@Henbane, jag tänkte skriva ganska exakt så som @Bison skrev.
Jag är van vid att alltid vara den drivande i relationer, kanske mest i vänskapsrelationer visserligen. Men för ett tag sedan insåg jag att nä, det är fan skitjobbigt och borde inte behövas. Så jag slutade. Nu har jag fler vänner som själva hör av sig, och klättraren som jag träffar nu hör också av sig spontant, föreslår att vi ska ses osv.
Jag får fortfarande påminna mig själv om att inte vara så "på", att kanske vänta in andra lite osv. Inte för att ändra mig till någon annan än mig, utan för att ta hand om både mig själv och relationerna bättre, andas och hinna tänka på annat än några specifika relationer. När jag lyckas så är det så jäkla skönt, och det är så fint just att känna att andra också hör av sig, att de vill ha kontakt med just mig och inte bara är med mig för att det är enkelt när jag tar så mycket initiativ.
Så ja. Eh. Skippa Värmland.
Jag är van vid att alltid vara den drivande i relationer, kanske mest i vänskapsrelationer visserligen. Men för ett tag sedan insåg jag att nä, det är fan skitjobbigt och borde inte behövas. Så jag slutade. Nu har jag fler vänner som själva hör av sig, och klättraren som jag träffar nu hör också av sig spontant, föreslår att vi ska ses osv.
Jag får fortfarande påminna mig själv om att inte vara så "på", att kanske vänta in andra lite osv. Inte för att ändra mig till någon annan än mig, utan för att ta hand om både mig själv och relationerna bättre, andas och hinna tänka på annat än några specifika relationer. När jag lyckas så är det så jäkla skönt, och det är så fint just att känna att andra också hör av sig, att de vill ha kontakt med just mig och inte bara är med mig för att det är enkelt när jag tar så mycket initiativ.
Så ja. Eh. Skippa Värmland.
Hundarna på varsin kortsida, jag i stolen, en bok, god mat och vin!
