Mål. Är något som är väldigt dubbelt. Ibland känner jag att jag och kanske många andra i min generation (jag är åtta år äldre än du TS) skolades in väldigt hårt i vad vi förväntades uppnå med livet . Det som var rätt var man, barn, villa, utbildning och bra jobb. Denna "skolning" resulterar i att man lätt känner sig misslyckad om man inte kan sätta kryss i alla rutor. Och känslan av att vara misslyckad leder i sin tur till att man inte kan uppskatta det man faktiskt har i livet. Bitterheten är den värsta fiende som finns. Det är en känsla som aldrig är positiv, bara destruktiv och förlamande. Drabbas man av bitterhet är det lätt att man slutar hoppas, slutar arbeta för att få det man vill.
TS, om vi kollar över dina "aldrig" - hur många av dem är verkligen "aldrig"? Som flera skrivit finns det en gräns för biologiska barn när det gäller oss kvinnor. Kanske har du passerat den, kanske inte. Resten har inget bäst före datum så länge man är frisk och rörlig. En del av grejorna bör väl ligga inom möjligheternas gräns? Varför är det exempelvis omöjligt att skaffa en stuga? Vill du arbeta med det du utbildade dig till? Är det i så fall verkligen helkört? Ofta finns det möjligheter att vinkla saker så att man i alla fall kommer närmare yrket man verkligen vill ha.
Att du aldrig blev riktigt bra på något, det kan du ju inte veta. Livet har bara börjat. Och varje dag börjar det på nytt. Varje dag kan man lära sig något nytt. Kanske du hittar din grej, din passion under morgondagen. Eller nästa år. Det finns ju massor av grejor man kan pröva på! Jag tog dykcert 2013 (vid fyllda 46). Jag skulle kunna bli riktigt duktig. Om jag vetat det för 30 år sedan hade kanske mitt liv sett annorlunda ut. Men det visste jag inte och jag är glad över de stunder under vatten, svävande viktlös i ett blått hav med korallrev och fiskar runt mig som jag får uppleva nu.
Jag tror alltså inte ett ögonblick på att du inte har möjlighet att uppnå flera av de saker du nämner ovan som "aldrig". Om du vill och tror att du kan. Men jag tror också att du måste ta dig ur det destruktiva, bittra och faktiskt lite självömkande tänkandet du visar i ditt inlägg. Det kan spegla att du är ledsen just nu. Det är en sak. Men om det är tankemönster du återvänder till ofta, då är det läge att börja fundera på vad du kan göra åt dem. De är destruktiva.
Till sist tror jag inte att det finns någon som uppnår allt de drömt om. En del blir inte av, men det kommer annat istället. Det är så dumt att vi uppmuntras till att skapa en dröm som kanske inte ens är varje individs egen utan en norm. Livet är inte ett formulär med kryssrutor som ska checkas av när man råkar ha jämn födelsedag vart femte år. Det är något annat.
Jag hoppas inte du tycker jag är för hård. Det är inte menat som det, men jag blir allvarligt oroad när jag läser texter och anar bitterhet mot livet mellan raderna. Jag har sett hur mycket sådant kan förstöra.
