Bukefalos 28 år!

Det bidde ingenting...

Ja... och de sprang fort åt andra hållet, hånskrattade åt mig eller ignorerade mig. Jag är tydligen en bra kompis, men inte alls intressant på något romantiskt plan.

Det kan ju vara problematiskt om ens vän får känslor för en. Tyvärr kan inte alla ta ett nej. Och tyvärr är en del paranoida och rädda att allt de gör ska misstolkas till att intresse helt plötsligt finns.
Så en del klarar inte av att vara vän med en som visat att den är öppen för mer.

Men man behöver inte behandla den andra illa! Så de som ignorerade eller hånskrattade etc verkar varit så där vänner.
Som minst kan man väl samtala kring det kan jag tycka.

Men vet du?
Jag känner massor med snygga tjejer som är så där snygga så man svimmar och vissa har varit modeller etc. De är vissa väldigt ensamma iom att de är så blyga och att de är rädda för att man bara ska vilja ha deras yttre.
Andra har varit med om det så mycket. Hoppats hitta kärleken och insett att killar blåst dem för att få ligga med en snygg tjej.
Och därför trott att de bara ÄR en yta eller att folk skiter i deras insida.
De flesta av dem har sen träffat någon normal typ som vill ha dem för hur de är.
Men allihop har de grinat och känt sig som freaks under några år.

Vet du vem du är och vad du gillar? Står du för det då du träffar folk?

Jag börjar försöka fundera kring varför det skiter sig på killfronten..
Och övriga relationer med..
Finns det något du gör där?

Det behöver inte vara så att DU gör något aktivt själv, är otrevlig etc. Utan kanske du bara söker dig till fel folk etc.
 
Vet du vem du är och vad du gillar? Står du för det då du träffar folk?

Jag börjar försöka fundera kring varför det skiter sig på killfronten..
Och övriga relationer med..
Finns det något du gör där?

Det behöver inte vara så att DU gör något aktivt själv, är otrevlig etc. Utan kanske du bara söker dig till fel folk etc.
Just nu har jag inga singelmän i min bekantskapskrets, och söker inte heller aktivt. Jag är oftast nöjd med min lott, har lärt mig acceptera det. Ibland blir bara saknaden övermäktig... om ett par dagar har jag nog fått ordning på känslorna igen (hoppas jag).
 
Jag förstår dig väldigt väl där. Jag har ofta lätt att få vänner både manliga och kvinnliga. Men jag är inte de som folk blir attraherad av eller blir kär i. Jag har nätdejtat i tre perioder och varit på en del dejter. Men det var oftast att personen sa att jag var snäll, l och trevlig men ingen attraktion. Två gånger ledde till kortvariga saker där jag sen insåg att jag blivit vilseledd.

Och det är klart att det är en stor sorg. Jag tycker att jag prövat olika vägar dvs nätdejtat och verkligen försökt aktivt och i andra perioder har jag inte brytt mig och tänkt att det får hända om det händer. Men trots att jag träffar mkt folk genom vänner, föreningar, jobb etc så händer det inte.

Jag har därför senaste tiden tänkt att jag inte är den som folk blir attraherad av och inte den folk vill ha förhållande med

Och det är en stor sorg. Senaste året har jag insett att om jag tex vill ha barn så får jag troligen ordna det själv. Trots att jag inte vill få barn själv.

Ts- det jag vill säga är att mitt råd är att ordna ditt liv så gott du bara kan. Lev ditt liv som du vill. Och kanske träffar vi båda kärleken- kanske inte. Men om man inte gör detta kan vi inte hänga upp våra liv på det. Man kan ha ett bra liv ändå utan kärlek även om det gör riktigt ont ibland.

Men hur gammal är du?

Det låter så ledsamt att tro att det inte sker. Om man nu vill det.
Klart man inte ska hänga upp livet på andra på något vis.

Men du är väl yngre än ts?

En av mina allra bästa vänner är en supersnäll kille. Han är en sån pärla. Men nej, jag är inte attraherad av honom. Och så har det sett ut för honom hela livet.
Han har väl haft nån liten fling och ett dåligt förhållande med en psykbrud.
Men nu har han för något år eller 2 träffat en helt fantastisk tjej!
De är sambos, förlovade och planerar framtid ihop.
Det trodde han verkligen inte bara veckan innan de träffades.
Han tycker det var värt att vänta på sin toppentjej!

Han är alltså 2 år äldre än mig, som fyller 35 i år.

Och jag själv är 34 år och singel. Senaste åren har jag jobbat så mycket i komb med varit sjuk. Det har inte funnits plats för någon relation.
Det hade varit trevligt. Men jag orkar inte nu.
Jag hoppas jag får mer ork framöver. För det ÄR ju trevligt att dela livet med någon.

Jag tycker det är intressant att ta reda på varför man failat i tex raggförsök. Bara fråga de som tackat nej: varför iom att man är nyfiken och att det kanske är något man kan och vill ändra på framöver. Eller bara fastställa att snubben var ett felval från ens sida. Och då kanske lära sig filtrera ev kandidater hårdare.
 
Angående kärlek så vet jag att många finner den igen sent i livet, men jag är nog ganska ensam om att ALDRIG haft någon vid min ålder.
Nej det är du inte, jag är 56 och för mig är det likadant.
Om ingen ville ha mig när jag var ung, smal och (ganska) söt, så är det knappast bättre odds nu när jag är medelålders, tjock och alldaglig (nu var jag diplomatisk).
Och det där var årets största lögn, inget av det där stämmer. :)
 
Just nu har jag inga singelmän i min bekantskapskrets, och söker inte heller aktivt. Jag är oftast nöjd med min lott, har lärt mig acceptera det. Ibland blir bara saknaden övermäktig... om ett par dagar har jag nog fått ordning på känslorna igen (hoppas jag).

Ok. Om du inte vill eller orkar söka så ska du ju inte det! Man måste inte vara två eller fler.
Men vill du kanske någon kompis kan hjälpa dig med om du sänder ut några felsignaler eller om du sållar dåligt blandkandidaterna och det därför skiter sig.
Eller om du inte ens tänkt ut vad för kille som borde passa med dig, inte bara vad du vill ha.

Jag tror nämligen inte man behöver acceptera ensamhet. Jag hoppas det.

Om man får acceptera det för att man inte orkar/hinner. Ja...
Men inte för att man tror man är värd det av ngt skäl.

Skulle du vilja försöka så är du välkommen att PM om du vill ha hjälp.
Är det något jag kan så är det att slippa vara ensam om jag vill.
Och det trots att jag inte är vackrast i stan eller Einstein eller skojigast i Sverige.

Men precis som jag själv gjort nu kan man välja att leva ensam och vara ok med det. Det ser jag inga fel i.
Men jag har svårt att tro att man är så himla lycklig i det.
 
Nej det är du inte, jag är 56 och för mig är det likadant.
Och det där var årets största lögn, inget av det där stämmer. :)

Men MacGyver, visst har du själv valt att inte skaffa dig en tjej och leva utan sex, kvinnor, förhållande?
Jag har för mig att du skrivit det i någon annan tråd.

Skulle du vilja ha det annorlunda?
 
Men hur gammal är du?

Det låter så ledsamt att tro att det inte sker. Om man nu vill det.
Klart man inte ska hänga upp livet på andra på något vis.

Men du är väl yngre än ts?

En av mina allra bästa vänner är en supersnäll kille. Han är en sån pärla. Men nej, jag är inte attraherad av honom. Och så har det sett ut för honom hela livet.
Han har väl haft nån liten fling och ett dåligt förhållande med en psykbrud.
Men nu har han för något år eller 2 träffat en helt fantastisk tjej!
De är sambos, förlovade och planerar framtid ihop.
Det trodde han verkligen inte bara veckan innan de träffades.
Han tycker det var värt att vänta på sin toppentjej!

Han är alltså 2 år äldre än mig, som fyller 35 i år.

Och jag själv är 34 år och singel. Senaste åren har jag jobbat så mycket i komb med varit sjuk. Det har inte funnits plats för någon relation.
Det hade varit trevligt. Men jag orkar inte nu.
Jag hoppas jag får mer ork framöver. För det ÄR ju trevligt att dela livet med någon.

Jag tycker det är intressant att ta reda på varför man failat i tex raggförsök. Bara fråga de som tackat nej: varför iom att man är nyfiken och att det kanske är något man kan och vill ändra på framöver. Eller bara fastställa att snubben var ett felval från ens sida. Och då kanske lära sig filtrera ev kandidater hårdare.

Jag är i Ts ålder dvs snart 40. Visst det är sorgligt att tro att det inte händer men det är nog bara senaste året jag trott så. Och jag antar att jag tröttnade på att tro på något som aldrig hände.
Jag har frågat folk som jag tex var på dejt med från dejting sidan och fick till svar att jag är en trevlig bra tjej men attraktion och " det där" fanns inte. När det gäller vilka jag gillar så har jag på dejting sidan mest letat efter en trevlig jordnära person.
 
Eller om du inte ens tänkt ut vad för kille som borde passa med dig, inte bara vad du vill ha.
Eftersom jag aldrig haft sällskap och bara har varit på en dejt så har jag ingen aning. Jag har en svag aning om vad som attraherar mig, men det är egenskaper och har inget med utseende att göra.
Men precis som jag själv gjort nu kan man välja att leva ensam och vara ok med det. Det ser jag inga fel i.
Men jag har svårt att tro att man är så himla lycklig i det.
Jag väljer inte mellan singel eller icke singel, jag måste välja mellan singel och olycklig eller singel och "gilla läget".
 
Jag är i Ts ålder dvs snart 40. Visst det är sorgligt att tro att det inte händer men det är nog bara senaste året jag trott så. Och jag antar att jag tröttnade på att tro på något som aldrig hände.
Jag har frågat folk som jag tex var på dejt med från dejting sidan och fick till svar att jag är en trevlig bra tjej men attraktion och " det där" fanns inte.

Men har du haft förhållande förr någon gång?
Att man inte klickar med alla är ju inget konstigt som gäller bara dig.
Jag har kompisar som gått på maaaaassor med nät-dejter och antingen ratats eller ratat.

Men som tex min pappas sambo var gift många år. Maken dog. Hon isolerade sig under många år och skulle aldrig ha någon annan. Till slut började hon väl iaf fundera på det iom sönernas tjat. Sönerna skrev in henne på match. Hon vande sig liiiite vid ideen.
Nu bor hon och pappa ihop sen 7 år. Soulmates!

Jag tycker du ska fundera vad du skulle vilja ha i en man, om du vill ha någon. Och sen kanske nätdejta. Och vara tydlig redan i din pres med hur du är, vad du vill, hur du ser ut etc.
Och sen tänka på att vi alla få ett nej. ;)
 
Eftersom jag aldrig haft sällskap och bara har varit på en dejt så har jag ingen aning. Jag har en svag aning om vad som attraherar mig, men det är egenskaper och har inget med utseende att göra.
Jag väljer inte mellan singel eller icke singel, jag måste välja mellan singel och olycklig eller singel och "gilla läget".

Men vad gör dig så speciell att ingen vill ha dig?
Vilka egenskaper är det som gör dig omöjlig att älska?
 
Men har du haft förhållande förr någon gång?
Att man inte klickar med alla är ju inget konstigt som gäller bara dig.
Jag har kompisar som gått på maaaaassor med nät-dejter och antingen ratats eller ratat.

Men som tex min pappas sambo var gift många år. Maken dog. Hon isolerade sig under många år och skulle aldrig ha någon annan. Till slut började hon väl iaf fundera på det iom sönernas tjat. Sönerna skrev in henne på match. Hon vande sig liiiite vid ideen.
Nu bor hon och pappa ihop sen 7 år. Soulmates!

Jag tycker du ska fundera vad du skulle vilja ha i en man, om du vill ha någon. Och sen kanske nätdejta. Och vara tydlig redan i din pres med hur du är, vad du vill, hur du ser ut etc.
Och sen tänka på att vi alla få ett nej. ;)

Jag skrev tidigare i ett inlägg att jag har nätdejtat i tre perioder. Så har varit på en hel del dejter och vet inte om jag orkar gå på fler. Presentation och bild tror jag stämde bra då jag lät vänner läsa.
Har aldrig haft längre förhållanden bara två kortare. För många år sedan.
 
Jag skrev tidigare i ett inlägg att jag har nätdejtat i tre perioder. Så har varit på en hel del dejter och vet inte om jag orkar gå på fler. Presentation och bild tror jag stämde bra då jag lät vänner läsa.
Har aldrig haft längre förhållanden bara två kortare. För många år sedan.

Sållade du noga efter vad du tror borde passa dig och vad en man bör ha för att gilla dig?
 
Just nu har jag inga singelmän i min bekantskapskrets, och söker inte heller aktivt. Jag är oftast nöjd med min lott, har lärt mig acceptera det. Ibland blir bara saknaden övermäktig... om ett par dagar har jag nog fått ordning på känslorna igen (hoppas jag).

Men så länge du väljer att fortsätta att leva ett liv där du aldrig träffar singelmän så kommer du heller aldrig träffa någon. Även om du väljer att nöja dig med din lott som du säger skadar det ju inte att gå ut i nya sammanhang, ex gå kurser eller hänga med vänner på andra saker än du brukar, och träffa människor förbehållslöst. Jag förstår att du inte orkar söka aktivt, det har jag också alltid tyckt varit väldigt jobbigt, men träffar man mycket människor med inställningen att bara lära känna dem och ha kul tillsammans så ökar chanserna att man hittar någon.
 
Men MacGyver, visst har du själv valt att inte skaffa dig en tjej och leva utan sex, kvinnor, förhållande?
Jag har för mig att du skrivit det i någon annan tråd.

Skulle du vilja ha det annorlunda?
Ja det är helt självvalt, jag har hittills inte träffat nån som jag umgåtts med nån längre stund och som jag klickat med i längden. Det var någon som en gång sa att jag är en gammal själ som gjort mitt på det där planet, då tyckte jag det verkade konstigt men såhär många år senare sett i backspegeln är jag beredd att hålla med.

Däremot är det definitivt inte hugget i sten att jag kommer att dö som singel men jag arbetar definitivt inte aktivt med att skaffa en partner, händer det så händer det liksom. Jag har nog alldeles för stor integritet för att nån skulle stå ut med mig i längden.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp