Dejtingtråden del 12

[Singoalla]

Min är 8 år yngre blev paff när han kallade sig själv för det!

Min yngre kallar mig Tant Singo Dom kanske tycker att det är lite roligt att ligga med en äldre kvinna (oj herregud vad konstigt det kändes att säga så om sig själv men det är ju faktiskt vad vi pratar om här, i sak, äldre än honom) eftersom det går emot normen/den traditionella lite.

 

[pepp]

Min yngre kallar mig Tant Singo Dom kanske tycker att det är lite roligt att ligga med en äldre kvinna (oj herregud vad konstigt det kändes att säga så om sig själv men det är ju faktiskt vad vi pratar om här, i sak, äldre än honom) eftersom det går emot normen/den traditionella lite.

Ja jag har också funderat på det där. Fick som mest matchningar på Tinder när jag sänkte mitt åldersspann...

 

[parellikusken]

Dök upp massa intressanta inlägg på slutet nu ikväll bl.a. av @parellikusken Måste sussa, men vill svara i morgon!

Tack för att du noterade mina inlägg.

 

[parellikusken]

SÅÅÅ de är helt okej att jag skriver att "jag 43 tycker Pelle 48 är apsnygg och het som få" men INTE ok att skriva "Jag 43 tycker Pelle 19 är apsnygg och het som få" ... Den enda skillnaden är att ni vet åldern... Och återigen... Vuxna människor... Och nej jag anser inte att bara för att vi inte är "normen" så är det sunkigt... Din åsikt däremot och ni som tycker så är väldigt konservativa och har (enligt mitt tycke) sunkiga värderingar .... Själv är jag uppväxt med en farmor (född 1927) som från att jag var barn sagt "gilla vem du vill oavsett ålder"...
Och återigen i min familj, vänner och på mitt jobb är det inte många som höjer på några ögonbryn när mitt liv diskuteras. De tycker det är helt ok och säger samma sak... Skit i normen - lev ditt liv. För återigen det är inga "oskyldiga" som drabbas... Alla inblandade vet vad som gäller... Ingen känner sej förnedrad för att jag är dubbelt så gammal... Så varför känner ni att det är sunkigt ?

Jag vet inte varför jag känner som jag gör, men jag känner att stora åldersskillnader kan kännas sunkigt när man objektifierar den andra parten. När det är just åldern och att personen ser ung ut som är det man gillar känner jag att det blir lite jobbigt.

Kanske beror det på att jag just nu är mitt uppe i en situation där en äldre man objektifierar och ständigt hintar om sex till några av mina yngre och mer normsnygga vänner i ett sammanhang vi befinner oss i. Han gör inte mot mig, inte heller gillar han de äldre kvinnorna i sammanhanget, utan just de yngre och snygga.
Jag har reflekterat mycket kring situationen och funderat över om min uppfattning av att han är sunkig hade varit densamma om han varit yngre. Och det tror jag. Däremot så är skillnaden att tjejerna hade varit i en annan sits då, maktpositionerna hade inte varit desamma.

Nu hintar jag absolut inte om att du skulle vara som den sunkiga i det sammanhanget, jag drar snarare paralleller mellan maktpositionerna som parterna befinner sig i. Ålder ger ofta makt, till en viss gräns såklart. Och det är nog den makten som åldern ger i kombination med objektifiering och sexualisering som jag reagerar på.

 

[tigerflicka]

Apropå sunkiga uttryck, en av mina killkompisar kallar mina yngre älskare för lammisar (lammkött). Visserligen är den yngsta bara 2 år yngre än mig så uttrycket blir aningens komiskt Hade dom varit 10 år yngre hade hans skämtsamma uttryck nog skavt betydligt mer.

Kollegan är två år yngre än mig och kallade sig själv lammkött. Den gigantiska skillnaden mellan 34 och 32 liksom.

 

[Singoalla]

Tack för att du noterade mina inlägg.

Det gjorde jag absolut! Ibland när det går snabbt i tråden är det lätt att inlägg bara försvinner bort, men det jag ville säga gällande dig och din dejt är att det kanske skulle fungera med ett mellanting? Kanske inte säga att du mår bra, men ändå inte involvera henne i precis allt just nu? Ibland när jag haft dippar (om än inte lika djupa som din) så har jag sagt att "Det är lite motigt just nu, men jag vill helst inte prata så mycket om det precis just nu. Vill du ses och hitta på något trevligt/lugnt så är det bara skönt för mig att få komma på andra tankar en stund". Eller vad som helst som skulle funka för dig som mellanting?

Gällande sexuell läggning så är jag också fortfarande förvånad över hur jobbigt det fortfarande är att bryta mot normen. En del av mig vill berätta för hela världen, just för att visa att det inte alltid är som folk tror. En annan del av mig blir jätterädd att folk ska ändra uppfattning om mig, särskilt tjejkompisar. Jag bodde ihop med en tjejkompis för några år sedan och en dag kom hon hem från en jobbintervju och var helt förskräckt över att intervjuaren visat sig leva ihop med en kvinna. "Jag tror inte jag kan jobba med henne, tänk om hon blir kär i mig? Eller tittar på mig på ett konstigt sätt?". Det kändes som att någon körde en påle genom magen på mig, och den kommentaren sitter kvar. Tänk om mina tjejkompisar plötsligt kommer bli obekväma inför mig? Skönt att höra att du har det lite enklare nu i större stad, den här kommentaren drabbade mig just i en mindre sådan.

 

[Masqueradee]

Denna diskussion får mig att tänka på skämtet om vegetarianen som ska ut på stan och ragga lammk.... förlåt. Minimajs
(Ocu där har jag avslöjat min typ av humor )

 

[athena_arabians]

Kollegan är två år yngre än mig och kallade sig själv lammkött. Den gigantiska skillnaden mellan 34 och 32 liksom.

Särbon kallar mig lammkött men det är för att jag blivit leggad flera gånger på Bolaget efter 40 plus att ingen tror att jag bara är två år yngre än honom

 

[Singoalla]

Denna diskussion får mig att tänka på skämtet om vegetarianen som ska ut på stan och ragga lammk.... förlåt. Minimajs
(Ocu där har jag avslöjat min typ av humor )

Förlåt men det där fick mig typ att bryta ihop

 

[Masqueradee]

Förlåt men det där fick mig typ att bryta ihop

You’re welcome

 

[Singoalla]

Särbon kallar mig lammkött men det är för att jag blivit leggad flera gånger på Bolaget efter 40 plus att ingen tror att jag bara är två år yngre än honom

Själv glömde jag mitt leg när jag skulle handla på bolaget förra veckan, så jag gick in till en kille som stod och plockade upp varor på en hylla och förklarade att jag glömt mitt leg och undrade om jag fick handla ändå. Han vände sig om, tittade på mig och bara "Ja, det går bra" Jag är visserligen glad över att jag inte ser ut som 19.

 

[parellikusken]

Det gjorde jag absolut! Ibland när det går snabbt i tråden är det lätt att inlägg bara försvinner bort, men det jag ville säga gällande dig och din dejt är att det kanske skulle fungera med ett mellanting? Kanske inte säga att du mår bra, men ändå inte involvera henne i precis allt just nu? Ibland när jag haft dippar (om än inte lika djupa som din) så har jag sagt att "Det är lite motigt just nu, men jag vill helst inte prata så mycket om det precis just nu. Vill du ses och hitta på något trevligt/lugnt så är det bara skönt för mig att få komma på andra tankar en stund". Eller vad som helst som skulle funka för dig som mellanting?

Gällande sexuell läggning så är jag också fortfarande förvånad över hur jobbigt det fortfarande är att bryta mot normen. En del av mig vill berätta för hela världen, just för att visa att det inte alltid är som folk tror. En annan del av mig blir jätterädd att folk ska ändra uppfattning om mig, särskilt tjejkompisar. Jag bodde ihop med en tjejkompis för några år sedan och en dag kom hon hem från en jobbintervju och var helt förskräckt över att intervjuaren visat sig leva ihop med en kvinna. "Jag tror inte jag kan jobba med henne, tänk om hon blir kär i mig? Eller tittar på mig på ett konstigt sätt?". Det kändes som att någon körde en påle genom magen på mig, och den kommentaren sitter kvar. Tänk om mina tjejkompisar plötsligt kommer bli obekväma inför mig? Skönt att höra att du har det lite enklare nu i större stad, den här kommentaren drabbade mig just i en mindre sådan.

Tack för tipset i det övre stycket, det lät som en bra grej att säga. Känns som att jag måste nämna något för att inte skjuta bort henne helt.

Det är svårt med öppenhet. Jag är nog inte längre rädd för att någon skulle uttala sig homofobiskt längre, även om jag bott med en pingstvän som kallat mig syndare i en timmas tid..
Jag tycker mer det känns som att jag fläker ut mig och mitt privatliv om jag berättar att jag har en flickvän. Fast jag egentligen inte fläker ut mig mer än de som berättar att de har en heterorelation. Jag är rädd för att folk ska tycka att jag tror att jag försöker vara annorlunda. Eller att jag är promiskuös. Väldigt märkliga tankar, då jag vet att det inte stämmer.

Samtidigt med den osäkerheten försöker jag hitta mig själv, min egen sexualitet och mitt eget könsuttryck. Nyss börjat inse att jag skulle kunna vara intresserad av vissa snubbar, få dock. Även börjat inse att jag har rätt att leta efter kläder åt mig själv i hela klädbutiken, tycker jag något är snyggt på herravdelningen kan jag lika gärna köpa det. Det gör att jag börjat hitta det könsuttryck jag trivs med.

Men osäkerheten är kvar, tycker folk att jag är för mycket? Att jag försöker provocera? Att jag bara vill vara annorlunda? Väntar de på att jag ska växa upp, börja klä mig mer kvinnligt och gifta mig med en man?

 

[athena_arabians]

Denna diskussion får mig att tänka på skämtet om vegetarianen som ska ut på stan och ragga lammk.... förlåt. Minimajs
(Ocu där har jag avslöjat min typ av humor )

Jag döör!

 

[starcraft]

Tack för tipset i det övre stycket, det lät som en bra grej att säga. Känns som att jag måste nämna något för att inte skjuta bort henne helt.

Det är svårt med öppenhet. Jag är nog inte längre rädd för att någon skulle uttala sig homofobiskt längre, även om jag bott med en pingstvän som kallat mig syndare i en timmas tid..
Jag tycker mer det känns som att jag fläker ut mig och mitt privatliv om jag berättar att jag har en flickvän. Fast jag egentligen inte fläker ut mig mer än de som berättar att de har en heterorelation. Jag är rädd för att folk ska tycka att jag tror att jag försöker vara annorlunda. Eller att jag är promiskuös. Väldigt märkliga tankar, då jag vet att det inte stämmer.

Samtidigt med den osäkerheten försöker jag hitta mig själv, min egen sexualitet och mitt eget könsuttryck. Nyss börjat inse att jag skulle kunna vara intresserad av vissa snubbar, få dock. Även börjat inse att jag har rätt att leta efter kläder åt mig själv i hela klädbutiken, tycker jag något är snyggt på herravdelningen kan jag lika gärna köpa det. Det gör att jag börjat hitta det könsuttryck jag trivs med.

Men osäkerheten är kvar, tycker folk att jag är för mycket? Att jag försöker provocera? Att jag bara vill vara annorlunda? Väntar de på att jag ska växa upp, börja klä mig mer kvinnligt och gifta mig med en man?

Va tråkigt att läsa att du känner så. Kanske en liten tröst - men jag som kvinna och hetro köper oxå kläder från herravdelningen. Jag är rak i kroppen så en del grejer sitter helt enkelt bättre eller är bekvämare och ibland är jag så less på att allt på damavdelningen ska vara kort, tajt och färgglatt. Så du behöver absolut inte skämmas för att du inte handlar typiskt kvinnliga kläder eller att du handlar på herravdelningen. Väldigt liten tröst, men jag tänker att varje liten grej som kan ”normaliseras” gör att osäkerheten kanske kan minskas något (nu menar jag inte att något behöver normaliseras för att vara okej, utan enbart för den egna individens tankar att man inte är så annorlunda som man tror ibland)

 

[parellikusken]

Va tråkigt att läsa att du känner så. Kanske en liten tröst - men jag som kvinna och hetro köper oxå kläder från herravdelningen. Jag är rak i kroppen så en del grejer sitter helt enkelt bättre eller är bekvämare och ibland är jag så less på att allt på damavdelningen ska vara kort, tajt och färgglatt. Så du behöver absolut inte skämmas för att du inte handlar typiskt kvinnliga kläder eller att du handlar på herravdelningen. Väldigt liten tröst, men jag tänker att varje liten grej som kan ”normaliseras” gör att osäkerheten kanske kan minskas något (nu menar jag inte att något behöver normaliseras för att vara okej, utan enbart för den egna individens tankar att man inte är så annorlunda som man tror ibland)

Handlar nog mycket om min bristande självkänsla.

Tack för trösten, kan känna mig rätt ensam på herravdelningen. Ibland frågar jag i kassan om det är öppet köp, mest för att hen inte ska tro att det är till mig.
Helt sjukt egentligen att jag håller på så.
Men skönt att vi är fler som köper kläder på herravdelningen.

 

[Singoalla]

Fast jag egentligen inte fläker ut mig mer än de som berättar att de har en heterorelation. Jag är rädd för att folk ska tycka att jag tror att jag försöker vara annorlunda. Eller att jag är promiskuös. Väldigt märkliga tankar, då jag vet att det inte stämmer.

[...]

Men osäkerheten är kvar, tycker folk att jag är för mycket? Att jag försöker provocera? Att jag bara vill vara annorlunda? Väntar de på att jag ska växa upp, börja klä mig mer kvinnligt och gifta mig med en man?

Håller helt med, jag tycker också det känns som att jag fläker ut mig när jag berättar om min sexualitet. Som att folk plötsligt ser rakt in i mitt sovrum.. och ärligt talat, gör dom inte det då? Så många gånger som man hört att det är sexigt att jag träffar tjejer så är det inte heller konstigt att jag får för mig att folk börjar föreställa sig mig i sänghalmen så fort jag berättar om det. Promiskuös känner jag mig också, och i eget fall så är jag ju det också. Dock i vissa sammanhang, som exempelvis med familj eller arbetsplats, så är det inte en särskilt rolig känsla att få.

Jag kan verkligen förstå dina tankar om att vara annorlunda, och folks syn på det. I tråden om könsbenämningar så kände jag själv starkt att jag vill bli kallad kvinna, och tanken dök upp varför det känns viktigt för mig. Jag tror att det har med normer att göra. Att vara normbrytande i min sexualitet gör att jag drar mig mot normen på andra plan. Det är enklare för mig att vara normbrytande på ett plan om jag får smälta in på andra. För att "dämpa" folks åsikter om mig som annorlunda eller udda. Det är enklare att gå ut med min sexualitet om folk åtminstone ser mig som väldigt feminin. Sedan är jag ju väldigt feminin också, och trivs med det. Men det är sorgligt att tanken ens ska behöva dyka upp i samband med min sexualitet.

Jag tycker du verkar ha väldigt vettiga tankar och det gör mig ledsen att osäkerheten finns där. Ju mer vi pratar om det här, ju mer kan vi öka förståelsen och förhoppningsvis kanske omgivningen slutar sätta käppar i hjulet med tiden.

 

[Sel]

Handlar nog mycket om min bristande självkänsla.

Tack för trösten, kan känna mig rätt ensam på herravdelningen. Ibland frågar jag i kassan om det är öppet köp, mest för att hen inte ska tro att det är till mig.
Helt sjukt egentligen att jag håller på så.
Men skönt att vi är fler som köper kläder på herravdelningen.

Dejtar inte men läser ändå.
Och jag är mer än kurvig och handlar också mer på herravdelningen. Både efter skor (varför VARFÖR måste man göra alla jogginskor i damstorlekar ROSA?!) och tröjor. En hoodie ska vara bekväm, inte figursydd. Precis som människor. ^^
Så härligt att läsa att du vågar!

 

[vallhund]

Handlar nog mycket om min bristande självkänsla.

Tack för trösten, kan känna mig rätt ensam på herravdelningen. Ibland frågar jag i kassan om det är öppet köp, mest för att hen inte ska tro att det är till mig.
Helt sjukt egentligen att jag håller på så.
Men skönt att vi är fler som köper kläder på herravdelningen.

Även jag handlar ofta på herravdelningen.

 

[Bison]

Handlar nog mycket om min bristande självkänsla.

Tack för trösten, kan känna mig rätt ensam på herravdelningen. Ibland frågar jag i kassan om det är öppet köp, mest för att hen inte ska tro att det är till mig.
Helt sjukt egentligen att jag håller på så.
Men skönt att vi är fler som köper kläder på herravdelningen.

Jag handlar en del kläder på herraavdelningen. Min senaste tröja tex

Jag är straight men väldigt dålig på att följa normer. Vet folk som suckar lite över mig när jag gör en till tatuering eller köper en till enhörning.
Jag vill bara äta tårta och titta på disneyfilmer, inte vara vuxen, seriös och göra sånt som förväntas av mig.

 

[parellikusken]

Håller helt med, jag tycker också det känns som att jag fläker ut mig när jag berättar om min sexualitet. Som att folk plötsligt ser rakt in i mitt sovrum.. och ärligt talat, gör dom inte det då? Så många gånger som man hört att det är sexigt att jag träffar tjejer så är det inte heller konstigt att jag får för mig att folk börjar föreställa sig mig i sänghalmen så fort jag berättar om det. Promiskuös känner jag mig också, och i eget fall så är jag ju det också. Dock i vissa sammanhang, som exempelvis med familj eller arbetsplats, så är det inte en särskilt rolig känsla att få.

Jag kan verkligen förstå dina tankar om att vara annorlunda, och folks syn på det. I tråden om könsbenämningar så kände jag själv starkt att jag vill bli kallad kvinna, och tanken dök upp varför det känns viktigt för mig. Jag tror att det har med normer att göra. Att vara normbrytande i min sexualitet gör att jag drar mig mot normen på andra plan. Det är enklare för mig att vara normbrytande på ett plan om jag får smälta in på andra. För att "dämpa" folks åsikter om mig som annorlunda eller udda. Det är enklare att gå ut med min sexualitet om folk åtminstone ser mig som väldigt feminin. Sedan är jag ju väldigt feminin också, och trivs med det. Men det är sorgligt att tanken ens ska behöva dyka upp i samband med min sexualitet.

Jag tycker du verkar ha väldigt vettiga tankar och det gör mig ledsen att osäkerheten finns där. Ju mer vi pratar om det här, ju mer kan vi öka förståelsen och förhoppningsvis kanske omgivningen slutar sätta käppar i hjulet med tiden.

Ja, normbrytande är jobbigt, speciellt om man inte har den bästa självkänslan.

Jag älskar rutiga skjortor, jag älskar baggyjeans och tycker det är skitsnyggt med t-shirts som har coola artsy tryck som ofta finns på herravdelningen. Jag kan också älska snygga klänningar, nagellack och läppstift när det är fest.
Jag hade förut kort hår, men valt att spara ut det delvis för att slippa att se så stereoskopiskt lesbisk ut. Inget fel med det, men ibland vill jag passera som mer feminin av olika anledningar.
Det är lättare för mig att säga att man har en flickvän om man ser feminin ut, då känner jag inte att jag får en stämpel på mig som annorlunda och normbrytande. Men har jag ett mindre feminint könsuttryck så känns det som att jag får en stämpel jag inte är bekväm med. Samtidigt som jag är mer bekväm med det könsuttrycket..

Tror jag gör saker mer komplicerade än de är ibland.