Bukefalos 28 år!

Den ljugande patienten

hier

Trådstartare
Jag såg en blogg igår kväll av en läkare som delade med sig av sin vardag. I ett av inläggen skrev hon - lite på skoj måste tilläggas - om patientklyschor. En av dem var "missbrukaren" som ringde och hade blivit av med sina narkotikaklassade läkemedel på de mest kreativa sätt. Tappade burken i toaletten, blev av med väska på flyget, osv.

Jag skrattade en stund, men tänkte sen. Vad händer om en person verkligen tappar/blir av med en medicinförpackning? Narkotikaklassad medicin menar jag nu. Om man har jätteont och har tappat sin förpackning med morfin på tågspåret, typ. Det måste ju ändå hända då och då på riktigt :D
 
Sv: Den ljugande patienten

Jag har inte läst bloggen men undrar ändå om det är lämpligt för läkare att skriva bloggar om sitt yrkesliv? Man kan säkert skriva hur mycket saker som helst på skoj om patienter. Men varför?
 
Sv: Den ljugande patienten

Utan att ha läst bloggen så verkar det kanske inte jättelämpligt. Och inte särskilt kul utan snarare sorgligt när missbrukare jagar narkotika. Verkar lite märkligt att man som läkare skriver ut narkotikaklassade preparat till någon som man vet är missbrukare? Fast jag är inte insatt i missbruksvården, det kanske är så det funkar.
 
Sv: Den ljugande patienten

Till kända missbrukare är det sällan något praktiskt problem, där finns det många sätt att se till att patienten får sin medicin på ett kontrollerat sätt. Hen kan t ex komma och hämta - och ta - sin dagsdos på vårdcentralen varje dag.

Det är när recept (när det fortfarande var pappersrecept) eller mediciner upprepade gånger börjar försvinna som man drar öronen åt sig.

Men visst blir vi lurade, även om vi inte tror det.
 
Sv: Den ljugande patienten

Om man måste ha så ser man till att ha ett extra förråd samt ett recept liggande på Apoteket.
Man hamnar inte i läget att man tappar livsnödvändig medicin på ett tågspår.

Jag har extra astmamedicin litet överallt.

Till er andra som ondgör er över bloggen:
Så ni tittar inte på vare sig Scrubs, House, Grey's, Cityakuten eller Sjukhuset, 112 eller liknande?
Det ÄR underhållningsvärde i sådant.
 
Sv: Den ljugande patienten

Till kända missbrukare är det sällan något praktiskt problem, där finns det många sätt att se till att patienten får sin medicin på ett kontrollerat sätt. Hen kan t ex komma och hämta - och ta - sin dagsdos på vårdcentralen varje dag.

Det är när recept (när det fortfarande var pappersrecept) eller mediciner upprepade gånger börjar försvinna som man drar öronen åt sig.

Men visst blir vi lurade, även om vi inte tror det.

Och när man missar ett missbruksproblem och skriver ut till en patient man inser inte borde ha fått medicinen, och man således bidragit till ett missbruk, då tycker man det är lite roligt och bloggar om det? Det är ju en tragik och ett läkarmisstag som ligger bakom, vet inte om jag tycker det verkar särskilt kul. Det är ju läkaren som missat i det läget, det är ett förtroende under ansvar att få skriva ut narkotikaklassade läkemedel, tänker jag.
 
Sv: Den ljugande patienten

Till er andra som ondgör er över bloggen:
Så ni tittar inte på vare sig Scrubs, House, Grey's, Cityakuten eller Sjukhuset, 112 eller liknande?
Det ÄR underhållningsvärde i sådant.

Man kan väl skilja på verklighet och fantasi kanske.....?

Jag har jobbat i kundtjänst och en kollega fick sparken och blev polisanmäld för att denne bloggade om "roliga" kunder. Tycker inte att det är mer lämpligt att en läkare gör det.
 
Sv: Den ljugande patienten

Och när man missar ett missbruksproblem och skriver ut till en patient man inser inte borde ha fått medicinen, och man således bidragit till ett missbruk, då tycker man det är lite roligt och bloggar om det? Det är ju en tragik och ett läkarmisstag som ligger bakom, vet inte om jag tycker det verkar särskilt kul. Det är ju läkaren som missat i det läget, det är ett förtroende under ansvar att få skriva ut narkotikaklassade läkemedel, tänker jag.

Jag skrev ingenting alls om bloggande läkare, alltså försvarade jag det inte. Inledningsposten tog heller inte upp ev bidrag till missbruk, utan som jag förstod handlade det om bortförklaringar för förlorade mediciner.
 
Sv: Den ljugande patienten

Ja du... det har faktiskt hänt min mamma - upprepade gånger. Hon har diverse sjukdomar, bland annat återkommande depressioner, vilket gör henne lite tankspridd ibland. Ibland slarvar hon bort medicin.

Vanliga "ofarliga" mediciner är inga problem, bara att hämta ut nya. Smärtstillande dock... det brukade gå bra det med, men sedan fick hon en ny läkare och nu får hon inte ut Tramadol när hon behöver.

Det blir jobbiga veckor! Hon vågar inte bege sig utanför dörren för hon är rädd att få ont, så hon blir helt låst. Får "avboka livet" i några veckor/månader och ligga i sängen. Om hon FÅR ont, så får jag ibland ta ledigt från jobbet och hjälpa henne. Hon klarar sig inte själv då, och min pappa är rullstolsburen och kan inte hjälpa henne. Ibland är hon vaken flera dagar i streck och bara ligger och skriker av smärta, så jag får åka hem till mig och sova för jag kan inte sova när hon gråter och skriker.

Vi har så klart åkt till akuten några gånger, och då får hon några tabletter (typ 4 st), men hela processen är så jobbig att hon numera vägrar att åka. Hon känner sig så ifrågasatt och behandlad som en missbrukare att hon bara inte orkar...

Som dotter är det så klart urjobbigt. Jag har varit med hos läkaren och försökt förklara, men det hjälper inte. Mamma ska byta läkare, men det har strulat lite, jag hoppas att det blir bättre snart.
 
Sv: Den ljugande patienten

Det är ju helt hopplöst att ha en läkare som beskyller patienten för att ljuga! Byt läkare genast. Det är inte alls svårt, man kan lista sig på en annan vårdcentral på nätet till och med.

Tramadol är rejält beroendeframkallande och inte kul att plötsligt råka upp för.....
 
Sv: Den ljugande patienten

Och när man missar ett missbruksproblem och skriver ut till en patient man inser inte borde ha fått medicinen, och man således bidragit till ett missbruk, då tycker man det är lite roligt och bloggar om det? Det är ju en tragik och ett läkarmisstag som ligger bakom, vet inte om jag tycker det verkar särskilt kul. Det är ju läkaren som missat i det läget, det är ett förtroende under ansvar att få skriva ut narkotikaklassade läkemedel, tänker jag.

Så du tycker att det är läkarens fel att patienten ljugit och att läkaren inte förstått det?

Just situationen med missbrukare som begär recept är ett ganska vanligt, och stort, problem.
Det där med uppätna eller nerspolade recept har minskat kraftigt nu när det i stort sett inte finns pappersrecept längre.
Nu är det vanligt att patienter söker akut för olika symtom, exempelvis smärta, som de beskriver som mycket intensiv.
Smärta är som bekant subjektiv och kan inte mätas på ett objektivt sätt. Om patienten aldrig tidigare sökt på samma ställe, och förnekar att den tidigare tagit starka mediciner.
Hur menar du då att läkaren ska veta att patienten ljuger?

Eller tycker du att läkarna alltid ska tro att patienter ljuger för att de vill ha ut något speciellt?
Ska läkarna tro att personer som vill ha sjukintyg ljuger om sina svårmätta symtom?
Är det ett misstag av läkaren att inte tro att patienterna ljuger?

För övrigt tycker jag att det är direkt olämpligt att en läkare bloggar om sådana här saker, ja. Visserligen utgår jag från att den aktuella läkaren inte skriver så att det går att identifiera personer/patienter, men ändå.
 
Sv: Den ljugande patienten

Ibland slarvar hon bort medicin.

Vanliga "ofarliga" mediciner är inga problem, bara att hämta ut nya. Smärtstillande dock... det brukade gå bra det med, men sedan fick hon en ny läkare och nu får hon inte ut Tramadol när hon behöver.

Man har som patient stort ansvar att hålla ordning på sina narkotikaklassade läkemedel.
Man har som läkare ett ansvar att inte överförskriva narkotiska läkemedel.

Tramadol bör nog egentligen över huvud taget inte kombineras med antidepressiva läkemedel - åtminstone inte SSRI - pga risk för allvarliga biverkningar. Nu skriver du ju inte om din mamma står på sådan behandling eller inte mot sin depression, men ur ett mer allmänt perspektiv.

Om din mamma har så stora svårigheter att hålla ordning på sina läkemedel, kanske hon skulle diskutera dosdistribution av sina mediciner?
 
Sv: Den ljugande patienten

Man har som patient stort ansvar att hålla ordning på sina narkotikaklassade läkemedel.
Man har som läkare ett ansvar att inte överförskriva narkotiska läkemedel.
Absolut! Jag försvarar egentligen inte min mammas "slarvighet", men jag vet att hon gör så gott hon kan. Det händer ju inte jätteofta, hon har ändå varit sjuk i 19 år, men då och då.

Ingen SSRI-behandling för närvarande.

Om din mamma har så stora svårigheter att hålla ordning på sina läkemedel, kanske hon skulle diskutera dosdistribution av sina mediciner?
Det skulle inte fungera. Hon behöver Tramadol väldigt infrekvent, ibland flera dagar i veckan, ibland inte alls på ett halvår. Och när hon behöver det behöver hon det NU, omedelbums... annars är det liksom "för sent" och hon får tokont trots maxdos. Att behöva sitta i en skumpig bil till vårdcentralen skulle ta bort hela effekten av medicinen. :(
 
Sv: Den ljugande patienten

Jag är alltid tvungen att ha en plan B när det gäller mediciner, OM det skulle hända något med dem.

Här är det till exempel så att om du ska ha två förpackningar av medicin X och du kommer till apoteket, som bara har en förpackning hemma, så kan du välja mellan en förpackning totalt sett eller att gå hem tomhänt. Man riskerar alltså, speciellt nu i semestertider, att stå utan medicin :crazy:.

Därför har jag, utöver recept från min specialläkare, också en medicinlista hos min fasta läkare, som jag kan ringa till om jag skulle tappa medicinerna i ån eller de inte finns hemma på apoteket. I värsta fall får jag ringa "jourläkaren" och få en dos eller två av den.

Tar narkotikaklassade läkemedel, men är inte direkt missbrukarmaterial ;).
 
Sv: Den ljugande patienten

Det är inte alltid rätt att neka att skriva ett nytt recept heller, även om man som läkare tror att patienten ljuger. Vissa läkemedel ger ju svåra utsättningssymtom om de sätts ut tvärt.
Patienterna som är kända på min klinik har ju dessutom oftast en sjukdom i botten som de behöver smärtstillande för, men sen har de själva trappat upp dosen, delar ut till polarna etc. Svår balansgång.

Ibland har jag lagt in patienten för att få kontroll på situationen.

Centaur: Det är ju vanligt att patienterna ljuger, eller åtminstone inte säger hela sanningen... Titta bara på otaliga trådar här på forumet där ts uppmanas att överdriva sina symtom för att få snabbare/bättre/egentligen onödig hjälp.

Tja, om vi inte inser att patienten ljuger gör vi fel, men om vi misstänker det gör vi också fel? :banghead:
 
Sv: Den ljugande patienten

Tja, om vi inte inser att patienten ljuger gör vi fel, men om vi misstänker det gör vi också fel? :banghead:

Så är det i många yrken. Det finns alltid en liten andel fall där risken att göra fel är stor oberoende av vilket val man gör, och att man sedan får skit för det - både rent allmänt och individuellt. Lite som när man ska betjäna en person med någon typ av hjärnskada. Nästan alltid blir det rätt men ibland är man en skitstövel som inte tar hänsyn till personens handikapp och ibland så är man en skitstövel för att man särbehandlar personen på något sätt. Ibland förstör man någons semester för att man nekar en person som väger på gränsen till maxvikt att åka en åkattraktion och ibland förstör man någons semester för att samma typ av person råkade illa ut i attraktionen pga vikten. Ibland har man möjlighet att känna in eller kontrollera, i andra fall får man helt enkelt gå på känn. Inget specifikt läkare alltså.
 

Liknande trådar

Äldre Hej! Jag skriver från ett nytt konto då flera på buke vet vem jag är och detta kommer bli ganska personligt och om saker som få vet om...
Svar
1
· Visningar
1 865
Senast: kryddelydd
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Avliva aggressiv hund
  • Valp 2025
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp