Sv: Den värsta mardrömmen...
Vad glad jag blir att det jag skriver gör att du mår lite bättre
Det värmer verkligen och att få veta att det jag skriver spelar roll gör mig verkligen glad
Skönt att Alice mår bra igen och kunde gå till dagis som vanligt.
Men vad tråkigt att det ska bli så dåligt väder! Här ska det bli något liknande också tyvärr. Hoppas att ni får roligt iallafall
Vad skönt att det känns bra även fast gångerna börjar ta slut. Det kunde ju lika gärna känts tvärtom. Skulle du känna behovet senare så vet du ju var en bra psykolog finns och bara det är ju väldigt skönt. Att veta att det finns en utväg liksom som faktiskt har hjälpt tidigare.
Vad härligt det låter både med födelsedag (det är ju så mysigt och så mycket förväntan när de är små) och med att ni snart är på Gran Canaria! Jag tycker att det låter helt underbart och självklart har du rätt att må bra! Ingen absolut ingen ska komma och säga till dig hur du ska må någonsin. Om omgivningen tycker något så är det deras problem. Inte ditt. Du får aldrig någonsin börja göra det till ditt problem. Lova det. Det kommer alltid finnas människor som försöker lägga över sina egna negativa känslor på en men försök att se det för vad det faktiskt är. Det är deras känslor, inte dina.
Du om någon förtjänar verkligen att få börja resa dig igen och känna att du faktiskt mår ganska bra trots allt. De som säger något annat har egna problem som de bör ta hand om istället för att förpesta tillvaron omkring sig.
Jag tycker också att du ska vara stolt över att du tar dig vidare. Att du och Alice skapar det liv tillsammans som ni vill leva. Jag tycker att du är så fantastisk som har kunnat ta hand om Alice hela tiden och har kunnat se till hennes bästa mitt i din egen sorg. Visst har du haft stöttning men det är du som har gjort jobbet och du har verkligen gjort det förbannat bra! Du är verkligen den bästa Mamman Alice någonsin kan få och hon kommer en dag vara väldigt stolt över dig hur du hanterade alltihopa. Jag kommer alltid ha kvar bilden på näthinnan på det fantastiskt vackra blomsterarrangemanget där eran hjärtan håller i varandra. Det är precis så ni kommer klara det här. Genom att ni håller i varandra. Det kommer komma dagar då Alice har många frågor och då vet jag att du kommer ha styrkan att kunna svara ärligt på dem och du kommer kunna visa henne vilket underbart liv ni faktiskt har skapat tillsammans. Istället för att bli bitter vilket är lätt att bli när man drabbas så hårt så har du valt att leva. Du har valt att gå vidare i livet och jag är så stolt över dig för det. Istället för att gräva ner dig så grävde du upp dig. Hur du har kämpat kan nog ingen av oss förstå men jag är så glad att du valde livet och glädjen. Du väljer att gå vidare med ryggen rak och då kommer du också att lyckas ge din lilla flicka hela världen.
Det där att våga, att ta för sig, det börjar redan när de är små. Istället för att begränsa och hindra sina barn ifrån att upptäcka så uppmuntrar man det istället. Att få klättra högre och högre upp i trädet är det som får barnet att en dag våga ta språnget ut i världen. Att hjälpa sina barn och träna med dem i det som är svårt för dem så att de vågar ge sig på saker även om de är svåra för att de vet att de har övervunnit svårigheter förut.
Att våga ge sina barn världen oavsett hur ont det gör i mammahjärtat när de far iväg ut i världen som frön ifrån en överblommad maskros. Det är då när man står där med hjärtat så överfullt av vördnad och kärlek inför livet och sina barn som man inser vilken skillnad det gör vilken barndom man får. Jag är så glad att din lilla Alice kommer få den möjligheten. Hon kommer våga kasta sig ut en dag när hon är redo för det för med en så fantastisk Mamma som hon har så kan det inte bli något annat. För det där starka bandet, det kommer alltid att finnas kvar.
DU är fantastisk, vet du det? Alla som stöttar mig genom den här tråden, men ffa du min vän, du stärker och lyfter mig!
Alice var på dagis idag igen utan problem. Nu laddar vi inför en skånehelg där det varnas för kallt och snöblask
Var hos psykologen idag igen, nu har jag bara två ggr kvar så vi tar två veckor till nästa gång. Det känns som att jag/vi har bra koll på känslorna och samtalen handlar mindre och mindre om sambon. Kanske kan behovet uppstå senare igen, men då får jag ta tag i det då istället.
Jag kan inte riktigt fatta att om två veckor förbereder jag Alice födelsedagsmorgon, och om tre veckor somnar jag i en hotellsäng på Gran Canaria!
Vet inte hur många här som läser min blogg men där citerade jag Ison & Filles senaste singel här om dagen, Länge leve vi heter den.
Det där är mitt nya motto. Jag ska gå rak i ryggen och vara stolt över att jag tar mig vidare och mår bra. Jag är den bästa mamman som Alice kan ha, jag ska ge henne alla möjligheter jag kan till att bli en fantastisk människa, och jag ska älska livet!
Vad glad jag blir att det jag skriver gör att du mår lite bättre
Det värmer verkligen och att få veta att det jag skriver spelar roll gör mig verkligen glad Skönt att Alice mår bra igen och kunde gå till dagis som vanligt.
Men vad tråkigt att det ska bli så dåligt väder! Här ska det bli något liknande också tyvärr. Hoppas att ni får roligt iallafall
Vad skönt att det känns bra även fast gångerna börjar ta slut. Det kunde ju lika gärna känts tvärtom. Skulle du känna behovet senare så vet du ju var en bra psykolog finns och bara det är ju väldigt skönt. Att veta att det finns en utväg liksom som faktiskt har hjälpt tidigare.
Vad härligt det låter både med födelsedag (det är ju så mysigt och så mycket förväntan när de är små
) och med att ni snart är på Gran Canaria! Jag tycker att det låter helt underbart och självklart har du rätt att må bra! Ingen absolut ingen ska komma och säga till dig hur du ska må någonsin. Om omgivningen tycker något så är det deras problem. Inte ditt. Du får aldrig någonsin börja göra det till ditt problem. Lova det. Det kommer alltid finnas människor som försöker lägga över sina egna negativa känslor på en men försök att se det för vad det faktiskt är. Det är deras känslor, inte dina.Du om någon förtjänar verkligen att få börja resa dig igen och känna att du faktiskt mår ganska bra trots allt. De som säger något annat har egna problem som de bör ta hand om istället för att förpesta tillvaron omkring sig.
Jag tycker också att du ska vara stolt över att du tar dig vidare. Att du och Alice skapar det liv tillsammans som ni vill leva. Jag tycker att du är så fantastisk som har kunnat ta hand om Alice hela tiden och har kunnat se till hennes bästa mitt i din egen sorg. Visst har du haft stöttning men det är du som har gjort jobbet och du har verkligen gjort det förbannat bra! Du är verkligen den bästa Mamman Alice någonsin kan få och hon kommer en dag vara väldigt stolt över dig hur du hanterade alltihopa. Jag kommer alltid ha kvar bilden på näthinnan på det fantastiskt vackra blomsterarrangemanget där eran hjärtan håller i varandra. Det är precis så ni kommer klara det här. Genom att ni håller i varandra. Det kommer komma dagar då Alice har många frågor och då vet jag att du kommer ha styrkan att kunna svara ärligt på dem och du kommer kunna visa henne vilket underbart liv ni faktiskt har skapat tillsammans. Istället för att bli bitter vilket är lätt att bli när man drabbas så hårt så har du valt att leva. Du har valt att gå vidare i livet och jag är så stolt över dig för det. Istället för att gräva ner dig så grävde du upp dig. Hur du har kämpat kan nog ingen av oss förstå men jag är så glad att du valde livet och glädjen. Du väljer att gå vidare med ryggen rak och då kommer du också att lyckas ge din lilla flicka hela världen.
Det där att våga, att ta för sig, det börjar redan när de är små. Istället för att begränsa och hindra sina barn ifrån att upptäcka så uppmuntrar man det istället. Att få klättra högre och högre upp i trädet är det som får barnet att en dag våga ta språnget ut i världen. Att hjälpa sina barn och träna med dem i det som är svårt för dem så att de vågar ge sig på saker även om de är svåra för att de vet att de har övervunnit svårigheter förut.
Att våga ge sina barn världen oavsett hur ont det gör i mammahjärtat när de far iväg ut i världen som frön ifrån en överblommad maskros. Det är då när man står där med hjärtat så överfullt av vördnad och kärlek inför livet och sina barn som man inser vilken skillnad det gör vilken barndom man får. Jag är så glad att din lilla Alice kommer få den möjligheten. Hon kommer våga kasta sig ut en dag när hon är redo för det för med en så fantastisk Mamma som hon har så kan det inte bli något annat. För det där starka bandet, det kommer alltid att finnas kvar.
