Borde kanske varit en dagbokstråd men

[tanten]

Det var väl lite onödigt?

Onödigt att ställa frågor?

 

[vemsomhelst123]

Onödigt att ställa frågor?

Nej att insinuera att någon skriver enbart om sina egna problem. Jag uppfattade ditt inlägg som otrevligt. Det är väl många som gör trådar om sina egna problem, sjukdomar eller sorger även i ”forum form” det är ju så otroligt lätt att hoppa över en tråd om man tycker den handlar om fel saker.

 

[tanten]

Nej att insinuera att någon skriver enbart om sina egna problem. Jag uppfattade ditt inlägg som otrevligt. Det är väl många som gör trådar om sina egna problem, sjukdomar eller sorger även i ”forum form” det är ju så otroligt lätt att hoppa över en tråd om man tycker den handlar om fel saker.

Nu läser du mer än jag skrivit.
Jag svarade på en fråga. Hur får du det till att jag påstår saker?

Förstår inte hur ett svar på TS fråga kan bli så upprörande.

 

[vemsomhelst123]

Nu läser du mer än jag skrivit.
Jag svarade på en fråga. Hur får du det till att jag påstår saker?

Förstår inte hur ett svar på TS fråga kan bli så upprörande.

Jag blev inte upprörd, men jag läste inlägget precis som ts (och uppenbarligen ett gäng andra) så det kanske är värt att reflektera hur det tolkas att skriva alla dina inlägg handlar bara om dig och dina krämpor och sen skriva åt någon att ta av sig offerkoftan. Även om det inte var så du menade hade jag som ändå är en rätt resursstark person på många sätt tagit rätt illa vid mig, och ta är ju tydlig med att hon inte mår bra varken fysiskt eller psykiskt just nu =mindre resurser att snälltolka och ta motgångar, så jag förstår att det var jobbigt att läsa för ts.

 

[Sonic76]

Jag tycker det är bra att du skriver, både för andras skull o din egen -att få tips kanske som funkar.
Mitt tips är som alltid: jobba mindre helst med en stabil cortisondos så du kan möta upp din sjukdom bättre än nu, ha tid att vara lite före istället för utmattad.

Detär ju diabetesen som gör det svårt att äta en kortisondos.
Även om det är kortvarigt.
Men vi har diskuterat det så jag får ta det igen i augusti.

 

[tanten]

Detär ju diabetesen som gör det svårt att äta en kortisondos.
Även om det är kortvarigt.
Men vi har diskuterat det så jag får ta det igen i augusti.

Svårare men inte hopplöst.

Diabetiker sedan 1972 och har ätit kortison i flera omgångar för olika orsaker. Det går! Men man får se till att mäta blodsocker frekvent. Vore väl ett bra tillfälle nu när du inte undervisar?

 

[vemsomhelst123]

Svårare men inte hopplöst.

Diabetiker sedan 1972 och har ätit kortison i flera omgångar för olika orsaker. Det går! Men man får se till att mäta blodsocker frekvent. Vore väl ett bra tillfälle nu när du inte undervisar?

Klart det går men jag gissar att det dels rör sig om olika sjukdomar med olika behandling om du haft din sen 72 samt att det kräver en hel del insatser från sjukvården initialt som kan vara svårt att få mitt i sommaren. För det tredje står ts på annan symtomlindrande behandling som inte kan förväntas ha nått full effekt varför jag skulle gissa att man vill prova den fullt ut innan ytterligare tillägg. För det fjärde; ts är under specialistvård och medicinering och när den bör initieras är jag helt övertygad om att de har koll på.

 

[tanten]

Klart det går men jag gissar att det dels rör sig om olika sjukdomar med olika behandling om du haft din sen 72 samt att det kräver en hel del insatser från sjukvården initialt som kan vara svårt att få mitt i sommaren. För det tredje står ts på annan symtomlindrande behandling som inte kan förväntas ha nått full effekt varför jag skulle gissa att man vill prova den fullt ut innan ytterligare tillägg. För det fjärde; ts är under specialistvård och medicinering och när den bör initieras är jag helt övertygad om att de har koll på.

Självklart. Det enda jag svarade påvar det jag citerade. Att det går bra att äta kortison som diabetiker. Har uppfattat att TS går på insulin.

Sammanfattningen från mig var alltså att kortison och diabetes är ett meck. Men funkar

 

[Fetaost]

Självklart. Det enda jag svarade påvar det jag citerade. Att det går bra att äta kortison som diabetiker. Har uppfattat att TS går på insulin.

Sammanfattningen från mig var alltså att kortison och diabetes är ett meck. Men funkar

Om jag uppfattat det rätt (utifrån det jag lärt mig via jobbet och min insulindelegation) så spelar dos, allmänhälsa, diabetestyp och övriga mediciner in. Vissa vårdtagare med diabetes får ta kortison. Andra inte.

 

[Sonic76]

Fick kallelse till cystoskopi i augusti.
Äntligen kanske jag får hjälp med kisseriet också

 

[Raderad medlem 68338]

Har du funderat på avledning? Jag är väldigt rädd för att hamna i en situation där allt börjar cirkulera kring mitt fysiska mående. Läste igenom dina senaste inlägg och det mesta handlar om din hälsa, dina tabletter osv. Du nämner dina mediciner vid namn så att man nästan tror att du pratar om en person, en vän eller en partner.
Jag förstår att det är jobbigt och jag vet själv hur det kan bli när man fastnar i det där. Därför rekommenderar jag avledning.
För mig fungerar det att umgås med vänner, socialt umgänge generellt är enormt bra avledning från fysiska krämpor. Att tex slukas upp av måleri eller en annan valfri hobby har också hjälpt mig enormt mycket.
Ofta finns vägar att ägna sig åt aktiviteter, både sociala och fysiska även om kroppen strular. Rekommenderar varmt detta!

Om min dag skulle cirkulera kring uppstigning, morgonmedicin, mina krämpor, att jag har ont överallt, att mitt hjärta strular tex och alla biverkningar kring det, tänka på mediciner samt att jag är trött, vänta på att ta ännu en dos medicin och därefter invänta en tidpunkt för att gå och lägga mig. Då hade jag helt ärligt inte orkat med varken fysiskt eller psykiskt. Livet måste vara mer än så.

 

[Sonic76]

Har du funderat på avledning? Jag är väldigt rädd för att hamna i en situation där allt börjar cirkulera kring mitt fysiska mående. Läste igenom dina senaste inlägg och det mesta handlar om din hälsa, dina tabletter osv. Du nämner dina mediciner vid namn så att man nästan tror att du pratar om en person, en vän eller en partner.
Jag förstår att det är jobbigt och jag vet själv hur det kan bli när man fastnar i det där. Därför rekommenderar jag avledning.
För mig fungerar det att umgås med vänner, socialt umgänge generellt är enormt bra avledning från fysiska krämpor. Att tex slukas upp av måleri eller en annan valfri hobby har också hjälpt mig enormt mycket.
Ofta finns vägar att ägna sig åt aktiviteter, både sociala och fysiska även om kroppen strular. Rekommenderar varmt detta!

Om min dag skulle cirkulera kring uppstigning, morgonmedicin, mina krämpor, att jag har ont överallt, att mitt hjärta strular tex och alla biverkningar kring det, tänka på mediciner samt att jag är trött, vänta på att ta ännu en dos medicin och därefter invänta en tidpunkt för att gå och lägga mig. Då hade jag helt ärligt inte orkat med varken fysiskt eller psykiskt. Livet måste vara mer än så.

När jag jobbar orkar jag oftast inte bry mig. Avledning gör jag men har ingen energi att lägga på aktiviteter utom promenader , lyssna på ljudbok och ibland läsa.
När jag jobbar, jobbar jag eller typ sover

 

[Sonic76]

Har social ångest och avskyr att tvingas umgås
Jag får min sociala dos på jobbet och det räcker mer än väl.
Tvingar jag mig att göra saker jag inte vill kraschar jag snart
Räcker med att städa, tvätta och laga mat som måsten.
Min energi finns inte.
Jag har som mål att kunna träna i höst då jag styr mina tider lite mer då.
Men det beror på om KFM tillåter det.
Spelade ju padel ett tag men det rann ut i sanden.
Ska se om jag kan få med några I höst.
Spelar ju för skoj och de flesta här vill tävla.
Så länge jag klarar av att arbeta ät livet good enough.
Jag har inga drömmar eller mål eller saker jag vill göra.
Tragiskt jag vet, men varje dag jag går upp och gör det jag ska är en bra dag

 

[Sonic76]

Idag jobbar jag lite extra.
Jag mår inge bra men så svårt att förklara det för folk.
Jag är bra på att maskera.
Ingen vet, inte ens sonen, vad jag brottas med varje dag.
Men inget blir bättre av att alla vet heller.
Att de trippar på tå gör det liksom värre.

 

[manda]

Idag jobbar jag lite extra.
Jag mår inge bra men så svårt att förklara det för folk.
Jag är bra på att maskera.
Ingen vet, inte ens sonen, vad jag brottas med varje dag.
Men inget blir bättre av att alla vet heller.
Att de trippar på tå gör det liksom värre.

Jag skulle önska dig att kunna vara ärlig med hur du mår.

Tåtrippande är inte enda alternativet kring någon som berättar att de mår dåligt och kämpar av olika anledningar. Att vara öppen kan också ge ärlighet och uppriktighet tillbaka. Förstår såklart att det är svårt att bryta en bit-ihop-kultur, att det inte sker över en natt, att det inte går att göra själv utan övriga inblandade måste också vara öppna för förändring. Samtidigt kan det ge otroligt mycket.

Tänk om det inte leder till tå-trippande utan ökad uppställning, ökad kommunikation, mer förståelse, mer stöttning, mindre utnyttjande, större förmåga/vana hos dig själv och andra att respektera dina gränser? Det skulle jag önska dig.

 

[dobbis]

Jag skulle önska dig att kunna vara ärlig med hur du mår.

Tåtrippande är inte enda alternativet kring någon som berättar att de mår dåligt och kämpar av olika anledningar. Att vara öppen kan också ge ärlighet och uppriktighet tillbaka. Förstår såklart att det är svårt att bryta en bit-ihop-kultur, att det inte sker över en natt, att det inte går att göra själv utan övriga inblandade måste också vara öppna för förändring. Samtidigt kan det ge otroligt mycket.

Tänk om det inte leder till tå-trippande utan ökad uppställning, ökad kommunikation, mer förståelse, mer stöttning, mindre utnyttjande, större förmåga/vana hos dig själv och andra att respektera dina gränser? Det skulle jag önska dig.

Håller med 100%

 

[bettysmatte]

Idag jobbar jag lite extra.
Jag mår inge bra men så svårt att förklara det för folk.
Jag är bra på att maskera.
Ingen vet, inte ens sonen, vad jag brottas med varje dag.
Men inget blir bättre av att alla vet heller.
Att de trippar på tå gör det liksom värre.

Det är STOR skillnad mellan att trippa på tå runt någon och att hjälpa till med sådant som är besvärligt för en sjuk människa! Mina föräldrar är äldre och orkar inte med allt som de brukade. Jag hjälper dem med vissa sysslor som numera är lite svårt för dem, och det handlar ju inte om att trippa på tå. Utan att vara hjälpsam.

 

[Sonic76]

Det är STOR skillnad mellan att trippa på tå runt någon och att hjälpa till med sådant som är besvärligt för en sjuk människa! Mina föräldrar är äldre och orkar inte med allt som de brukade. Jag hjälper dem med vissa sysslor som numera är lite svårt för dem, och det handlar ju inte om att trippa på tå. Utan att vara hjälpsam.

Det är ju det att jag, från ags håll, får hjälp.
Men hemma....Inte ett smack

 

[dobbis]

Det är ju det att jag, från ags håll, får hjälp.
Men hemma....Inte ett smack

Jösses människa, släng ut den överåriga ungen eller sätt hårt mot hårt.

 

[bettysmatte]

Jösses människa, släng ut den överåriga ungen eller sätt hårt mot hårt.

Jag håller med @dobbis här. Du måste ju berätta hur du mår! En frisk ung människa borde kunna avlasta dig REJÄLT!