Bukefalos 28 år!

Boskapshantering pa prarien.

Leafhillranch

Trådstartare
Tråden är sammanfogad med inlägg från BBtråden. Förstainlägg: http://www.bukefalos.com/f/showpost.php?p=15341177&postcount=8

/ricca
Moderator på western

-------------------------


I´v tried them 60´big loop buckeroo ropes, just too much twine too handle.
Do better with the 30´.
You guys dally or tie off?
www.youtube.com/watch?v=uOPTwWF3gug
See the -s brand on the horses hip, strainge as that´s the Bar S brand for the old meat packing company.
See the cowboy on the gray 4:02min. he´s one of the old Tie Off Ropers in the Texas, NM, Arizona areas.
You just cain´t get horse flesh like that over here Canada ;)

Schools of thought:
Like the man said at the beginning of the film,"The greatest gift a man can receive is a "partner" that is his equal to him like a top notch cow horse".
The emphasis on Partner!
In training a horse I want him too come to me as the idea we are going too be working together, pushing him away like these NH guys do don´t make sense too me my space your space:confused: it´s suppose too be "Our Space"! that´s what the lead mare does too one of her memebers who is acting up and disturbing her herd, she drive the pesk out of the circle and will not let it back in till she says so, being on the outside is very stressfull for the individual, theres wolves and bears out there.
This is the basic thought of MR.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Dokumentärfilmen om Buck Brannaman

i LOVE those guys! They Ride, Train and SHOW their breedingmares! LOVE LOVE LOVE it!

we dally... no tyin hard'n fast here. Push comes to shove we wanna be able to tuck'em loose and not risk the horse, we don't have 40 saddlebroke horses ;) Vilka rep som anvands beror pa, vi har 60', 30' 25-20' och for brandings, i synnerhet for de sista kalvarna anvands garna, tro't elelr ej, barnrep. De ar snabba, latta och korta sa man far bra kontroll. Olikt de pa filmen sa har vi rubbered horns, we don't dally on leather. Snallare mot fingrarna, snallare mot sadeln, snallare mot repet... Ser lite roligt ut innan man vant sig, vet inte om du sprungit pa rubbered horns?

Jag tycker, tanker, tror, att "knuffa ut" tekniken kan anvandas som korrigering. Da och da anvander jag en san teknik om jag Verkligen behover kora en "tumme i ogat" pa en hast. Men sjalv trycker jag aldrig pa sa pass hart som en del gor, utan allt jag vill ar att se det dar ena orat vinklas och sa snart hasten ber om att fa komma in sa sjalvklart. En "attentiongetter" som maken kallar det. Han kor aldrig rundcorallsarbete, inte pa nagot satt, for honom ar rundcorallen Bara Endast och Enbart for -traning-, inte beteendekorrigering. Dar sadlas unghastarna, sa tar man ett par kliv tillbaka och later dom komma pa att grunkan pa ryggen inte ar farlig pa egen hand och dar tar man de forsta ridturerna (i hans fall typ.. 3. I mitt fall.. eh.. beror Helt pa.. haha jag ar inte varken lika skicklig eller lika stark som han ar sa jag tar det forsiktigare). For det mesta nar jag jobbar i en corall ar det bara for att lara hasten kommandon, sadling, och sa vidare - och ta de forsta ridturerna... Helt enkelt for att i en corall kan de inte fa upp hastigheten som kravs for att dunka mig i backen hard-hardt. Ja, jag ar lite fegis pa sa satt, men blir jag laid up sa blir det inget bra alls... lite svart att skota mina sysslor med brutna ben haha.. Pa vissa hastar ar jag dar for att jobba pa att lyfta hovar, bli verkade och sa vidare eftersom jag upplever att det blir mindre brak dar inne dar jag kan ha dom losa till att borja med.

yeah well.. i dont know, it's all kinda confusing, whats right, whats wrong. I'm getting to the point where i'm thinking "well hell, if it works it works, if it dont it dont, as long as it doesnt hurt the horses it's all good" >.< lol

well.. igen, to each their own,
 
Senast ändrad:
Sv: Dokumentärfilmen om Buck Brannaman

Happy you enjoyed the film.
Barn Ropes? Cotton ropes?
I got a rubber horn wrap on the old Arizona Roper, nothing on the new saddle as of yet, hasn´t been all that much roping tho plenty of dallying when I take Ami with, manila lead makes the leather shinny.
No round pen here, would be nice to have but find I can live without it.
I use Ami as my round pen, Amigo can get sassy sometimes, want´s too play, still doesn´t understand I´m took old for that, Ami´s the same, look´s at him cocks an ear and gives him the eye, I have too ERRRR-stomp a foot and chase him away, keep him at a distance from me and Ami till he ducks his head and I signal he can come on in.

We are of the same heart and mind "if it work´s why mess with it";)
 
Sv: Dokumentärfilmen om Buck Brannaman

Knapplån, och det här hör egentligen inte alls till tråden. Men jag kollade youtube-klippet och såg att de släpar levande kalvar. Hela mitt jag revolterar mot en så respektlös behandling mot ett levande djur...:( Hade det varit här hade det varit en självklar polisanmälan och troligen fällande djurpågeri-dom...
 
Sv: Dokumentärfilmen om Buck Brannaman

Det ar en branding, de fangas med ett lasso runt bakbenen, dras nagra meter, vaccineras, kastreras och marks samt avmaskas. Det hela ar over pa under minuten om man har en bra crew.

De ar uppe pa benen och ar opaverkade utav det valdigt fort.

Jamfor man det med ett tippingtable, dar djuren ar fortsatt paverkade efterat, och dar det tar betydligt langre tid sa ar rope and drag det snallaste. Det ar sa lite stress man kan komma undan med.

Det ar inga sota snalla svenska kalvar som ar tama, utan de har kalvarna springer vilda och har i de flesta fall inte nagot problem med att helt sonika springa over dig. Det ar helt enkelt det mest effektiva, snabbaste och minst stressande satt man kan gora det pa nar man hanterar vild boskap.
 
Sv: Dokumentärfilmen om Buck Brannaman

Jag tanker vidareutveckla det,
djurplageri ar att utsatta djuren for onodigt lidande.

I mina ogon ar t.ex. ett tippingtable det. Kalvarna sorteras bort fran sina mammor (gor man aven vid roping, for kossorna behandlas pa ett annat satt), blir staende i en falla, jagas in i en eh ja.. "flaskhals" som slutar i ett tippingtable. Att arbeta med en tippingtable betyder att det tar i snitt 5 minuter, ibland mer, att behandla, kastrera och marka kalven. Under dessa fem minuter ar den ihopaklamd och vand pa sidan. Sa ska man da gora 200 kalvar sa kan ni sjalva rakna ut hur lang tid det tar och hur lange de ar separerade fran sin mamma om de tillhor den sista gruppen som tas.

Ett tippingtable ar alltsa en tvangsspilta som "tippar" sa man kommer at att bla. kastrera. Ett tippingtable ser snallare ut, MEN nar man upplevt bade och och inser PRECIS hur otroligt stressande och langsamt ett tippingtable ar sa inser man snabbt att tvangsspiltor ar skit. Personligen sa vagrar jag hjalpa de som anvander tippingtable nu for tiden, jag anser det vara onodigt hart pa djuren och onodigt hart pa folket som jobbar.

Rope and drag, sa snackar vi 30-45 sekunder om man har en effektiv crew. Vi har lyckats ta oss igenom 300+ calvar pa 2 timmar. Det ar med sorting, branding, kastrering, vaccinering och avmaskning. Rope and drag innebar ocksa att OM nagot hander sa kan kalven slappas los snabbt och enkelt utan problem. I ett tippingtable kan dom inte det. Det finns inget for kalven att fastna i eller skada sig pa nar man kor med rope and drag. Forutom repet. MEN en roper som inte gor sitt jobb - alltsa inte ar radd om kalven och ground crewn far sitt rep avskuret av sanna bitches som mig, en rejal utskallning och far sen pack up and leave.

Kalvarnas halsa ar A och O, de ar en inkomst. Varje skadad kalv ar forlorade pengar, och en forlorad generation i avelsarbetet. En skadad kalv ar inget man tar latt pa och nagot som man forsoker undvika.

Ar det nagot mer jag ska klargora?
 
Senast ändrad:
Sv: Dokumentärfilmen om Buck Brannaman

*knapplån*

Jag skulle alla gånger hellre äta kött från ett djur som får leva ett naturligt liv fritt på stora marker och upplever en kort stund stress vid den tillfälliga hantering än den del av djurhållning i Sverige- dvs tjurar på spalt- där vi separerar tjurkalvarna från moderdjuret efter 1 dag och så står de först 8 veckor i en liten ensambox, varav efter fyra veckor är utan mjukt underlag för att sedan bli förflyttade till grupp-spaltboxar där de lever tills slaktmognad. Dessa tjurar står på så stort utrymme att de kan lägga sig resa sig och röra sig ngn meter åt vardera håll och ser inte dagens ljus.

http://www.azote.se/index.asp?q=young bull&id=7347&p=11

Eller så kan man välja att hålla som uppbundna vid båspall hela livet.

http://www.youtube.com/watch?v=OcYaJv3fmI4

Tror inte folk är medvetna om vilka slags djurhållningar som faktiskt är tillåtet enligt lag i Sverige. Det ser inte alltid ut som på reklamen.

Hanteringen påminner om renuppfödningen i Sverige, de lever semivilt, fångas bla med lasso och separeras och hålls fast under korta tider av stress. Att samerna skulle åtalas för djurplågeri skulle jag säga är mycket tveksamt.

Mumin
 
Senast ändrad:
Eftersom det verkar rada en viss okunskap gallande hur prarieboskapen har det sa tankte jag, i form utav, sa vitt jag vet, bukes anda arbetande rancher pa sagda prarie skriva om det en stund.

Det borjar med att forklara hur det ser ut, alltsa, hur djurens liv ar.

Korna gar i flockar, beroende pa hur manga kor finns det olika mangd tjurar i flocken. Hagarna ar i de flesta fall 1 mile*1 mile, i vissa fall storre i vissa fall mindre. Manga ganger gar ko/kalv par pa rotationsbete, det vill saga att de efter x antal veckor flyttas fran hage A till hage B.

Nar kalvarna uppnat en viss alder, och nar man ar saker pa att det kalvats fardigt, sa ar det dags for round up, alltsa insamling utav flocken. Till det anvander man hastar och vallhundar. Korna vet pa de flesta stallen var de ska, sa det brukar racka med att rida bakom dom i lugn och fin skritt. Stress vill vi INTE ha, radda djur eller stressade djur ar svara att arbeta med och det okar skaderisken pa saval boskapen som arbetarna, bade tvabenta och fyrbenta.

Val i fallan sorterar man kor fran kalv, detta forsoker man gora sa lugnt och metodiskt som mojligt. Dar efter sorteras torra kor, alltsa kor utan kalv, bort om det skall goras. Korna haller man i en separat falla, i de fall man har en tillrackligt stor crew sa avmaskas, avlusas, vaccineras korna samtidigt som man gor kalvarna.

Kalvarna, i de fallen jag berattar om nu - det traditionella cowboy viset med ranchhands - ar da i en falla som har en "midja" ut mot fallan dar korna star.

Man SKRITTAR in med hasten, lagger en sneakloop runt bakbenen pa kalven och nar kalven tar ett steg fram och man har BADA bakhovarna i loopen sa vander man hasten och SKRITTAR ivag. Man gor nagot som kallas "dally", dvs man tar lassot nagot varv runt hornet pa sadeln. Behover man langa repet eller av nagon anledning slappa kalven sa ar det snabbt och latt gjort. Repen ar sa pass styva att utan kontakt pa bada sidorna gar loopen fort upp. ETT ben ar INTE okey, det ar en slarvig roper och onodig skaderisk.

Kalven dras sedan - pa mjuk sand till "midjan" dar groundcrewn star och vantar. I de fallen man -inte- har en sk. slickfork sa har man en "wresler" som gar fram, lagger kalven pa sidan och bojer upp det ovre frambenet sa att kalven inte kan borja brota runt och skada sig sjalv eller groundcrewn. Nar man arbetar sa med kalvarna kan ALLA behandla/gora sitt jobb samtidigt. En marker, en vaccinerar, en kastrerar om det behovs, en fjarde avmaskar/avlusar. Sen dras kalven ytterligare nagra meter, en duktig ranchhand ser till att kalven ser de vantande korna innan han slapper upp den. Och pa ungefar en minut ar kalven fardig och tillbaka till sin mamma.

De gar med sina mammor ratt lange, de flesta har en "fall round up". Nar de har den beror helt pa om de ar tidiga eller sena med sina kalvar. Vissa kalvar tidigt, mars/april, och de tas oftast hem fran "langt bort" betet i aug, andra i september, vissa oktober. Men det beror ocksa pa hur hagarna ser ut, vissa ar haller betet sig battre an andra och behovs det stodfodras sa tas dom hem.

Hur ser livet ut for dom som aringar?

Vi har aringar har, hela 600 faktiskt, de gar i stora grashagar. Leker, busar, knallar omkring, bygger muskler och ater i majoritet sk native grasses. De har trad och buskar (naja, vissa "trad" ar snarare overvuxna buskar) att klia bort flugor och ackel med, att sova i skuggan av och vid eventuellt daligt vader soka skydd. De som bor pa "huvudgarden", dvs vara 3 quarter sections dar har en lada de kan ga in i om de vill - under 2 ars tid har jag inte sett en enda av dom ga in dar.

Nu nar vi ar fardiga med dom sa kommer de skickas till en feedlot dar de stor i stora fallor och matas med ho och sad. Tills de uppnat en viss vikt da de slaktas.

Boskap stravar man efter att ALLTID flytta i skritt. Varfor? Stress och viktminskning. Vi vill inte ha stressad boskap, stressad boskap blir aggressiv och "dum", lugn boskap ar lattare att arbeta med och lagger pa sig vikt battre.

Vara notkreatur ar mangas enda inkomstkalla, de ar ranchers. Att forlora kalvar eller ha dalig viktokning ar en katastrof. Mangas ekonomi star och faller pa att kornas kalvar vaxer upp sunda och valmaende. Att skada eller stressa dom ar verkligen ingenting nagon vill!

For oss ar det ett val, vi valjer att ha sa LITE hantering och sa LITE stress som mojligt pa de stora flockarna. Man KAN INTE tamja 300-600 ko/kalvpar. Det finns inte tid eller resurser till det. Alltsa forsoker man gora all hantering utav dom sa snabb och enkel for alla inblandade som man bara kan.

Kommer nedan klistra in de inlagg som fick mig att skriva det har, och om intresse finns visa bilder pa hur varan notboskap lever och hur de har det.

/Bewildered, rancher, ranchhand och custom cowgirl... o wannabe dressyrryttare nan gang i livet!
 
Sv: Dokumentärfilmen om Buck Brannaman

"Nödvändigt lidande" skulle i så fall vara när det verkligen absolut inte finns någon annan metod som ger djuret för ett mindre lidande, eller helst inget alls....Å jag förstår att det inte är några svenska tama kalvar, men jag gör ingen skillnad på tam eller vild i det här fallet...Och inte i några andra fall heller....
 
Sv: Dokumentärfilmen om Buck Brannaman

Nä du har rätt, det finns ingen konsekvens i svensk djurskyddslagstiftning. Om nån skulle släpa sin hund efter häst, cykel, bil, då skulle alla hålla med om att det är djurplågeri...
 
Sv: Dokumentärfilmen om Buck Brannaman

"Nödvändigt lidande" skulle i så fall vara när det verkligen absolut inte finns någon annan metod som ger djuret för ett mindre lidande, eller helst inget alls....Å jag förstår att det inte är några svenska tama kalvar, men jag gör ingen skillnad på tam eller vild i det här fallet...Och inte i några andra fall heller....

Det räknas inte som ett lidande i svensk lag öht skulle jag vilja påstå. Om all stress vi utsätter våra djur för skulle klassas som ett lidande skulle vi inte kunna transportera våra djur någonstans, ännu mindre rida in hästar eller för den del hålla produktionsdjur. Den stress som man utsätter djuren för under hantering för kastrering, vaccinering etc är helt enkelt inte klassat som ngt lidande då det är ett nödvändigt ont i de allra flesta fall precis som det säkert inte är troligt att en häst med ett brutet ben tycker att det är mindre stressande att hänga i en "hängmatta" under rehabiliteringen.

Men man kan givetvis diskutera alternativ. Jag tycker kastrering utan bedövning i så fall är en fråga mer värt att diskutera än att de åker på mjuk sand några meter.

Mumin
 
Sv: Boskapshantering pa prarien.

Hur stora marker krävs/är att föredra/vanligast när man har så många kor och kalvar där du bor? Om vi säger i svenska mått (ha alltså)? Vanligt med 100 ha/fastighet? (ganska stor gård i Sverige tkr jag).

Med hästarna tränar ni först på mekanisk flagga (vet inte om det heter nått speciellt) först? När ni lär hästarna att valla/fösa först? Har nämligen sett att man börjar så här iaf. Men ni kanske börjar på kalvar direkt med hästarna?
 
Sv: Dokumentärfilmen om Buck Brannaman

Nä du har rätt, det finns ingen konsekvens i svensk djurskyddslagstiftning. Om nån skulle släpa sin hund efter häst, cykel, bil, då skulle alla hålla med om att det är djurplågeri...

Nej det är helt riktigt, det är mkt strängare regler till viss del när det avser sällskapsdjur. Dels pga tradition och dels pga att det inte föreligger ngt stort ekonomiskt intresse eller intresse för djuret att bli släpat heller. Detta då sällskapsdjur alltid är socialiserade och inte kräver ngt form av fasthållning (oftast) och det är enklare att sedera en hund på ett veterinärbesök än den kostnad/tidsåtgång som skulle gå ut att göra detsamma på 2000 kalvar :)
 
Sv: Dokumentärfilmen om Buck Brannaman

Nä du har rätt, det finns ingen konsekvens i svensk djurskyddslagstiftning. Om nån skulle släpa sin hund efter häst, cykel, bil, då skulle alla hålla med om att det är djurplågeri...

Tussemaja, lat mig stalla en fraga: VAR tror du ladret till din sadel kom ifran? Ar den made in USA? Isf kan jag glatt upplysa dig om att rancherna dar tackar dig for dina pengar. :cool:
 
Sv: Boskapshantering pa prarien.

Vi har inte mekaniska flaggor har...

aterkommer med matten ang. markerna. Det blir lattare om jag kan dubbelkolla med maken sa jag inte ror till det eftersom jag behover andra ha till kvadratmiles.

Hastarna ar avlade sa pass hart pa att ha cowsense, de flesta vi har ar ren ranchstam, att de som unga far folja med ut "pa tur" med aldre hastar nar man flyttar flockarna fran en hage till en annan. Successivt sa tar man dom fran att bara "fosa" in i sorterings fallan, dar de guidas och manga ganger med hjalp av en aldre mer erfaren hast. Det ar i skritt, i vissa fall da och da med nagra travsteg sa allt gors valdigt langsamt och forsiktigt. Inte som man skulle starta en cuttinghast hemma. Vi vill inte ha heta hastar, de behover inte utveckla en sadan explosivitet som tavlingshastarna. Helst ska de vara "energisnala" sa lange som mojligt, snallare mot hasten, snallare mot kossan.

For ropingen sa borjar man trana pa dummies, sa de lar sig hur de ska bete sig nar man svingar repet. For att forbereda dom for att dra nagot borjar man med ett traktordack. Och ater igen, allt gors valdigt langsamt och sansat.

Om jag sager sahar, vara hastar tranas for att vara energisnala, vakna och "med". En het hast fungerar mycket daligt i fallorna, den ar en skaderisk och ett irritationsmoment. Malet med allt ar att arbeta djuren i skritt och bara i skritt, att da ha en hast som mer eller mindre tuggar fradga och bara ska pa pa och pa funkar inte sarskilt bra. Sant pysslar vi inte med. Daligt for boskapen, daligt for hasten, daligt for oss. :)
 
Sv: Boskapshantering pa prarien.

Det ni kör är cutting på riktigt :idea:! Här måste hästarna nog vara ännu snabbare för det är färre djur och kalvarna lär sig att finta. Tror det är därför de börjar med flaggträningen.
 
Sv: Boskapshantering pa prarien.

Haha ja det ar pa riktigt ;) lol

det ar inte riktigt som man ser "pa tv" eller laser i tidningsartiklar eller ser hos tavlingstranarna :) Vi brukar ha med mellan 2 och 6 hastar beroende pa vad vi gor och vart vi aker, beroende pa utbildningsniva och situation sa har de olika jobb. Vissa kan gora allt, vissa har vi bara for sorting, vissa bara for branding och vissa maste vi ha med under round up for att sen lata den vila tills det ar dags for branding. Beroende pa individ och situation som sagt. Vet vi att vi kommer jobba mycket pa marken tar vi bara med vissa av hastarna, 2-3 stycken, men ar det daligt med ropers/round up ryttare har vi med fler. Oftast har vi 20 kalvar som absoluta maxgransen per hast sen MASTE den hasten fa vila. Aven om allt gors i skritt ar det mycket for dom. Vet vi att det ar tyngre kalvar tar vi vissa hastar och lamnar andra hemma och sa vidare. Minsta tecken pa trotthet hos hasten sa far den paus. Vi riskerar inte att rida vara hastar "sour", det ar onodigt.

Vissa av vara hastar ar lite folkskygga sa de far bara folja med pa vissa resor.

Det ar oftast ganska langsamt, dammigt, repetativt.. man kommer hem tackt av koskit, hastsvett och prairiedirt. :) Verkligheten stammer inte direkt overens med varken den forskonade romantiserade bilden av cowboyen i solnedgangen, men den stammer inte heller overens med djurrattsorganisationernas kampanjer.

Det ar liksom som det ar och man far ta saker och ting som de kommer, nar de kommer. Nar det ar levande djur sa kan allt och inget handa :) Storst skaderisk ar det pa fotfolk och hastar, inte pa kor och kalvar som man kanske skulle kunna tro.
 
Sv: Boskapshantering pa prarien.

har kommer da tidigare inlagg i citatform:

Knapplån, och det här hör egentligen inte alls till tråden. Men jag kollade youtube-klippet och såg att de släpar levande kalvar. Hela mitt jag revolterar mot en så respektlös behandling mot ett levande djur...:( Hade det varit här hade det varit en självklar polisanmälan och troligen fällande djurpågeri-dom...

*knapplån*

Jag skulle alla gånger hellre äta kött från ett djur som får leva ett naturligt liv fritt på stora marker och upplever en kort stund stress vid den tillfälliga hantering än den del av djurhållning i Sverige- dvs tjurar på spalt- där vi separerar tjurkalvarna från moderdjuret efter 1 dag och så står de först 8 veckor i en liten ensambox, varav efter fyra veckor är utan mjukt underlag för att sedan bli förflyttade till grupp-spaltboxar där de lever tills slaktmognad. Dessa tjurar står på så stort utrymme att de kan lägga sig resa sig och röra sig ngn meter åt vardera håll och ser inte dagens ljus.

http://www.azote.se/index.asp?q=young bull&id=7347&p=11

Eller så kan man välja att hålla som uppbundna vid båspall hela livet.

http://www.youtube.com/watch?v=OcYaJv3fmI4

Tror inte folk är medvetna om vilka slags djurhållningar som faktiskt är tillåtet enligt lag i Sverige. Det ser inte alltid ut som på reklamen.

Hanteringen påminner om renuppfödningen i Sverige, de lever semivilt, fångas bla med lasso och separeras och hålls fast under korta tider av stress. Att samerna skulle åtalas för djurplågeri skulle jag säga är mycket tveksamt.

Mumin


"Nödvändigt lidande" skulle i så fall vara när det verkligen absolut inte finns någon annan metod som ger djuret för ett mindre lidande, eller helst inget alls....Å jag förstår att det inte är några svenska tama kalvar, men jag gör ingen skillnad på tam eller vild i det här fallet...Och inte i några andra fall heller....


Det har sista tanker jag skriva om nu med eftersom jag inte svarade i den andra traden,
Tama och VILDA bor man gora en j-vla skillnad pa - inte for att de har olika varde utan for att de BETER sig annorlunda.

En VILD kalv kan mycket val anfalla, aven om de rakar vara valdigt sota, for det ar dom, sa ar dom ratt stora och tunga, nar de traffar dig som fotfolk med full kraft sa kan du nastan rakna med skador och stygn, brutna ben pa dig ar inte heller ovanligt.

Jag vet inte vad du tror, att man kan krama om dom och mata dom med applen sa star dom fint medan de marks, avmaskas, vaccineras och kastreras? Hur foreslar DU att man hanterar en flock pa 300 vilda kor med kalv? Pa ett sakert och effektivt satt med minimal skaderisk och stress for alla inblandade?
 
Sv: Boskapshantering pa prarien.

Och det har inlagget ar intressant med, tack Mumin

Det räknas inte som ett lidande i svensk lag öht skulle jag vilja påstå. Om all stress vi utsätter våra djur för skulle klassas som ett lidande skulle vi inte kunna transportera våra djur någonstans, ännu mindre rida in hästar eller för den del hålla produktionsdjur. Den stress som man utsätter djuren för under hantering för kastrering, vaccinering etc är helt enkelt inte klassat som ngt lidande då det är ett nödvändigt ont i de allra flesta fall precis som det säkert inte är troligt att en häst med ett brutet ben tycker att det är mindre stressande att hänga i en "hängmatta" under rehabiliteringen.

Men man kan givetvis diskutera alternativ. Jag tycker kastrering utan bedövning i så fall är en fråga mer värt att diskutera än att de åker på mjuk sand några meter.

Mumin

Jag kan inte saga exakt hur de upplever sin kastrering, jag kan forklara hur den gar till. Men kanske viktigast: Efter en rope and drag *pangtjoffalltpasammagang* kastrering ar de sma nyblivna stutarna faktiskt valdigt opaverkade! Det brukar inte droja sarskilt lange innan de busar och leker med varandra som om ingenting hant. Da och da kan man se nagon kalv som gar lite stelt nar den slappts upp, ungefar som en hast som precis fatt benskydd pa, men det brukar ga over efter nagra steg.

Anledningen att jag forsoker markera sa tydligt nar det ar rope and drag ar for att kalvarna inte alls ar lika opaverkade efter ett tippingtable (tilttable). Och jag har inget intresse av att forsoka forsvara tippingtables eftersom jag sjalv vagrar ha nagot med dom att gora. :)
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Läste en artikel och såg då detta. Finns det någon mer som över huvud taget hört talas om detta? Jag känner jag inte har en i närheten...
Svar
0
· Visningar
207
Senast: 95johsv
·
  • Artikel
Företag We are located on the north side of Lake Balaton. Surrounded by hills and vineyards, we have access to excellent trails and even better...
Svar
0
· Visningar
366
L
  • Artikel
Dagbok Idag så släppte Ed Sheeran ett nytt album. Och som ni kanske vet så älskar jag hans musik ❤️ Och jag har iprincip inte sovit nånting...
Svar
5
· Visningar
646
Foder & Strö Läste denna artikel idag, som bland annat säger följande (min kursivering): ' He and his colleagues devised a model that captured the...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
4 818
Senast: tara
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp