Bryta upp med sambo (långt)

[Voeux]

Precis, det är nog lite där jag är rädd att trassla in mig. Förväntar mig liksom redan beskyllningar för att inte ens försöka, och ur hans synvinkel är det väl så. Någonstans måste gränsen ändå dras för vad man är villig att göra.

Då får man bara ta ett djupt andetag och tänka att du vet vad du vill, du vet att det här är vad du behöver och sannolikt det bästa utfallet även för honom. Gå in i en mental rustning och bli bullet proof. Han kommer blir sårad, och kanske beskylla, men du vet vad du vet. Tar han det inte till sig så packa väskan och stick, det kan vara sjukt effektivt om bara för en natt, för att polletten ska trilla ner.

 

[muslidag]

Vill man inte längre, så vill man inte längre.

Men med hormoninjektioner menade han inte som hjälp för att få barn när man blir äldre, om man nu skulle ändra sig. Säger inte att du gör det, men tänker att det är skillnad på att hormonbehandlas för att överhuvudtaget vilja få barn och hormonbehandlas för att man VILL ha barn när man är äldre och inte kanske så fertil.

Det senare tycker jag inte är konstigt att ta upp i en diskussion om barn. Om någon vill ha barn så tycker jag att det är naturligt att fråga sin partner: är du 100% på att du inte vill ha barn någonsin, eller just nu och den närmaste framtiden? I det sistnämda så ingår tanken på ålder, fertilitet och fertilitetsbehandling.

Dessutom tvivlar jag att det finns hormoninjektioner för att få någon att vilja ha barn.

Oavsett så har du rätt att inte vilja ha barn någonsin.

 

[Utsikt]

Jag håller med! Snacka om slö inställning. Partnern får jobba, våndas, ta beslut och driva igenom och han bara åker med utan att ta ansvar. Nä hu.

Åh, japp.
Ryggen fri, och kommer alltid vara den som 'älskade mest' och 'försökte mest'.
Får försöka vara trygg i att jag vet vad mina känslor är och har varit.

 

[Wysiwyg]

@Utsikt Det är ju såklart alltid lätt att sitta på nätet och säga att någon ska göra slut med partnern den varit tillsammans med flera år men ja. Han verkar inte mogen alls, bara förslaget att du ska ta hormoner för att vilja ha barn var ju helt rubbat faktiskt. Att han aldrig gör slut med en partner är ju ännu konstigare, det är ju bara att lägga allt ansvar över hela relationen på dig och det är inte särskilt schysst.

Jag tycker inte du ska göra slut med honom för att han vill ha barn och inte du, det är hans ansvar. Däremot verkar han omogen och verkar inte heller respektera dig och dina beslut alls.

Man behöver inte ha någon annan anledning till att göra slut än att man inte vill längre. Ingen motivation, ingen ”för och emot”, ingen jädra kämparanda. Vill man inte mer gör man slut.

 

[Görel]

Hormoninjektioner för att man ska vilja ha barn är ett riktigt grovt övergrepp, ser han inte det? Drar han det till sin spets kan du fråga honom om han verkligen vill ha sin drömfamilj ihop med någon som inte vill ha honom?

Många som blir lämnade vill ha någon form av svar för att förstå, men långt ifrån alla kan hantera det faktiska svaret. Jag tycker att man inte har rätt att kräva ett sanningsenligt och utförligt svar utan acceptera att den andra partnern inte vill mer, och att den som krävs på svar får använda sig av vita lögner.

 

[Utsikt]

Vill man inte längre, så vill man inte längre.

Men med hormoninjektioner menade han inte som hjälp för att få barn när man blir äldre, om man nu skulle ändra sig. Säger inte att du gör det, men tänker att det är skillnad på att hormonbehandlas för att överhuvudtaget vilja få barn och hormonbehandlas för att man VILL ha barn när man är äldre och inte kanske så fertil.

Det senare tycker jag inte är konstigt att ta upp i en diskussion om barn. Om någon vill ha barn så tycker jag att det är naturligt att fråga sin partner: är du 100% på att du inte vill ha barn någonsin, eller just nu och den närmaste framtiden? I det sistnämda så ingår tanken på ålder, fertilitet och fertilitetsbehandling.

Dessutom tvivlar jag att det finns hormoninjektioner för att få någon att vilja ha barn.

Oavsett så har du rätt att inte vilja ha barn någonsin.

Nej det kan jag hålla med om, om det varit "men det finns iaf som alternativ OM du skulle ändra dig senare".

Men det var verkligen "att de kan FÅ en att ändra inställning", inte som ett hjälpmedel om man redan på eget bevåg har ändrat sig. Lite som den, inte helt seriösa (men också helt onödiga) kommentaren "för vissa räcker det ju att bara bli gravid för att ändra sig!". "Inte för att jag säger att du ska "prova", men det skulle kunna bli så".

Jaha, men vad menade du då? Om du inte menar att jag ska "prova att bli gravid" så känns det ändå väldigt mycket som att du hoppas att jag ska bli det plötsligt (på något sätt?) och genast ändra mig
Jag försökte dessutom få fram att det inte är för att jag är rädd att jag inte skulle älska barnet, om jag fick ett. Det skulle jag mycket möjligt göra. Men jag är inte VILLIG eller över huvud taget intresserad av möjligheten.
Det verkar inte accepteras...

 

[Wysiwyg]

Åh, japp.
Ryggen fri, och kommer alltid vara den som 'älskade mest' och 'försökte mest'.
Får försöka vara trygg i att jag vet vad mina känslor är och har varit.

Det är ju alltid skönt med offerkofta men alltså.. Tror inte jag hade kunnat vara tilllsammans med någon som aldrig kunde tänka sig att göra slut? Liksom jaha, ska jag ta hela ansvaret för att göra slut på relationen bara för att han är för lat och bekväm för att göra det? Eller har något slags juvenilt skimmer om att ”kämpar man så går det”. Jaha, varför kämpa om man inte mår bra? Varför ska jag kämpa för att den andra vägrar göra slut?

Kan nästan få hjärnblödning av ”ska du kasta bort x antal år?”. Asså nej, det som varit tidigare är väl inte bortkastat för att man inte vill längre, det var väl bra och fint så länge man ville göra det. Man använder ju inte samma argument om vänner eller hobbys liksom.

 

[Utsikt]

Hormoninjektioner för att man ska vilja ha barn är ett riktigt grovt övergrepp, ser han inte det? Drar han det till sin spets kan du fråga honom om han verkligen vill ha sin drömfamilj ihop med någon som inte vill ha honom?

Många som blir lämnade vill ha någon form av svar för att förstå, men långt ifrån alla kan hantera det faktiska svaret. Jag tycker att man inte har rätt att kräva ett sanningsenligt och utförligt svar utan acceptera att den andra partnern inte vill mer, och att den som krävs på svar får använda sig av vita lögner.

Lite så. Det märks så tydligt att i grundan vill och hoppas han ändå att jag ska ändra mig. Eller... "älskar honom tillräckligt för att ta injektioner och hoppas att jag ändrar mig"?? Huah. Nu när jag skriver ut det..

Nej precis. Jag måste bara få det gjort. Ska dock försöka förbereda lite svar ändå.. Om så bara för att försöka göra det mer rakt på sak för mig själv och hålla på det jag tänkt säga.

 

[tuaphua]

Ja alltså.. Ja, vad ska man säga. Samtidigt som han säger att han respekterar mitt val och han kanske kan ändra sig. Känns lite som att "om jag älskar dig tillräckligt mycket för att kanske ändra mig så borde du göra likadant tillbaka" och så är man i samma sits ändå.
Dvs någon måste förändra sig radikalt från det den egentligen vill.
Och jag vägrar. Både för hans del och för min egen del.

"Jag vill inte vara den som gör att någon avstår sina drömmar och riskerar bli bitter."
Exakt! DET kan jag inte leva med.
Och det är väl så. Jag "älskar honom inte tillräckligt" för att vänta fem år till och se om någon blev bitter eller ej.
(Alternativt, jag älskar mig själv tillräckligt mycket för att inte vänta och se.)

Det är såklart jag önskar att han skulle förstå och också se detta som det som skulle bli bäst i långa loppet.
Men jag måste nog inse att dit kan vi inte plötsligt komma. Och inte heller av att jag fortsätter bete mig/låtsas som att det kommer bli bättre om vi ger det mer tid.

Även om jag ångrar att jag gav honom falska förhoppningar nu och vet att jag kommer få höra om det... Så blir det ju inte bättre av att det går 1-2 månader till.

@Sleepy Du har rätt. Ska försöka. Undrar om jag kan få mer knuff av att faktiskt bestämma med en vän. De har ju också rätt att vara förberedda på att jag kommer. Ska prata mer med min psykolog imorgon också.

Fast i min värld så är kärlek att släppa den man älskar fri om alternativet är att kväva dem/tvinga på dem ett liv de inte vill leva eller inte mår bra av att leva.

Att älska någon nog för att kompromissa med vissa saker - absolut. Men det här är ju låååångt över vad man bör kompromissa om. Det handlar ju inte bara om att du kan bli olycklig(och din sambo) utan om ett barn eller fler kan komma att påverkas negativt.

Att tjata så på folk över sånt är inte kärlek. Det är egoism. Och jag iaf vill inte leva med någon som är så pass extremt ego och respektlös.

Och du har INTE gett honom falska förhoppningar. Hade du vetat från då ni träffades att du 100% inte någonsin vill ha barn kanske det vore onice att säga att du vill. Men du har ju inte varit helt 100 förrän nu. Just barn-frågan är ju enormt komplex för många och man kan ändra sig genom livet. Det är noll konstigheter i det.

Men att be sin partner ta hormoner, som kan ge en rad biverkningar, för att tvinga på partnern ett liv den inte vill leva och som påverkar flera liv, är rubbat! Han kan väl isf ta hormoner så han inte vill ha barn.. Men nä, det är ju skönare om han får som han vill på din bekostnad..

Han jag gjorde slut med orkade inte vara vänner efter. Så vi hade ingen kontakt på ett par år. Sen möttes vi ute på krogen och han verkade må alldeles utmärkt utan mig. Och vi har noll hard feelings emellan oss.
Han kommer över det! Och det är inte ditt ansvar.

 

[Utsikt]

Buke, ni är så jävla bra.
Finns ingen mening att försöka dra ut på detta får att få in "lite fler bra grejer" eller vad jag nu hoppas uppnå.
Noll, nada.

@tuaphua
Har nog också haft någon önskan om att kunna vara vänner efter. Men försöker vara realistisk och släppa det. Kanske om några år eller så, men det får bli om det blir. Jag tror inte ens jag skulle vara redo på ett bra tag, än mindre han. Bättre att få avstånd tror jag.

Och detta "Fast i min värld så är kärlek att släppa den man älskar fri om alternativet är att kväva dem/tvinga på dem ett liv de inte vill leva eller inte mår bra av att leva." är exakt hur jag känner nu. Det går inte.

 

[Görel]

Lite så. Det märks så tydligt att i grundan vill och hoppas han ändå att jag ska ändra mig. Eller... "älskar honom tillräckligt för att ta injektioner och hoppas att jag ändrar mig"?? Huah. Nu när jag skriver ut det..

Nej precis. Jag måste bara få det gjort. Ska dock försöka förbereda lite svar ändå.. Om så bara för att försöka göra det mer rakt på sak för mig själv och hålla på det jag tänkt säga.

Låter klokt att förbereda sig på vad du kan svara. Det jag menade är att man inte behöver säga den absoluta sanningen, som at du är så dålig i sängen vilket jag undvek att säga till en tidigare sambo, och sa något om att vi vill olika saker med livet.

 

[parellikusken]

Alltså.. Kan man ens ta hormoner för att plötsligt vilja ha barn?

Låter som han är fast i sin egna drömvärld om hur bra allt skulle kunna bli, om du bara anpassade dig efter vad hans drömmar är och vad han vill.
Känns absurt.

 

[Utsikt]

Alltså.. Kan man ens ta hormoner för att plötsligt vilja ha barn?

Låter som han är fast i sin egna drömvärld om hur bra allt skulle kunna bli, om du bara anpassade dig efter vad hans drömmar är och vad han vill.
Känns absurt.

Känns som en märklig tanke.
Eller menas det samma hormoner man får.. mer av? När man blir gravid?
Så plötsligt börjar man längta efter barn?

Känns lite som att vi vill olika här ja..
Och att han säger att han kan ändra sig mer för att ha sin back covered, än ett genuint intresse för att fundera över det.
(Sedan är jag inte villig att acceptera det ändå, om han skulle säga det. Men ja.)

 

[Wysiwyg]

Buke, ni är så jävla bra.
Finns ingen mening att försöka dra ut på detta får att få in "lite fler bra grejer" eller vad jag nu hoppas uppnå.
Noll, nada.

Och grejen är att absolut ingen person är gräslig hela tiden, det finns alltid bra stunder eller bra grejer med alla, även de som i slutändan slår ihjäl sin sambo. Men bara för att det är bra ibland, eller ens om det är bra alltid, har man någon skyldighet att vara tillsammans med någon.

 

[Kiwifrukt]

Håller med någon som skrev längre upp, för mig är det inte att du absolut inte kan tänka dig barn och att han velar om han vill det eller inte som är det största problemet, det är rent krasst hans problem (även om jag verkligen förstår att du hellre rycker plåstret nu än väntar i typ fem år och då ändrar han sig och kommer på att det var livsviktigt med barn, eftersom han ändå verkat vilja det tidigare och förmodligen "tvekar" nu för att han inte vill göra slut). Men han verkar absolut inte vara någon mogen, trevlig person för övrigt, så jag hade lagt benen på ryggen och sprungit så långt bort från honom som möjligt.

 

[tanten]

Precis, det är nog lite där jag är rädd att trassla in mig. Förväntar mig liksom redan beskyllningar för att inte ens försöka, och ur hans synvinkel är det väl så. Någonstans måste gränsen ändå dras för vad man är villig att göra.

Av det jag läst hittills känns det som han är en skitstövel förklädd i rosa bomull.

Hans argumentation är så vriden och sjuk att jag blir mållös. Okej för att försöka övertyga någon om fördelar med X elelr Y.
Men förminska dig till nivån -ta hormoner så kommer du att bli som jag vill? Morr.

Du vet vad du måste göra.
Vi peppar dig. Bara ös ur dig alla dumheter som far genom hjärnan så hjälper vi dig sticka hål på dem.

 

[tanten]

Man behöver inte ha någon annan anledning till att göra slut än att man inte vill längre. Ingen motivation, ingen ”för och emot”, ingen jädra kämparanda. Vill man inte mer gör man slut.

 

[Utsikt]

Av det jag läst hittills känns det som han är en skitstövel förklädd i rosa bomul.

Hans argumentation är så vriden och sjuk att jag blir mållös. Okej för att försöka övertyga någon om fördelar med X elelr Y.
Men förminska dig till nivån -ta hormoner så kommer du att bli som jag vill? Morr.

Du vet vad du måste göra.
Vi peppar dig. Bara ös ur dig alla dumheter som far genom hjärnan så hjälper vi dig sticka hål på dem.

TACK!

För det är så mycket som far genom huvudet. Och jag kommer på så många anledningar att vänta lite, bara.
(Jag menar.. "Vi köpte precis ny router. Vad ruttet om det var 'i onödan'" (Blir mållös på mig själv.)

Jag lär dyka upp med både tankar och funderingar och allmänt ur-ösande i dagarna.
Det är verkligen... jätteläskigt. Och svårt att bara ta steget ut, fast jag vet att jag måste.

 

[muslidag]

TACK!

För det är så mycket som far genom huvudet. Och jag kommer på så många anledningar att vänta lite, bara.
(Jag menar.. "Vi köpte precis ny router. Vad ruttet om det var 'i onödan'" (Blir mållös på mig själv.)

Jag lär dyka upp med både tankar och funderingar och allmänt ur-ösande i dagarna.
Det är verkligen... jätteläskigt. Och svårt att bara ta steget ut, fast jag vet att jag måste.

Jag tvivlar hårt på att det finns hormoninjektioner för att få någon att vilja ha barn.

Är du säker på att han inte menade som hjälp för att få barn när man blir äldre, om man nu skulle ändra sig i barnfrågan. Säger inte att du gör det, men tänker att det är skillnad på att hormonbehandlas för att överhuvudtaget vilja få barn och hormonbehandlas för att man VILL ha barn när man är äldre och inte kanske så fertil.

 

[parellikusken]

Jag tvivlar hårt på att det finns hormoninjektioner för att få någon att vilja ha barn.

Är du säker på att han inte menade som hjälp för att få barn när man blir äldre, om man nu skulle ändra sig i barnfrågan. Säger inte att du gör det, men tänker att det är skillnad på att hormonbehandlas för att överhuvudtaget vilja få barn och hormonbehandlas för att man VILL ha barn när man är äldre och inte kanske så fertil.

Jag tror TS återberättar vad hennes sambo sagt, det får vi lita på. Att män inte har koll på hur kvinnokroppen och våra hormoner fungerar är inte direkt ovanligt.