Depression och ångest

[Amha]

Oh ja. Jag har pga mitt yrkesval fått höra både det ena och det andra och det tredje. "Ja och du är någon ____ va?" Eller "ja men du är ju bara _____ så din åsikt är ju inget värd". Gång på gång på gång. Värst var nog när det kom en sådär sjuttioelva gånger under en lunch. Där andra pga andra yrkesval var "bättre" än vissa andra. En kurs i hur man är trevlig och artig hade ju inte skadat menar jag det mest fascinerande är ju att 9 av 10 inte har en susning om vad mitt yrke fyller för funktion och ändå dömer mig så hårt pga mitt yrkesval, som jag faktiskt trivs med.

Annars har vi ju det där med att jag, pga sjukdom inte kan göra olika saker. Däribland läsa längre texter. Det är SÅÅÅÅÅ tröttsamt att få massa tips från andra. "Åh men har du provat det här?" Eller "åh men ge det tid!". Well, man vet inte om jag någonsin kommer återfå den funktionen och jag kan nästan garantera att jag provat varenda jävla tips ni ger mig. Eller förståelsen för hur sjuk jag faktiskt blir av att rutiner bryts för mycket eller hur dåligt minne jag faktiskt har pga nämnda sjukdom. "Lär dig det här" well, lycka till, jag kan ju inte ens komma ihåg viktiga saker jag gör dagligen...

 

[MJLee]

Whatabout-ism är fruktansvärt irriterande, men tyvärr väldigt vanligt

Tänk på de svältande barnen i.... Eller, #intellamän.

 

[Sezziyanen]

Whatabout-ism är fruktansvärt irriterande, men tyvärr väldigt vanligt

Tycker de som använder termen är mer irriterande än vad begreppet är ämnat att beskriva jag.

 

[Tajger]

det här med barn, jag kan inte förstå det. varför ska andra lägga sig i.

Det kan bli på andra hållet också, när en närstående inte blev gravid, och till slut utbrast hur ledsen hon var, men jag hade ju aldrig frågat. Och jag ville inte fråga eftersom jag inte ville verka påflugen. Så hur man än gör kan det bli fel.
Jag brukar utgå ifrån att de allra flesta iaf menar väl även om det blir fel.

 

[Elektronen]

Hej
som ni säkert vet så lider jag av depression och ångest.
Och något som är så irriterande. när man säger eller att det kommer fram till vissa persone kommer kommentaren.
Det är bara att rycka upp dig det finns så mycket vackert i världen. Eller något annat lika dumt.
Men istället för att bli arg ska jag nu fråga varför de har glasögon, det finns så mycket ljus eller varför har du astma, det finns så mycket luft. Eller med min dyslexi, men det är bara titta på det så ser du att det är fel.

Har ni något likande som plågar er?

Jag har själv haft/har ångest i perioder och jag avskyr också såna kommentarer.
Jag gissar att personen man berättar det för tänker att man vill att de ska komma med en lösning på problemet och så är det ju sällan, oftast behöver man bara prata om det.

Men många blir obekväma och man kanske inte måste prata med alla om hur man mår. Jag försöker tänka att vissa vet nog bara inte vad de ska säga.
Men samtidigt tycker jag att det är helt okej att man säger till "när du säger sådär får du mig att känna xx, det hjälper inte mig". Men det beror såklart på vilken relation man har.

Min exsambo kläckte ur sig flera gånger "ingen vill umgås med någon som är sur" under en period när jag mådde sämre och inte hade så många att umgås med. Då blev jag "sur" (snarare arg) på honom och påpekade att få höra sånt när jag mår dåligt är inget som hjälper mig, det får mig bara att må sämre.
I hans öron skulle det nog vara peppande till att tag i mig själv.

 

[sjoberga]

Whatabout-ism är fruktansvärt irriterande, men tyvärr väldigt vanligt

Dessutom antas det då att man ska må bättre av att någon annan har det ännu jävligare. Det är ju ännu mer elände bara...

 

[Mia_R]

Dessutom antas det då att man ska må bättre av att någon annan har det ännu jävligare. Det är ju ännu mer elände bara...

Jag blir bara arg, min smärta eller sorg minskar ju inte för att andra har det sämre.

 

[mars]

Hej
som ni säkert vet så lider jag av depression och ångest.
Och något som är så irriterande. när man säger eller att det kommer fram till vissa persone kommer kommentaren.
Det är bara att rycka upp dig det finns så mycket vackert i världen. Eller något annat lika dumt.
Men istället för att bli arg ska jag nu fråga varför de har glasögon, det finns så mycket ljus eller varför har du astma, det finns så mycket luft. Eller med min dyslexi, men det är bara titta på det så ser du att det är fel.

Har ni något likande som plågar er?

Japp har i början av min ångest/depressionsdiagnos (för 28 år sedan) fått höra "ryck upp dig".
Samt om alla dessa som har det ännu värre.
Va ju livrädd att berätta för folk i början, men ville ju göra det till några få för att inte ensam behöva bära ångesten och behöva hålla masken. Går inte att begära att folk som inte upplevt det ska förstå, dock bör ju alla kunna hålla tysta om man inte har något vettigt att säga. Har sen dess enbart sagt till några få personer. Synd att det inte gått att vara öppnare för jag mår så mycket bättre bland folk som vet vem jag är. En del grannar har jag hört kalla mig lyxhustru för att de sett att jag är hemma, sjuka slutsatser från folk som inte har en aning.

 

[TinyWiny]

Dessutom antas det då att man ska må bättre av att någon annan har det ännu jävligare. Det är ju ännu mer elände bara...

Jag blir bara arg, min smärta eller sorg minskar ju inte för att andra har det sämre.

Det där har jag fått höra så många gånger fast åt andra hållet, folk nästan ursäktar sig för att det klagar för att det inte är lika illa för dem som för mig. Jag svarar alltid att det du dras med är väl illa nog och du lider knappast mindre för att någon annan har det värre.

Jävla larv det där med att jämföra. Det går inte ens.

 

[TinyWiny]

Japp har i början av min ångest/depressionsdiagnos (för 28 år sedan) fått höra "ryck upp dig".
Samt om alla dessa som har det ännu värre.
Va ju livrädd att berätta för folk i början, men ville ju göra det till några få för att inte ensam behöva bära ångesten och behöva hålla masken. Går inte att begära att folk som inte upplevt det ska förstå, dock bör ju alla kunna hålla tysta om man inte har något vettigt att säga. Har sen dess enbart sagt till några få personer. Synd att det inte gått att vara öppnare för jag mår så mycket bättre bland folk som vet vem jag är. En del grannar har jag hört kalla mig lyxhustru för att de sett att jag är hemma, sjuka slutsatser från folk som inte har en aning.

Jamen ja! Lyxhustru... Som om det skulle vara ett val man har gjort att gå hemma. Men där har vi det igen. Folk relaterar till sig själva och tror att alla är som de är. Jag har fått höra att jag inte alls är sjuk utan bara lat. Det sa ju mer om de som sa det än om mig.

 

[mars]

Jamen ja! Lyxhustru... Som om det skulle vara ett val man har gjort att gå hemma. Men där har vi det igen. Folk relaterar till sig själva och tror att alla är som de är. Jag har fått höra att jag inte alls är sjuk utan bara lat. Det sa ju mer om de som sa det än om mig.

Ja man får slå dövörat till. Inte ta illa upp helt enkelt.

 

[raggsock]

Jag får ofta höra konstiga kommentarer om att jag jobbar med eget företag hemifrån. "Lyxhustru", "men du har väl ett riktigt jobb också?" "Det kan man väl inte leva på" mm mm Har aldrig hört sådan kommentarer till män med egen verksamhet.
jo jag tar ut ok lön varje månad
Tycker dessa kommentarer är så nedvärderande till mitt jobb.

 

[Fd Diabetikern]

Jag är diabetiker typ 1 och det är ju bara att inte äta godis och sköta sig så är ju allt toppen liksom.

Också en ganska tröttsam kommentar när man kämpat en hel natt med blodsockret och ser ut som en levande zombie.

Eller om man äter något som man i andras ögon inte ska äta som diabetiker.

Många gånger sägs det i ren välvilja men när man hört det x antal gånger tröttnar man. Jag försöker tänka som så att de menar väl även om det r frustrerande

 

[Efwa]

Det är svårt att sätta sig in i någon annans svårigheter. Speciellt om man inte har kunskap nog.

Att man kan vara plump har nog hänt mer än en gång i livet men förhoppningsvis blir man väl duktigare och kan ha en annan förståelse för saker. Sedan måste man ju vilja lära sig också och där ligger ju skam hos den som mår dåligt i vägen men också viljan att låta folk få ha sina egna problem utan att man försöker pressa, som utomstående.
Att ha en höstdepression är inte samma sak som en riktig depression men för någon som aldrig haft en riktig så kan man ju tro det. Jag kan aldrig gissa hur det är att ha en riktig och jag vill ibland bara skrika att personen ska rycka upp sig, eftersom det är det enda jag behöver göra, men jag är tillräckligt kunnig för att veta att jag har brutit en nagel i jämförelse med att den andra personen brutit alla ben i kroppen.

Det enda jag upplevt är väl problemet med min fetma som alltid får kommentaren "det är enkel matte, det man petar in ska ut i förbränning. Det är ju inte rocket sience"
Här dras man med en autoimmun sjukdom som påverkar sköldkörteln och det är dokumenterat att förbränningshormonet inte fungerar. Är det åt andra hållet att man har för mycket hormon så förbränner kroppen mer än den ska och det är helt klart medicinskt accepterat men inte min sjukdom.
Det kan jag uppleva är jäkligt jobbigt.