Det där med att skaffa barn....

[krus]

Jag har två barn som jag älskar något kopiöst. Livet har ändå inte förändrats galet mycket för mig åt det negativa hållet. Den stora skillnaden är egentligen att det finns mindre tid. Men frågar man min man så är förändringen total. Men då är jag van vid den bundenhet som djur innebär sedan jag själv var barn och jag har aldrig varit mycket för spontanäventyr, resor och dylikt. Han var van vid att kunna hoppa på vilket tåg som helst så att säga och var bara bunden av jobbet. Åt det positiva hållet är den största skillnaden att jag har fler som jag älskar.

Jag tycker inte om att vara gravid eller amma och tycker att det roliga börjar när barnet är cirka ett och ett halvt år. Rackarns vad roliga saker de säger och jag tycker att det är härligt och befriande att få vara med och inta deras perspektiv på saker och ting . Det är häftigt att få hänga med i utkanten av deras upptäcktsresa.

Jag har inte ändrats nämnvärt och jag är lika kär i min häst som innan .

Jag ångrar mig icke det minsta (vill dock nix pix inte en chans ha fler) men skulle ofta ge mycket för en semesterdag i mitt liv innan barnen . Framför allt för att jag vill umgås mer på tu man hand med min man! Samtidigt känner jag att tiden med småbarn ändå rasslar på rätt fort och det kommer en tid därefter också.

 

[krus]

Jag har två barn som jag älskar något kopiöst. Livet har ändå inte förändrats galet mycket för mig åt det negativa hållet. Den stora skillnaden är egentligen att det finns mindre tid. Men frågar man min man så är förändringen total. Men då är jag van vid den bundenhet som djur innebär sedan jag själv var barn och jag har aldrig varit mycket för spontanäventyr, resor och dylikt. Han var van vid att kunna hoppa på vilket tåg som helst så att säga och var bara bunden av jobbet. Åt det positiva hållet är den största skillnaden att jag har fler som jag älskar.

Jag tycker inte om att vara gravid eller amma och tycker att det roliga börjar när barnet är cirka ett och ett halvt år. Rackarns vad roliga saker de säger och jag tycker att det är härligt och befriande att få vara med och inta deras perspektiv på saker och ting . Det är häftigt att få hänga med i utkanten av deras upptäcktsresa.

Jag har inte ändrats nämnvärt och jag är lika kär i min häst som innan .

Jag ångrar mig icke det minsta (vill dock nix pix inte en chans ha fler) men skulle ofta ge mycket för en semesterdag i mitt liv innan barnen . Framför allt för att jag vill umgås mer på tu man hand med min man! Samtidigt känner jag att tiden med småbarn ändå rasslar på rätt fort och det kommer en tid därefter också.

 

[krus]

Jag har två barn som jag älskar något kopiöst. Livet har ändå inte förändrats galet mycket för mig åt det negativa hållet. Den stora skillnaden är egentligen att det finns mindre tid. Men frågar man min man så är förändringen total. Men då är jag van vid den bundenhet som djur innebär sedan jag själv var barn och jag har aldrig varit mycket för spontanäventyr, resor och dylikt. Han var van vid att kunna hoppa på vilket tåg som helst så att säga och var bara bunden av jobbet. Åt det positiva hållet är den största skillnaden att jag har fler som jag älskar.

Jag tycker inte om att vara gravid eller amma och tycker att det roliga börjar när barnet är cirka ett och ett halvt år. Rackarns vad roliga saker de säger och jag tycker att det är härligt och befriande att få vara med och inta deras perspektiv på saker och ting . Det är häftigt att få hänga med i utkanten av deras upptäcktsresa.

Jag har inte ändrats nämnvärt och jag är lika kär i min häst som innan .

Jag ångrar mig icke det minsta (vill dock nix pix inte en chans ha fler) men skulle ofta ge mycket för en semesterdag i mitt liv innan barnen . Framför allt för att jag vill umgås mer på tu man hand med min man! Samtidigt känner jag att tiden med småbarn ändå rasslar på rätt fort och det kommer en tid därefter också.

 

[krus]

Men vad fasen? Sorry för trippelpost. Vet ta mig tusan inte hur man får bort heller..

 

[Raderad medlem 6459]

Men vad fasen? Sorry för trippelpost. Vet ta mig tusan inte hur man får bort heller..

Äh, nu blev det ju tydligt och bra vad du ville ha sagt

 

[Emtherlia]

Åh, vilken härlig tråd!

Precis vad jag behövde! Är lik TS och har mycket tankar och funderingar kring att skaffa barn eller inte. Är livrädd för förlossning och förlossningsskador och att inte få ett friskt barn. Så det är skönt att veta att jag inte är ensam om att känna förvirring!

Tänk om jag bestämmer mig för att jag vill ha barn; då tänker jag normalsituationen, ett friskt barn som skriker lagom lite Då har jag "godkänt" den situationen, men tänk om jag då inte skulle få ett friskt barn? Ett barn som kanske alltid kommer vara beroende av mig (och min partner), det är ingen situation jag har "godkänt" eller velat ha.

Det känns så jobbigt att om man godkänner den ena situationen så måste den andra automatiskt godkännas eftersom man aldrig kan veta om man får ett friskt barn eller inte. Det går ju inte direkt att ändra sig efter förlossningen.

Det är såna här tankar man inte får ha eller säga va? Att om jag inte får ett friskt barn så vill jag inte ha barn? Cyniskt? Hemskt? Dålig människa?

Tänk om jag ångrar mig (efter jag fått barn) och kommer på att livet utan barn var mycket bättre?

 

[lil-sis]

Åh, vilken härlig tråd!

Precis vad jag behövde! Är lik TS och har mycket tankar och funderingar kring att skaffa barn eller inte. Är livrädd för förlossning och förlossningsskador och att inte få ett friskt barn. Så det är skönt att veta att jag inte är ensam om att känna förvirring!

Tänk om jag bestämmer mig för att jag vill ha barn; då tänker jag normalsituationen, ett friskt barn som skriker lagom lite Då har jag "godkänt" den situationen, men tänk om jag då inte skulle få ett friskt barn? Ett barn som kanske alltid kommer vara beroende av mig (och min partner), det är ingen situation jag har "godkänt" eller velat ha.

Det känns så jobbigt att om man godkänner den ena situationen så måste den andra automatiskt godkännas eftersom man aldrig kan veta om man får ett friskt barn eller inte. Det går ju inte direkt att ändra sig efter förlossningen.

Det är såna här tankar man inte får ha eller säga va? Att om jag inte får ett friskt barn så vill jag inte ha barn? Cyniskt? Hemskt? Dålig människa?

Tänk om jag ångrar mig (efter jag fått barn) och kommer på att livet utan barn var mycket bättre?

Jag tror att man får tänka lite "vad är det värsta som kan hända om jag skaffar barn?" och om man absolut inte kan tänka sig det scenariot alls, så gör man nog klokt i att inte försöka. (Och inte för att du skulle vara en hemsk människa utan för att du inte tycker att det vore värt risken och då är det ju dumt, det gäller ju alla beslut man tar.)

 

[sjoberga]

Åh, vilken härlig tråd!

Precis vad jag behövde! Är lik TS och har mycket tankar och funderingar kring att skaffa barn eller inte. Är livrädd för förlossning och förlossningsskador och att inte få ett friskt barn. Så det är skönt att veta att jag inte är ensam om att känna förvirring!

Tänk om jag bestämmer mig för att jag vill ha barn; då tänker jag normalsituationen, ett friskt barn som skriker lagom lite Då har jag "godkänt" den situationen, men tänk om jag då inte skulle få ett friskt barn? Ett barn som kanske alltid kommer vara beroende av mig (och min partner), det är ingen situation jag har "godkänt" eller velat ha.

Det känns så jobbigt att om man godkänner den ena situationen så måste den andra automatiskt godkännas eftersom man aldrig kan veta om man får ett friskt barn eller inte. Det går ju inte direkt att ändra sig efter förlossningen.

Det är såna här tankar man inte får ha eller säga va? Att om jag inte får ett friskt barn så vill jag inte ha barn? Cyniskt? Hemskt? Dålig människa?

Tänk om jag ångrar mig (efter jag fått barn) och kommer på att livet utan barn var mycket bättre?

Självklart får man både ha tankarna och uttrycka dem. Jag tycker att det är vare sig cyniskt eller hemskt.

Jag skulle nog vilja säga att man har "godkänt" även ett handikappat barn om man bestämmer sig för att vilja ha barn. Annars är det bättre att låta bli, eftersom man får ansvar för en hjälplös individ som i första hand bara har dig och en ev. partner att lita på. Det är ett mycket långt engagemang man pratar om.

Om man verkligen funderar över sitt val att vilja ha barn, och kommer fram till att man tycker att det är rätt val, tror jag att man minskar sannolikheterna att hamna i situationen att man skulle "ångra sig". Därför tycker jag att det bara är positivt att i förhand fundera, uttrycka sig och diskutera med andra. Sedan får man väga all information man får som med allt annat och komma fram till ett beslut.

 

[Emtherlia]

@lil-sis & @sjoberga Tack för svaren, det är så himla mycket om behöver ältas känner jag, innan jag (vi) kan komma till ett beslut som är rätt.

Killen är mer typen "allt ordnar sig och det kommer gå bra" medan jag är "Katastrof, allt kommer gå åt helvete", vilken mix va?

Visserligen är jag bara 26 år men åren tickar på, det är ju inte så att jag får 5 år extra bara för att jag inte vet om jag vill ha barn eller inte

 

[Blueberry]

Killen är mer typen "allt ordnar sig och det kommer gå bra" medan jag är "Katastrof, allt kommer gå åt helvete", vilken mix va?

Hehe, PRECIS så är det här också.
Jag ba: FOLK DÖR!
Han ba: Jaja. Sluta hetsa upp dig över småsaker nu.

 

[tanten]

dubbelt

 

[tanten]

Kanske kan det vara bra att balansera tråden lite?

Den ABSOLUTA MAJORITETEN av alla som föder barn mår ungefär som vanligt efteråt. Inga skador, ingen inkontinens, inga bekymmer.

Ryttare som hoppar upp på hästryggen och fortsätter tävla efter förlossning och akutaste småbarnstiden. Elitidrottare som kommer tillbaka på samma nivå.

De som klagar över sina besvär är trots allt en minoritet. Och man KAN få snitt av humanitära skäl. Det fick jag. De ville ha ut mitt barn i vecka 38 (rutin för diabetiker på den tiden) så de snittade.

 

[Oldie]

Visserligen är jag bara 26 år men åren tickar på, det är ju inte så att jag får 5 år extra bara för att jag inte vet om jag vill ha barn eller inte

Ingen ko på isen än för dig i alla fall. Exet fick just barn och hon är 42. Vi fick vårt gemensamma när jag var 43 så du har tid på dig.

 

[trazel]

Jag kan också jämna ut tråden lite känner jag.

Hur mycket av livet som förändras beror ju på dels vad man har för liv innan man får barn, och också hur man vill vara som förälder.

Jag var inte festprisse innan och är det således inte efter jag fått barn heller. Jag springer inte heller en massa på stan eller så, utan är ute och går i skog och mark och det fungerar utmärkt med barn också - det gäller bara att hitta rätt vagn/bärdon för det. Sen är det ju det att det kommer andra människor som man måste prioritera före sig själv, DET är nog den största skillnaden för mig. Tidigare har jag kunnat göra vad jag vill när jag känner för det. Men nu måste det tas hänsyn till barnen. Det är inget som jag ser som negativt, bara annorlunda mot hur det var innan. Jag tycker dock inte att det går att jämföra med ansvaret över ett djur som någon tidigare i tråden jämflrde det med. Att få barn och ha ansvaret för dem är så otroligt mycket större. Ett djur kan man göra sig av med om det inte längre passar in. Ett barn är oåterkalligt (och för de absolut flesta så vill man bara lämna tillbaka dem korta stunder).

Det som mest har förändrats i mitt liv är att egentiden är liten (nu har jag ju två barn på 1,5 resp 3 år) och att jag inte sovit en hel natt på sisådär 4 år. Men det är inget som egentligen påverkar mig eftersom mitt sömnbehov inte är jättestort. Helt klart är att alla positiva delar med barnen väger upp det lilla som är tyngre. Kärleken till mina barn är en enorm kärlek som jag aldrig kan jämföra med något annat.

Angående graviditet och förlossning så har jag inga skräckexempel heller. Min sista förlossning var ashäftig och gick fort (från det att jag förstod att det var riktiga värkar till att barnet var ute tog det 1,5 timme). Graviditeterna har väl varit rätt tuffa för mig eftersom jag har Hyperemesis Gravidarum (dvs sjukligt graviditetsillamående). Men det är ju något som gått över så fort bebisen varit ute. Barnmorskorna har efter båda förlossningarna sytt litegrann av "estetiska skäl", men det har inte behövts egentligen enligt dem. Jag har aldrig haft problem med något i de regionerna heller, varken under graviditet, förlossning, efter förlossningen eller med sexet efteråt.

Ett kejsarsnitt är ju en stor bukoperation, det övergår mitt förstånd hur man hellre vill det. Vissa tror det är enklare så, men jag är helt övertygad om att återhämtningen varit lättare för mig än vid ett kejsarsnitt som läker ihop helt enligt skolboken.

 

[TomasN]

Ja livet förändras ganska mycket när man får barn men just jag ser inte någotproblem med det. Jag tycker mest det skulle vara jäkligt tråkigt att leva om livet inte ständigt förändrades.

 

[Inte_Ung]

Ja livet förändras ganska mycket när man får barn .....

Men du slipper ju problemet med att din kropp tar stryk av det.
Det måste vara så mycket enklare då.

 

[Emtherlia]

Ingen ko på isen än för dig i alla fall. Exet fick just barn och hon är 42. Vi fick vårt gemensamma när jag var 43 så du har tid på dig.

Fast jag vill inte ha barn när jag är så gammal så även om det finns tid så kommer tiden bli mindre och mindre för att sluta existera efter ett tag.

 

[stjarnhimmel]

Ja livet förändras ganska mycket när man får barn men just jag ser inte någotproblem med det. Jag tycker mest det skulle vara jäkligt tråkigt att leva om livet inte ständigt förändrades.

Jo.. samtidigt är det ju olika för män och kvinnor när det gäller att skaffa barn. Olika rent fysiskt men samtidigt upplever jag också som barnlös att det verkar ställas helt olika krav på män och kvinnor. Min uppfattning är att mammorna slutar väldigt mkt med sina intressen etc när de får barn medan män inte går in i den rollen lika mkt. Sen säger jag absolut inte att det behöver vara så- bara att det i min bekantskapskrets är så.

 

[TomasN]

Men du slipper ju problemet med att din kropp tar stryk av det.
Det måste vara så mycket enklare då.

Ja det är annorlunda för män men faktiskt så resonerar även män för och emot fast inte med exakt samma argument.

Jag har inte heller sett något klart samband att kvinnor som fött barn har sämre hälsa än barnlösa. Men visst du har en klar poäng.

 

[lil-sis]

Ingen ko på isen än för dig i alla fall. Exet fick just barn och hon är 42. Vi fick vårt gemensamma när jag var 43 så du har tid på dig.

Fast det kan man inte garantera. Du har ingen aning om hur mycket tid en viss person har på sig.

(Och nu menar jag INTE att man ska skynda på ett beslut för att man kanske inte kan sen.)