Covid-19 del 9

[Enya]

Tänk ett varv till eller två eller hundra och var tacksam.

I vilket bra land du bor i.
Inget krig.
Ingen svält.
Bra sjukvård.
Välfungerande serviceanläggningar och struktur.

Att det där "kämpandet" du nämner är ett i-landsproblem.

Om du hade bott i ett krigshärjat land med svält och nada sjukvård så hade du inte ägnat covid en enda tanke, väldigt många fler hade dött av annat som alltid.
I-ländernas fula nuna och orättvistänk kommer verkligen fram bara såfort sådär en smitta kommer-u-länders invånare har det långt sämre och värre än oss, det rättvisa hade varit att ge dem vaccin först men som vanligt har de väl inte råd och som vanligt passar det bara i-länderna att ge när det passar.

Det må vara ett I-landsproblem i dina ögon, men det hjälper inte att se hur sämre så många andra människor har det. Det är inte riktigt så man tar sig igenom svåra saker. Däremot är det ett utmärkt sätt att förminska sig själv och sina känslor till att inte vara viktiga eller betydelsefulla. Många människor är väldigt medvetna om att det finns länder där människor faktiskt lider riktigt rejält just nu, nog har man rätt att känna att det är tufft att det inte är bra/som vanligt för en själv här. Det är något man får lära sig hantera och ta sig igenom, inte ignorera bort.

 

[durachiny]

Så länge känslorna av saknad och förlust hålls till att vara just det så ser jag inget problem eller värdering i ifall det är ett i-landsproblem eller ett "reellt" problem. Det som däremot gör mig mer frustrerad är att det finns många personer som ser sitt sociala umgänge som ett så stort behov och rättighet att man "måste" fortsätta träffa folk. Det finns tyvärr alldeles för många personer som fortsätter leva ett liv där de umgås väldigt mycket med andra personer, går på tillställningar och fester.

Jag fick idag förfrågan från en inte så nära vän om jag inte ville komma på invigningsfest i hennes nya lägenhet i helgen. Jag påpekade att jag varken hade antikroppar eller hade blivit vaccinerad än och fick som svar att "äsch alla som kommer kommer nog vara immuna ändå", dvs underförstått är att vi har brytt oss så lite och varit så korkade med vårat sociala umgänge så vi har redan lyckats få (och sprida) covid ändå. Sådant beteende och att sätta sina egna sociala "behov" (snarare sug än något behov skulle jag säga) över vad man borde göra.. det gör mig väldigt frustrerad, ledsen och arge.

 

[MayGrace]

Så länge känslorna av saknad och förlust hålls till att vara just det så ser jag inget problem eller värdering i ifall det är ett i-landsproblem eller ett "reellt" problem. Det som däremot gör mig mer frustrerad är att det finns många personer som ser sitt sociala umgänge som ett så stort behov och rättighet att man "måste" fortsätta träffa folk. Det finns tyvärr alldeles för många personer som fortsätter leva ett liv där de umgås väldigt mycket med andra personer, går på tillställningar och fester.

Jag fick idag förfrågan från en inte så nära vän om jag inte ville komma på invigningsfest i hennes nya lägenhet i helgen. Jag påpekade att jag varken hade antikroppar eller hade blivit vaccinerad än och fick som svar att "äsch alla som kommer kommer nog vara immuna ändå", dvs underförstått är att vi har brytt oss så lite och varit så korkade med vårat sociala umgänge så vi har redan lyckats få (och sprida) covid ändå. Sådant beteende och att sätta sina egna sociala "behov" (snarare sug än något behov skulle jag säga) över vad man borde göra.. det gör mig väldigt frustrerad, ledsen och arge.

Där har man ett stort problem. Som vi som valt att inte umgås med andra ( som till exempel jag med min mamma, för att hon bor 20 mil bort och vill inte fara kors och tvärs i landet just nu eller senaste året ) de är inte dem som är problemet. Problemet är människor som faktiskt inte bryr sig.

 

[Rosett]

Åkte kollektivt idag. Försökte använda munskydd men det blev så varmt och svårt att andas, antagligen psykologiskt, så tog av den.
De flesta hade inte munskydd men det var faktiskt ovanligt lite folk.

 

[Mineur]

Åkte kollektivt idag. Försökte använda munskydd men det blev så varmt och svårt att andas, antagligen psykologiskt, så tog av den.
De flesta hade inte munskydd men det var faktiskt ovanligt lite folk.

Jag slår ett slag för att öva på det här med munskydd hemma. Det är obehagligt i början och till och med jag som inte vanligtvis påverkas av sådant kunde känna lite klaustrofobi/panikkänslor, men ganska snart vänjer man sig och inser att det sitter i huvudet - att det egentligen inte är särskilt svårt alls att andas genom det där skyddet.

Min pappa behöver bära munskydd ganska ofta p.g.a jobbet och upplevde att han blev mycket hjälpt av att först ha övat på att ha det på sig hemma så att han hunnit vänja sig vid hur det funkar och känns.

 

[Snurrfian]

Blir lite trött på dotterns skola, regionen har gått ut med att de rekommenderar distansundervisning veckan efter sportlovet, dvs nästa vecka för att bryta eventuella smittkedjor. Idag går rektorn ut med ett mejl och menar att det inte verkar vara någon ökad smittspridning så de tänker ha öppet som vanligt. Bara den lilla detaljen att folk har inte kommit hem än från sportlovet och det är nästa vecka man tror att det kan braka lös. Det intressanta är att regionen inte alls har påstått sånt som rektorn påstår och jag som jobbar på ett annat gymnasium får informationen från vår rektor att det är väldigt viktigt att vi faktiskt håller ner antalet elever på skolan nästa vecka.

Vi har några elever som av olika anledningar behöver vara på skolan för att klara skolarbetet men den största gruppen ska vara hemma med distansundervisning.

 

[MayGrace]

Blir lite trött på dotterns skola, regionen har gått ut med att de rekommenderar distansundervisning veckan efter sportlovet, dvs nästa vecka för att bryta eventuella smittkedjor. Idag går rektorn ut med ett mejl och menar att det inte verkar vara någon ökad smittspridning så de tänker ha öppet som vanligt. Bara den lilla detaljen att folk har inte kommit hem än från sportlovet och det är nästa vecka man tror att det kan braka lös. Det intressanta är att regionen inte alls har påstått sånt som rektorn påstår och jag som jobbar på ett annat gymnasium får informationen från vår rektor att det är väldigt viktigt att vi faktiskt håller ner antalet elever på skolan nästa vecka.

Vi har några elever som av olika anledningar behöver vara på skolan för att klara skolarbetet men den största gruppen ska vara hemma med distansundervisning.

Tråkig attityd från dotterns skola. Som fy skriver om sportlovet inte ens är över hur ska man då kunna veta? Har de en kristallkula och tittar i eller?

 

[ginnies]

Det finns alltid (ofta) de som har det sämre, det gör inte de egna känslorna mindre värda.
Säger du samma sak till nån som drabbats av sjukdom eller förlust - "tänk på vilket bra land du bor i ändå"?

Så du jämför sjukdom /förlust ( jag antar du menar när ngn dör?) med att inte få träffa sin familj mer än 2-3 ggr på ett år ??vilket var det jag bemötte.

Men när du ändå drar in sjukdom så är det givet såklart enklare att vara allvarligt sjuk i ett land som ex Sverige.

 

[ginnies]

Håller med. Man måste ju också ställa allt i relation till VAR man lever. I vårt land är vi inte vana vid att vår frihet begränsas - klart det känns!

Men att det "känns" är väl helt annorlunda beskrivit än en del domedagsbeskrivare.

 

[Kilauea]

Så du jämför sjukdom /förlust ( jag antar du menar när ngn dör?) med att inte få träffa sin familj mer än 2-3 ggr på ett år ??vilket var det jag bemötte.

Men när du ändå drar in sjukdom så är det givet såklart enklare att vara allvarligt sjuk i ett land som ex Sverige.

Jag menar med att du sa att det finns folk som har det värre. Som jag skrev. Det finns det alltid.

 

[ginnies]

Jag menar med att du sa att det finns folk som har det värre. Som jag skrev. Det finns det alltid.

Nej så "sa" jag inte, skrev mer att vi har det så bra och man kanske ska spara mer allvarligt gnäll till mer allvarliga saker än restriktioner.

 

[MayGrace]

Nej så "sa" jag inte, skrev mer att vi har det så bra och man kanske ska spara mer allvarligt gnäll till mer allvarliga saker än restriktioner.

Fast jag tror inte jag är den ända människan i hela världen som är less på restriktioner och sjukdom. Svårt att tro de när vi levt mitt i ett brinnande inferno i över 1 år nu. De är svårt att vara glad jämt när de ända man hör är ju smittan tar nya fart i omgångar, folk som skiter i vad som sägs och jag har även träffat människor som inte ens tror Corona viruset finns och att de är ett påhitt.

Att varje gång du kliver utanför dörren vara rädd att du själv ska bli smittad eller att du av misstag smittar någon annan för du inte är medveten om att du kanske bär på viruset. Jag personligen får tycka att man får vara spy less och ledsen OCH känna saknad över de människor man inte kan umgås med.

Allt vändes upp och ned på en natt. Ingen människa i världen har kunnat leva som vanligt för viruset som härjar helt fritt i stora delar av världen. Och som sagt man får vara ledsen och känna att livet kunde vara bättre de är fasiken helt jäkla mänskligt.

 

[ginnies]

Allt vändes upp och ned på en natt. Ingen människa i världen har kunnat leva som vanligt för viruset som härjar helt fritt i stora delar av världen. Och som sagt man får vara ledsen och känna att livet kunde vara bättre de är fasiken helt jäkla mänskligt.

Jo jag har levt precis som vanligt. Mannen i huset också. Och jag har verkligen inte sagt att man inte får vara ledsen, däremot (KL) är det en hel del som skriver som om detta är något helt fruktansvärt, ett år av mycket svåra prövningar, just pga restriktionerna och då såklart att det inte går att resa som förut.

Det är en smitta som smittar lätt men de flesta blir inte särskilt sjuka och ser man i dödstal så måste det fortfarande räknas som få och drar man gränsen vid 80 år så är det ringa som dött.

KL igen
Men tydligen är det något hemskt och fasansfullt med just corona, rent krasst är det en sjukdom som oftast tar äldre som redan innan har kort tid kvar mao de är redan inför döden. Så får man inte säga.
Men nu låter det som om de skulle vara i livet för evigt bara de slapp corona och så är det ju inte.

Vissa av de som är maniskt rädda för corona drar sig inte för en livsföring där sannolikheten är stor att de ska belasta vården med andra svåra sjukdomar som är -många gånger också- mkt mer kostsamma än coronat.

 

[ginnies]

Fast jag tror inte jag är den ända människan i hela världen som är less på restriktioner och sjukdom. Svårt att tro de när vi levt mitt i ett brinnande inferno i över 1 år nu.

Ja som här: brinnande inferno. Det är väl inget brinnande inferno, eller vad är det som är det? ( möjligtvis (lands)ekonomin men det antar jag att du inte menar och på ett sätt är det bra, på ett annat till stor del självförvållat)

 

[Lingon]

Ja som här: brinnande inferno. Det är väl inget brinnande inferno, eller vad är det som är det? ( möjligtvis (lands)ekonomin men det antar jag att du inte menar och på ett sätt är det bra, på ett annat till stor del självförvållat)

Nä, jag håller med. Ja, det är jobbigt och det är hemskt att så många dött. Men, nåt brinnande inferno är det inte. Nånstans måste man även se det lite nyktert och realistiskt. Andra världskriget var ett brinnande inferno. Sverige 2020-2021 under pandemin, nope inget brinnande inferno. Kris? Absolut! Men jag tycker inte heller vi ska överdriva.

 

[Lovisaleonora]

Det enda vi kan påverka är vår inställning. Att cementera en uppfattning att allt är uselt och ett brinnande inferno genom att upprepa det känns lite hånfullt mot de som faktiskt har upplevt ett brinnande inferno (när ens hus brann ner eller kriget kom) eller levt i hopplöst läge i dödens väntrum.

Problemet är att vi lever en relativt bekymmerslös tillvaro i Sverige, de flesta av oss. Vid minsta motgång är det en katastrof, tvingas vi till inskränkningar i vår vardag är det deprimerande. Vi kan också välja att se att kreativiteten blomstrar om en tillåter det, när svåra tider står för dörren. När vi låter överlevnadsinstinkten och jakten på det som gör oss tillfreds styra, när vi väljer att se det som är bra och balanserar det med vad vi upplever som dåligt.

Själv har jag haft ett fantastiskt år. Inte för att jag njuter av Corona men för att jag väljer att ta tillvara möjligheterna situationen gett.

 

[bettysmatte]

Jag tror att mycket av vilken inställning man har till corona beror på vad man sysslar med i sin vardag. Arbetar på förskola och min största oro är inte att jag själv ska dö av corona, men att jag ska bli smittad och sprida smittan på min arbetsplats. Under ett helt år har jag alltså i princip nästan inte gjort något som kan klassas onödigt. Jag skulle inte för mitt liv få för mig att resa på skidsemester, eller ens sätta mig på ett tåg till Stockholm för att besöka stadsarkivet. Det sistnämnda längtar jag mycket efter. Inte bara för att det skulle vara otroligt roligt, men också för att jag behöver viss info till boken som jag skriver just nu.

Jag ser också hur mina föräldrar, 75 och 76 år, lider av att begränsa sin vardag. Mamma har hjärtopererats för några år sedan, och vill absolut inte riskera att bli sjuk. De åker ingenstans, förutom ut i naturen och promenerar. Vågar inte träffa barnbarnen inomhus, inte krama dem, osv. Jag håller tummarna för att de blir vaccinerade snart så att de kan få känna sig lite mer "normala" igen.

Men annars, på ett personligt plan, har jag corona att tacka för en del saker också. Utan pandemin är jag rätt säker på att min bok inte hade blivit skriven. När jag helt plötsligt inte kunde åka och hälsa på mina föräldrar på helgerna, eller åka på mina älskade loppisbesök, så hade jag mer tid för att skriva.

 

[Enya]

Det är klart att man ska se saker och ting nyktert och för vad det är, men jag tycker det är trist att förringa någons känslor av att det har varit ett jobbigt år. För det kan man även tycka trots att man bor i ett bra land och har tak över huvudet.

Jag träffade inte mycket folk innan corona och levde som den introvert jag är, men jag trivs inte med att begränsas på det viset vi blir nu. Kan inte alls säga att jag lever som vanligt faktiskt. Att följa restriktioner är inte i min värld att leva som vanligt, även om jag helt klart påverkas mindre än en extrovert person antagligen gör. Det gör mig visserligen inte deprimerad, men jag har inte svårt att se att människor kan må dåligt av oro, inte kunna umgås med familj/vänner och inte kunna ha samma trygghet i livet som förut, tex med jobb osv.

Oavsett om det mest bara är äldre som blir allvarligt sjuka och dör tycker inte jag att man ska sprida sjukdom omkring sig, och man ska följa restriktionerna. Då blir det svårt att leva som vanligt och då påverkas man, hur man mår av det är ju individuellt i allra högsta grad.

Personligen ser jag det positivt med att det har blivit ett lugnare tempo i och med att kraven på samvaro helt och hållet minskat. Det blir mer tid över till egentid i form av ljudböcker, hunden och lugn och ro helt enkelt. Men jag saknar ju min familj rätt ordentligt precis som många andra!

 

[Sel]

Jag tycker inte heller att man ska förringa att det är och har varit en svår period för väldigt många människor. Att påstå att man inte får känna att det varit katastrofalt bara för att det finns folk som har det sämre blir lite som det gamla "tänk på barnen i afrika", allt sätts ju i relation till det liv man lever.
Här har det främst varit otroligt kämpigt ekonomiskt (från två jobb till noll under flera långa perioder under lockdown.), men jag märker också hur resten av situationen långsamt bryter ned en på andra vis. Både psykiskt och fysiskt, även om just isoleringen inte stört just mig så väldigt.
Inte blir det bättre för någon annan för att jag föreställer mig hur mycket sämre de har det - inte för mig heller för den delen.

 

[MJLee]

https://www.expressen.se/nyheter/hundratals-coronademonstranter-i-stockholm/

Så var eländet igång i Sverige också. Mtp hur milda begränsningar vi haft jämfört med många andra länder så tycker jag nog att svenskar har väl kort stubin. Vad Bill Gates och 5G och Rotschilds chip ska göra är höljt i dunkel. Och vad Reinfeld har med det hela att göra är fö ytterst oklart.