Covid-19 del 9

Status
Stängd för vidare inlägg.
Själv älskar jag att sitta hemma och jobba och får jag inte göra det även efter pandemin så tänker jag byta jobb. Jag kan ju givetvis förstår att det är till fördel att vara inne på möten och så men förövrigt ser jag ingen poäng med att sitta på ett kontor. Gillade det mer när vi hade egna kontor men sen vi gick över till aktivitetsbaserat kontor så avskyr jag det som pesten. Hade förmodligen redan bytt arbete om inte pandemin varit med hemmajobbet på grund av det.

Tycker det är skönt, tyst och lugnt hemma, jag får mer gjort och har lättare att koncentrera mig . Får mina sociala kontakter på andra ställen än jobbet och har egentligen inget behov av sociala kontakter utöver jobbsaker på mitt arbete har jag insett.
Jag hade hemmakontor redan innan corona, men det jag jobbade med innan corona och som tog mig ut på jobb existerar för närvarande inte eftersom all den typen verksamhet är nerstängd. Precis som det mesta är här där jag bor.
 
Jag hade hemmakontor redan innan corona, men det jag jobbade med innan corona och som tog mig ut på jobb existerar för närvarande inte eftersom all den typen verksamhet är nerstängd. Precis som det mesta är här där jag bor.

Vårt jobb tillät oss inte att jobba hemma med motiveringen att verksamheten inte fungerar då innan pandemin. Det är ju iallafall inget argument de kan komma dragandes med efter pandemin. Det finns inget i själva verksamheten som vi gör som inte kan göras på distans och allt har fungerat utmärkt och enligt alla mätningar de har gjort så har produktiviteten varit mycket högre det senaste året och mötena effektivare i tid.
 
Vårt jobb tillät oss inte att jobba hemma med motiveringen att verksamheten inte fungerar då innan pandemin. Det är ju iallafall inget argument de kan komma dragandes med efter pandemin. Det finns inget i själva verksamheten som vi gör som inte kan göras på distans och allt har fungerat utmärkt och enligt alla mätningar de har gjort så har produktiviteten varit mycket högre det senaste året och mötena effektivare i tid.
Skönt att ha ett jobb som funkar på distans och arbetsgivare som insett att det funkar 😃
 
Skönt att ha ett jobb som funkar på distans och arbetsgivare som insett att det funkar 😃


Ja det är det tyvärr förväntar jag mig inte mer av den här konservativa arbetsgivaren att de hittar 10 andra argument mot att vi ska få jobba hemifrån. Men jag tänker avvakta och se iallafall hur det blir. Tyvärr också ganska hierarkiskt så beslut ligger inte heller hos närmaste chef . Hade jag inte gillat mina arbetsuppgifter så hade jag redan bytt jobb.
 
Vårt jobb tillät oss inte att jobba hemma med motiveringen att verksamheten inte fungerar då innan pandemin. Det är ju iallafall inget argument de kan komma dragandes med efter pandemin. Det finns inget i själva verksamheten som vi gör som inte kan göras på distans och allt har fungerat utmärkt och enligt alla mätningar de har gjort så har produktiviteten varit mycket högre det senaste året och mötena effektivare i tid.
Fast tänk om man värderar något annat än bara produktivitet och effektivitet? Tänk om man värderar fysiska möten mellan människor i ett fysiskt rum? Eller sammanhållningen som kanske uppstår när man träffas över en fika?
 
Fast tänk om man värderar något annat än bara produktivitet och effektivitet? Tänk om man värderar fysiska möten mellan människor i ett fysiskt rum? Eller sammanhållningen som kanske uppstår när man träffas över en fika?

Jag tror man kan få det bästa av två världar. Jag tror att jag och den grupp jag jobbar i kommer vara på kontoret 2-3 dagar/vecka efter pandemin och de andra dagarna hemma. Troligtvis med iaf en dag då alla i gruppen är på kontoret samtidigt. Då får vi det sociala men även det lugn som hemmajobbandet ger mig (och mina kollegor).
 
Fast tänk om man värderar något annat än bara produktivitet och effektivitet? Tänk om man värderar fysiska möten mellan människor i ett fysiskt rum? Eller sammanhållningen som kanske uppstår när man träffas över en fika?
Min äkta hälft jobbade hemma två dagar i veckan innan corona. Det senaste året har han varit på riktiga kontoret tre gånger.

Han och hans kollegor saknar helt klart möjligheten till roliga AWs.

Att dricka vin med frugan "alla dar i vecken" året om är tydligen inte så spännande längre 🤣🤣🤣
 
För ett år sedan mejlade jag och tog tillbaka anmälningarna från SM för dottern och maken, några dagar senare kom meddelandet att det helt ställdes in. På jobbet började vi prata om att det kunde bli nedstängningar av skolan och hur vi skulle lösa det. Vi pratade om det här om dagen, när våra samtal var "tänk om elever inte kommer tillbaka före påsken?" Vad lite vi visste, ett år senare och vi är numera vana att undervisa på distans.
 
För ett år sedan mejlade jag och tog tillbaka anmälningarna från SM för dottern och maken, några dagar senare kom meddelandet att det helt ställdes in. På jobbet började vi prata om att det kunde bli nedstängningar av skolan och hur vi skulle lösa det. Vi pratade om det här om dagen, när våra samtal var "tänk om elever inte kommer tillbaka före påsken?" Vad lite vi visste, ett år senare och vi är numera vana att undervisa på distans.
Visst är det obegripligt att det har pågått så länge, och - tack och lov - att man inte visste förra våren hur det skulle komma att bli!
 
Fast tänk om man värderar något annat än bara produktivitet och effektivitet? Tänk om man värderar fysiska möten mellan människor i ett fysiskt rum? Eller sammanhållningen som kanske uppstår när man träffas över en fika?

Det får dem gärna göra men det behöver ju inte vara rätt arbetsgivare för mig. Tyvärr gav de inte riktigt samma bild på anställningsintervjun som det visade sig vara med flexibilitet att jobba hemma och det förlorar dem ju bara själva på i slutändan. Jag frågade för att det var en viktig punkt för mig.
 
Visst är det obegripligt att det har pågått så länge, och - tack och lov - att man inte visste förra våren hur det skulle komma att bli!
Och ändå fungerar livet för många precis som tidigare, vilket för mig är obegripligt det också.
Mamma berättade om bekanta hon har, de är i 50 års åldern, i riskgrupp båda två, men ingen av dem tror att coronaviruset ens existerar. Alltså, att det är ett problem. De anser att allt är så överdrivet osv. De lever som vanligt, handlar som vanligt, träffar folk som vanligt. Följer inga restriktioner, råd eller rekommendationer, de är ju bara fjantiga att följa. Jag förstår inte det.

Samtidigt får jag en känsla av att väldigt många ungdomar gör lite på liknande vis, allt är som vanligt, förutom att skolan infört distansundervisning, men det är ju bara positivt och ger dem mer möjligheter att komma till kompisar tidigare. De festar som vanligt, träffar kompisar som vanligt och shoppar som vanligt. Märkligt förfarande.

För 13 månader sedan började jag ett nytt jobb och ungefär nu började Arbetsförmedlingen tycka att vi inte ska ha fysiska möten med hänvisning till viruset och avbokade de uppföljningsträffarna vi hade, så de var lite snabbare på att förändra tillvaron än andra i min närhet. Sedan har ju all förändring skett rätt fort tycker jag. Från att man lyfte på ögonbrynen åt en avbokning av fysisk träff och ville ta det digitalt till att jag själv började planera när jag var i affären- tider, var, hur ofta, onlinehandling, köpa mat så att det alltid fanns hemma osv och följa alla regler och restriktioner som började komma.
 
I morgon ska jag testas. Varit sjuk sen i fredags, konstigt sjuk också.

Började med jobbig huvudvärk. Nu slem i halsen, vidrig smak i munnen, ont i halsen och allmänt trött. Inge feber.

Har ingen aning om vart det kommer ifrån. Var och handlade förra veckan så det är väl i så fall där det kommer ifrån. Maken har mycket smitta på jobbet så han kan ju ha släpat hem det, men testades negativt i måndags så troligen inte.
 
I morgon ska jag testas. Varit sjuk sen i fredags, konstigt sjuk också.

Började med jobbig huvudvärk. Nu slem i halsen, vidrig smak i munnen, ont i halsen och allmänt trött. Inge feber.

Har ingen aning om vart det kommer ifrån. Var och handlade förra veckan så det är väl i så fall där det kommer ifrån. Maken har mycket smitta på jobbet så han kan ju ha släpat hem det, men testades negativt i måndags så troligen inte.
Exakt så hade jag i nästan en månad. Det var väldigt likt en influensa jag hade för några år sen och jag var negativ på test.
 
Det jag saknar fran tiden för ett ar sen var sammanhallningen, lite "nu haller vi alla ihop och kämpar mot det här viruset".
Det finns inte längre, iaf inte pa samma sätt som da. Gruppen som inte tar det pa allvar blir bara större och större.
Jag är väldigt känslig för dalig stämning och mar inte alls bra av det. Jag lider inte sa mkt av restiktionerna, men av den hätska stämning som delvis är. Försöker tänka att det ända är dom som är emot saker som hörs och syns mest även om det egentligen är den minsta gruppen, de som finner sig i situationen märks inte sa mkt.
 
Exakt så hade jag i nästan en månad. Det var väldigt likt en influensa jag hade för några år sen och jag var negativ på test.

Ja det här påminner mig om influensan jag hade för några år sedan. Fast då hade jag också feber som kom och gick och noll smak och luktsinne. Vi får väl se vad testet säger.
 
Det jag saknar fran tiden för ett ar sen var sammanhallningen, lite "nu haller vi alla ihop och kämpar mot det här viruset".
Det finns inte längre, iaf inte pa samma sätt som da. Gruppen som inte tar det pa allvar blir bara större och större.
Jag är väldigt känslig för dalig stämning och mar inte alls bra av det. Jag lider inte sa mkt av restiktionerna, men av den hätska stämning som delvis är. Försöker tänka att det ända är dom som är emot saker som hörs och syns mest även om det egentligen är den minsta gruppen, de som finner sig i situationen märks inte sa mkt.
Så där känner jag också, i våras var dom flesta väldigt försiktiga och noggranna och det kändes som att "vi gjorde det ihop". Nu på slutet känner jag mig istället ganska ensam i ensamheten och en smula idiotförklarad. Och den känslan upplever jag som jobbigare än restriktionerna i sig.

Skulle jag till exempel berätta för vänner eller arbetskamrater att mitt barn inte fått följa med in på en affär sedan i höstas och att vi alltid delar upp det så att det bara är en vuxen i familjen som far och handlar så skulle det med dom flesta bara lägra sig en obekväm tystnad. Så jag har slutat prata med folk om hur vi lever just nu.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Gravid - 1år Nu när alla andra har sina "egna" trådar, kan väl vi också ha en? Vore kul att höra lite om hur det går för alla, hur vardagen ser ut... 4 5 6
Svar
116
· Visningar
11 342
Senast: Freyja_bus
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 31
  • Kattsnack 11 🐈‍⬛🐈
  • Tråden för spår

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp