Dags att ge upp? Kan inte vara ensam.

[Modig_Korn]

Min hund var typ sådär. Lösningen blev hunddagis, det var ett helvete när hon löpte och inte kunde vara på dagis. Hon fick då vara hos min mamma där hon fick sitta inlåst i antingen ladan eller i pannrummet, eftersom hon kissade i sängen när hon var inne i huset. Efter att ha rymt ut och sprungit runt i trafiken så köptes en bur för att hon i alla fall skulle vara säker. Buren slets upp och vi alla gav väl upp där och hon fick sitta i ladan igen... Det är ju väldigt ansträngande att ha den typen av börda. Jag vet inte om en till hund fixar biffen, men hade två hundar innan och då gick det ju bättre att lämna dem ensamma. Låna hem hund på prov kanske kan vara idé? Eller ensamhetsträna all ledig tid?

 

[Ainon]

Alltså hon är ju så fin och lugn bara man är hemma Ligger nu och vilar i köket medan jag sitter och knappar på datorn här i vardagsrummet med chihuahuan i knät

Slängde ut blänkare på draghundsgrupp på facebook för att se om det är möjligt att omplacera öht och har fått flertalet som är intresserade som skulle vara lämpliga mht boendesituation och andra hundar. Men jag vill ju egentligen inte (när jag tänker enbart med hjärtat) omplacera henne

 

[AraSlei]

Vi bor i hus så ingen risk att hon stör grannarna. Ska prova med bur inne! kan bära in bilburen tillfälligt om än det blir lite bök att bära den fram och tillbaka för att se om det fungerar.



Tyvärr inte. Har en underbart snäll mamma som tagit hand om henne de gånger vi båda varit bortresta hittills men även om hon älskar hundarna så är det enormt påfrestande för henne att vara tvungen att vara hemma konstant. Och det fungerar såklart endast när hon inte jobbar.

Typiskt... Och ni har ingen möjlighet att bygga en hundgård och kan "leja ut" hundgårdsplats till någon med stor hund?

Spånar bara lite, det kanske inte är praktiskt möjligt men..

 

[Ainon]

Hon åkte iväg för några dagar sedan och jag ångrar mig redan... Eller hjärnan säger att detta är bäst men hjärtat vill bara åka dit och stjäla tillbaka henne Nu. Gråter och känner mig jättelöjlig bara jag tänker på hundrackarn

 

[Monstermom]

Hon åkte iväg för några dagar sedan och jag ångrar mig redan... Eller hjärnan säger att detta är bäst men hjärtat vill bara åka dit och stjäla tillbaka henne Nu. Gråter och känner mig jättelöjlig bara jag tänker på hundrackarn

Det är klart att det är jättejobbigt, du saknar såklart en familjemedlem som flyttar!

Hur är det ordnat nu, och hur funkar det för henne?

 

[Ainon]

Det är klart att det är jättejobbigt, du saknar såklart en familjemedlem som flyttar!

Hur är det ordnat nu, och hur funkar det för henne?

Tjej med 3 andra draghundar och en 60kvm stor hundgård. De håller på vänja henne med hundgården och det går tydligen bara bättre och bättre. Hon har fått prova springa i spann (jag har ju bara kört henne med skidor rätt mycket) och det gick super.

Men vill bara ha henne hem igen Kommer aldrig hitta en så perfekt (förutom detta att hon inte kan vara själv) hund igen...

 

[Monstermom]

Tjej med 3 andra draghundar och en 60kvm stor hundgård. De håller på vänja henne med hundgården och det går tydligen bara bättre och bättre. Hon har fått prova springa i spann (jag har ju bara kört henne med skidor rätt mycket) och det gick super.

Men vill bara ha henne hem igen Kommer aldrig hitta en så perfekt (förutom detta att hon inte kan vara själv) hund igen...

Jag förstår dig! Men det är ju i alla fall skönt att hon verkar ha det bra, även om du lider. Är hon placerad på prov eller är det avgjort redan?

Oavsett tycker jag egentligen du ska bara låta dig själv sörja och sakna ett tag nu, och se vad du landar i lite senare. Den första sorgen är akut och man får bara låta den ha sin gång, tyvärr. Men när den lagt sig är det möjligt att du ser saken i ett annat ljus - eller, att just ditt hjärta gör det då.

Sen tror inte jag heller att du någonsin kommer att hitta en så perfekt hund igen. Däremot tror jag du kan hitta en annan hund som är perfekt på helt andra sätt. Det kanske låter snurrigt, men nya individer ger nya möjligheter och är man bara öppen för dessa så kan nya/andra pusselbitar falla på plats.

 

[Red_Chili]

Tjej med 3 andra draghundar och en 60kvm stor hundgård. De håller på vänja henne med hundgården och det går tydligen bara bättre och bättre. Hon har fått prova springa i spann (jag har ju bara kört henne med skidor rätt mycket) och det gick super.

Men vill bara ha henne hem igen Kommer aldrig hitta en så perfekt (förutom detta att hon inte kan vara själv) hund igen...

Det låter ju toppen! Jag förstår dock att det känns tungt! Själv har jag tvekat inför varje hund jag skaffat, för "min tant var ju så perfekt, kommer jag ens kunna tycka om nästa hund?", men det jag upptäckt är att det märkligt nog finns flera perfekta hundar! Jag har haft lyxen att hitta fyra för mig helt fantastiska dårar. Kan jag så kan du, även om det känns jättejobbigt och otänkbart i nuläget.

 

[Philosophia]

Tjej med 3 andra draghundar och en 60kvm stor hundgård. De håller på vänja henne med hundgården och det går tydligen bara bättre och bättre. Hon har fått prova springa i spann (jag har ju bara kört henne med skidor rätt mycket) och det gick super.

Men vill bara ha henne hem igen Kommer aldrig hitta en så perfekt (förutom detta att hon inte kan vara själv) hund igen...

Jag förstår att det känns jättetungt. Men både du och hon mår nog bättre på sikt av det här.

 

[Ainon]

Jag förstår att det känns jättetungt. Men både du och hon mår nog bättre på sikt av det här.

Får hoppas det ej stämmer.
För det fungerade inte, hon vill lämna tillbaka henne. Så till helgen kommer hon hit åter. Blandade känslor...

 

[LiZH]

Ohh, vad jag känner med dig. Vi omplacerade våran unghund för ett år sedan. Fast jag visste att det var rätt beslut (inte för hunden kanske, men för oss-min man blev jättesjuk av att ha honom) och jag visste att han kom till ett fantastiskt hem så var det bland det jobbigaste jag gjort. Jag, och resten av familjen, grät och grät. För mig, som var den som var närmast hunden så tog det flera veckor innan jag kunde tänka på honom utan att tårarna rann okontrollerat. Jag vet att någon vecka efter att han flyttat men innan vi skrivit på överlåtelsepapper så tittade min man och jag på varandra när barnen grät och jag grät och vi tänkte och sa samma sak:" vi kan fixa det här. Vi åker och hämtar hem honom igen- Så slutar det göra så förbannat ont." Men så fungerar det ju inte riktigt... Vårat beslut var väl genomtänkt, men när vi hittade rätt hem så gick det överrumplande fort-bara ett par dagar så hade han flyttat. Det gör ont- man sörjer det man hade och det som inte blev. Jag trodde inte att jag skulle tycka att det var SÅ jobbigt så länge- men det är en sorg. Men vet du, det blir lättare med tiden. Jag tänker fortfarande på honom varje dag, jag är helt övertygad om att det var det bästa beslutet för oss alla (även för hunden faktiskt- det är väl inget kul att vara sällskapshund och vara utestängd från alla sovrum, soffor, tvrum... Klart att han hade grejat det med- men nu sover han i mattes säng, gosar i soffan osv. Jag tröstar mig lite med det) men visst saknar jag honom. jag träffar honom ibland och vi blir lika överlyckliga båda två. Första gången gick jag hem och grät i fyra timmar- nu är det mer som en liten sten i hjärtat som ger sig tillkänna när jag går iväg från honom.

Det är jättejobbigt och du är inte alls fånig. Tillåt dig att sörja din hund och sakna det ni hade och det du önskar att ni kunde ha fått. Ja, du ångrar dig säkert också, men det betyder inte att det var fel beslut. Du har fattat ett ansvarsfullt beslut för din hunds bästa och för ditt bästa. Ibland fungerar det inte, men du har gjort det allra bästa. Även om det är skitjobbigt.

 

[Philosophia]

Får hoppas det ej stämmer.
För det fungerade inte, hon vill lämna tillbaka henne. Så till helgen kommer hon hit åter. Blandade känslor...

Aj då, så himla tråkigt! Jag förstår att det är blandade känslor.

 

[LiZH]

Nej, aj då.... Förstår att det känns väldigt dubbelt...