Desperat behov av råd

[Mitten]

Lång historia, hoppas ni orkar läsa allt... Min dotter fyller snart fem år. Hon är ensambarn, lite bortskämd tyvärr (både med saker och att få göra som hon vill) men inte extremt på något sätt. Hemma har vi egentligen inga problem, förutom en för stark dragning till TV och ipad, vilket gjort att vi infört tidsgränser där nyligen.

Tidigare har vi inte haft några problem med dagis, hon har trivts bra, lätt att hämta och lämna. Efter jul ungefär har hon dock börjat säga att hon inte vill till dagis. Det är tråkigt och fröknarna är jämt arga på henne, säger hon. Plus att hon inte har några kompisar. Det sista är inte helt sant, men hennes fd bästis och hon har glidit isär och det är tungt för henne. Nu leker hon mest med killarna men får ibland för sig att det inte räknas (för att de är killar).
Hon har lite konflikter med pedagogerna, hon kan ibland bli ganska intensiv och lite dålig på att lyssna. Ganska normal fyraåring säger de på samtalen.
När hon börjat knorra om dagis har jag lirkat lite och kollat om hon vantrivs så att vi borde byta avdelning, eller rentav dagis - men det vill hon inte, hon vill bara hellre vara hemma än på dagis.

I alla fall, så sa hon igår att en av pedagogerna varit arg på henne och tagit henne runt halsen då hårt att hon inte kunde andas! Och att det hänt flera gånger. Det är ju jätteallvarligt och jag frågade om de andra vuxna ser det, och hon säger ja. Och nu vet jag inte vad jag ska göra - jag kan inte helt veta om det är sant, har högt förtroende för personalen, men OM det är sant kan jag ju inte göra ingenting!
Jag har börjat oroa mig för att personalen helt enkelt inte tycker om min dotter och att hon märker det. Då kan hon ju lätt överdriva en händelse där hon fått skäll... Just den här pedagogen tycker hon mycket om men kommer också ofta i konflikt med.
Så, vad gör jag? Pratar med pedagogen i fråga? Om det hela då är sant kan jag göra det värre? Om det inte är sant, kanske hon blir sur på dottern?
Ska jag prata med en av de andra pedagogerna? Förskolechefen? Då finns ju risken att det bara stannar där...
När jag var liten och berättade om mina hemska hemförhållanden blev jag inte trodd och det smärtar än idag. Vill inte göra detsamma mot min dotter, men hur vet jag? En del av mig vill riva upp himmel och jord och polisanmäla, en annan del vet att hennes fantasi kan skena och hon någon gång har sagt att pappa slog henne när han skällde och sånt (där vet jag, för jag såg det hela ).

Vad ska jag göra?!

 

[em-pirre]

Sv: Desperat behov av råd

Prata med pedagogerna, absolut. Du kan säkert boka in samtal med dem, så ni får tala ifred.

Kan det vara så att hon faktiskt har tråkigt, att hon inte får ut lika mycket av dagis som de andra barnen?

Kan hon berätta vad det är som är tråkigt, och vad som är roligt?

Om du efter samtal ännu misstänker att hon talar sanning om halsgreppet ska du kontakta pedagogernas förman. Om inte den personer tar tag i problemet måste du gå vidare och göra en anmälan.

 

[Mitten]

Sv: Desperat behov av råd

Jag är lite rädd att om jag pratar med pedagogerna, och de inte tycker om henne som det är, så spär jag på agget mot henne... förstår du vad jag menar? Fast jag lutar mer och mer åt ett samtal med dem OCH faktiskt berätta för föreståndaren, så OM något annat barn säger något liknande så finns händelsen registrerad, så att säga.

Hon brukar bara säga att det är tråkigt. Ibland säger hon att det är tråkigt för att hon inte får se på tv . Oftast säger hon att det är tråkigt för att hon känner sig ensam och för att fröknarna inte tycker om henne.
Hon tycker om att pyssla, men vill helst pyssla hemma. Kanske för att hon har 100% uppmärksamhet där?

Jag _misstänker_ att halsgreppet är att pedagogen hållit henne om kinderna för att hon skall titta på henne. Jag har svårt att tro att det skulle vara ett regelrätt stryptag. Oavsett så är det dotterns upplevelse som är det viktigaste, och det är inte okej.

Jag tror jag skall boka tid med pedagogen - kanske med 2 av dem? Om inte annat för att få veta om det är mycket konflikter. De brukar alltid berätta när det är något, typ "idag stökade hon så mycket vid lunchen att jag skällde på henne ordentligt", så jag har alltid känt mig välinformerad och trygg med förskolan. Jag har inte alltid hållit med om hur/vad de skällt om, men vi har alltid kunnat ha en bra dialog, och jag har förtroende för dem.

 

[Sunshine]

Sv: Desperat behov av råd

Jag har faktiskt svart att tanka mig att en forskolepedagog skulle ta strypgrepp pa ett barn men man vet ju aldrig
Ar forskolan och personalen bra i ovrigt, har det nagonsin varit problem tidigare med liknande saker, fysiska eller psykiska? Finns det nagon ny pa avdelningen? Definitivt vart ett samtal dock.

Som fotnot kan jag beratta att mina barns bastis, nyss fyllda fem, kom hem en dag och berattade att en i personalen (namnd vid namn) hade slangt hennes mat efter lunchen trots att hon inte atit upp och att hon varit jattehungrig hela dagen. Mamman blev helt forskrackt och marscherade till skolan och bad om en forklaring. Efter lite luskande visade det sig att det var barnet sjalv som slangt maten och sedan "skyllde" pa lararen (som faktiskt inte ens befunnit sig i skolan den aktuella dagen).
Till saken hor att barnet ater mycket langsamt (och ofta ratt lite) och alltid far formaningar att ata bade lite fortare och storre mangder, bade hemma och i skolan.
Barnet sjalv kunde inte ge en forklaring till varfor hon "skyllt" pa lararen, hon visste inte varfor sade hon.

Men man maste ju alltid ta det pa allvar och reda ut vad som egentligen har hant, sa att man kan ga vidare pa ratt satt sedan.

 

[Mitten]

Sv: Desperat behov av råd

Något har definitivt hänt!
Innan jul hade vi utvecklingssamtal och allt var bara bra. Nu när vi bad om att få prata lite blev det värsta grejen och personalen pratade om BVC och BUP! För att barnet "inte kan ta instruktioner". Hur har det hänt på några veckor?!
Nu har jag pratat med chefen och kräver ett möte IDAG med personalen och förskolechefen. Jag är helt skakis, är det här vanligt?

 

[Golden_Heart]

Sv: Desperat behov av råd

Allt låter fruktansvärt! Kan tänka mig vad dagis säger när barn knorrar och inte vill gå, att det är normalt.
Vid samtalet så spela in samtalet på mobilen. De behöver inte ens få veta utan du kan sätta på mobilen innan du går in på mötet. Det blir en hjälp för dig ifall det skulle bli trassel sedan.
En bekant till mig var med om något liknande. Lycka till!!

 

[AgentCarter]

Sv: Desperat behov av råd

Har detta med bästisen hänt på dessa veckorna? Och vad hände egentligen mellan dem? Kan säkert vara där problemet är från början.

 

[Javan]

Sv: Desperat behov av råd

Ja får då lär ju samarbetet efteråt vara på topp... Förskola skola är inte ute efter att jävlas så mycket som möjligt med föräldrar.

 

[Badger]

Sv: Desperat behov av råd

Men känns det inte samtidigt väldigt viktigt för hennes skull att berätta för pedagogerna att hon tror att de inte tycker om henne? Om det är sant så får de helt enkelt låtsas bättre (eller faktiskt borde hon få byta avdelning för att inte behöva utsättas för det) om det inte stämmer kan de göra ännu mer för att förbättra situationen.

Om de faktiskt skulle tycka så illa om henne att ett samtal med dem förvärrar situationen för henne känns det väl verkligen som läge att byta avdelning. (även om det kanske verkar osannolikt att det skulle vara så.)

Men jag har inte pratat med pedagoger någon gång så jag vet inte vad effekten kan vara. Det bara känns som att allt blir enklare om man är helt öppen.

 

[lil-sis]

Sv: Desperat behov av råd

När ord står mot ord är det ett ypperligt instrument.

 

[Badger]

Sv: Desperat behov av råd

Just det, om strypgrepp. Det verkar ju väldigt osannolikt men jag tror du måste ta upp det. (Tror barn kan uppfatta saker annorlunda, en utskällning som fysisk tex, men vet inte.)

 

[Inte_Ung]

Sv: Desperat behov av råd

Intelligenta barn brukar kunna ha det jobbigt det sista året på dagis före förskolan.
De har liksom vuxit ur de aktiviteterna.
Det bästa är nog att försöka att se det hela litet utifrån.
Och så prata med både barn och personal.
Först var och en för sig och sedan tillsammans.

Man kan inte alls vara säker på om barnet hittar på för att slippa gå till dagis eller om saker verkligen har hänt.
Men man måste gå till botten med det oavsett.
För antingen så har det hänt och då så måste det hanteras.
Eller så har det inte hänt och då så måste barnets hittepå hanteras.
Lösningen är samma - gräva fram den absoluta sanningen.

Men som någon klok lärare en gång sade:
"Om ni lovar att inte tro på allt barnet säger om oss så lovar vi att inte tro på allt som de säger om er".

 

[Javan]

Sv: Desperat behov av råd

Ja men var står det att förskollärararna inte vill samarbeta ljuger etc? De ska ha ett första möte?

 

[Javan]

Sv: Desperat behov av råd

Ligger mycket i detta understimulans är av ondo och leder lätt till att barn hittar på andra aktiviteter som kanske inte alltid uppskattas av omgivningen.

 

[Mirre]

Sv: Desperat behov av råd


Prata med din dotter om att du ska ta upp det med dagis, så hon ser att du tror på henne. Syns det något på halsen?

Är det sant är det ju fruktansvärt och ska absolut anmälas.
Jag skulle inte låta mitt barn återvända dit om något sådant har hänt heller.
Kan hon vara hos mor/farföräldrar ett tag istället?

Funderar på om ett så litet barn kan hitta på en sådan sak, bara taget ur luften?
Det är ju hemskt att hon inte trivs så du ska helt klart prata med personalen.

Vi har haft problem med att våran son (som också snart är 5 år) har blivit retad och slagen på dagis av två andra barn (inte samtidigt då, utan först den ena och sedan var det lugnt ett tag och då började en annan) Personalen har inte sagt något till oss, utan det är sonen som berättat. Även hans kompis har berättat samma sak.
När vi pratat med fröknarna så har de nästan blivit arga på oss istället.
Så stå på dig, något är det ju som hänt din dotter. Jag tror inte en 4-5 åring kan ljuga ihop en sådan sak bara på ren illvilja.

Den här meningen fick mig att reagera:
"De brukar alltid berätta när det är något, typ "idag stökade hon så mycket vid lunchen att jag skällde på henne ordentligt"
Vill man verkligen ha sitt barn på ett dagis där personalen skäller ut henom? Vad menar dem att de skällde ut? Stod de och gapade och skrek på barnet? Det är ju i så fall inte ok.

Vi ha också fått höra på utv samtal att allt bara är bra, sedan har vi haft ett barn som ligger hemma och gråter för att pojke x slår honom och kompisens barn slåss som dårar med varandra efter dagis, av samma anledning. Så stå på dig som sagt, kräv att få veta hur det verkligen är.

 

[Inte_Ung]

Sv: Desperat behov av råd

Funderar på om ett så litet barn kan hitta på en sådan sak, bara taget ur luften?

De kan ha sett något på TV eller hört något berättas.
Barn är bra på att lära sig saker utantill.

Hur som helst så måste man ändå gå till botten av det hela.
Oavsett hur det är.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Desperat behov av råd

Något har definitivt hänt!
Innan jul hade vi utvecklingssamtal och allt var bara bra. Nu när vi bad om att få prata lite blev det värsta grejen och personalen pratade om BVC och BUP! För att barnet "inte kan ta instruktioner". Hur har det hänt på några veckor?!
Nu har jag pratat med chefen och kräver ett möte IDAG med personalen och förskolechefen. Jag är helt skakis, är det här vanligt?

Men att de inte kontaktat er?? Låter ju jättemärkligt! Bra att du ringde i alla fall så att ni kan reda ut detta.

 

[Tussinussen]

Sv: Desperat behov av råd

De brukar alltid berätta när det är något, typ "idag stökade hon så mycket vid lunchen att jag skällde på henne ordentligt", så jag har alltid känt mig välinformerad och trygg med förskolan. Jag har inte alltid hållit med om hur/vad de skällt om, men vi har alltid kunnat ha en bra dialog, och jag har förtroende för dem.

Bara det hade fått mig att reagera faktiskt. Dom är ju för f-n pedagoger, dom ska ha andra medel att hantera barn än att "skälla ordentligt".

I övrigt: jobbig situation för dig, men ditt prio ett är hur din dotter mår. Hoppas att samtalet går bra.

 

[em-pirre]

Sv: Desperat behov av råd

Intelligenta barn brukar kunna ha det jobbigt det sista året på dagis före förskolan.

Min första tanke!
Såna barn kan vara rätt "jobbiga", och kräver mycket mera än t.ex. ett mindre smart barn. Också intelligenta barn borde ha rätt till en egen vuxen, precis som barn med inlärningsproblem o.dyl.

Jag tror inte en 4-5 åring kan ljuga ihop en sådan sak bara på ren illvilja.

Jo det kan de. Alla barn ljuger, men lär sig sedan att det inte är okej. Ta t.ex. ett barn som känner sig ensam, inte får uppmärksamhet alls av sin mamma. En dag berättar barnet för mamman att någon varit elak, och barnet har plötsligt mammans fulla uppmärksamhet. Hur tror du barnet gör i fortsättningen för att bli sedd (vilket är ett av det viktigaste grundbehoven för alla barn!) Så ja, barnet kan ljuga, eller berätta sin version av sanningen -Men inte av illvilja. Det blir ett symtom för att inte bli sedd tillräckligt (Bara ett exempel, knappast så i ts fall)

TS: Jag hade blivit verkligt besviken på personalen! Bra att du har möte med både chef och pedagog. Försök hålla dig lugn och saklig, även om det är svårt. Nåt är ju fel, men troligen inte på din dotter. Våga också ta hjälp av BUP om de så tycker det, även om det inte är något fel på dottern (vilket jag inte alls tror).

 

[Petruska]

Sv: Desperat behov av råd

Naturligtvis måste du ta upp det där om det högst eventuella strypgreppet, men jag skulle bli mycket förvånad om det visade sig vara sant.

Jag skulle till och med bli ganska förvånad om det verkligen är sant att barnets upplevelse är att det handlade om ett strypgrepp, snarare handlade det om något som hon kunde få till ett strypgrepp i sin berättelse för dig, eftersom barn vet att sådant sätter fart på föräldrar. (Och att hon kanske på något sätt vet/anar att just du är extra känslig och mottaglig för just våld mot barn, pga din bakgrund, jämfört med alla oss som aldrig utsatts för det och därför tänker mindre på det i en massa avseenden.)

Det där med upplevelsen är ju dock en punkt där det inte går att nå något slags klar och bevisbar sanning.

När det gäller dina funderingar kring om personalen inte "tycker om" din dotter och hur olika samtalsämnen skulle kunna tänkas påverka det, så måste jag säga att de tankarna ser jag som ett så totalt underkännande av verksamhetens professionalitet, att förutsättningarna för samtal verkar vara urusla.

I övrigt kan ju det hela mycket väl handla om att många barn växer ur dagis lite i förtid, och att din dotter - fullt rimligt - får mer uppmärksamhet osv hemma än där.

Jag håller med om att det låter lite underligt att allt var frid och fröjd före jul men att det har blivit läge för bup nu, enligt personalen. Jag skulle dock inte se det som vare sig krigsföring eller anklagelser mot vare sig din dotter eller dig, utan gå på mötet och prata om saken.