Den ljugande patienten

[Mabuse]

Sv: Den ljugande patienten

Jag ser inte det komiska i att missbrukare ljuger för att få tag i sin drog. Det är väl allmänt känt att missbrukare ofta ljuger, stjäl och allmänt offrar det mesta för sin drog, och en stor del av tragiken med ett missbruk? Inte nånting att skratta åt.

Självklart gör läkare felbedömningar ibland, det gör väl alla. Men jag tänker att när man gör fel tycker man det är synd, och försöker lära av misstaget för att bli skickligare i framtiden. Man tycker inte att oj vad kul, tänk vad de ljuger, patienterna! Anledningen till att man ljuger om att man tappat bort narkotikaklassade preparat för att få ut mer än man borde är ju troligtvis att man antingen säljer eller missbrukar, bådadera är rätt sorgligt, och nånting läkare som skriver ut den typen av läkemedel behöver bli skickliga på att hantera. Inte bara skratta åt.

 

[hier]

Sv: Den ljugande patienten

Tar min egen knapp och funderar kring diskussionen.

Jag äter själv ganska många mediciner och använder dosett, men lyckligtvis har jag inget tillstånd som kräver daglig medicinering med narkotika. Jag har själv aldrig tappat mediciner, däremot kan jag ha glömt att förnya i tid och fått vänta ett par dagar på recept + ibland har apoteket inte haft det hemma.

I perioder, t ex i väntan på remiss till smärtspecialist, efter operationer eller under upptrappning av SSRI, så har jag haft morfinpreparat och bensodiazepiner. Men detta med att ha ett förråd av mediciner - det funkar ju inte med en engångsförskrivning av typ Stesolid eller Citodon. Det var lite så jag menade. Jag har aldrig använt narkotikaklassade läkemedel på det sättet, att det blir medicin över som man sparar i skåpet. När jag behöver starka mediciner i kortare perioder så behöver jag dem på riktigt, och använder varje dag - men som sagt, ett par veckor, en månad på sin höjd. När de är slut är de slut.

Och detta med att vissa patienter blir tillsagda att överdriva sina symptom: detta är mest en psykologisk grej och jag har aldrig hört talas om folk som överdrivit "på riktigt". Jag, t ex, har oerhört svårt att prata för mig och vill inte vara till besvär och väntar in i det sista med att söka vård - detta beteende har t om lett till att jag nästan strukit med, både via somatiska tillstånd och psykiska. Då kan symptom som t ex vaknar på natten och skriker av smärta hos läkaren komma ut som "jag har lite ont". Att då ta mod till sig och "överdriva" genom att säga "det gör åt helvete galet ont och jag står inte ut" en mellanväg som kommunicerar fram problemet.

Jag har fått träna massor på att söka vård i tid, speciellt för mina psykiska problem, så att det inte slutar med att jag ligger blodig i badrummet med ett rep om halsen och avstängd mobiltelefon. Men de gånger jag har försökt "i tid" har det mest resulterat i ett "jag ska se vad jag kan göra" och så blir man aldrig uppringd igen. Det finns ju faktiskt en mellanväg mellan lite lätt oro och nedstämdhet fram till suicid. Många patienter vet inte vad de ska säga i detta "mellanläge" och söker därför inte vård förrän det är långt gånget. Att då få höra av sjukvården att man ljuger och överdriver förvärrar ju då bara problemet. Då blir det ett moment 22 som gör att man låser sig fullständigt.

Självklart finns det folk som ljuger, men ovanstående är ett reellt problem för väldigt många. Det måste vara oerhört svårt i vårdyrket att kunna läsa människor, för det är omöjligt att veta vad som verkligen försiggår därinne.

 

[yennork]

Sv: Den ljugande patienten

Och detta med att vissa patienter blir tillsagda att överdriva sina symptom: detta är mest en psykologisk grej och jag har aldrig hört talas om folk som överdrivit "på riktigt".

De finns, det kan du lita på, säger jag som erfaren SSK... Men visst, motsatsen är vanligare.

Jag erkänner mig skyldig till att ha berättat och lyssnat till många historier om patienter, men det har varit fikarumssnack. Oftast av "en patient för några år sen"-typen, men ibland måste man få kräkas/prata av sig.

Bloggar och liknande är en annan sak, där måste man vara väldigt försiktig!

 

[hier]

Sv: Den ljugande patienten

Jag tar inte alls illa upp av att sjukvårdspersonal pratar om sina patienter med kollegorna, faktiskt. Herregud, man måste ju få ventilera och så länge man håller sekretessen och respekterar personens integritet så bryr jag mig inte.

Jag blev säkert omdiskuterad på en och tre gånger när jag låg inlagd med brutet ben och drabbades av panikångest av att vara stilla hela tiden, till skillnad från mina salspolare som inte brydde sig alls. Det i kombination med att tvingas bära sjukhusets kortärmade rockar vilket exponerade mina trasiga armar gjorde säkert många lite perplexa och visste inte riktigt vad de skulle säga eller göra. Därtill mådde jag så dåligt och var så bitter att jag var riktigt tjurig och odräglig i mitt bemötande. Stackars människor! Det droppades säkert ett och annat spekulerande i fikarummen. "Borderline", "drama queen", och gud vet vad. Det är mänskligt. Även om inget av det är sant, men det kan ju inte de veta.

Jag struntar i vad läkare och syrror säger om mig privat. Jag har själv spytt galla över jobbiga kunder i serviceyrken. Men man nämner aldrig namn.

 

[Brandgul]

Sv: Den ljugande patienten

Finns det något som säger att detta är en riktig läkare?

Det kanske är någon som är bra på att samla historier och snappa upp saker från andra bloggar forum etc. Eller kanske jobbar inom vården som något annat?

 

[hier]

Sv: Den ljugande patienten

Det är förstås tänkbart att det kan vara så. Etiken i det hela kan man såklart diskutera, men om ingen hängs ut så tar iallafall inte jag illa upp. Men "jobbar inom vården med något annat" - hur menar du då? Alla som jobbar i vården har väl samma sektetessplikt, läkare som sköterskor?

 

[kryddelydd]

Sv: Den ljugande patienten

Och detta med att vissa patienter blir tillsagda att överdriva sina symptom: detta är mest en psykologisk grej och jag har aldrig hört talas om folk som överdrivit "på riktigt".

Det är vanligt att människor beskriver en situation för sjuksköterskan för att få tid hos läkare, och ger en helt annan historia till läkaren. Åtminstone på de vårdcentraler där jag jobbar.

Tyvärr, eftersom det gör att en person med ganska stort behov men som inte överdriver sina besvär, kan få vänta farligt länge på tid eftersom tiderna fylls av personer med ett litet eller egentligen obefintligt sjukvårdsbehov (sett ur medicinsk synpunkt, inte utifrån personens önskemål).

 

[hier]

Sv: Den ljugande patienten

Överdriver de för sjuksköterskan för att få en tid, eller överdriver de inne hos läkaren?
Efter ett tag lär man ju få lite rutin och "magkänsla" på överdrivna historier av patienter. Hur kan det låta för att ni ska börja fundera?

Ett problem jag själv har hört är stort är från akutmottagningarnas sida, där folk åker in till akuten för förkylningar och vill ha antibiotika (som inte hjälper mot förkylning) eller liknande, alltså använder akuten som vårdcentral och sen klagar på att de får vänta länge ..

 

[kryddelydd]

Sv: Den ljugande patienten

Jag ser inte det komiska i att missbrukare ljuger för att få tag i sin drog. Det är väl allmänt känt att missbrukare ofta ljuger, stjäl och allmänt offrar det mesta för sin drog, och en stor del av tragiken med ett missbruk? Inte nånting att skratta åt.

Självklart gör läkare felbedömningar ibland, det gör väl alla. Men jag tänker att när man gör fel tycker man det är synd, och försöker lära av misstaget för att bli skickligare i framtiden. Man tycker inte att oj vad kul, tänk vad de ljuger, patienterna! Anledningen till att man ljuger om att man tappat bort narkotikaklassade preparat för att få ut mer än man borde är ju troligtvis att man antingen säljer eller missbrukar, bådadera är rätt sorgligt, och nånting läkare som skriver ut den typen av läkemedel behöver bli skickliga på att hantera. Inte bara skratta åt.

Jag hoppas att du inte i mitt förra inlägg läst in att jag skrattar åt missbruk och narkotikaförskrivning, utan att du resonerar mer allmänt.

Jag har aldrig träffat på någon i sjukvården som tycker att missbruk är komiskt.
Däremot kan man få kreativa förklaringar som i sig kan vara lite underhållande.
Men som sagt, det är ju inget som är lämpligt att blogga om.

Nej, man tänker inte att "oj vad kul, tänk vad de ljuger, patienterna".
Man tänker att det vore väldigt mycket bättre för alla parter om alla försökte vara så sanningsnära som möjligt.
Det vore mycket roligare att slippa konflikter med de personer som pga missbruk eller överbruk, vill ha extra recept. För konflikter blir det. Den som är beroende blir ofta arg när recept inte förskrivs. Eller prövar känslomässig utpressning eller hot.
Några accepterar ett nej utan vidare diskussioner men de är inte så många.

 

[Mabuse]

Sv: Den ljugande patienten

Fast ur missbrukarens synpunkt så vore det ju puckat att tala sanning, de vill ju rimligen ha sin drog. Och talar man sanning lär man ju inte få den om man är missbrukare. Däremot vore det naturligtvis bekvämare och enklare för läkaren ifall missbrukarna gav sig till känna och sedan snällt accepterade ett nej utan att bråka. Men jag tänker att man kanske får stå ut med att det inte är så, om man väljer att bli läkare.

 

[hier]

Sv: Den ljugande patienten

Ja, det räcker ju med att läsa på Flashback för att se vilka metoder folk använder för att få ut det de vill ha. Och det är ett enormt misstänkliggörande och förakt mot läkare som gör mig ledsen att läsa. Ingen vill gå till botten med varför de inte kan sova/har ont, utan vill gå direkt till morfin/benso utan att passera gå, och får de inte som de vill blir det ramaskri.

Sen kan det säkert också finnas fördomar i vården. Vårdpersonal är också människor. Sist jag var på sjukhus blev jag fullproppad med diverse kalaskarameller, trots min gedigna psykjournal och självskador som säkerligen sänder ut signaler om beroendepersonlighet och impulsivitet. Nu har jag lyckligtvis aldrig haft problem med beroende/missbruk, men med tanke på självskadorna är det inte konstigt att man funderar på om patienten kan hantera narkotika.

Men jag verkade ju så lugn, snäll och skötsam Tjejen bredvid mig var bara 19 år och hade lite tatueringar och rolig frisyr, hon hade ett extremt smärtsamt diskbråck som hon bara fick Alvedon för, trots att hon svimmade av smärta.

 

[kryddelydd]

Sv: Den ljugande patienten

Ja, det räcker ju med att läsa på Flashback för att se vilka metoder folk använder för att få ut det de vill ha. Och det är ett enormt misstänkliggörande och förakt mot läkare som gör mig ledsen att läsa. Ingen vill gå till botten med varför de inte kan sova/har ont, utan vill gå direkt till morfin/benso utan att passera gå, och får de inte som de vill blir det ramaskri.

Sen kan det säkert också finnas fördomar i vården. Vårdpersonal är också människor. Sist jag var på sjukhus blev jag fullproppad med diverse kalaskarameller, trots min gedigna psykjournal och självskador som säkerligen sänder ut signaler om beroendepersonlighet och impulsivitet. Nu har jag lyckligtvis aldrig haft problem med beroende/missbruk, men med tanke på självskadorna är det inte konstigt att man funderar på om patienten kan hantera narkotika.

Men jag verkade ju så lugn, snäll och skötsam Tjejen bredvid mig var bara 19 år och hade lite tatueringar och rolig frisyr, hon hade ett extremt smärtsamt diskbråck som hon bara fick Alvedon för, trots att hon svimmade av smärta.

Det är inte enkelt.

Jag har nyligen avstått från att förskriva läkemedel till en patient som ljög i flera delar. Jag upptäckte att hon ljög eftersom jag nekade till receptförskrivning om hon inte först såg till att jag fick tillgång till journalkopior från andra vårdgivare och historian där stämde inte med det personen sade till mig.
Här på vårdcentralen skriver vi inte ut.
Ortopeden var generösa trots att de i sin journal skrivit att personen "tidigare haft ett missbruk men nu verkar kunna sköta det". Jo, tack. Hon köpte på svarta marknaden.
Nu skriver inte heller ortopeden längre ut, och därför har hon börjat söka kvinnokliniken i stället och de skriver ut.

Tragiskt, och en bidragande orsak är en bristande misstänksamhet bland läkarna på olika kliniker och en bristande tidstillgång när den här personen söker på akutmottagningar.

 

[kryddelydd]

Sv: Den ljugande patienten

Men jag tänker att man kanske får stå ut med att det inte är så, om man väljer att bli läkare.

Så bara för att man väljer att bli läkare, ska man acceptera hot och liknande?
Har själv avstått från förskrivning och då blivit hotad, kallad hora och fått en metallpall kastad på mig.

Men det ska jag väl stå ut med som har valt att bli läkare?

 

[Mabuse]

Sv: Den ljugande patienten

Nej, man får stå ut med att missbrukare har en tendens att ljuga om sitt missbruk, även om det vore bekvämare för läkaren ifall de sa att jo, det är så att jag är missbrukare, så de där tabletterna jag fick gick ju åt snabbare än kvickt, och nu vill jag ha nya. Får jag inte det? Nänä, tack ändå.

Tycker man det är väldigt jobbigt att hantera den problematiken så kanske man ska välja en annan specialisering? Hudläkare t ex stöter rimligen på det problemet mer sällan, eftersom få av deras patienter har smärtproblematik.

En vän till mig jobbar i vården, just med missbrukare, och även om det absolut inte ok händer det såklart att patienterna blir aggressiva och hotfulla, acceptabelt eller inte så funkar de patienterna så. Man kan liksom inte förbjuda dem det, utan får hitta sätt att hantera det. Man blir ju sällan aggressiv och hotfull på pin kiv, för att förpesta vårdpersonalens arbetsmiljö, utan för att man inte ser nån annan väg ut just då.

Ibland får jag känslan att en del läkare/vårdpersonal har väldigt svårt att hantera patienter som inte är tacksamma och hjälplösa, men alla är nu en gång inte såna, särskilt inte när de mår dåligt.

Så i den meningen så får du nog stå ut med att en patient kastat en metallpall på dig, vad vore alternativet, menar du? Att varje läkare hade en securitasvakt ständigt närvarande i rummet vid patientkontakt?

 

[hier]

Sv: Den ljugande patienten

Så bara för att man väljer att bli läkare, ska man acceptera hot och liknande?
Har själv avstått från förskrivning och då blivit hotad, kallad hora och fått en metallpall kastad på mig.

Men det ska jag väl stå ut med som har valt att bli läkare?

Finns det säkerhetsrutiner för sådant här? Jag kom på att det nyligen var en notis i tidningen om en man som härjat runt med kniv inne på en psykmottagning och krävde recept. På det psyk jag går har personalen en larmknapp nära tillhands, men det har jag aldrig sett på andra vårdinstanser. Förutom akuten då.

 

[em-pirre]

Sv: Den ljugande patienten

kl

Googlade lite på blogg+läkare och fick en hel massa träffar. Otroligt. Jag kan inte förstå hur man som vårdpersonal skriver öppet för alla om dagens patienter, hur fåniga de var och vad de sa. Jag undrar vad deras chefer hade sagt ifall de vetat...

På mitt nuvarande jobb har jag inte rätt att på fb avslöja min arbetsplats namn, mina kollegors namn eller vad jag har gjort på jobbet. Det blir skriftlig varning och sedan eventuellt avskedning.

På mitt förra jobb på sjukhus var det nästan lika strängt.

 

[Laa]

Sv: Den ljugande patienten

Finns det säkerhetsrutiner för sådant här? Jag kom på att det nyligen var en notis i tidningen om en man som härjat runt med kniv inne på en psykmottagning och krävde recept. På det psyk jag går har personalen en larmknapp nära tillhands, men det har jag aldrig sett på andra vårdinstanser. Förutom akuten då.

Jag har inte haft det någonannanstans än på psyk, och där behövde jag, tack och lov, aldrig använda den... På min akut finns det inte, och där har jag hamnat i otrevliga situationer av och till där det hade behövts, oftast med missbrukare inblandade i scenariot... På operation/IVA är man i princip aldrig ensam med en patient, så där löser sig det eventuella problemet av sig själv.

*kl
Ang ursprungsfrågan: ja, patienter ljuger ibland, och en del historier som kommer är alldeles för bra för att inte berätta vidare i avidentifierad form till andra på jobbet. Jag hade personligen inte spridit det utanför en sådan grupp, och jag tycker inte det är helt ok att skriva ut det på en blogg. Men, med tanke på vad "vem-som-helst" skriver i bloggar och inlägg så är jag inte förvånad över att någon tar chansen att ventilera lite i textform. Tyvärr är ju bloggar dagböcker som är liiiiiite mer publika än vad skribenten ibland tror, men det säger ju mer om personen ifråga och mindre om dennes/-as yrke.

 

[Inte_Ung]

Sv: Den ljugande patienten

Men detta med att ha ett förråd av mediciner - det funkar ju inte med en engångsförskrivning av typ Stesolid eller Citodon. .

Jag har alltid fått recept på mycket mer än jag behöver.
Och jag hade under en period ett farligt stort lager av bl.a. Citodon.
Citodon fick jag mot migrän och det fungerade bra.
Numera så har jag övergått till Diklofenak (Voltaren) som fungerar ännu bättre utan att göra mig drogad på samma vis.

Men jag hade alltid reservlager och ett extra recept på Apoteket.
Min migrän är oerhört handikappande när den slår till.
Kanske är det så att vi som bara använder vår medicin när vi behöver den är de som kan ha den typen av medicin hemma utan att knapra i oss den i onödan?
Medan de som gillar att "droga" på den också är de som får slut på den på konstiga tider.

 

[Inte_Ung]

Sv: Den ljugande patienten

Precis som att bussförare inte heller skall behöva acceptera hot.
Ofta från just gruppen missbrukare.

 

[hier]

Sv: Den ljugande patienten

Okej, då förstår jag. Det är säkert olika. De läkare jag har haft har haft devisen hellre för lite än för mycket, med små förpackningar i taget så får jag förnya om det fortfarande behövs efter någon vecka eller två.