Bortskämd unge?

[vilma71]

Hej, finns det ngn "ponny-morsa" därute som kan komma med lite tips? Hur undviker man den bortskämda attityden vissa barn har mot sina föräldrar? Jag tycker själv det är kul att vara med i stallet och sköta "mark-service" mm. Men jag vill inte att ungen ska ta det för givet och jag vill absolut inte få ngn attityd från den lilla ryttaren. Det värsta är när man ser hunsade föräldrar på tävlingsplatser med sin lilla ryttarprinsessa som styr och ställer. Min dotter blir väldigt grinig om hon "misslyckas" på tävling, jag vill att hon ska vara nöjd och tycka det är på lek osv. Det ska ju vara roligt att träna och tävla sin häst. När man pratar om det så håller hon med, men det blir inte så i praktiken, ska man ställa högre krav på detta eller ska man backa undan mer? Hur har ni andra mammor med barn som tävlar gjort? Det är ju självklart nerver med också, men jag tycker det är en svår balansgång där mellan att stötta/uppmuntra och att hjälpa till framgång, men samtidigt kräva ett gott uppförande mot mig som förälder.(det blir ofta "jaa jag vet, jag kan själv" osv) Tacksam för tips

 

[Ajda]

Sv: Bortskämd unge?

Vissa personer är mer tävlingsinriktade än andra.
Men pusha och beröm även om det inte gick så bra på tävlingen. Och jag skulle bli förbannad om ungen höll på och upprepade ggr tjurade väldigt mycket om det gått dåligt.

Jag tycker det är viktigt att barnen inte alltid ska få hjälp i stallet med mockning osv. Kanske att föräldern är med varannan gång?
Mer så att barnet ska bli tacksam för hjälpen av att mamma är med, än att hon ska tycka att det är självklart att mamma fixar och styr allt.

 

[vilma71]

Sv: Bortskämd unge?

Jaa, exakt man får försöka hålla sig borta lite från stallet, trots att man tycker det är kul..

 

[CCorneliaa]

Sv: Bortskämd unge?

Nu pratar ni som om vi barn är djur...

 

[Masse]

Sv: Bortskämd unge?

Nu pratar ni som om vi barn är djur...

Barn är djur och det är samma pronciper som styr barnuppfostran som djurfostran.
Den största skillnaden är att det "ibland" går att prata och beskriva istället för att man måste visa rent fysiskt.
Vilket kan vara på både gott och ont. Barnet kan svara emot också

 

[kenneth]

Sv: Bortskämd unge?

Sälj ungens ponny och köp en egen häst. Jag är fullständigt seriös.

 

[LaMaya]

Sv: Bortskämd unge?

Jag har aldrig upplevt själv att jag varit uppkäftig eller liknande mot min mamma.
Men hon har alltid hjälp mig i stallet, men det gör hon av egen vilja.
Skulle jag komma och be henne mocka skulle hon absolut säga nej.
Hon skötte det där just för hennes egna skull, inte för min, hon älskar hästar och vill vara i närheten av dem.
Men aboslut inte ta över, vilket man på bästa sätt ska undvika när det gäller barn tror jag.
Jag fick helt och hållet sköta min häst och hon la sig aldrig i mina fel, förutom när det gick ut över hästen eller andra.
Jag tror att så länge inte ditt barn tar det förgivet så gör det du tycker är kul.
Vill du inte mocka en dag får h*n göra det, blir det tjafs så sluta med det tills h*n inser att det är dennes häst och har i och med det ansvar.
Blir det inte bättre så låna ut eller sälj hästen. Det är hon som har häst, inte du. I så fall kan du köpa en till dig själv.

De flesta kompisar jag ser med som har den här uppkäftheten mot sina föräldrar är de som lägger sig i och ställer allt för mycket krav.
Att tävla ska vara kul, inte handla om att hela tiden vinna.
Så fortsätt uppmuntra och ge beröm, helt klart det bästa man kan göra.

 

[Masse]

Sv: Bortskämd unge?

Sälj ungens ponny och köp en egen häst. Jag är fullständigt seriös.

Hoppas du inte riktar det till mig! För min unge fick faktiskt köpa sin ponny själv. Sålde Kvällsposten så det stod härliga till för att kunna genomföra det hela.

 

[Royal_724]

Sv: Bortskämd unge?

Jag köpte faktist oxå min häst, nästan själv! Jobbade alla lov som jag kunde! Sen la min mamma och pappa till 5000 kr som dem själva ville!
Men sen har jag stått för allt till min häst, hela mitt barnbidrag gick till hästen. Och sen jobbade jag. När hon blev sjuk så lånade mamma ut pengar, men jag betalade tillbaka allt!

Nervositeten gör mycket ute på tävling, jag är själv uppkäftig och så då. All frustation går ut på min mamma!

 

[neapea]

Sv: Bortskämd unge?

jag köpte också min häst för mina egna pengar. Mina föräldrar her bara ställt upp när jag varit tvungen att resa bort eller varit så sjuk att jag inte kunnat ta mig upp ur sängen. men detta gjorde de också klart för mig när jag skaffade mig hästen så jag kan inte klaga. men det hade ju varit trevligt och roligt om de någon gång skjutsat mig till en träning/tävling...
jag tycker att du ska uppmuntra ditt barn och hjälpa h*n ibland!

 

[fred]

Sv: Bortskämd unge?

Numera är jag f.d. ponnymorsa .Nu är det storhäst istället. Jag har alltid skött mkt runt och även ridit hästarna/ponnierna vi haft bortsett från de minsta då. Min dotter var/är som din och blir ledsen och arg när det går dåligt. Låt henne dra sig undan en stund och sura i fred ,det får dock aldrig gå ut över hästen . Om hon inte kan hantera det så är det slut med tävlandet för en tid. Aldrig att det har varit några princessfasoner .Hon har varit glad för all hjälp. Även om det ibland i stridens hetta kan låta tvärtom. Gör det väldigt klart för henne vad som gäller. Hur gammal är hon? Hjälp henne att hantera besvikelsen genom att prata efteråt när det är lugnt. Det är en mognadsfråga. Numera kan dottern se det bra även om det kanske inte varit en perfekt runda. Har hon någon tränare? Kanske kan hon/han följa med på tävling eller någon annan utomstående ,det funkar mkt bättre i vissa åldrar när det inte är mamma. Så gjorde jag i värsta tonårsperioden.Gör det du tycker är roligt ,låt henne göra resten. Vill du inte åka på tävlingar så låt bli.

 

[Blackee]

Sv: Bortskämd unge?

jag är dotter till en s.ka. ponnymorsa. Mamma är med mig i stallet väldigt mkt och hjälper till med skötarkittet för att det är hennes stora intresse. Hon älskar hästar men har slutat med ridningen eftersom hon inte upskattar det lika mkt som de andra.
Jag känner och vet däremot att jag inte tar mamma förgivet, utan är det ett par dagar hon inte kan hänga med tar jag bussen utan protest och gör alla sysslor med glädje.
Mkt av att jag inte surar när mamma inte är med är (tror jag) för att jag känner att hästen är "min" fast mamma betalade honom. Jag har alltid fått fixa med foder, träningsschema, anmäla till tävling + betalat mm. Självklart är att hon skulle rycka in om det gick ut över pollen, och jag skulle aldrig få tävla om jag betedde mig illa mot pollen öht!!!
Då skulle hon bli vansinnig.
Alltså så har jag alltid fått tagit stort ansvar och det har varit supernyttigt
Det där med att bli grinig på tävling är jättevanligt, själv blev jag de första året supernervös innan starten och snäste då på stackars mamma, men efter att man har fått in rutiner och blivit mer mogen så har det försvunnit helt.
Där gäller det bara att ha tålamod så försvinner det antagligen av sig själv. Va bara tyst och säg ingenting utan låt henne sura lite för sig själv Så länge det inte går ut över ponny alltså!!

 

[åke]

Sv: Bortskämd unge?

Hej, finns det ngn "ponny-morsa" därute som kan komma med lite tips? Hur undviker man den bortskämda attityden vissa barn har mot sina föräldrar? Jag tycker själv det är kul att vara med i stallet och sköta "mark-service" mm. Men jag vill inte att ungen ska ta det för givet och jag vill absolut inte få ngn attityd från den lilla ryttaren. Det värsta är när man ser hunsade föräldrar på tävlingsplatser med sin lilla ryttarprinsessa som styr och ställer. Min dotter blir väldigt grinig om hon "misslyckas" på tävling, jag vill att hon ska vara nöjd och tycka det är på lek osv. Det ska ju vara roligt att träna och tävla sin häst. När man pratar om det så håller hon med, men det blir inte så i praktiken, ska man ställa högre krav på detta eller ska man backa undan mer? Hur har ni andra mammor med barn som tävlar gjort? Det är ju självklart nerver med också, men jag tycker det är en svår balansgång där mellan att stötta/uppmuntra och att hjälpa till framgång, men samtidigt kräva ett gott uppförande mot mig som förälder.(det blir ofta "jaa jag vet, jag kan själv" osv) Tacksam för tips

Med taskig, otrevlig attityd så skulle min dotter inte få tävla. Jag åker inte på tävlig med en unge som tror att hon kan styra och ställa hur som. Ställ krav. Tala om hur det ligger till.

 

[ancan]

Sv: Bortskämd unge?

Hej, finns det ngn "ponny-morsa" därute som kan komma med lite tips? Hur undviker man den bortskämda attityden vissa barn har mot sina föräldrar? Jag tycker själv det är kul att vara med i stallet och sköta "mark-service" mm. Men jag vill inte att ungen ska ta det för givet och jag vill absolut inte få ngn attityd från den lilla ryttaren. Det värsta är när man ser hunsade föräldrar på tävlingsplatser med sin lilla ryttarprinsessa som styr och ställer. Min dotter blir väldigt grinig om hon "misslyckas" på tävling, jag vill att hon ska vara nöjd och tycka det är på lek osv. Det ska ju vara roligt att träna och tävla sin häst. När man pratar om det så håller hon med, men det blir inte så i praktiken, ska man ställa högre krav på detta eller ska man backa undan mer? Hur har ni andra mammor med barn som tävlar gjort? Det är ju självklart nerver med också, men jag tycker det är en svår balansgång där mellan att stötta/uppmuntra och att hjälpa till framgång, men samtidigt kräva ett gott uppförande mot mig som förälder.(det blir ofta "jaa jag vet, jag kan själv" osv) Tacksam för tips

Jag är en FD ponnymamma, med numera vuxna barn.

Jag håller med dig i dina tankegångar, och jag känner själv att mina barns ponnyår blev väldigt bra.

Vi hade vissa regler, där alla visste vad man skulle göra.
Tex när vi anlände till en tävlingsplats.
Jag gick och anmälde, barnen gick och kollade tidsschemat, banskiss osv.
Sedan hämtades vatten till hästarna, besiktning av dom, och sedan såg jag alltid till att barnen fick i sig näringsrik och energirik mat ordentligt!

Vid bangång diskuterade vi tillsammans fram vilka vägar, tempon och svängar som skulle göras.

Ponnyerna gjordes iordning tillsammans, allt låg i egna lådor, som barnen själva hade på sitt ansvar att plocka ihop kvällen innan. Det hände två gånger på 12 år att ngt glömts hemma - och det tycker jag bevisar att ansvar gör att barnen växer.
Visst hände det att jag kollade igenom snabbt sent på kvällen så att allt var med när de var riktigt små, men det var inte fem ggr ens som jag behövde fylla på...
Jag hade listor till varje häst, där de kunde bocka av allt som skulle med varje tävling.

På framridningen värmde vi upp ponnyerna, ingenting annat! Det dom inte kan när dom kommer till framridningen, ska dom inte lära sigg där! Träna gör man hemma...
Det är otroligt tråkigt att se (o höra) ponnyföräldrar stå och "hålla" lektion på framridningen...SUCK...ofta har de inte rätta kunskaper heller.
PÅ framridningen är man ett team, som inte stör andra utan har sina egna, genomtänkta rutiner.
Vi behövde sällan diskutera, utan jagh pekade var på bommen de skulle lägga ponnyn, och de förstod direkt. skönt att kunna spara på rösten oxå

När det var dax för att "vänta på sin tur" pratade vi sällan. jag kollade utrustningen en sista gång, sa sedan "gå in och ha skoj tillsammans", och sedan var det upp till dom vad dom gjorde av det hela.

Efter ritten får man känna av läget lite.
Om det gått bra så brukar sällan problem uppstå, men om det gått mindre bra så hade vi "time out" - allt mellan 5 minuter och en ½ timme. De behöver sin tid att fundera ¨på vad som hände egentligen... Barnen red alltid fram till mig när de funderat klart, och så diskuterade vi om det som hänt lugnt och sansat... ibland diskuterades det inte alls. Ibland i bilen hem , beroende på vad som hänt.

Jag hade egentligen bara två stora krav på mina barn under deras ponnytid:
ETT) Att de aldrig gav sig på ponnyerna på ett fult/falskt/dumt sätt... TVÅ) Att de alltid gjorde sitt bästa, sedan spelade det ingen roll om de så hamnade sist, men att ge sig och ponnyn de bästa förutsättningarna var viktigt för mig.

 

[ponnydamen]

Sv: Bortskämd unge?

Hej, finns det ngn "ponny-morsa" därute som kan komma med lite tips? Hur undviker man den bortskämda attityden vissa barn har mot sina föräldrar?

Jaaa-ah du! Intressant fråga. :smirk: För att undvika attityd har det hänt att vi vänt bilen och åkt hem istället för att åka till stallet. Det har hänt att jag fixat någon annan som ridit/tagit ansvar i några dagar för att markera.

Våra tävlingar har än så länge inte varit i närheten av några placeringar och det tycker jag är bra faktiskt. För vår del blir tävlingen för att ha roligt och inte för att vinna. Vidare också för att lyckas bättre än förra gången. Samt att se vad man behöver öva mer på. Skulle "ungen" bära sig hemskt åt på tävling mot ponny eller mig så fasan att jag åker med på ett tag.

Ett tips kanske kan vara; Åk inte iväg på någon tävling på viss tid. Säg att "Jag ställer inte upp mera nu". Sedan kan du ju alltid ändra dig efter några månader ifall attidyden ändras.

För att undvika sura miner av en placering som kunde blivit bättre brukar vi gå igenom tävlingen på papper (dressyr) för att verkligen se vad som kunde/kan gå bättre nästa gång och vad som satt super. Vi bryr oss alls inte om de andras resultat när vi fokuserar tillsammans. Även i hoppning tänker vi igenom ridvägar, fart osv.

Men att vara förälder är inte det lättaste. Ingen unge är den andra lik och många råd och tips finns det att välja på. Jag är övertygad om att vi alla (med undantag) försöker göra vårt bästa i de situationer som kommer upp. Mer än det kan vi väl inte göra heller, vårt bästa menar jag. Kanske hittar du något råd som du tror på eller också hittar du en egen väg.

 

[diskho]

Sv: Bortskämd unge?

Hej, finns det ngn "ponny-morsa" därute som kan komma med lite tips? Hur undviker man den bortskämda attityden vissa barn har mot sina föräldrar? Jag tycker själv det är kul att vara med i stallet och sköta "mark-service" mm. Men jag vill inte att ungen ska ta det för givet och jag vill absolut inte få ngn attityd från den lilla ryttaren. Det värsta är när man ser hunsade föräldrar på tävlingsplatser med sin lilla ryttarprinsessa som styr och ställer. Min dotter blir väldigt grinig om hon "misslyckas" på tävling, jag vill att hon ska vara nöjd och tycka det är på lek osv. Det ska ju vara roligt att träna och tävla sin häst. När man pratar om det så håller hon med, men det blir inte så i praktiken, ska man ställa högre krav på detta eller ska man backa undan mer? Hur har ni andra mammor med barn som tävlar gjort? Det är ju självklart nerver med också, men jag tycker det är en svår balansgång där mellan att stötta/uppmuntra och att hjälpa till framgång, men samtidigt kräva ett gott uppförande mot mig som förälder.(det blir ofta "jaa jag vet, jag kan själv" osv) Tacksam för tips

Jaa, visserligen är jag själv ett barn, 15 år, men ändå :P Jag brukar också störa mig på barn som håller på och kör med sina föräldrar så när dom bara vill hjälpa till.

Men prova att inte hjälpa till så mycket mer. Säg "det är ju din ponny" om hon inte går med på det. Men du behöver ju inte sluta med att hjälpa till föralltid, men sätt lite mer ansvar på henne. Och sne om hon har varit "duktig" kan du ju någon gång överaska henne med att hjälpa henne mer någon dag Om du gillar att pyssla i stallet dåra..

 

[Ingridl]

Sv: Bortskämd unge?

Som förälder och lärare har jag lärt mig:

Barn är olika och det är föräldrarnas ansvar att uppfostra och ta dusterna med sina barn. Alla barn testar gränser men en del mer än andra. Barn vill att föräldrar sätter gränser och är tydliga med vad som gäller / accepteras. Så ta "figheten", stå ut med att vara "en jävla kärrning", sätt gränser men stå också ut med att ditt barn är jobbigt emellanåt utan att "gå i taket" - så länge det är mot dig! Gläd dig sedan och bli lugn när andra - kompisar, kompisars föräldrar och lärare berömmer och talar om hur trevligt ditt barn är!
Bli däremot ordenligt orolig om barnet beter sig illa mot sina kompisar, andra vuxna, sina lärare eller sin ponny! Då har du problem som förälder och måste se till att få ordning på "din unge"!

 

[Forest Autumn]

Sv: Bortskämd unge?

Som förälder och lärare har jag lärt mig:

Barn är olika och det är föräldrarnas ansvar att uppfostra och ta dusterna med sina barn. Alla barn testar gränser men en del mer än andra. Barn vill att föräldrar sätter gränser och är tydliga med vad som gäller / accepteras. Så ta "figheten", stå ut med att vara "en jävla kärrning", sätt gränser men stå också ut med att ditt barn är jobbigt emellanåt utan att "gå i taket" - så länge det är mot dig! Gläd dig sedan och bli lugn när andra - kompisar, kompisars föräldrar och lärare berömmer och talar om hur trevligt ditt barn är!
Bli däremot ordenligt orolig om barnet beter sig illa mot sina kompisar, andra vuxna, sina lärare eller sin ponny! Då har du problem som förälder och måste se till att få ordning på "din unge"!

Är i samma situation som dig och håller helt med dig.
I mitt jobb ser jag ofta, alltför ofta, barn som helt har tagit över hela sin situation. Jag ser föräldrar som inte vågar(?) eller kan(?) av ngn anledning vara föräldrar. Många föräldrar tycks inte våga säga ifrån och sätta gränser för sina barn. Detta drabbar sedan barnen som inte vet var gränserna går.
Jag är fullt medveten om att det inte är lätt att vara förälder har själv snart haft tre tonåringar som blivit vuxna. Men vi måste våga ställa krav på våra barn!
Jag vet också att långt ifrån alla föräldrar är på det sätt jag beskriver.

 

[Jeeves]

Sv: Bortskämd unge?

Unge som bär sig illa åt på tävlingsplats=inga fler tävlingar tills han/hon har lärt sig uppförande och att lyssna.

Unge som bär sig illa åt mot hästen p g a besvikelse över uteblivna resultat=unge ska sitta av hästen omedelbart och ingen mer ridning förrän barnet har lärt sig respektera hästen.

Jag tycker det är helt solklart och att man måste vara ÖVERtydlig som förälder ang vad som är acceptabelt.

 

[ancan]

Sv: Bortskämd unge?

det var lite det jag försökte förklara...

Väl uppfostran, klara regler i kombination med ansvar ger bra samarbete mellan barn /vuxna i alla lägen.