- Svar: 87
- Visningar: 5 726
Redan 2013 varnade Hästnäringens nationella stiftelse för att det skulle bli brist på svenska hästar eftersom uppfödare inte vågade satsa efter finanskrisen.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Tack!Stationsavgift 2500, 1700 vid hemma hingst
vetavgift 2200
fryst sperma
stationsavgift 3500
vetavgift 6000
uppstalling av sto mellan 120 och 300 kr/dygn beroende på hur och om föl är med.
Skicka sperma mellan 650 och 1300 beroende på bil, flyg eller från utlandet
En hingst som inte till hör dom dyraste och inte biligaste ligger på ca 3000 som språng avgift och ca 10 000 vid levande föl.
Allt är plus moms
Men snälla någon, det finns en hel hoper raser/inriktningar där man inte ser utbildningen av en ung häst som ett rött skynke.Jag pratar enbart om SWB, men även andra raser kostar ju att föda upp och utbildas så "vem som helst" kan rida dem. Vem ska ta den kostnaden, uppfödaren av den gamla travaren efter avslutad karriär?
Det är dyrt att ta fram en godkänd SWB-hingst och de hingstar som får få ston brukar kastreras eller inte avlas på utan enbart tävlas för att senare ev gå i avel om de har en framgångsrik karriär. Stationsavgifterna varierar från station till station. Fryst eller färskt påverkar även det priset. Språngavgift, levande föl-avgift eller 90 dagar efter konstaterad dräktighet? Kostnaden för stoet för veterinär, UL, vaccinationer, foder under dräktigheten spelar ju roll, är det en inackorderad ridhäst eller ett avelssto på egen gård där man odlar sitt eget foder? Utbildar man själv eller lämnar den på utbildning? Ska den fölvisas, 3-årstest? När är den klar, vid fem år eller äldre?
Ett avvant föl är ju ingen färdig ridhäst och majoriteten av köparna vill ha inridna hästar de kan börja rida samma dag. Vid försäljning av föl blir ju kostnaden för uppfödning och utbildning köparens istället för säljaren och då kan de välja om de vill lägga ner tid och pengar på att ta fram en utbildad femåring för att sälja den för under 70 000 kr, dvs mindre än en årshyra på en anläggning i storstad.
Men hallå, det är väl just de där hingstarna med den där "framgångsrika karriären" som kanske inte är de bästa att ha som far till "bussiga flexibla trygga" hobbyhästar?Jag pratar enbart om SWB, men även andra raser kostar ju att föda upp och utbildas så "vem som helst" kan rida dem. Vem ska ta den kostnaden, uppfödaren av den gamla travaren efter avslutad karriär?
Det är dyrt att ta fram en godkänd SWB-hingst och de hingstar som får få ston brukar kastreras eller inte avlas på utan enbart tävlas för att senare ev gå i avel om de har en framgångsrik karriär. Stationsavgifterna varierar från station till station. Fryst eller färskt påverkar även det priset. Språngavgift, levande föl-avgift eller 90 dagar efter konstaterad dräktighet? Kostnaden för stoet för veterinär, UL, vaccinationer, foder under dräktigheten spelar ju roll, är det en inackorderad ridhäst eller ett avelssto på egen gård där man odlar sitt eget foder? Utbildar man själv eller lämnar den på utbildning? Ska den fölvisas, 3-årstest? När är den klar, vid fem år eller äldre?
Ett avvant föl är ju ingen färdig ridhäst och majoriteten av köparna vill ha inridna hästar de kan börja rida samma dag. Vid försäljning av föl blir ju kostnaden för uppfödning och utbildning köparens istället för säljaren och då kan de välja om de vill lägga ner tid och pengar på att ta fram en utbildad femåring för att sälja den för under 70 000 kr, dvs mindre än en årshyra på en anläggning i storstad.
Alltså, det sliter väldigt mkt på hingstarna att betäcka/hoppa på bocken. Tror inte det finns särskilt många hingsthållare som vill att deras hingst ska fribetäcka. Du kan dela upp och få väldigt många fler doser per tappning än vad hingsten kan betäcka en hel sommar. Det är mycket lönsammare för hingstägare att inte ha sin hingst på naturlig betäckning.
Det finns ju hingstar som lämnar vettigt temperament OCH helt okej talang för sporten. Alla prestationsavlade SWB är inte helt koko.Man får nog tänka både en och två gånger, när man tänker på begreppet "lönsamt".
För det blir ju till slut inte lönsamt att ha en hingst, eftersom man drivit upp kostnaderna för högt via en massa kringkostnader och en stor komplexitet..
Kanske själva idén, om att egentligen enbart skapa "säkra" dräktigheter via inseminering, gör att färre ston betäcks, kraven på stoägaren, kanske får stoägare att avstå.
En frisk normal hingst kan kanske betäcka 20 ston per år utan att bli alltför sliten vid naturlig betäckning.
Om det ska finnas svenskfödda hästar att köpa, så måste man motivera stoägare till att betäcka.
Alltså "behövs" det många hingstar, som det är enkelt att köra sitt sto till.
Alltså behövs det anläggningar där dräktiga ston och ston med föl kan vara, utan att stoägaren blir ruinerad.
Alltså behövs det anläggningar som inte är stora och exklusiva (=dyra) utan som "bara" är funktionella.
Det behövs också hingstar som ger de där mellanmjölkshästarna, som är trygga, hållbara, friska, och bussiga.
Annars så slår man långsamt ut hela branschen, att avla "ridhästar".
Fört grejen är ju att istället för att köpa en svenskfödd häst (det produceras ju i stort sett bara prestationshästar), så importerar man något mer lätthanterligt utomlands ifrån.
Det är ju ingen som avlar vanliga vettiga ridhästar längre, sunda/friska med stabilt temperament.
Allt tycks avla mot tävling, heta hästar med starka huvud.
Vad hände med avel som skapade hästar som faktiskt alla kunde rida till vettiga priser?
Här gör du en tankevurpa tycker jag. Visst måste du mata märra när du äger henne oavsett om hon är med föl eller inte men att skippa den stora kostnaden i kalkylen funkar inte i en affärsverksamhet. Tanken där är ju att det hela ska gå med någon typ av vinst och då måste ju alla kostnader täckas annars handlar det om "Lisa" som vill ta ett föl på sitt sto. Inget ont om "Lisa" men affärsverksamheter måste bedrivas seriöst och inte som en hobbyverksamhet.Jag har alltså en grundkostnad för ett föl på ca 5-8 tusen kronor. Och så ska jag ju mata och vårda stoet under dräktigheten, men det ska jag ju hur som helst om jag äger hästen.
Det dyra med ett SWB är själva tillverkningen och inridningen (arbetskraft är dyrt i Sverige). SWB-aveln kanske ska vara inriktad mot prestationshästar och vanliga ridhästar importeras?
(PS om man föder upp föl efter hingstar som ger både mellanmjölk och stjärnor kanske man inte kan räkna med kostnadstäckning på mellanmjölken. Stjärnorna kanske ska prissättas så de täcker delar av kostnaderna för mindre lyckade syskon - ungefär som en Toyota Corolla inte kostar som en Lexus även om de kommer från samma fabrik)
Men ingen (inte ens den som verkligen ska ha en Corolla) skulle nöja sig med mindre än en Lexus om priserna är de sammaFörstår och håller dels med i ditt ressonemang, men jag är rätt så säker på att även Corollan går i plus och inte i minus....
Känns som att de flesta som bedriver hästavel är rätt dåliga affärsmänniskor, om man ska vara lite krass.![]()
Man får nog tänka både en och två gånger, när man tänker på begreppet "lönsamt".
För det blir ju till slut inte lönsamt att ha en hingst, eftersom man drivit upp kostnaderna för högt via en massa kringkostnader och en stor komplexitet..
Kanske själva idén, om att egentligen enbart skapa "säkra" dräktigheter via inseminering, gör att färre ston betäcks, kraven på stoägaren, kanske får stoägare att avstå.
En frisk normal hingst kan kanske betäcka 20 ston per år utan att bli alltför sliten vid naturlig betäckning.
Om det ska finnas svenskfödda hästar att köpa, så måste man motivera stoägare till att betäcka.
Alltså "behövs" det många hingstar, som det är enkelt att köra sitt sto till.
Alltså behövs det anläggningar där dräktiga ston och ston med föl kan vara, utan att stoägaren blir ruinerad.
Alltså behövs det anläggningar som inte är stora och exklusiva (=dyra) utan som "bara" är funktionella.
Det behövs också hingstar som ger de där mellanmjölkshästarna, som är trygga, hållbara, friska, och bussiga.
Annars så slår man långsamt ut hela branschen, att avla "ridhästar".
Fört grejen är ju att istället för att köpa en svenskfödd häst (det produceras ju i stort sett bara prestationshästar), så importerar man något mer lätthanterligt utomlands ifrån.
Det finns ju hingstar som lämnar vettigt temperament OCH helt okej talang för sporten. Alla prestationsavlade SWB är inte helt koko.
Dessutom - vad lämnar stona? Efter en heldag igår som funktionär vid årets fölbedömning så hörde jag mer än en gång nämnas att stoet lämnar "är rejält skarpt".
Alltså kan man inte bara säga att vi använder hingstar som inte lämnar stabilt temperament när det är helt OK att använda ston som är helt koko.
/Lizzie
Vilket är det egentliga felet i min kalkyl?Här gör du en tankevurpa tycker jag. Visst måste du mata märra när du äger henne oavsett om hon är med föl eller inte men att skippa den stora kostnaden i kalkylen funkar inte i en affärsverksamhet. Tanken där är ju att det hela ska gå med någon typ av vinst och då måste ju alla kostnader täckas annars handlar det om "Lisa" som vill ta ett föl på sitt sto. Inget ont om "Lisa" men affärsverksamheter måste bedrivas seriöst och inte som en hobbyverksamhet.
Vilket är det egentliga felet i min kalkyl?
Alltså förutom att jag inte anser att foderkostnaden nämnvärt skiljer sig åt mellan dräktigt och icke dräktigt sto?
Lite högre noggrannhet avseende tillskott med E-vitamin och Selen, samt att dräktiga hästar får av ensilagebalarna med något högre protein- och energihalt. I vissa fall så ger jag även tillskott i form av lantbruksdjurens mest högvärdiga grovfoder.
Ensilaget produceras ju på gården, flera skördar från flera vallar, där både det som såtts in, gödsling och skördetidpunkt, till slut avgör vilket av gårdens djurslag som får vilket parti.
Att se på hästuppfödning, lite mer som vilken boskapsuppfödning som helst, t.ex. att det är självklart att producera eget foder, förändrar ju kalkyler en hel del.
Det är heller inte särskilt svårt (i stora delar av Sverige) att producera sitt eget kraftfoder, eller snarare, att producera en delmängd grovfoder, som har mycket högt protein och energiinnehåll, så att endast ett minimum av industriprodukter behöver köpas till.
Själv odlar jag ett flertal baljväxter (t.ex. lusern och Kärrintand), med gräsinblandning, som ger ett foder som fungerar lika bra eller bättre än köpta dyra produkter.
Jag köper nästan inget foder alls, vare sig grovfoder eller kraftfoder. Möjligen så säljer jag foder, även om det inte är en del av gårdens verksamhet...
Så vad menar du är fel med resten av min kalkyl?
Målet är att få två föl per år. Ibland blir det bara ett, någon gång har det blivit tre.