Covid-19 del 9

[Mineur]

Jag läste nu i en notis på Aftonbladet att man i Storbritannien sett att både Pfizers och Astra Zenecas vacciner förhindrat inläggning på sjukhus hos 80-plussare. Och att båda vaccinera ger bra skydd mot att bli smittad redan efter första sprutan (bättre efter andra, men fortfarande bra).

Positivt!!

Ja, Public Health Scotland sa häromdagen att Astra Zenecas vaccin har dragit ner sjukhusinläggningarna med 94% och Pfizers med 85%.

 

[MayGrace]

Så himla glad att min morfar som har/är cancer sjuk ( opererad nu under Corona förra året ) är färdig vaccinerad Lättnad för oss alla. Han har levt totalt isolerad förutom sin syster som hjälpt honom, han bor hemma fortfarande med hemsjukvård. Och att han klarat sig undan att bli sjuk (!) bara de är en seger i sig.

Är spy less på Corona. De drar verkligen ned en, och mest av allt saknar jag delar av min familj som jag knappt sätt på 1 år. Tror jag träffat dem 2 - 3 gånger sedan de här bröt ut. Tänker varje dag hur ska man orka kämpa lite till? Vi har haft tur jag och min sambo att inte blivit sjuka. Han är iaf numera vaccinerad, vilket för honom även om han lever väldigt isolerat som jag ändå är en lättnad. Han är inte lika rädd för att gå till jobbet längre iaf.

 

[turbofling]

Även här i Österrike pratas det om att vi är i början på tredje vågen, hoppas den kan dämpas. 6-10 åringar ska nu testas 3ggr/v istället för 2 som nu.

Samtidigt presenterade regeringen lättnader igår. I mitten av mars ska barnen få träna igen, både skolidrott och I föreningar ska bli tillåtet igen (utomhus).
Till påsk ska resturanger och caféer få öppna för servering utomhus, till gäster med negativt test.

Österrike kör hårt på testa, testa, testa och är tydligen världsmästare i antal test. Senaste 24 h genomfördes ca 60.000 pcr test + ungefär dubbel så många snabbtest +okänt många självtester (registreras inte).

 

[turbofling]

Är spy less på Corona. De drar verkligen ned en, och mest av allt saknar jag delar av min familj som jag knappt sätt på 1 år. Tror jag träffat dem 2 - 3 gånger sedan de här bröt ut. Tänker varje dag hur ska man orka kämpa lite till? Vi har haft tur jag och min sambo att inte blivit sjuka. Han är iaf numera vaccinerad, vilket för honom även om han lever väldigt isolerat som jag ändå är en lättnad. Han är inte lika rädd för att gå till jobbet längre iaf.

Håller med. Min syster var här i januari förra året, resten av min familj har jag inte sett sen sommaren 2019 och jag vet inte om jag vågar tro att vi kan ses den här sommaren.

 

[Kilauea]

Även här i Österrike pratas det om att vi är i början på tredje vågen, hoppas den kan dämpas. 6-10 åringar ska nu testas 3ggr/v istället för 2 som nu.

Samtidigt presenterade regeringen lättnader igår. I mitten av mars ska barnen få träna igen, både skolidrott och I föreningar ska bli tillåtet igen (utomhus).
Till påsk ska resturanger och caféer få öppna för servering utomhus, till gäster med negativt test.

Österrike kör hårt på testa, testa, testa och är tydligen världsmästare i antal test. Senaste 24 h genomfördes ca 60.000 pcr test + ungefär dubbel så många snabbtest +okänt många självtester (registreras inte).

Hur går det att få så unga barn att gå med på att testas så ofta? Även om de inte har nåt val kan ju barn sätta sig emot, liksom.

 

[turbofling]

Hur går det att få så unga barn att gå med på att testas så ofta? Även om de inte har nåt val kan ju barn sätta sig emot, liksom.

Här inte hört att ngt barn protesterat (har en snart 7 åring och en 10 åring), fler föräldrar verkar vara emot. Barnen vill vara i skolan, utan test = hemundervisning.

Äldre barn undervisas i halklasser, min 12 åring är i skolan måndag-tisdag och testas då på måndagen innan skolstart.

 

[turbofling]

Det är självtester som används i skolan, test som barnen tar själva i främre delen av näsan. Kittlar lite men är inte obehagliga.

 

[Kilauea]

Det är självtester som används i skolan, test som barnen tar själva i främre delen av näsan. Kittlar lite men är inte obehagliga.

Det kan förklara saken. Har inte tagit test själv, men har förstått att det inte är alltför trevlig känsla annars.

 

[Sonnenschein]

Det kan förklara saken. Har inte tagit test själv, men har förstått att det inte är alltför trevlig känsla annars.

Har tagit långt uppe i näsan, typ hjärnan tre gånger. Inte trevligt alls. Sist så var de knappt uppe i näsan och snurrade, sen ner i halsen med en tops och lite saliv. Tar hellre något långt nere i halsen än långt uppe i näsan..

 

[turbofling]

En region (eller hur man nu skulle översätta det till svenska) som angränsar till den där jag bor har de högsta konstaterade fallen i europa av den sydafrikanska mutationen. Nu ska den regionen inga i ett forskningprojekt. Hela regionen ska fa förtur för vaccinering med Biontec/pfizer vaccin, där ska det sedan studeras vaccinets effekt pa den mutationen.
Funderar pa att flytta dit lite fort? Min man jobbar i den regionen (men mest hemifran nu), men jag tror bara att boende där ska inga i studien. Dessutom ska det införas att ingen far lämna regionen utan negativt test, det kan ställa till det lite för min man och för vara barn. Barnen ska fa börja träna voltige igen i mitten av mars, men deras tränare bor i den regionen.

 

[Mineur]

När pappa, som inte är den känslosamma typen, skickar den här artikeln och säger att det är hög igenkänning så kan jag inte låta bli att gråta en skvätt: https://www.sydsvenskan.se/2021-03-...pa-henne-stryka-henne-over-haret?redirected=1

Artikeln handlar om skribentens längtan efter sin dotter, som bor i Australien vilket innebär att de inte kunnat träffas på snart två år.

"När någon frågar om henne brukar jag leda in samtalet på dråpligheter, så att jag slipper ta upp och konfronteras med min starka längtan. Jag berättar att hon varit Down Under så länge att hon har lagt sig till med bred aussi-accent när hon pratar engelska.
(...)
Vi pratar naturligtvis i telefon, skypar och messar, men det är ju inte samma sak. Jag vill krama henne, lukta på henne, stryka henne över håret, kunna småprata fritt utan att uppkopplingen strular.
(...)
Jag oroar mig för att vi kommer ifrån varandra när vi inte fysiskt ses och lever så olika liv. Och jag frågar mig: När?"

Nu har det definitivt inte gått så mycket som två år sedan jag och mina föräldrar kunde ses, snarare några månader, men den här ovissheten gällande när det kan tänkas bli av igen är tärande. Vi har tidigare varit bortskämda med att kunna åka över i princip när som helst - det gick flyg flera dagar i veckan, de kostade sällan särskilt mycket och båda parter bor hyfsat nära en flygplats. Det innebar också att vi träffades ungefär var tredje månad, trots att jag bor i ett annat land. Men nu... Nu ser det ut som att det kan komma att gå både fyra, fem och nio månader mellan förra besöket och nästa. Kring jul pratade vi om att de förhoppningsvis skulle kunna komma hit i april-maj. Nu har vi istället börjat hoppas på att jag kan ta mig till Sverige någon gång under senare delen av sommaren. Eller att vi i alla fall kan ses till min 30-årsdag i slutet av september. För varje månad som går glider målet längre och längre bort känns det som. Måtte det vända snart!

 

[malumbub]

Vaccin idag vid 10.
Vid 20 började ledvärk och feberkrypningarma. När jag gick ut från jobbet 21.20 fick jag full frossa och lite yrsel/svaghet.

Ligger i sängen och försöker få kroppen att slappna av, så att jag kan sova.
Ska egentligen gå på arbetspass imorn kl 7 igen.

 

[Kilauea]

När pappa, som inte är den känslosamma typen, skickar den här artikeln och säger att det är hög igenkänning så kan jag inte låta bli att gråta en skvätt: https://www.sydsvenskan.se/2021-03-...pa-henne-stryka-henne-over-haret?redirected=1

Artikeln handlar om skribentens längtan efter sin dotter, som bor i Australien vilket innebär att de inte kunnat träffas på snart två år.

"När någon frågar om henne brukar jag leda in samtalet på dråpligheter, så att jag slipper ta upp och konfronteras med min starka längtan. Jag berättar att hon varit Down Under så länge att hon har lagt sig till med bred aussi-accent när hon pratar engelska.
(...)
Vi pratar naturligtvis i telefon, skypar och messar, men det är ju inte samma sak. Jag vill krama henne, lukta på henne, stryka henne över håret, kunna småprata fritt utan att uppkopplingen strular.
(...)
Jag oroar mig för att vi kommer ifrån varandra när vi inte fysiskt ses och lever så olika liv. Och jag frågar mig: När?"

Nu har det definitivt inte gått så mycket som två år sedan jag och mina föräldrar kunde ses, snarare några månader, men den här ovissheten gällande när det kan tänkas bli av igen är tärande. Vi har tidigare varit bortskämda med att kunna åka över i princip när som helst - det gick flyg flera dagar i veckan, de kostade sällan särskilt mycket och båda parter bor hyfsat nära en flygplats. Det innebar också att vi träffades ungefär var tredje månad, trots att jag bor i ett annat land. Men nu... Nu ser det ut som att det kan komma att gå både fyra, fem och nio månader mellan förra besöket och nästa. Kring jul pratade vi om att de förhoppningsvis skulle kunna komma hit i april-maj. Nu har vi istället börjat hoppas på att jag kan ta mig till Sverige någon gång under senare delen av sommaren. Eller att vi i alla fall kan ses till min 30-årsdag i slutet av september. För varje månad som går glider målet längre och längre bort känns det som. Måtte det vända snart!

Har inte träffat min bror sen augusti-september. I julas var första julen någonsin vi inte firade ihop. Kändes konstigt och inte som jul på riktigt.
Förmodligen blir det inte till påsk heller.
Hoppas det lugnar ner sig så jag kan ta vår mor och mina ungar och bila upp till honom i sommar (han bor i norra delen av landet).

 

[hastflicka]

Jag fick andra sprutan (Moderna) i Fredags. I morgon ar det 7 dagar sedan och den lar ska vara fullt effectiv efter 8-10 dagar. Saaa ... i dag fuskade jag och akte till mataffaren efter jobbet. Det senaste aret har jag bara handlat pa tider med fa manniskor i affaren ... men jag tyckte att jag var nara nog i kvall.
Forst moter jag en kompis i affaren, som glatt hejar och sager att det ar kul att se mig dar och att Theresa ocksa ar i affaren "Over there" och pekar. Jag hejar, skrattar, att vi alla ar i affaren i kvall och gar vidare. Bakom mig sager en kvinna jag inte alls kanner (men vem vet? Vi har alla ansiktsmask har)
Helt fantastiskt, sager hon. Enda gangen man kan socialisera med kompisar ar i mat affaren.

 

[Mineur]

Har inte träffat min bror sen augusti-september. I julas var första julen någonsin vi inte firade ihop. Kändes konstigt och inte som jul på riktigt.
Förmodligen blir det inte till påsk heller.
Hoppas det lugnar ner sig så jag kan ta vår mor och mina ungar och bila upp till honom i sommar (han bor i norra delen av landet).

Ja, det är skit helt enkelt. Vi får hålla alla tummar och tår för sommaren!

Jag fick andra sprutan (Moderna) i Fredags. I morgon ar det 7 dagar sedan och den lar ska vara fullt effectiv efter 8-10 dagar. Saaa ... i dag fuskade jag och akte till mataffaren efter jobbet. Det senaste aret har jag bara handlat pa tider med fa manniskor i affaren ... men jag tyckte att jag var nara nog i kvall.
Forst moter jag en kompis i affaren, som glatt hejar och sager att det ar kul att se mig dar och att Theresa ocksa ar i affaren "Over there" och pekar. Jag hejar, skrattar, att vi alla ar i affaren i kvall och gar vidare. Bakom mig sager en kvinna jag inte alls kanner (men vem vet? Vi har alla ansiktsmask har)
Helt fantastiskt, sager hon. Enda gangen man kan socialisera med kompisar ar i mat affaren.

Ja alltså jag, som vanligtvis inte är jätteförtjust i småprat med främlingar, har aldrig varit såhär pratglad i mataffären förut! Jag tycker nästan synd om kassörskorna, de måste ju få hantera SÅ många människors uppdämda pratbehov flera gånger om dagen

 

[ginnies]

Är spy less på Corona. De drar verkligen ned en, och mest av allt saknar jag delar av min familj som jag knappt sätt på 1 år. Tror jag träffat dem 2 - 3 gånger sedan de här bröt ut. Tänker varje dag hur ska man orka kämpa lite till?

Tänk ett varv till eller två eller hundra och var tacksam.

I vilket bra land du bor i.
Inget krig.
Ingen svält.
Bra sjukvård.
Välfungerande serviceanläggningar och struktur.

Att det där "kämpandet" du nämner är ett i-landsproblem.

Om du hade bott i ett krigshärjat land med svält och nada sjukvård så hade du inte ägnat covid en enda tanke, väldigt många fler hade dött av annat som alltid.
I-ländernas fula nuna och orättvistänk kommer verkligen fram bara såfort sådär en smitta kommer-u-länders invånare har det långt sämre och värre än oss, det rättvisa hade varit att ge dem vaccin först men som vanligt har de väl inte råd och som vanligt passar det bara i-länderna att ge när det passar.

 

[Kilauea]

Tänk ett varv till eller två eller hundra och var tacksam.

I vilket bra land du bor i.
Inget krig.
Ingen svält.
Bra sjukvård.
Välfungerande serviceanläggningar och struktur.

Att det där "kämpandet" du nämner är ett i-landsproblem.

Om du hade bott i ett krigshärjat land med svält och nada sjukvård så hade du inte ägnat covid en enda tanke, väldigt många fler hade dött av annat som alltid.
I-ländernas fula nuna och orättvistänk kommer verkligen fram bara såfort sådär en smitta kommer-u-länders invånare har det långt sämre och värre än oss, det rättvisa hade varit att ge dem vaccin först men som vanligt har de väl inte råd och som vanligt passar det bara i-länderna att ge när det passar.

Det finns alltid (ofta) de som har det sämre, det gör inte de egna känslorna mindre värda.
Säger du samma sak till nån som drabbats av sjukdom eller förlust - "tänk på vilket bra land du bor i ändå"?

Att inte få/kunna träffa sin familj och/eller vänner kan vara riktigt smärtsamt för vissa. Ja, rent av en sorg.

 

[bettysmatte]

Det finns alltid (ofta) de som har det sämre, det gör inte de egna känslorna mindre värda.
Säger du samma sak till nån som drabbats av sjukdom eller förlust - "tänk på vilket bra land du bor i ändå"?

Att inte få/kunna träffa sin familj och/eller vänner kan vara riktigt smärtsamt för vissa. Ja, rent av en sorg.

Håller med. Man måste ju också ställa allt i relation till VAR man lever. I vårt land är vi inte vana vid att vår frihet begränsas - klart det känns!

 

[Thaliaste]

Tänk ett varv till eller två eller hundra och var tacksam.

I vilket bra land du bor i.
Inget krig.
Ingen svält.
Bra sjukvård.
Välfungerande serviceanläggningar och struktur.

Att det där "kämpandet" du nämner är ett i-landsproblem.

Om du hade bott i ett krigshärjat land med svält och nada sjukvård så hade du inte ägnat covid en enda tanke, väldigt många fler hade dött av annat som alltid.
I-ländernas fula nuna och orättvistänk kommer verkligen fram bara såfort sådär en smitta kommer-u-länders invånare har det långt sämre och värre än oss, det rättvisa hade varit att ge dem vaccin först men som vanligt har de väl inte råd och som vanligt passar det bara i-länderna att ge när det passar.

Men du, vi måste också få vara mänskliga. Det som ofta kommer upp som påfrestande i dessa tider är saknad av att få träffa de personer man har relation till. Familj, släkt, vänner, kollegor eller bara det att få möjligheten att skapa nya relationer...allt som nu är satt på paus. Visst ska vi alla vara tacksamma för att det välstånd vi har, men att beklaga sig över att man saknar sina tidigare mänskliga relationer tillhör inte det jag kallar "i-landsproblem".

Diskussionen om rättvisa gällande vaccin är en helt annan fråga, och jag tycker du är oschysst när du lägger den värderingen i @MayGrace inlägg.

 

[MayGrace]

Jag lovar jag har fått min beskärda del av Corona och vad den kan ställa till med. Vi har förlorat en människa till denna skit sjukdom.
Och jag jag är spy less, jag är trött varje dag när jag vaknar rädd för att någon ska bli sjuk igen i min familj. Någon som kan bli så sjuk att de inte överlever. Jag är rädd varje gång min Pappa går till jobbet. Rädd att jag ska förlora honom för om han blir sjuk är risken att hans kropp inte orkar. Jag var rädd även när min mamma insjuknande i Corona trots att hon inte har några underliggande sjukdomar som sätter henne i riskgrupp. Men hon var sjuk länge och man är rädd varje dag som sagt. När man är rädd så blir man tillslut psykiskt trött. För Varje dag jag får vara frisk och någon i min familj få vara frisk är en seger i sig.

Jag jobbar just nu med människor som kommer från krigshärjade länder, jag både ser och förstår. Men de menas inte att jag själv inte kan sakna min familj. Att jag inte kan vara ledsen för att inte få krama min mamma eller min lillebror.