Bröllopstråden

[TygerTyger]

Vilka funderingar har du och vilka val gör du kring bröllop? Varför?

 

[Andromedae]

Är ful nog att lägga in mitt sista inlägg i förra tråden, bara för att jag tycker att det gott kan poängteras att man kan ha fina, lyckliga bröllop även utan att följa Bröllopstorgets checklistor.

Jag kan ärligt talat känna att det var ganska gött att gifta sig utan att egentligen ha någon djupare aning om hur ett bröllop går till, traditionellt sett. Tänk så mycket "måsten" vi slapp.

(Jag gifte mig utomhus. Borgerligt, för det kändes väldigt konstigt att gifta sig i kyrkan när jag inte ens är religiös. Utan vit klänning, för jag tycker grönt är finare än vitt. I bekväma skor, för jag ville inte ha ont i fötterna. Och jag kände mig jättevacker och ytterst drottninglik trots det.)

(Och buffé hade vi med, ve och fasa! Tänk, det var fest ändå. Trots att folk var tvungna att lyfta på rumpan!)

 

[Emtherlia]

För att svara på @TygerTyger fråga:
"Tack igen för det långa svaret! Jag kan ha ställt frågan för otydligt för du är ännu inte riktigt inne på vad jag egentligen undrar. T ex vad är det som skulle göra att du hade känt dig skitlöjlig i en klänning i en annan färg? Vad var det i dina upplevelser som förstärkte känslan att du aldrig vill gifta dig kyrkligt? Alltså har du analyserat dina preferenser och ifrågasatt dem?"

Jag vet faktiskt inte, jag tror att det har lite med att göra att jag på något sätt tycker det hör till att ha vit klänning på sitt bröllop när man är ung (eller egentligen bara på mitt, jag hade inte brytt mig om någon annan valt annat på sitt eget bröllop). Hade jag varit 50 år och gift om mig tror jag att jag valt annorlunda.

Jag har inte gjort någon djupare analys och ifrågasatt varför jag vill ha bröllopet som jag vill ha det. Jag ser nog inte problematiken i det hela utan det jag tyckt varit problematiskt har jag valt bort (ex präst, släktingar som jag inte umgås med)

Mina upplevelser av att inte vilja gifta mig i kyrkan är att jag tycker religion är bajs och när man gifter sig så är det psalmer, tråkigt prat om gud (som jag inte tror på) och välsignelse. Mycket lätt att välja bort. (Skulle jag få barn så skulle jag aldrig döpa barnet)

Svaret på din fråga tror jag är "jag vet inte, jag har inte analyserat mina bröllopsfunderingar så mycket."

 

[Lovisaleonora]

Är ful nog att lägga in mitt sista inlägg i förra tråden, bara för att jag tycker att det gott kan poängteras att man kan ha fina, lyckliga bröllop även utan att följa Bröllopstorgets checklistor.

Vi gifte oss i ett slottsrum med en präst vi har i bekantskapskretsen. Två vittnen. Både jag och maken i jeans, jag halt eftersom hästen precis trampat mig (vi tog in hästarna från hagen på vägen till vigseln).

Vi hade ingen traditionell bröllopsmiddag heller, vi bestämde oss för vigsel efter att vi bjudit till middag (nästan alla var samlade så vi passade på innan på dagen).

Tänk, det gick bra det också. Vi bestämde oss så nära in på att det var snudd på att vi inte hann få ringarna, jag specialbeställda min också. Kom på torsdag, vi vigdes på lördagen.

Och vi har ändå varit gifta tio år i år, så något rätt måste vi väl gjort?

 

[TygerTyger]

Jag vet faktiskt inte, jag tror att det har lite med att göra att jag på något sätt tycker det hör till att ha vit klänning på sitt bröllop när man är ung (eller egentligen bara på mitt, jag hade inte brytt mig om någon annan valt annat på sitt eget bröllop). Hade jag varit 50 år och gift om mig tror jag att jag valt annorlunda.

Nu börjar det bli jätteintressant! Vilka signaler skickar den vita klänningen som du tycker passar bra och kanske till och med behövs när du är ung, men som troligen blir fel när du är äldre? Jag misstänker att det inte är så enkelt som oskuld i alla fall?

Jag har inte gjort någon djupare analys och ifrågasatt varför jag vill ha bröllopet som jag vill ha det. Jag ser nog inte problematiken i det hela utan det jag tyckt varit problematiskt har jag valt bort (ex präst, släktingar som jag inte umgås med)

Mina upplevelser av att inte vilja gifta mig i kyrkan är att jag tycker religion är bajs och när man gifter sig så är det psalmer, tråkigt prat om gud (som jag inte tror på) och välsignelse. Mycket lätt att välja bort. (Skulle jag få barn så skulle jag aldrig döpa barnet)

Svaret på din fråga tror jag är "jag vet inte, jag har inte analyserat mina bröllopsfunderingar så mycket."

Jag förstår. Tycker du att jag är jobbig så står det dig fritt att sluta svara. Att följa mallen förutom där den skaver för mycket funkar uppenbarligen för många. Tack för förklaringen kring kyrkan! Jag känner mig inte heller hemma i kyrkan och har gått ur den så det blir inget kyrkligt för mig heller. (Min sambo har ingen större åsikt i frågan.)

 

[pajaztar]

Min tankeprocess gällande bröllop har gått något i den här stilen:

1) (i yngre år) "Klart en ska gifta sig när en blir stor" - det var ett självklart livsmål då de flesta vuxna i min närhet var gifta med varandra.
2) (i trotsiga tonåren) "Det verkar ju rätt onödigt att gifta sig"
3) (i tidiga 20-åren) "GUUUD SÅ ROMANTISKT MED BRÖLLOP". Lätt influerad av amerikanska romcoms med överdrivna bröllop.
4) (något senare 20-åren) "Hmm varför ska man ha ett stort bröllop egentligen? Känns lite onödigt att lägga så mycket energi på en enda dag..." Funderade mycket över poängen med att följa tvåsamhetsnormen och ingå äktenskap.
5) (typ nu, 30-ish) "Det har ju en del juridiska fördelar att ingå äktenskap med sin sambo... Hmm..." Köpte gård med sambo och insåg att jag inte vill stå som delägare med hans föräldrar om han går bort. (Misstänker att han känner samma sak åt andra hållet.) Plus att vi vill ha barn så det är rent juridiskt bättre att vara gifta. Egentligen är det ju ett avtal en ingår med någon annan, vilket jag nog insåg först när jag och min syster pratade om äktenskap vs samboskap och rättigheter mm.

Jag tänker också att det finns mycket symbolik kring bröllop, som säkert gör att vissa inte tänker efter före och att andra tvekar till att gifta sig. T ex det romantiska, att det är en gest... Eller att bröllopet "måste" vara på ett visst sätt.

 

[Emtherlia]

Nu börjar det bli jätteintressant! Vilka signaler skickar den vita klänningen som du tycker passar bra och kanske till och med behövs när du är ung, men som troligen blir fel när du är äldre? Jag misstänker att det inte är så enkelt som oskuld i alla fall?


Jag förstår. Tycker du att jag är jobbig så står det dig fritt att sluta svara. Att följa mallen förutom där den skaver för mycket funkar uppenbarligen för många. Tack för förklaringen kring kyrkan! Jag känner mig inte heller hemma i kyrkan och har gått ur den så det blir inget kyrkligt för mig heller. (Min sambo har ingen större åsikt i frågan.)

Det är ju svåra frågor eftersom jag inte fungerat superdupermycket kring det trots att jag har många och starka åsikter Sen är det alltid lite svårt att vara ärlig eftersom min ärlighet kring mina egna känslor kanske inte uppskattas av de som valt annorlunda.

Alltså jag tänker mig nog att man får ett bröllop som kan vara storslaget typ. Oskuld har inget med saken att göra. Har man redan gift sig en gång så har man redan erfarenheten och "fått ha" ett sådant bröllop. Så jag tror det handlar mer om antalet gånger man varit gift än ålder. Kanske. Eller en blandning iaf. Jag vet inte riktigt vad det vita representerar, jag tror att det representerar bröllop för mig, men inte något mer om du för står hur jag menar?

Sen är jag nog en sån som tycker man ska klä sig liiiite efter sin ålder och uppenbarligen så tycker jag inte att äldre passar i pampiga bröllopsklänningar. Vit är okej så länge det är en enklare modell.

Japp, jag inser hur löjligt det låter när jag skriver det.

Det är intressant att fundera över hur man tänker och tycker men jag har liksom aldrig reflekterat över just detta eftersom det inte varit en särskilt stor del av mitt liv. Jag har aldrig tänkt på ett hur ett eventuellt bröllop ska vara innan jag och killen förlovade oss. Trots detta har jag en massa åsikter

 

[anaby]

Vilka funderingar har du och vilka val gör du kring bröllop? Varför?

Jag har varit gift i 23 år med min exman och är skild nu. Vi gifte oss i kyrkan, vit klänning och frack med hela tjocka släkten från bägge sidor. Åkte limiosin till bröllopsfesten

Vilka funderingar har du och vilka val gör du kring bröllop? Varför?

Jag har varit gift i 23 år med min exman. Det var ett kyrkbröllop med vit klänning och frack och hela tjocka släkten på plats. Vi åkte limousine till bröllopsfesten och ja, allt var hur bra som helst

Nu är jag skild och har träffat en ny man. Om jag kommer att gifta mig igen har jag ingen aning om än. Det får framtiden utvisa!

Idag är mina tankar kring bröllop följande:
Inget kyrkbröllop då jag har gjort det en gång redan i mitt liv. Jag är inte heller kristen utan känner att borgerligt skulle funka lika bra för mig idag. Vit klänning? Känns helt ok men det beror på vad jag känner för den dagen och vad jag hittar för klänning som jag tycker är fin. Det lär visa sig Bröllopsmiddag? Ja, för de närmaste i familjen från bägge sidor. Bröllopsresa? Ja, det var jag inte på förra gången pga graviditet så det kommer att vara prio på det OM det någon gång blir ett bröllop till!!

Mvh anaby

 

[Red_Chili]

Nu vill jag egentligen inte gifta mig och har ingen att gifta mig med heller, meen i ett skyltfönster i närheten av där jag jobbar så finns en enorm, grön klänning som är så fin att jag vill ha den. Kan dock inte komma på något tillfälle där den skulle passa förutom på just bröllop

Eftersom jag är så mycket "göra tvärt om" med allt så skulle jag aldrig klara av bröllop i kyrka. Inte heller vit klänning eller högklackade skor. Släktingarna har jag ingen speciell kontakt med och jag skulle utan tvekan bjuda in min mor utan hennes sambo som gäst. Nu har jag inte allt för stor koll på hur bröllop "ska" gå till, men jag tippar på att mina tankar kring hur ett vettigt bröllop är skiljer sig en del från många andras syn på samma sak.

 

[Lovisaleonora]

Mina tankar om traditionellt svenskt bröllop går åt det här hållet

Däremot tror jag att normerna flyttas för vad som är traditionellt (svenskt) bröllop i samma takt som USA släpper nya romantiska bröllopskomedier. De flesta verkar tycka att detta är ett traditionellt (svenskt) bröllop

Inget är mer rätt eller fel, bägge är bilder av svenska bröllop.

 

[Egonson_]

Importerad "tradition" från amerikansk film, om du frågar mig. Åtskilliga svenska präster gör allt de kan för att förhindra att"brudöverlämning" får fäste i Sverige, just på grund av att man i svenska kyrkan betonar frivilligheten då äktenskapet ingås.

Har lärt mig något "nytt", vilket bara är till min fördel då jag aldrig hade kunnat tänka mig att bli "överlämnad". Min kusin blev det och jag tycker bara det känns.. som någon sorts ägande? Min far eller sambo äger inte mig och har rätt att "överlämna" till nästa, typ.

 

[Hyacinth]

Vi gifte oss i stadshuset. Det var enkelt och smidigt, och ingen av oss är troende. Tog 1,5 minut, helt lagom.
Jag hade svart klänning från Kappahl och massa jox i håret (som vilken dag som helst) och den RINGMÄRKTE hade snygg kavaj, hatt och gröna byxor. BARNET hade en svart klänning liknande min.
Vi gifte oss för att vi har BARNET tillsammans och en bostadsrätt samt för att skapa lite ekonomisk trygghet (främst om jag skulle dö i förtid).
Fyra vänner med barn deltog. Sen gick vi och drack kaffe och sen åt vi på vår kvartersindier på kvällen.
Sms:ade mina föräldrar två veckor innan så de skulle veta, kändes som en trevlig gest.

Jag hade känt mig utspökad och skräckslagen om jag skulle gifta mig i kyrkan med hela balunsen omkring. Dessutom har jag lite svårt för hela paketet kring giftemål, så jag blev ändå positivt överraskad.

 

[mandalaki]

Har lärt mig något "nytt", vilket bara är till min fördel då jag aldrig hade kunnat tänka mig att bli "överlämnad". Min kusin blev det och jag tycker bara det känns.. som någon sorts ägande? Min far eller sambo äger inte mig och har rätt att "överlämna" till nästa, typ.

Det är inte ens en gammal tradition. Under åren då min omgivning gifte sig som bäst så existerade det inte. Skulle tippa att det har tio, max 15 år på nacken. En fullständigt gräslig företeelse.

 

[Egonson_]

Det är inte ens en gammal tradition. Under åren då min omgivning gifte sig som bäst så existerade det inte. Skulle tippa att det har tio, max 15 år på nacken. En fullständigt gräslig företeelse.

Ok, jag har ärligt talat inte varit på bröllop sedan jag var runt 10 år innan och då minns jag inte hur det gick till. Kusinen gifte sig förra året, extremt stort och pampigt och där var överlämnandet en del i det hela som sagt. Jag har ärligt talat bara fått för mig att det var vanligt, men är glad att det inte är så.
Håller med.om att det är gräsligt.

 

[mandalaki]

Jag hade känt mig utspökad och skräckslagen om jag skulle gifta mig i kyrkan med hela balunsen omkring. Dessutom har jag lite svårt för hela paketet kring giftemål, så jag blev ändå positivt överraskad.

Jomen precis. Jag skulle få maskeradfeeling av hela spektaklet. Typ utklädd till prinsessdrömmen från när jag var fem. Hur man glatt kan kasta sig in i något så kopiöst föråldrat övergår mitt förstånd.

 

[mandalaki]

Ok, jag har ärligt talat inte varit på bröllop sedan jag var runt 10 år innan och då minns jag inte hur det gick till. Kusinen gifte sig förra året, extremt stort och pampigt och där var överlämnandet en del i det hela som sagt. Jag har ärligt talat bara fått för mig att det var vanligt, men är glad att det inte är så.
Håller med.om att det är gräsligt.

Det ÄR vanligt numera, du har nog inte fel för dig. Men toppen att ni inte ska ha det så!

I den grekiska vigselritualen ingår att mannen ska sätta foten över hustruns för att markera vem som bestämmer. I modern tid började många brudar kicka bort hans fot, för att åtminstone protestera mot ritualen. Nu har jag dock inte varit på grekiskt bröllop sedan 90-talet så jag vet inte om det finns kvar.

 

[Egonson_]

Funderar på vilken färg jag vill ha på min klänning. Hade känt mig mer bekväm i något annat än helt vitt. Om än bara någon detalj i färg för vitt är ändå fint!

Har kommit fram till att jag vill ha något "halvlångt" med lagom volym i kjolen, lite mer a la 50-tal (tror jag, jag är kass på olika årtiondens moden!).

 

[inverterad]

När vi gifte oss bar jag en lilagrön, knälång, tight klänning från Karen Millen, och guldsandaler. Tror aldrig jag har känt mig så vacker någonsin. Min man bar blå kostym. Vi gifte oss i kyrkan eftersom jag är religiös (på något sätt) även om jag inte kallar mig kristen eller troende. Jag blev naturligtvis inte överlämnad, utan vi gick in i kyrkan tillsammans. Vi hade buffé att äta. Vi dansade INTE bröllopsvals. Och det var en helt magisk, underbar dag!

 

[Petruska]

Har lärt mig något "nytt", vilket bara är till min fördel då jag aldrig hade kunnat tänka mig att bli "överlämnad". Min kusin blev det och jag tycker bara det känns.. som någon sorts ägande? Min far eller sambo äger inte mig och har rätt att "överlämna" till nästa, typ.

Precis! Man kunde ju utveckla konceptet så att exmannen överlämnar kvinnan till den nya mannen vid eventuellt omgifte.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag skulle få maskeradfeeling av hela spektaklet. Typ utklädd till prinsessdrömmen från när jag var fem.

Precis sån känsla får jag av det hela. Exakt så. Som om vi vore utklädda.