Därför vill ingen längre revoltera mot Svensson-livet

[Snurrfian]

Det här. Jag bor inte i en storstad, utan utanför en mellanstor svensk stad. Jag är högutbildad, har desutom jobb vid sidan av, sparar och sparar men brottas nu med tanken på att jag kanske aldrig kommer att kunna ha ett eget litet hus ute på landet där jag nu bor. Trots mina oerhört låga krav. Jag är uppvuxen i hus och mår dåligt över att ha folk nära inpå mig jämt, som jag har i lägenhet. Jag vill ha min egen lilla trädgård för att kunna odla min egen mat (generationer av lantbrukare tittar fram antar jag).

Men när villor i den här relativa obygden går för 4 miljoner så kan jag inte det. Och eftersom barnens pappa bor här så är det inte aktuellt med en flytt.

Jag har inte gett upp. Men jag är ledsen nu.

Men det kan inte vara så mycket till obygd? Jag har 25 min till staden och därifrån 55 min med tåg till stockholmscentral, här kostar hus på landet mellan 2-3 miljoner, om de är fräscha. Kan man tänka sig 40 min till staden, ja då finns det ännu billigare alternativ. Men ja priserna är på väg upp även här.

 

[Voeux]

Och eftersom barnens pappa bor här så är det inte aktuellt med en flytt.

Det är ju det där. Det är lätt att säga att det "bara är" att flytta ut på landsbygden för att undvika bostadsproblemen, men på individnivå kan det ju vara betydligt svårare. Med det sagt så håller jag såklart med om att vi behöver bli bättre på att erbjuda attraktiva jobb i hela Sverige så att fler kan flytta. Men alla kommer ju tyvärr inte kunna göra det av andra anledningar.

Jag hoppas du får ditt hus tillslut

 

[Sezziyanen]

Vi hade tänkt köpa utanför detaljplanelagt område men det växer i en rasande fart kring Stockholm, så de områden vi hade i tanke kommer vara detaljplanelagt om ett par år. De äldre småhusen har vid den tiden jämnats med marken och nya hus tillkommit som maxar bygglovet på tomterna, som är ca 200 kvm ofta.

Jag utgår från mitt eget perspektiv lite här och då blir det ju storstad, tyvärr har jag begränsad kunskap om trådens ämne på landsbygd och småstad men är nyfiken. Därav trådstarten!

Ja, visst är det svårt att hitta hus runt stockholm till priser som fungerar för många. Jag tror dock lite på betydligt ökade chanser till utflyttning till mindre samhällen nu iom att många företag ställer om till mer distansarbete, och letar själv därefter.

Blir lite osäker på siffran att det nödvändigtvis är 200kvm+. En snabb googling av nyproduktion av hus i Solna, Sollentuna, Åkersberga, Charlottenro... är storlekar på 120-180kvm, oftast 140-150kvm. Förstås även inkluderande par, kedjehus men inte enbart. Och det säljs ju en hel de befintliga, äldre hus runt stockholm också? Men helt klart är att sthlm är dyrt.

Nåja, detta ska väl inte vara en hustråd oavsett

 

[Voeux]

Ja, visst är det svårt att hitta hus runt stockholm till priser som fungerar för många. Jag tror dock lite på betydligt ökade chanser till utflyttning till mindre samhällen nu iom att många företag ställer om till mer distansarbete, och letar själv därefter.

Blir lite osäker på siffran att det nödvändigtvis är 200kvm+. En snabb googling av nyproduktion av hus i Solna, Sollentuna, Åkersberga, Charlottenro... är storlekar på 120-180kvm, oftast 140-150kvm. Förstås även inkluderande par, kedjehus men inte enbart. Och det säljs ju en hel de befintliga, äldre hus runt stockholm också? Men helt klart är att sthlm är dyrt.

Nåja, detta ska väl inte vara en hustråd oavsett

Vi tittar i andra områden Men ja, dyrt är det! Själv skulle jag gärna ha ett hus på ca 100 kvm.

 

[Sezziyanen]

Jag läser sällan GP men håller helt med dig om ditt andra stycke. Att vi upplever minskad trygghet har nog absolut noll med folks kärleksliv att göra och ungefär allt med den fria marknaden att göra.

Och här kommer jag och säger att tur är väl det isf, GP är en av de få större tidningar som inte är vänster. Det behövs lite motvikter mot aftonbladet trots allt.

Att vi upplever minskad trygghet (vad detta generella uttalande nu betyder) har allt med den fria marknaden att göra? Nej, absolut inte.

 

[Sezziyanen]

Vi tittar i andra områden Men ja, dyrt är det! Själv skulle jag gärna ha ett hus på ca 100 kvm.

Jag håller med här, man kan bo alldeles utmärkt i hus på ca 100kvm. En lägenhet på 100 tycker folk är otroligt stor, men hus - då är det pyttelitet? Ingen logik i tänket.

Själv vill jag mer ha större tomt än stort hus. Kan tänka mig 90kvm hus om jag får mina 3+ hektar.

 

[Snubbelfot]

Så det kanske är mest synd om storstadsborna som har sin familj och släkt i storstan, de andra kan flytta hem till tryggheten, i storstaden är den nästan en oövervinnerlig dröm.

Jag förstår din tanke, men kanske är det inte riktigt så enkelt heller som att bara flytta hem till tryggheten. Tillgänglig bostadsmarknad och tillgänglig arbetsmarknad står ju ofta i motsats till varandra, där det ena ökar sjunker det andra. Vill man bo rimligt billigt så bor man på landet, vill man däremot kunna förverkliga sig själv på arbetsmarknaden (eller jobba öht) kan man behöva jobba i tätort eller rent av i någon av de tre storstadsregionerna. Har man inte tur med tillgänglig kollektivtrafik - som i sin tur driver upp bostadspriset - behöver man köra egen bil, med den kostnad och miljöbelastning det innebär. På sätt och vis är det ett nollsummespel som jag ser det.

 

[Snubbelfot]

Och här kommer jag och säger att tur är väl det isf, GP är en av de få större tidningar som inte är vänster. Det behövs lite motvikter mot aftonbladet trots allt.

Att vi upplever minskad trygghet (vad detta generella uttalande nu betyder) har allt med den fria marknaden att göra? Nej, absolut inte.

Att vi upplever minskad trygghet på arbetsmarknaden och minskad tillgänglighet på bostadsmarknaden skulle jag säga har allt att göra med den fria marknaden.

 

[Voeux]

Så det kanske är mest synd om storstadsborna som har sin familj och släkt i storstan, de andra kan flytta hem till tryggheten, i storstaden är den nästan en oövervinnerlig dröm.

Exakt, så kan vi sörja min situation en stund nu sen kan alla andra få flytta hem så jag kan få mitt hus?

Nej, skämt åsido! Jag kan visserligen tycka att det finns något sunt i att villa och bil inte tas för givet längre. Vi lever i ett utav världens rikaste länder och jag kan också bli lite provocerad av hur många tar detta för givet. För några år sedan var det populärt (här i stan) inför en stundande 30-års kris att säga upp sig från jobbet och sticka till Bali/Thailand/Vietnam ett år. De ansåg att de "brutit sig loss från hamsterhjulet" och normen (tjena!). Nu är de hemma igen och jobbar och jag säger bara - välkommen tillbaks till verkligheten. De flesta av oss behöver arbeta, och befinna oss i hamsterhjulet, för att ha råd med mat och tak över huvudet. Jag tycker att bostadsmarknaden bör se bättre ut, ja, men jag tycker också att man måste kunna se ett värde i att ha en trygg anställning och ett boende. Det är många i världen som inte har det.

 

[Voeux]

Att vi upplever minskad trygghet (vad detta generella uttalande nu betyder) har allt med den fria marknaden att göra? Nej, absolut inte.

Vi är oense om detta, helt enkelt.

 

[Voeux]

En lägenhet på 100 tycker folk är otroligt stor, men hus - då är det pyttelitet? Ingen logik i tänket.

Visst är det jättekonstigt!

 

[Snurrfian]

Jag förstår din tanke, men kanske är det inte riktigt så enkelt heller som att bara flytta hem till tryggheten. Tillgänglig bostadsmarknad och tillgänglig arbetsmarknad står ju ofta i motsats till varandra, där det ena ökar sjunker det andra. Vill man bo rimligt billigt så bor man på landet, vill man däremot kunna förverkliga sig själv på arbetsmarknaden (eller jobba öht) kan man behöva jobba i tätort eller rent av i någon av de tre storstadsregionerna. Har man inte tur med tillgänglig kollektivtrafik - som i sin tur driver upp bostadspriset - behöver man köra egen bil. På sätt och vis är det ett nollsummespel som jag ser det.

Snarare att man kanske anpassar sig på ett annat sätt, jag har kollegor som pendlar 1,5h med bil för att de gillar sitt jobb och för att de vill bo där de bor. Andra hittar andra lösningar, speciellt nu under corona, en bekant trodde sig vara fast i storstaden, det visade sig att hens arbete gick utmärkt att sköta hemifrån, och fungerar det i en lägenhet i Stockholm så fungerar det i en villa i småstaden. Rent pendlingsmässigt får hen 20 min längre pendlingstid men behöver i gengäld bara åka in ett par gånger i månaden.
Att betala 7 miljoner för en villa eller köpa en villa för 2 miljoner och en bil ser jag inte som ett nollsummespel, man får köpa rätt flådiga bilar för att komma upp i kostnader som täcker 5 miljoner.

 

[SaraXX]

Men det kan inte vara så mycket till obygd? Jag har 25 min till staden och därifrån 55 min med tåg till stockholmscentral, här kostar hus på landet mellan 2-3 miljoner, om de är fräscha. Kan man tänka sig 40 min till staden, ja då finns det ännu billigare alternativ. Men ja priserna är på väg upp även här.

Det var därför jag skrev relativa obygd. Det är verkligen inte glesbygd! Med 30-40 min pendlingstid (bil) till en mellanstor svensk stad. Nyligen såldes tex en tomt med ett garage för 2 miljoner här. Uten på landet. Inte sjöläge eller nåt sånt, bara en helt vanlig tomt.

Jag undrar också hur det går för den halvan av de som flyttar in i de dyra husen som statisktiskt sett kommer att skilja sig. Vem har råd med huset?

 

[Modest]

Jag tänker snarare att möjligheterna inte är lika snäva och därför behövs ingen ”kamp” mot Svenssonlivet. Idag har många möjligheten att välja ett annat liv och man är inte ansedd som extremt märklig om man viker utanför normen. (Säkert också ett storstadsperspektiv, för övrigt).

 

[Voeux]

Snarare att man kanske anpassar sig på ett annat sätt, jag har kollegor som pendlar 1,5h med bil för att de gillar sitt jobb och för att de vill bo där de bor. Andra hittar andra lösningar, speciellt nu under corona, en bekant trodde sig vara fast i storstaden, det visade sig att hens arbete gick utmärkt att sköta hemifrån, och fungerar det i en lägenhet i Stockholm så fungerar det i en villa i småstaden. Rent pendlingsmässigt får hen 20 min längre pendlingstid men behöver i gengäld bara åka in ett par gånger i månaden.
Att betala 7 miljoner för en villa eller köpa en villa för 2 miljoner och en bil ser jag inte som ett nollsummespel, man får köpa rätt flådiga bilar för att komma upp i kostnader som täcker 5 miljoner.

Det kan nog se lite olika ut där. Sen kommer ju miljön in som aspekt också, vad händer om alla bilpendlar? I Stockholm (jag ber om ursäkt för att detta är mitt enda perspektiv i den här tråden men det är allt jag har koll på) så tillkommer ju också problem med vägarna. Jag älskar Värmdö exempelvis, men hela jäkla Värmdö och Nacka ska bilpendla in och då blir det timmeslånga köer som man får sitta i. Bussfiler finns men bussarna fastnar också ofta, från vad jag hört av de som bor där.

Jag hoppas med andra ord på att hemarbetet kommer att fortsätta även efter corona.

 

[Voeux]

Jag undrar också hur det går för den halvan av de som flyttar in i de dyra husen som statisktiskt sett kommer att skilja sig. Vem har råd med huset?

En del bor varannan vecka i huset, och varannan vecka i lägenhet. Barnen bor i huset hela tiden. De utan barn gissar jag säljer (och en del med barn också såklart).

 

[Malibu_Stacy]

Det var därför jag skrev relativa obygd. Det är verkligen inte glesbygd! Med 30-40 min pendlingstid (bil) till en mellanstor svensk stad. Nyligen såldes tex en tomt med ett garage för 2 miljoner här. Uten på landet. Inte sjöläge eller nåt sånt, bara en helt vanlig tomt.

Jag undrar också hur det går för den halvan av de som flyttar in i de dyra husen som statisktiskt sett kommer att skilja sig. Vem har råd med huset?

De flesta som jag känner till har tvingats sälja huset vid skilsmässa.

 

[Voeux]

Jag tänker snarare att möjligheterna inte är lika snäva och därför behövs ingen ”kamp” mot Svenssonlivet. Idag har många möjligheten att välja ett annat liv och man är inte ansedd som extremt märklig om man viker utanför normen. (Säkert också ett storstadsperspektiv, för övrigt).

Ett betydligt positivare perspektiv. Tack, det känns bra att tänka att inte precis allt gått åt fel håll.

 

[Snurrfian]

Det kan nog se lite olika ut där. Sen kommer ju miljön in som aspekt också, vad händer om alla bilpendlar? I Stockholm (jag ber om ursäkt för att detta är mitt enda perspektiv i den här tråden men det är allt jag har koll på) så tillkommer ju också problem med vägarna. Jag älskar Värmdö exempelvis, men hela jäkla Värmdö och Nacka ska bilpendla in och då blir det timmeslånga köer som man får sitta i. Bussfiler finns men bussarna fastnar också ofta, från vad jag hört av de som bor där.

Jag hoppas med andra ord på att hemarbetet kommer att fortsätta även efter corona.

Är det många som pendlar så finns det större chans att kollektivtrafiken byggs ut, sen måste man även inse att vad man anser är rimligt är olika. Min mamma bor i Täby och gnäller över att bussarna går så sällan, då menar hon de som går en gång i timmen, nästan dygnet runt. Där jag bor går bussarna varannan timme på morgon och kväll och inte alls på helgerna, våra perspektiv är väldigt olika och jag upplever henne som ganska bortskämd och man får väl lov att planera lite om man vill slippa ha bilen.

För mig är det helt obegripligt att man kan sucka över att behöva vänta 10 min på nästa tunnelbana, det är ju liksom ingenting.

 

[Fruentimber]

Fri marknad är skit.

Come at me bruh.



Ur en mer seriös ton; jag håller med om att artikeln känns skriven ur ett storstadsperspektiv. Jag känner till viss del igen önskan om ett Svensson-liv, dock hos andra än mig själv. Det var flera år sedan jag insåg att det var precis där jag inte ville hamna. Om någon viskar "fasta kontorstider" i örat på mig så går det en kall kår längs med ryggraden.

Nu är ju detta säkerligen umgängesbaserat, men jag upplever en del åt motsatt håll. Människor som istället vill "slå sig fria" och göra något annat än leva Svensson. Intresset för småskaliga lantbruk, att bli sin egen, att göra något mer eller annat med livet upplever jag har blivit ganska stort den senaste tiden? Samtidigt som vi givetvis känner och umgås med klassiska Svensson också. Men revolt upplever jag, definitivt. Alltfler kring oss testar på att göra annat, eller önskar göra det.