Den äldre tiken kontra nya valpen

M

Macke

Fick hem våran lilla valp för en vecka sedan, men !!!
Har en äldre (10 år) tik sedan innan och hon är det snällaste som finns . Hon "vet" sin plats i flocken men är för den skull inte undergiven. Hennes reaktion på valpen är den som får mig att fundera lite;
Första dagen vi kom hem med valpen morrade hon och visade tydligt att han inte hade här att göra. Har under veckan haft dem avdelade med galler för att hon i lugn och ro ska få vänja sig vid att vi nu har en ny flockmedlem.
Hon får extra mycke uppmärksamhet och alltid lite gott när valpen får mat. Och avdelat så här fungerar allt väl.
Har de senaste dagarna haft dem ute på kisspromenader tillsammans, sitter på golvet och kelar om båda och plockar lugnt och stilla upp valpen när han blir för närgången.
Problemet ligger i att så fort valpen närmar sig tiken viker hon undan och går någon annanstans och idag la han sig hos henne för att få närhet vilket ledde till att hon frivilligt gav upp sin plats och la sig på golvet. Han följde efter och trodde att här skulle det lekas men tiken var inte alls med på noterna och morrade, valpen gav sig inte då heller så tiken gömde sig bakom mig.
Hjälpte då henne genom att flytta valpen till det avdelade köket.
Någon som har några tankar???? /Linda :confused:
 
Sv: Den äldre tiken kontra nya valpen

hon har haft er för sig själv i 10 år så då är det kanske inte så konstigt att hon inte tycker att valpen är jätterolig. men hon undviker konflikt genom att flytta på sig. se till så att valpen inte terrar henne så ska det nog gå bra.
 
Sv: Den äldre tiken kontra nya valpen

Varför dalta med hundarna?
Detta ska hundarna göra upp själva utan din inblandning.
Om du lägger dig i det kommer det garanterat att bli fel.
Ta på dig hörselskydd om du inte klarar av att höra på när skrällen kommer. Tiken kommer själv att tala om för valpen när den går över gränserna. Det låter hemskt och kanske blir något märke på valpen, om den inte har lärt sig hundspråket från sin mor, men sedan är det klart och de respekterar varandra.
Framför allt DU ska inte gå mellan eller ta någon av dem i försvar, då fördärvar du antingen tiken eller valpen.
 
Sv: Den äldre tiken kontra nya valpen

Pangare skrev:
Varför dalta med hundarna?
Detta ska hundarna göra upp själva utan din inblandning.
Om du lägger dig i det kommer det garanterat att bli fel.
Ta på dig hörselskydd om du inte klarar av att höra på när skrällen kommer. Tiken kommer själv att tala om för valpen när den går över gränserna. Det låter hemskt och kanske blir något märke på valpen, om den inte har lärt sig hundspråket från sin mor, men sedan är det klart och de respekterar varandra.
Framför allt DU ska inte gå mellan eller ta någon av dem i försvar, då fördärvar du antingen tiken eller valpen.

Jag håller inte med dig.

Det är inte att dalta att hjälpa en 10-årig tik när det är nog. Det finns hundar som inte säger ifrån för att det är snälla eller konflikträdda. Om tiken nu är tio år, kan hon inte få hjälp att få vara ifred?

Jag ser ingen skillnad i om matte nyper till och sätter valpen på plats, eller om hunden gör det själv. Om matte gör det, så stärker hon dessutom sitt ledarskap.

Våra hundar klarade av vuxen-valp-relationen ganska bra. När valpen kom var vår stora hund fem år. Trots att hon var tydlig med när gränsen var nådd, så sade jag också ifrån. Inte ville jag ha busande hundar högt och lågt!

I mitt hus är det jag som bestämmer över hundarna.
 
Sv: Den äldre tiken kontra nya valpen

Sådär var det för mig också när jag skaffade valp....hon tyckte han var jordens avskum och så fort han försökte komma nära flyttade hon på sig eller morrade...det tog nästan 3 år innan hon accepterade honom rakt ut....
Hon har aldrig varit ensamhund men en valp var bara för mycket tydligen...min tik var 8 år när jag skaffade valpen....Nu fem år senare går det jättebra....men det tog ju en stiúnd kan man ju säga....

jag brydde mig inte så mycket faktiskt..det enda var ju att man tyckte synd om valpen som sökte trygghet hos den äldre..och hon bara avvisade...men han fick ju komma till oss istället, och det gick ju lika bra det....

att hon sedan vart tjuvbetäckt avhonom när han var ett år...är ju en annan femma:angel: (enl henne då :crazy: ) DÅ dög han.....
 
Sv: Den äldre tiken kontra nya valpen

Rangordningen när valpen kommer är ju att den skall vara lägst i rang i flocken eller hur?
Låter man inte tiken befästa sin plats i flocken så får man en valp som garanterat försöker klättra så fort som möjligt, både bland folk och andra hundar.
Den vuxna hunden kommer inte att vara nöjd över att en valp tar en högre plats i flocken.
Det är klart att tiken försöker dra sig undan om matte hela tiden försöker medla och skilja hundarna åt. Hon blir ju osäker på vad hon får och inte får göra då.
Hon morrar ju när valpen blir för enträgen och det är ju en helt sund reaktion. Hon morrar och om valpen inte respekterar så ska hon ryta till ordentligt. En normal frisk vuxen hund skadar inte allvarligt en valp som är under sex månader påstås det.
Mina två senaste valpar har hårdhänt tuktats av en mycket tuff Vorsteh, det har smällt direkt när de inte lytt varningen. Några hål i skinnet har det blivit men sedan har det varit klart. Vi har inte ömkat valparna fastän de skrikit värre än en gris, och inte heller förmanat den vuxna hunden. Nu leker de när hanen vill och när han morrar är det slut med leken, utan något tjafs.
Vi har aldrig separerat eller tagit parti för valparna eller den vuxne hunden. Blir det för mycket bus så säger vi till, och då respekterar båda hundarna det eftersom vi är de självklar ledarna i flocken.
 
Sv: Den äldre tiken kontra nya valpen

Vad ska jag göra då? Jag har nu en valp som lyssnar bra på den ena tiken jag har. Den tiken säger ifrån på rätt sätt anser jag. Hon morrar, och går valpen inte undan så ryter hon i ordentligt. Sen tilllåter hon givetvis kontakt också, och de sover ihop mm. Men ibland vill hon ju vara ifred.
Men sen har jag en annan hund (mesig .. :-) ). Som inte är van att umgås med andra hundar (hon ingick när jag blev sambo, så jag har inte uppfostrat denna hund). Jag blir inte klok på den hunden. Hon är 3,5 år och vill helst bara vara ifred från andra hundar. Hon leker inte med min andra, fast hon bjuder ofta in till lek. Men det klarar inte den "mesiga". Hon leker inte med någon, utan går då undan eller springer runt och "tjaffsar"
Ingen hund ska helst nosa på henne, då ryter hon ifrån, men då på ett osäkert sätt (du förstår säkert hur jag menar).
Ja, då kommer vi till valpen. Valpen kanske bara går fram för säga hej. Tiken morrar, då kan detta bli värre och valpen försöker ännu mer. Tiken låter då som värsta motorsågen och ser trängd ut. Ibland går hon tex under bordet bland alla stolar, och följer valpen med så kommer hon inte ut. Hon vänder bort huvudet och morrar. Men hon fixar helt enkelt inte att säga ifrån. Valpen tar inte det på allvar.
Tiken visar ett osäkert intryck och valpen känner det. Hon bryr sig inte alls att tiken säger ifrån.
Vi har uppmuntrat tiken att försöka säga ifrån ordentligt, men utan resultat. Så nu tar vi bort valpen från henne om valpen inte ger sig. Och ibland säger vi faktiskt till tiken att lägga av. För vi börjar tröttna på att hon ska morra i tid och otid på en valp som också har rätt att röra sig här. Jag anser att valpen ska få gå förbi henne utan att det ska morras.
Nu ser inte jag det här som ett problem, för det fungerar bra och tiken är ofta med husse så hon slipper valpen.
Men jag får säga att just detta går jag bet på. För helst vill jag tiken ska säga ifrån. Men hon har inte den "pondusen" så hon klarar det. Min andra hund tar inte heller henne på "allvar". Iofs så är det min andra hund som är ledaren. Men jag får ändå känslan av att den här tiken gärna försöker växa, men hon inte vet hur hon ska göra.

Iofs så har det blivit bättre nu, men så här var det när valpen kom. Och i o m att vi säger till tiken att vara tyst, så går också valpen därifrån. Det är när tiken inte klarar säga ifrån, som valpen blir jobbig och inte låter henne vara ifred.
Jag tycker det är fel egentligen (att vi säger till tiken att lägga av). Men vad gör man när tiken inte säger ifrån mer än låter som en motorsåg?

Sätta på hörselskydd tänker jag inte göra :-)

Grana funderar vidare...
 
Sv: Den äldre tiken kontra nya valpen

Problemet ligger nog mycke i att tiken redan ser sig som är lägst i rang. Mer än jag trott. Inte medvetet från våran sida men är ganska ursäktande många gånger.
Har alltid försökt att stärka hennes självkänsla. Men lik förbaskat viker hon när problem uppstår. Hade jag inte vänt barnen upp och ner emellanåt hade hon aldrig själv kommit på tanken att säga ifrån som jag så många gånger önskat att hon gjort.
Ännu en sak som oroar mig är att hon för några år sedan var i riktigt slagsmål med en annan tik vi hade. Och det var inte något vanligt slagsmål (det hade de emellanåt) det var en uppgörelse på liv och död, det blev stora skador på bägge tikarna. Slutade med att de inte kunde se på varandra utan blodvite. Vilket ledde till att vi tog beslutet att inte ha den andra tiken kvar. Anledningen till att vi behöll denna tiken var dels att vi haft henne längre och att den andra tiken var rädd och klen i psyket. Vi ansåg inte att den äldre gjort något fel bara försvarat sin rangordning. Men jag tror att denna händelse har satt djupa sår på våran tik och det är en stor orsak till att hon inte vet hur hon ska bemöta valpen.
Tanken med den nya valpen var att den skulle införskaffas innan den äldre blev för gammal. Dels är det en hanhund och av mycket mindre ras. Vilket vi valt med omsorg.
Min rädsla ligger i att hon inte kan säga till normalt utan att hon hugger med en gång och det blint utan några tankar om konsekvenserna. Men det är inget jag visar någon av hundarna så det skulle kunna påverka deras relation. Allt som jag blandar mig i sker lugnt och försiktigt från min sida.
Men med en dag itaget så kommer det att gå bra. Igår försvarade hon honom gentemot en annan hund på promenaden genom att skälla (vilket hon aldrig gör) och ställa sig emellan. Och ute går allt lättare. Inne känner hon sig mera trängd.
Så allting handlar inte om att jag på något sätt ska sätta mig över dem och gå in och ta över utan hjälpa dem på vägen. / Linda
 
Sv: Den äldre tiken kontra nya valpen

Hur agerade ni när tikarna slogs?
Skrek ni och försökte avstyra? Det är ju den naturliga reaktionen, man är ju alltid rädd för skador. När tikar slåss så blir det ju ofta som du säger en kamp på liv och död , så man måste försöka avbryta. Men det är där jag tror att felet ligger, hon kanske minns er som hysteriska(????) och kommer inte från det minnet, och därför inte vågar ta strid.

Så vad göra? Samma problem som Grana har.
Vad tänker ni göra? Ska ni gå och vakta hundarna varenda minut till dess den ena kolar?

Jag tror att det är en sak ni aldrig kommer att klara av. Någon gång så träffas de när de är för långt borta från er, och har hundarna då vuxit upp så kan det bli allvarligt.

Jag tror fortfarande att det bara är att strunta i att försvara den vuxna hunden. Kommer smällen innan valpen är vuxen (ca sex månader) så kommer valpen knappast att ta emot och försvara sig utan ge sig direkt och då är rangordningen klar.
 
Sv: Den äldre tiken kontra nya valpen

Nej vi la oss inte i deras kamp, Den yngre tiken fick sina smällar men blev mer och mer enträgen om att ta över i rangordningen. Sammandrabbningarna kom oftare och oftare och till slut hatade de varandra, trots att den äldre gett upp för länge sedan. / Linda
 
Sv: Den äldre tiken kontra nya valpen

Var det även ett svar till mig?
Nja, kan ju inte påstå att jag har ett problem. Var bara intresserad att höra hur du skulle göra.
Vaktar några hundar gör jag inte. Här får hundarna gå som de vill. Tiken det handlar om går undan. Hon gör alltid det när det blir något som hon tycker är jobbigt. Dvs går upp i soffan eller går till sängen, där hon får vara ifred eller går ut.
Däremot har hon inte hunnit dit så känner hon sig trängd men fixar inte att säga ifrån. Alla hundar gör ju inte det. Därför var jag lite nyfiken hur du tänkte. För en del är så veka så de inte klarar det.
Jag vet tex en hund som aldrig skulle säga ifrån. Hon skulle hellre gå där och ta emot allt, istället för att morra eller säga ifrån. En sån hund tycker jag man måste hjälpa. Att tex ta bort hunden eller valpen som inte kan låta henne vara. Hunden är nu 8 år och har aldrig sagt ifrån.
Jag förstår hur du tänker. Men en hund som aldrig säger ifrån. Ska den få ta allt det där från andra hundar utan att få någon hjälp?

Nu var detta värst de första två-tre veckorna (ang mina hundar). Det har lugnat sig betydlig bara denna veckan. Men tiken säger fortfarande inte ifrån ordentligt. Men valpen bryr sig inte så mycket om henne längre. Kanske hon har förståt , kanske inte...

Intressant diskussion blev det här tycker jag :-) Sånt här är kul :-)
 
Senast ändrad:
Sv: Den äldre tiken kontra nya valpen

Ja jag vet att det finns vissa hundar som helt saknar försvarsinstinkt. Jag har själv haft en tik som var så, när hon blev attackerad så lade hon sig bara och lät den andra hunden tugga. Det fick till följd att det aldrig blev något av attackerna hon signalerade så klar underkastelse så de andra hundarna gav sig direkt. Jag hade ingen valp som hon skulle bo ihop med så jag vet inte hur hon då skulle ha reagerat, men hon skulle helt klart fått klara den saken själv.
Jag har helt nyss tagit bort en stressig och vek hanhund. Den var skällig pipig och gnällig och blev vansinnigt stirrig av alla ljud mm. Så jag blev rekommenderad att kastrera hunden för att få honom lugnare.
Detta fick till följd att han aldrig slogs eller bråkade med andra hundar. När jag då skaffade min valp nu fem månader, så fick de klara rangordningen själva. Hunden gick undan ett tag men sedan sa han ifrån, dock inte så hårt. Valpen respekterade men försökte hela tiden komma igen men "räckte" ändå inte riktigt till.

Jag har samtidigt skött sonens Vorstehanne och där small det direkt, valpen reagerade helt rätt men har försökt klättra flera ggr. och samtliga ggr. har det blivit en skräll.
Det betyder att de nu inomhus nonchalerar varandra men utomhus leker hejvilt.

Jag tror att man måste låta de sköta sin samvaro själva, risken är annars att man omedvetet styr så att man ytterligare kuvar en vek hund.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Min mamma förlorade sin hund för ganska precis ett år sen och har idag köpt en ny valp. :love: Jätteroligt och jag är superglad för...
Svar
5
· Visningar
1 825
Senast: Nota
·
Övr. Hund Hej! Den här frågan har säkert varit uppe på tapeten många gånger men eftersom jag inte hittade en tråd som riktigt relaterar till min...
Svar
11
· Visningar
3 847
Senast: Dopy
·
Hundhälsa Hej. Längesedan jag var aktiv på detta forum men nu känner jag att jag behöver skriva av mig och kanske få ett gott råd eller två så...
4 5 6
Svar
115
· Visningar
10 960
Senast: LelleLilla
·
Hundhälsa V är en kastrerad risenschanuzerhane. Jag har haft honom sen han var 6 månader. Han har alltid varit en energisk hund och ganska "hård i...
Svar
19
· Visningar
4 280

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp