att prata med sådana som kommit längre än jag, så har jag blivit helt allergisk mot MLM på kuppen. Folk har velat tjata i mig att jag ska sälja hälsodrycker, och sedan andelar av spelsidor och sedan resklubbar och sen träd och nä jag vet inte allt. Jag slår bakut så fort jag hör första krångliga förklaringen med andelar och globals och shares och folk under en dyker upp. Jag har insett att jag gillar raka enkla och begripliga saker. Man har ett hus, man hyr ut det.

Jag är egentligen likadan. Blir galen på MLM:s, men Better Globe... äh, jag är en sucker för välgörenhetsprojekt och de gör ju en hel del gott. För mig är det, som jag skrev, lite som en trisslott - chansen att det går bra är väl rätt liten, men om det skulle göra det, kul! Annars flyttas pengarna från investeringskolumnen till välgörenhetskolumnen. Oh well, liksom. Jag har en liten del pengar avsatt till galna projekt som jag testar bara för att det är kul.

 

[sjoberga]

Alltså det gäller ju att man gillar att spela Risk, Monopol och Nya Finans.
Vi lägger dessutom till Nya Bondespelet bland sällskapsspelen.

Precis. Och tyckte man bara om lådorna Den lille elektrikern, Den lilla atomfysikern samt att spela fotboll så undviker man gärna det där med pengar - oavsett om det är riktiga eller låtsas :-)

 

[Stereo]

Sen tycker jag att det jobb han lägger ner är så tråkigt så klockorna stannar. Vettig utbildning, vettigt jobb och vettig lön, känns för mig hundra gånger friare. Då jag kan göra sådant jag tycker är roligt!

Här är den första invändningen mot att försöka som jag personligen tycker är vettig. Du har ingen lust att göra jobbet! (För att du tycker det är tråkigt, inte för att du är lat.) Bra, då vet du det och kan försörja dig som anställd, det är ju toppen.

Sedan planerar jag verkligen inte att lägga flera timmar om dagen på att pyssla med aktieaffärer, fy satan vad tråkigt.

 

[Gabbi]

@Gabbi
Har du räknat med att hus behöver underhållas och att det plötsligt kan dyka upp dyra renoveringskostnader?

Svar ja.