Om en vecka.. då börjar jag gymnasiet..
Ska gå teknikprogra:anmmet och känner ingen som ska gå samma linje. Mina kompisar har valt andra linjer eller bytt stad. Lider troligtvis av lite social fobi, vilket gör att jag har svårare att ta kontakt med nya människor. Är så rädd att jag ska råka göra bort mig. Är blyg och självförtroendet är i botten. Oroar mig också över att jag inte kommer att klara av/orka med linjen, men det är ju detta jag vill gå! Mest orolig är jag nog för matten, är väl halvbra i det..
Hur var det när ni skulle börja gymnasiet? Någon som har några erfarenheter av de högskoleförberedande linjerna? Är de så tuffa som alla påstår att de är?
Tog studenten i år.
Jag valde också teknik, satt kvällen innan slutdatumet där man skulle välja gymnasium och inriktning och läste lite. Det bästa karrärmässigt för mig hade nog varit natur men jag valde teknik då jag intresserar mig för data och tänkte att det kunde vara en bra ide!
Innan jag började gymnasiet så var jag väldigt tillbakahållen och blyg, speciellt gentemot killar. Vet inte om jag hade något social fobi men hade helt klart problem med att snacka med andra killar och folk som jag inte kände så väl.
I början av gymnasiet så var vi 5 tjejer och 25+ killar. I det sista året så var vi totalt 18 stycken ungefär, varav endast 14 var på lektionerna som högst. 2 av dessa 18 var tjejer. Jag och en annan.
Så majoriteten i klassen var då killar och jag kände inte en jäkel. Men allt som tiden gick så tänkte jag inte mer på det utan allt flöt bara på, man lärde sig deras namn och lärde känna deras personlighet. Första året var riktigt tufft, det var inget som jag hade förväntat mig. Två matteböcker på ett år och matte varje dag. Hmm. Jag hade väl VG i matte när jag gick ut 9:an, nådde inte riktigt MVG som i dem flesta andra ämnena (pluggade i stort sätt aldrig hemma). Men om man är där på lektionerna och antecknar så borde det räcka för godkänd. Om man vill ha mer än så så borde man plugga hemma också.
Vid matte 3c så började jag få problem, matte 4 var ännu värre och det finns ju ännu en kurs, matte 5 och den hade jag nog inte klarat.
Problemet för mig är att jag är för lat och inte tillräckligt motiverad för att plugga hemma. Matte 4 kursen ändrade på detta för mig då jag
var tvungen att plugga hemma också för att klara mig. (Vilket jag egentligen inte gjorde utan var alltid ett poäng ifrån godkänt hela tiden men fick ett extra prov i slutet som jag efter hårt plugg klarade).
Så matten är egentligen inte så farlig, bara man lär sig att ta sin tid hemma och plugga in det man gått igenom lite extra och ev. kanske förbereder sig inför nästa kapitel så man hänger med lättare.
Allt beror ju också på vad man får för lärare, tycker läraren har en
extremt viktig roll i hur lätt man får för att lära sig. (Iallafall så jag uppfattat det.)
Men återigen till klassen! Jag tror att anledningen till att jag var "skygg" var att det var mycket gruppindelningar i åk 6-9 och många förändringar som man fick genomgå. Osynliga rankings om vilka som var tuffa och vilka som var töntar. Uppfattade detta mer hos oss tjejer än hos killarna då de umgicks med varandra allihopa i stort sätt.
Så när jag började i en klass med 90% killar så släpptes barriären, bar till exempel inte smink, något som jag aldrig riktigt varit förtjust i men i min gamla klass bar då jag kände mig ful i ansiktet. But here it didn't matter. Man var fri, man kunde vara sig själv, alla klassmedlemmar var så sjukt underbara och roliga på sitt sätt.
Saknar dem.
Jag tror dina bästa år ligger framför dig, så ta vara på din gymnasietid då den går ruskigt fort! Och lycka till, jag tror på dig, att du kommer överleva och klara allt galant!
Förlåt för långt inlägg och förlåt för ev. stavfel eller oförståelig text!
