Bonusvuxen/förälder

[escodobe]

Mest tiden. Han tycker jag ska ta lika stort ansvar hemma som han. Och då hinns inte hästen med.

Plus att det finns väldigt lite tid för oss två. Och då blir det återigen för att jag har häst.

Medan jag menar att även om jag säljer så får vi inte mer tid, utan skillnaden blir väl egentligen mest att han slipper ta med fyraåringen till de stora barnens träningar.

Jag hade övervägt att göra mig av med sambon istället för hästen...

 

[Poison-heart]

Vi har precis varit igenom det, vårt gemensamma barn är 6 månader och mannens två sedan tidigare är 9 och 12 år. Trots att vi hade pratat jättemycket om det innan och trots att barnen längtade efter ett lillasyskon så blev dom lite svartsjuka i början. Vi löste det genom att prata ännu mer med dom samt att vi avsätter en dag i veckan när vi har dom till kvalitetstid med en av oss, dvs mannen tar den ena och åker iväg och gör något och jag och bebisen gör något tillsammans med den andra (vanligtvis bakar något, köper hem någon god take away och tittar på film eller spelar tv-spel).

Något som vi hade gjort annorlunda om vi fått göra om det är dock att inte bara fokusera på att dom inte ska känna att pappa får mindre tid och fokus över till dom utan även att jag är noga med att fortsättningsvis visa att jag finns där och älskar dom lika mycket efter det att bebis kommit. Det blev mycket oro och funderingar kring det när bebis hade kommit, om jag älskade honom mer och dom mindre nu när jag fått ett "riktigt barn" och en sorg kring att jag inte har lika mycket tid för dom. Det löste sig snabbt men vi underskattade helt klart hur viktigt dom tyckte att det var med tid med mig också och hur osäkra dom blev kring mina känslor för dom när det kommit en bebis med i bilden.

Bra tips! Det är nog jätteviktigt med fokus och lite ensamtid med dom äldre barnen.
Barnen pratar ofta om bebisen och frågar när den kommer, men det är nog svårt för dom att förstå att det verkligen ska komma en ny liten familjemedlem. Tjejen som snart är fem år tror jag kommer vara den som uppskattar detta mest just nu, hon vill gärna hjälpa till och verkligen vara delaktig i allt som även jag gör så hon kommer nog tycka att det är kul att hjälpa till med bebis sen. Men storebrorsan är lite mer svårflörtad och är en liten pappagris och vill gärna ha hans fokus så mycket det bara går.

 

[Poison-heart]

För oss blev det tvärtom mycket bättre när vårt gemensamma barn kom. Helt plötsligt blev jag inte bara pappas nya fru utan jag var mamma till deras bror. Det band ihop oss på ett sätt jag inte tyckte fanns innan

Men även här försöker vi få till ensamtid för barnen, och det märks att de rättelse det är skönt. Tex åkte jag och äldsta tjejen till London förra året på tjejhelg och jag ska göra samma sak med näst äldsta nästa år.

Vad kul! Hur gamla var barnen då? Det blir säkert mycket vad man gör det till själv.

 

[Mirtai]

Vad kul! Hur gamla var barnen då? Det blir säkert mycket vad man gör det till själv.

De var 4, 6 och 8

 

[Lia_]

Någon som har varit med från det att barnen varit riktigt små, i princip nyfödda?

 

[Diabetikern]

Förstår att det är jobbigt! Vi har en liten "preteen" hemma som också han ha attityd ibland. Häromveckan var problemet att någon behövde sitta med hunden i knäet i bilen (ja, hon borde åka i bur) när vi skulle åka på semester och eftersom pappa körde, jag hade ansvar för bebis och lillebror var supersjuk i hög feber fick det bli 12-åringen. Och SOM det gnälldes och suckades över det. Varför? Jo, för att det är svårare att titta på youtube om man måste ha hunden i knäet.

Seriöst så var jag SÅ nära att 1) kasta ut telefonen i skogen och 2) ställa in resan. Hade det varit mitt barn hade jag gjort det, men ibland tycker jag att det är svårt med mandatet när man är bonusförälder. Jag är hårdare än pappa och pappa är i sin tur mycket hårdare än mamma och då tycker jag att det blir svårt. Har jag verkligen mandat att ställa in en hel semesterresa för hela familjen bara för att en familjemedlem har dålig attityd liksom? Mannen skulle backa mig om jag gjorde det men jag vet inte riktigt om det skulle falla väl ut ändå. Så nu gjorde jag inte det utan jag bet ifrån och var arg från Norrtälje till Gävle typ. Hade god lust att säga "ja men vilken tur att hon är så gammal då och att det snart är dags att ta bort henne. Kanske att vi skulle skjuta henne i Gävle så slipper vi problemet på vägen hem" men insåg att det var lite väl skarpt. Det är ju trots allt barn vi pratar om..

Förlåt men

Hög igenkänningsfaktor

 

[Diabetikern]

Jag antar att det handlar om trygghet det där med att kunna gå fullon tonåring. Om hen inte kände sig trygg med dig hade hen antagligen inte betet sig så . Så det är väll typ en komplimang trots allt...

Ja det är ju så man får se det men det innebär inte att jag inte vill gå tillbaks till lågstadiet och bete mig likadant

 

[monster1]

Ja det är ju så man får se det men det innebär inte att jag inte vill gå tillbaks till lågstadiet och bete mig likadant

Det är tufft att vara vuxen ibland .

 

[Roheryn]

Mest tiden. Han tycker jag ska ta lika stort ansvar hemma som han. Och då hinns inte hästen med.

Plus att det finns väldigt lite tid för oss två. Och då blir det återigen för att jag har häst.

Medan jag menar att även om jag säljer så får vi inte mer tid, utan skillnaden blir väl egentligen mest att han slipper ta med fyraåringen till de stora barnens träningar.

Aldrig, aldrig att jag skulle ge upp min(a) häst(ar) på de premisserna! Hellre hade mannen fått fara och flyga!

 

[Diabetikern]

Mest tiden. Han tycker jag ska ta lika stort ansvar hemma som han. Och då hinns inte hästen med.

Plus att det finns väldigt lite tid för oss två. Och då blir det återigen för att jag har häst.

Medan jag menar att även om jag säljer så får vi inte mer tid, utan skillnaden blir väl egentligen mest att han slipper ta med fyraåringen till de stora barnens träningar.

Vad menas med lika stort ansvar? Jag och sambon kan skämta om att det är tur vi bor ihop så vi hinner träffas.
Tycker det låter väldigt egoistiskt av han att vilja att du ska sälja hästen. Tråkig sits det där

 

[Vovve]

Jag va väldigt noga redan när jag och sambon träffades med att informera om vart jag står när de gäller barn och allt ansvar runt om och jag valde även att inte träffa hans son förrän jag va helt säker på att jag ville leva med sambon och barnet. Vi har bara barnet varannan helg och sambon har allt ansvar, jag kan säga till barnet att ställa glaset på bordet tex (han lägger gärna glaset i soffan och resultatet blir en dyngsur soffa) eller att de är mat och så kan jag leka med honom, prata eller titta på film men mer ansvar tar jag inte. Jag ser mej inte som bonusförälder utan mer som en extra vuxen som finns där och de funkar bra för oss.

 

[Diabetikern]

@Mirtai Hur går det för er? Har det blivit bättre med tid?

Hä4r hos oss åker sambon på miniresa med grabbgänget och jag blir kvar med 2 tonåringar. Tänkte de skulle få stå för matlagningen hela helgen med lite hjälp.

Tonårsonen fick nyligen moppekort och moppe. Mi har mor hans kommit på att hon ska köpa lätt mc till honom.

Blir lite less. De här tonåringarna behöver aldrig göra något utan får allt serverat. Blir det minsta lilla motigt hos oss för vi kräver en motprestation så åker de hem till mor sin och får allt köpt. De har inte sparat ihop till n¨ågot de vill ha nån gång. Det var vi som införde månadspeng. Vi är de enda som håller det också. Är pengarna slut är pengarna slut. Vi ersätter inte. Då är det bara att gå till mamma som ger pengar lite hur som helst eller så köper hon det.

Usch nu blir jag lite klagig men förra året fick sonen speldator mm för 24 000 bara för att han ville ha en. Nu blir det mc.

Blir tufft för dessa 2 att stå på egna ben sen.

 

[Lovisaleonora]

Blir tufft för dessa 2 att stå på egna ben sen.

Detta är något jag förundras över som barnlös. Är inte hela ansvaret som förälder att förbereda barnen för vuxenlivet och forma dem till hyggliga vuxna individer? Ge dem de bästa förutsättningarna för att klara sig väl och få ut så mycket som möjligt av livet?

 

[TinyWiny]

Detta är något jag förundras över som barnlös. Är inte hela ansvaret som förälder att förbereda barnen för vuxenlivet och forma dem till hyggliga vuxna individer? Ge dem de bästa förutsättningarna för att klara sig väl och få ut så mycket som möjligt av livet?

Visst är det det. Det är som jag ser det den främsta uppgiften av dem alla men vissa ser det inte så. De ser bara den kortsiktiga vinsten med att köpa sina barns kärlek.

 

[Lovisaleonora]

Visst är det det. Det är som jag ser det den främsta uppgiften av dem alla men vissa ser det inte så. De ser bara den kortsiktiga vinsten med att köpa sina barns kärlek.

Jag har snubblat in i de här diskussionerna mycket på sista tiden, och känner att jag förundras.

 

[TinyWiny]

Jag har snubblat in i de här diskussionerna mycket på sista tiden, och känner att jag förundras.

Ja jag med. Förundras och förtvivlas

 

[ameo]

@MirtaiBlir lite less. De här tonåringarna behöver aldrig göra något utan får allt serverat. Blir det minsta lilla motigt hos oss för vi kräver en motprestation så åker de hem till mor sin och får allt köpt. De har inte sparat ihop till n¨ågot de vill ha nån gång. Det var vi som införde månadspeng. Vi är de enda som håller det också. Är pengarna slut är pengarna slut. Vi ersätter inte. Då är det bara att gå till mamma som ger pengar lite hur som helst eller så köper hon det.

Usch nu blir jag lite klagig men förra året fick sonen speldator mm för 24 000 bara för att han ville ha en. Nu blir det mc.

Blir tufft för dessa 2 att stå på egna ben sen.

Eller också vet de bara hur de ska utnyttja den förälder som tror sig kunna köpa deras kärlek.
Jag slutade vara viktig för min pappa när min lillebror föddes och pappa fick sin son.
Ett par år senare skildes mina föräldrar och vi levde hos mamma, som jobbade deltid på kontor = hade inte särskilt gott om pengar.
Min pappa kom på sig själv då och då och gjorde ett halvhjärtat försök att visa intresse för mig, på det enda sätt han kände till - han köpte saker till mig. Jag fick en ponny, en ny cykel, en "bergsprängare" (stor och dyr kassettbandspelare, ni som var unga på 80-talet vet vad jag menar) osv.
Jag genomskådade honom ganska tidigt och utnyttjade det så gott jag kunde.
Det blev folk av mig ändå...

 

[Diabetikern]

Eller också vet de bara hur de ska utnyttja den förälder som tror sig kunna köpa deras kärlek.
Jag slutade vara viktig för min pappa när min lillebror föddes och pappa fick sin son.
Ett par år senare skildes mina föräldrar och vi levde hos mamma, som jobbade deltid på kontor = hade inte särskilt gott om pengar.
Min pappa kom på sig själv då och då och gjorde ett halvhjärtat försök att visa intresse för mig, på det enda sätt han kände till - han köpte saker till mig. Jag fick en ponny, en ny cykel, en "bergsprängare" (stor och dyr kassettbandspelare, ni som var unga på 80-talet vet vad jag menar) osv.
Jag genomskådade honom ganska tidigt och utnyttjade det så gott jag kunde.
Det blev folk av mig ändå...

Här är det mer jag köper detta till tonåringen så de inte vill vara hos pappa. Sen när det kommer till nya saker som måste köpas in säger hon att eftersom hon köpt dator så MÅSTE pappa betala för nya skor t.ex

Pengar finns. Sambon betalade mycket när hon pluggade och hade ena barnet nästintill på heltid. (bara varannan helg hos sambon) Nu har hon och sambon delad vårdnad, hon har ett nytt jobb med en rätt rejäl ingångslön.

Är det saker de vill ha så köper hon det/lovar köpa det snabbt som attan är det något de måste ha så är det allltid sambon som åste fixa det eftersom han aaaaldrig betalar nått



Här är det 2 föräldrar som vill ha vårdnaden om barnen helt själva.