Bryta upp med sambo (långt)

Nä, usch, idag bara gråter jag :(
Tänk om jag gjort fel (egentligen vet jag att jag inte gjort det, men tänk om??). Så kommer ensamheten och bara manglar ned en. Känns som att jag helt tappat bort hur man är själv. Att jag har ju ett värde även om jag är singel, det måste inte finnas någon mer där.
Men idag känns det inte alls så. What's the point?

Brukar ju mest skriva när jag är i ett rätt bra läge och allt känns så himla klart.
Men det är visst inte ett konstant tillstånd. Vet att jag måste jobba mig igenom det men fan vad svårt det är. Och så vill jag säga tack. Tack till buke, tack för att det verkligen känns okej att jag svamlar av mig här.
Det hjälper :heart
Kämpa på
Vi är här för dig.
Det kommer att vara svackor men det är i slutändan ditt beslut.
 
Nä, usch, idag bara gråter jag :(
Tänk om jag gjort fel (egentligen vet jag att jag inte gjort det, men tänk om??). Så kommer ensamheten och bara manglar ned en. Känns som att jag helt tappat bort hur man är själv. Att jag har ju ett värde även om jag är singel, det måste inte finnas någon mer där.
Men idag känns det inte alls så. What's the point?

Brukar ju mest skriva när jag är i ett rätt bra läge och allt känns så himla klart.
Men det är visst inte ett konstant tillstånd. Vet att jag måste jobba mig igenom det men fan vad svårt det är. Och så vill jag säga tack. Tack till buke, tack för att det verkligen känns okej att jag svamlar av mig här.
Det hjälper :heart
När jag tvivlade på att jag gjort rätt (tvivlen kom både en och fem gånger...) så efterlyste jag lite "jäklar vad jag har det bra själv-låtar" Kommer inte ihåg vilka det var, mer än This is my fight-song, men kommer ihåg att jag fick många bra tips här på Buke 💕 Jag som i vanliga fall bara lyssnar på det som råkar spelas på radio skaffade ett Spotify konto och vred upp på högsta volym. Så skön känsla och det hjälpte ju faktiskt för de värsta stunderna
🙏
Jag tänker att tvivel och dippar hör till bearbetningen, men du vet att du gjort rätt och det kommer bli bättre!
 
Nä, usch, idag bara gråter jag :(
Tänk om jag gjort fel (egentligen vet jag att jag inte gjort det, men tänk om??). Så kommer ensamheten och bara manglar ned en. Känns som att jag helt tappat bort hur man är själv. Att jag har ju ett värde även om jag är singel, det måste inte finnas någon mer där.
Men idag känns det inte alls så. What's the point?

Brukar ju mest skriva när jag är i ett rätt bra läge och allt känns så himla klart.
Men det är visst inte ett konstant tillstånd. Vet att jag måste jobba mig igenom det men fan vad svårt det är. Och så vill jag säga tack. Tack till buke, tack för att det verkligen känns okej att jag svamlar av mig här.
Det hjälper :heart

Det är precis så det funkar. Men du kommer att träna upp konditionen på att inte vilja komma tillbaka till något som inte var bra. Kom ihåg att de tankarna som får dig att må skit är de som är svårast att släppa.

Snart kommer du hitta dig själv. Du är redan på jättegod väg. Och jag är övertygad om att du kommer gilla dig
 
När jag tvivlade på att jag gjort rätt (tvivlen kom både en och fem gånger...) så efterlyste jag lite "jäklar vad jag har det bra själv-låtar" Kommer inte ihåg vilka det var, mer än This is my fight-song, men kommer ihåg att jag fick många bra tips här på Buke 💕 Jag som i vanliga fall bara lyssnar på det som råkar spelas på radio skaffade ett Spotify konto och vred upp på högsta volym. Så skön känsla och det hjälpte ju faktiskt för de värsta stunderna
🙏
Jag tänker att tvivel och dippar hör till bearbetningen, men du vet att du gjort rätt och det kommer bli bättre!
Den här tråden tyckte jag hade många bra breakup/pepplåtar också :D
 
Nä, usch, idag bara gråter jag :(
Tänk om jag gjort fel (egentligen vet jag att jag inte gjort det, men tänk om??). Så kommer ensamheten och bara manglar ned en. Känns som att jag helt tappat bort hur man är själv. Att jag har ju ett värde även om jag är singel, det måste inte finnas någon mer där.
Men idag känns det inte alls så. What's the point?

Brukar ju mest skriva när jag är i ett rätt bra läge och allt känns så himla klart.
Men det är visst inte ett konstant tillstånd. Vet att jag måste jobba mig igenom det men fan vad svårt det är. Och så vill jag säga tack. Tack till buke, tack för att det verkligen känns okej att jag svamlar av mig här.
Det hjälper :heart
Åh det är som med allt annat , man måste träna på att vara själv för att bli bra på det. Hitta egna rutiner och små ceremonier som man mår bra av. Det är inte konstigt att du är lite ringrostig på ensamhet men detta kommer du klara! Se bara till att försöka hindra dig själv från djupa hål av "det var ju så bra" men det har du ju dina trådar för.
 
Det blir lite så att man tappar fotfästet och den trygghet man hade känns som nåt man vill ha tillbaka. Inte för att den är bra, men för att den är bekant. Man får liksom hemlängtan till sitt gamla liv. Även om livet kanske varit dåligt så är det bekant.

Det går över. Man måste helt enkelt vänja sig, och göra sitt nya liv till det bekanta och trygga.

Satsa på att göra hemmet till ditt eget. Möblera om, köp saker du gillar, boa. Det kan underlätta.
 
Nä, usch, idag bara gråter jag :(
Tänk om jag gjort fel (egentligen vet jag att jag inte gjort det, men tänk om??). Så kommer ensamheten och bara manglar ned en. Känns som att jag helt tappat bort hur man är själv. Att jag har ju ett värde även om jag är singel, det måste inte finnas någon mer där.
Men idag känns det inte alls så. What's the point?

Brukar ju mest skriva när jag är i ett rätt bra läge och allt känns så himla klart.
Men det är visst inte ett konstant tillstånd. Vet att jag måste jobba mig igenom det men fan vad svårt det är. Och så vill jag säga tack. Tack till buke, tack för att det verkligen känns okej att jag svamlar av mig här.
Det hjälper :heart
Man vet vad man har men inte vad man får. Det ligger mycket i det gamla talesättet.

Du är trygg i den situation som du har levt i under många år, den kan du hantera, oavsett hur du egentligen mår av den. Det är inte konstigt alls att det kommer tvivel och bakslag, det är en stor sak att förändra sin tillvaro. Värdet är att få leva sitt eget liv som man vill ha det, utan anpassning och hänsyn till någon annans krav och önskemål.
 
Varför ska ett (dåligt) förhållande nödvändigtvis ha "en chans"?? Jag begriper inte. Det känns som om man måste hålla fast vid ett förhållande till varje pris, som om förhållanden är nåt livsviktigt som man dör av att släppa taget om. Som om ALLT går att snickra om till nåt underbart. SÅ himla livsnödvändigt är det inte att x fortsätter sitt förhållande med y, oavsett. Varför denna besatthet vid att hålla fast vid ett förhållande? Vad gör det så nödvändigt??
Det blir kanske nödvändigt för den som själv har gjort så, för att rättfärdiga sitt eget beslut och visa (för sig själv) att det var rätt?
 
Varför ska ett (dåligt) förhållande nödvändigtvis ha "en chans"?? Jag begriper inte. Det känns som om man måste hålla fast vid ett förhållande till varje pris, som om förhållanden är nåt livsviktigt som man dör av att släppa taget om. Som om ALLT går att snickra om till nåt underbart. SÅ himla livsnödvändigt är det inte att x fortsätter sitt förhållande med y, oavsett. Varför denna besatthet vid att hålla fast vid ett förhållande? Vad gör det så nödvändigt??
Jag tror att det är gammalmodiga värderingar som kommer igen ibland fast vi egentligen vet bättre. Det där med att man gifter sig tills döden skiljer oss åt, ingenting annat. Och att Dr Phil och andra tycker att man ska förtjäna en skilsmässa, att man ska ha uttömt alla sätt att få det att fungera. Men, som sagt, religion och traditioner är inget man trollar bort i ett nafs.

Hur många är det inte som fortfarande säger att man förlorar oskulden, precis som att man skulle bli skyldig och skuldbelagd ifall man hade sex. Det är ett mycket märkligt uttryck.
 
Känns som att jag helt tappat bort hur man är själv. Att jag har ju ett värde även om jag är singel, det måste inte finnas någon mer där.
Och det är ju just detta som är ditt mission just nu, att hitta dig själv och värdet i dig själv.

Jag kommer aldrig glömma första natten själv i min egna bostad. Själv. Bara min. Första gången i mitt liv jag bodde själv och jag var nästan 40 år gammal då. Det var hemskt, men samtidigt så sjukt underbart. Jag tröstade mig med att jag kommer att träffa någon ny och det gjorde jag ju såklart och vi flyttade ihop. Men nu, när jag är 43 år gammal, singel och bor själv och har utvecklats i det där och gjort min resa är jag inte alls så övertygad om att jag behöver bo ihop med en man. Jag vet inte om jag verkligen är ute efter ett samboförhållande faktiskt.

Men såklart har vi alla dåliga dagar. Jag känner mig ofta ful, fet och totalt oattraktiv och då kommer ju de där känslorna att man aldrig kommer träffa någon, aldrig duga etc. Nästa dag kan dock vara helt annorlunda och jag flirtar vilt och känner att jag är på topp!
 
Och det är ju just detta som är ditt mission just nu, att hitta dig själv och värdet i dig själv.

Jag kommer aldrig glömma första natten själv i min egna bostad. Själv. Bara min. Första gången i mitt liv jag bodde själv och jag var nästan 40 år gammal då. Det var hemskt, men samtidigt så sjukt underbart. Jag tröstade mig med att jag kommer att träffa någon ny och det gjorde jag ju såklart och vi flyttade ihop. Men nu, när jag är 43 år gammal, singel och bor själv och har utvecklats i det där och gjort min resa är jag inte alls så övertygad om att jag behöver bo ihop med en man. Jag vet inte om jag verkligen är ute efter ett samboförhållande faktiskt.

Men såklart har vi alla dåliga dagar. Jag känner mig ofta ful, fet och totalt oattraktiv och då kommer ju de där känslorna att man aldrig kommer träffa någon, aldrig duga etc. Nästa dag kan dock vara helt annorlunda och jag flirtar vilt och känner att jag är på topp!
Jag är gammal som gatan.
Dumpad för en som är typ i din ålder.
Jag vetefan vad som har hänt inne i mig men jag känner mig fan snyggast nånsin. Jag får sjukt mycket komplimanger och bekräftelse och roar mig kungligt. Gamla tanten 😬😂😂😂. MEN det tog ett tag innan jag kunde låta den känslan ta plats utan att ….skämmas.

Jag vet till 💯 % att jag aldrig vill vara sambo eller ha en vardag med någon. Får total panik av bara tanken på att ha en man boende här.
 
Men nu, när jag är 43 år gammal, singel och bor själv och har utvecklats i det där och gjort min resa är jag inte alls så övertygad om att jag behöver bo ihop med en man. Jag vet inte om jag verkligen är ute efter ett samboförhållande faktiskt.
Jag skulle helst bo för mig själv. Jag trivs utmärkt i mitt eget sällskap. Men jag är alldeles för kär i min sambo för det. Han är det absolut roligaste jag vet.
Och så skall det nog vara för att vara värt att leva ihop med någon.
Det roligaste man vet.
 
Hej igen Buke

Vill först tacka alla för så bra ord om att vara/bo själv. Tänkte svara alla länge men kom mig aldrig riktigt för. :heart

Just nu känns det bra. Upp och ner såklart, men tryggare på något sätt. Känner mig liksom helt säker i mitt beslut, även om jag kan sakna tvåsamheten något helt jävla förfärligt ibland. Särskilt när det kan komma till så enkla saker som att laga mat. Men det är något jag saknar just i stunden, när jag känner mig ensam och jävlig. Inte att dela hela resten av livet med. Och det är skönt att veta skillnaden!

Lägenheten önskar jag att jag fixat mer med för att göra "min" och mysa till... Men har varit så himla mycket annat i livet samtidigt (såklart, allt på en gång!), och ska ju dessutom antagligen flytta om kanske 3-4månader. Men lite småmys ska jag ju kunna styra upp iallafall!

Typ... verkligen fixa iordning skrivbordet så att det passar mig istället, lite sånt :)

Fick en curveball häromdagen, han kommer visst hit nästa vecka. Lite smått i chock, men tror ändå det kan bli bra att prata lite och landa mer för oss båda. På hans förslag, "vore trevligt att ses över en kaffe/öl och prata". Inte räknat med att bo här eller att vi ska 'hänga'. Han bor hos en kompis/på hotell. Jag ska kanske iväg om ca 1,5 veckor dessutom, så tror det blir ett lagom fönster.

Nervöst som fan också såklart, men jag har för mycket annat att göra för att gräva ner mig helt i det. Känns skönt att vara säker på var jag står.
 
Ja just det där med matlagning tycker jag är svårt. Att alltid var den som bestämmer vad man ska äta, alltid laga maten och alltid äta själv (med tv, podcast eller bok). Det kan vara härligt ibland och skitjobbigt ibland men man tar sig igenom det också. Mitt bästa tips är att inte glömma bort att lyxa till det bara för att du är själv. Skäm bort dig själv med en god fredagsmiddag, en härlig brunch, lyxa med hämtmat osv. Öht glöm inte att ha "date nights" med dig själv för nu är det ditt ansvar att vara din egen drömpartner.

Ps bio är den ultimata ensamaktiviteten!
 
Ja just det där med matlagning tycker jag är svårt. Att alltid var den som bestämmer vad man ska äta, alltid laga maten och alltid äta själv (med tv, podcast eller bok). Det kan vara härligt ibland och skitjobbigt ibland men man tar sig igenom det också. Mitt bästa tips är att inte glömma bort att lyxa till det bara för att du är själv. Skäm bort dig själv med en god fredagsmiddag, en härlig brunch, lyxa med hämtmat osv. Öht glöm inte att ha "date nights" med dig själv för nu är det ditt ansvar att vara din egen drömpartner.

Ps bio är den ultimata ensamaktiviteten!

Åh, vilken fin idé att ha egna date nights! Att verkligen planera dem också :)

Bio kan nog vara en intressant grej med, det var också en såndär grej "vi" gjorde. Men jag gillar bio också, och det ska ju inte försvinna bara för att jag är en.

Önska mig lycka till med att ses, kan tänka mig att det blir på fredag eller så. 😬
Förhoppningsvis blir det en bra closure. Åtminstone lite.
Vi började ju som vänner flera år innan vi blev ett par. Kan det bli så igen så småningom vore det jättetrevligt. Om inte... Så får det vara så.
 
Jag flyttade ju till en ny stad då jag träffade exet, (hade även en av mina bättre vänner där, MEN sen gjorde exet slut och blev ihop med min bättre vän som nu då av förklariga skäl INTE är vän med mej längre) och i stället för att åka tillbaka till min stad med svansen mellan benen valde jag att stanna och göra den nya staden MIN ... Dvs besökte alla ställen jag vart på med exet för att avdramatisera stället och känna mej bekväm på de ställena då många va små smultronställen som jag tyckte va helt underbara. Kan erkänna att jag fortfarande älskar den staden. Träffade ju även min nuvarande (och för evigt ;) sambo i den staden men han ville flytta tillbaka till min gamla lgh =) Så nu bor vi ju inte där längre.

Men iaf det jag va ute efter är att ta tag i alla "saker" som känns "njae det här gjorde ju alltid VI" och gör det till "det här är MIN grej". Minnen är en sak de ska man vårda men de ska inte begränsa en ...
 
Åh, vilken fin idé att ha egna date nights! Att verkligen planera dem också :)

Bio kan nog vara en intressant grej med, det var också en såndär grej "vi" gjorde. Men jag gillar bio också, och det ska ju inte försvinna bara för att jag är en.

Önska mig lycka till med att ses, kan tänka mig att det blir på fredag eller så. 😬
Förhoppningsvis blir det en bra closure. Åtminstone lite.
Vi började ju som vänner flera år innan vi blev ett par. Kan det bli så igen så småningom vore det jättetrevligt. Om inte... Så får det vara så.
Kom ihåg bara att du inte måste träffa honom om du inte vill. Vill du det så absolut, men det finns inget som säger att man behöver prata igenom saker osv. Är ju en överhängande risk att det river upp mer än det läker dessutom :)
 
@Utsikt

Eftersom jag följt tråden undrar jag hur allt har gått. Kanske du skrivit i någon annan tråd, men då har jag missat det i så fall 🙂
 
Hej på er :heart

Det har gått bra!
Skulle nog kunna skriva väääldigt långt, har ju gått en del tid :o

Det har varit mycket mer utdraget än det kanske behövt vara. Det var väldigt svårt för mig att sätta tydliga gränser. Eller så var de tydliga men bara inte lyssnade på. Jag är inte helt säker själv.

Efter någon dag (kanske 1.5månader sedan?) med messenger-meddelanden som verkligen inte läste av rummet, eller lyssnade på vad jag skrev så skulle han över och hämta lite saker.

(Alltså dessa meddelanden visade verkligen att mitt beslut inte respekterades. Han kanske trodde att det var det han gjorde men i min värld är det inte att respektera ett beslut att skriva "jag har accepterat att det är slut, det gjorde jag för länge sedan, men här är varför du har fel, vi borde dejta, och du har inte ens gett det en chans nu när jag ändrat mig"... Ja. Nej. Jag var så sjukt obekväm. Och snack om att jag borde ta och läsa igenom alla våra gamla meddelanden för de var så fina och roliga och heta. Alltså ja det var de säkert men herregud, om du vill göra det och minnas, GÖR DET. Jättebra. Men säg det inte till MIG? Personen som gjorde slut?? Om jag vill minnas, så kommer jag göra det ifred. Inte med personen jag gjorde slut med. Och sedan något om att ja okej, om jag nu inte var bekväm med att dejta igen så hade vi ju en del trevliga video-chattar förr i tiden, kanske en sån iaf? 🙄 Apropå att läsa rummet där jag nyss i text gjort extremt klart att den flirtiga tonen gjorde mig obekväm, att jag inte känner att han respekterar vad jag sagt osv osv osv.)

AHEM.
Så efter detta gick det någon vecka innan han skulle hämta saker (nu just över en månad sedan) och märkte såklart direkt att något var fel med mig, ahah. Så jag tog faktiskt tjuren vid hornen och sa att jag var väldigt obekväm med hela situationen, särskilt efter den konversationen. Att jag inte vill eller kan vara vänner och inte vill prata om det inte gäller att reda ut möbler. Jag var inte ens särskilt arg, bara jävligt trött. Eller visst, jag var arg på den situationen, men inte så jag kokade på det. Bara... sluta nu liksom. Men lät nog arg, adrenalinpåslaget var intressant... Jag brukar ju alltid vilja linda in saker i tusen lager bomull, men här gjorde jag inte det.
Ja jag vet inte, det var skitsvårt att sitta där och göra honom ledsen och mest känna att "jaja bara du fattar och går nu". För jag trodde väl aldrig det skulle behöva gå så långt.

Men inte hörts av sedan dess, och det har hjälpt. Jag är båda gladare och mer ledsen. Jag sörjer väl avslutet på riktigt nu så att säga, när inte något konstigt "vi" fortfarande hänger över en hela tiden. Vet att det var rätt beslut, men kan sakna vad vi hade, och att det blev så onödigt svårt efteråt. Men det är nog bra för oss båda. Gå vidare på rikigt, och jag kan minnas det fina vi hade utan att det grumlas av krångel NU. :)
Önskar honom fortfarande allt gott, bara inte med mig, och det känns fint det med.

Jag har tänkt uppdatera här men inte blivit av, så nu blev det en hastigt utkastad smörja haha, men!
Jag mår bra, det går bra. Är nyfiken på framtiden!
Totalt osugen på förhållande hehe, men det kanske kommer. Eller inte 🤷‍♀️
Känner mig jävligt snygg iaf, det räcker så länge :D

((Disclaimer: Om nån läser det här så SKYLL DIG SJÄLV det är inte till dig!))
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Dethär är inte aktuellt förmig NU utan det är mest för OM det blir det i fram tiden. Men jag skulle jätte gärna vilja få tips om nån här...
Svar
11
· Visningar
544
Senast: Palermo
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
17 024
Senast: Whoever
·
Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
808
Senast: Crossline
·
Kropp & Själ Finns det någon här som har koll på hur det går till när man byter förnamn? Är det en krånglig process, hur lång tid tar det, behöver...
Svar
19
· Visningar
1 541
Senast: MML
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Artroskopi äldre häst
  • Födda 2022
  • Mängd olja och lucern

Omröstningar

Tillbaka
Upp