Det här med hästens form...

[Fiador]

Njaej? Jag tror inte att någon pratar om att fälttävlanshästar skulle ha sämre balans än någon dressyrhäst. Jag tror det sägs att de behöver ha ett rörelseomfång där de kan sträcka och ändra kroppens olika vinklar för att hela tiden skapa balans i en snabbföränderlig terräng.

Jag tycker till och med jag har läst diskussioner om att springa i typ Runners magasine som handlar om att springa är att ha kroppen ur balans i ett ständigt fall som räddas osv. Jag skulle gissa att det inte handlar om något slags förolämpning mot hoppandet/hästen att säga att det är en rörelse ur balans. När man själv springer i terräng gäller det ju hela tiden att liksom vara aktiv för att inte falla. Som när man balanserar en pinne på fingret, sätter den ur balans och måste springa framåt för att den inte ska falla gissar jag menas. Eller om du rider i full galopp och följer med stöd i handen och sedan plötsligt släpper tyglarna, hästen hade en del av sin balans för att springa så snabbt i din hand och saktar in/snubblar.


https://www.newscientist.com/articl...says-professional-athletes-are-running-wrong/

Tack @Badger för en mer nyanserad observation. Det är precis detta jag menar. Nej precis, det inte handlar om någon störning i balanssinnet eller att hästen har dålig balans, eller att den rids dåligt/illa, eller att den är dåligt förberedd, utan jag syftade bara på den obalans som uppstår per automatik när man utsätter den för mer och större krafter som stora rörelser innebär.

Jag är ju själv en inbiten "bruksryttare" i grunden och har ridit mycket i terräng, oländig terräng, inte alltid på stigar eller vägar, ofta "off road" och ibland i en faslig fart. Det krävs ett enormt balanssinne och styrka för en sån ridning och hästen har (och får) oftast väldigt bra balans(sinne) tack vare det. Så det handlar ingenting om att det ena eller det andra skulle vara bättre/eller sämre, eller att den ena eller den andra har bättre eller sämre balans.

En dressyrhäst på tävling utmanar inte naturkrafterna på det sättet utan bibehåller balansen genom hela rörelsen. Det är ju liksom det dressyr går ut på, att bibehålla balansen i alla moment.

Det är ju också bla därför som dressyrarbetet är ett sånt bra rehabiliteringsverktyg för en skadad häst, vet ju jag då som har en häst som skadade sig illa (fläkte sig i hagen), så illa så ingen trodde han någonsin skulle fungera som ridhäst igen. Det är ju mycket tack vare dressyrarbetet med den bibehållna balansen i dressyrrörelserna som "bygger" upp utan påfrestning och obalans som han idag är återställd. Dock får han inte utsättas för sitt "gamla" arbete längre, då leder och ligament inte kommer hålla för det pga att dom försvagats i skadan.

 

[nullo-modo]

Tack @Badger för en mer nyanserad observation. Det är precis detta jag menar. Nej precis, det inte handlar om någon störning i balanssinnet eller att hästen har dålig balans, eller att den rids dåligt/illa, eller att den är dåligt förberedd, utan jag syftade bara på den obalans som uppstår per automatik när man utsätter den för mer och större krafter som stora rörelser innebär.

Jag är ju själv en inbiten "bruksryttare" i grunden och har ridit mycket i terräng, oländig terräng, inte alltid på stigar eller vägar, ofta "off road" och ibland i en faslig fart. Det krävs ett enormt balanssinne och styrka för en sån ridning och hästen har (och får) oftast väldigt bra balans(sinne) tack vare det. Så det handlar ingenting om att det ena eller det andra skulle vara bättre/eller sämre, eller att den ena eller den andra har bättre eller sämre balans.

En dressyrhäst på tävling utmanar inte naturkrafterna på det sättet utan bibehåller balansen genom hela rörelsen. Det är ju liksom det dressyr går ut på, att bibehålla balansen i alla moment.

Det är ju också bla därför som dressyrarbetet är ett sånt bra rehabiliteringsverktyg för en skadad häst, vet ju jag då som har en häst som skadade sig illa (fläkte sig i hagen), så illa så ingen trodde han någonsin skulle fungera som ridhäst igen. Det är ju mycket tack vare dressyrarbetet med den bibehållna balansen i dressyrrörelserna som "bygger" upp utan påfrestning och obalans som han idag är återställd. Dock får han inte utsättas för sitt "gamla" arbete längre, då leder och ligament inte kommer hålla för det pga att dom försvagats i skadan.

Hästen är i balans i hela språnget (Om det är ett bra språng) men balanspungten ändras under språnget, hästen kommer inte ut balans för att den hoppar.

 

[Solis]

Vet du?

Ja. Vet du vad en överstrykning är? Bara för att undvika missförstånd.

 

[Greyshine]

Ja i praktiken skapar alla rörelse obalans i ett biomekaniskt perspektiv. Tom när en levande varelse står still med alla fötter/hovar i marken, så skapas obalans som måste kompenseras. Men vi pratar om vad vi kan se och uppfatta, hur man kan se och beräkna vilken kompensation som måste till för att "hålla" balansen i rörelse.

Vi använder begreppet balans lite slarvigt också när vi egentligen pratar om balanssinne. Balanssinne det har nog fälttävlans hästen mycket större portion av än en renodlad dressyrhäst, just för att dens balanssinne sätts på mycket större prov pga dom större krafterna (och mer obalans) som skapas.

Men poängen var bara att (förenklat) åskådliggöra detta med balans och jämvikt med en naturvetenskaplig (biomekanisk) förklaringsmodell, eftersom jag använde den förklaringsmodellen beträffande huvudets position i förhållande till tyngdkraften när huvudpositionen kan vara "neutral" och det var den förklaringsmodellen som @fio från början opponerade sig emot.

Det blir komplicerat när saker rycks ur sitt sammanhang och då uppstår lätt missförstånd.

Jo visst, "obalansen" är konstant, vi lever ju t.om. på en värld som alltid är i rörelse med sin rotation o bana kring solen, men det är ju som du säger rätt orelevant för ämnet, det är liksom både för stort och för specifikt för att faktiskt ge något. Man kan ju t.om. säga när vi går så "faller" vi i varje steg, och nästa steg stoppar det fallet, men man kan inte börja dra in fallhöjd och liknande i en diskussion om korrekt gångteknik.

Men det jag främst ville ifrågasätta är att hoppande hästar konstant tappar balansen och justerar för att återfå den, när det som faktiskt händer är att de gör justeringar medan de fortfarande är i balans för att förhindra att de tappar den, vilket är en stor skillnad. Samt att kontakt med en stödyta skulle vara ett krav för balans.

När jag använder Balans som begrepp här menar jag det som det vardagliga koncept som inkluderar allt som påverkar just hästens (kroppsliga)balans, där balanssinnet är med. Jag pratar alltså inte om enbart balanssinnet då det är för specifikt för att kunna användas helt för sig själv, och kräver extra information för att vara till nytta i diskussionen. Sinnet är en grundläggande del av balans, men där båda kan tränas upp så påverkar en del saker balansen men inte balanssinnet. Att bygga muskler påverkar ju inte sinnet, men är viktigt för balansen så att kroppen faktiskt kan stödja upp kroppen. Vad vi ser är alltså resultatet av när alla dessa delar samverkar. Jag har ingen aning om det är någon skillnad på terräng- och dressyrhästars balanssinne, och det känns som något som skulle kräva en ordentlig studie för att kunna besvara. Balans är väldigt viktigt för båda, men en fättävlanshäst har t.ex. inte behovet av att kontrollera det långsamma finlir en dressyrhäst har, vilken i sin tur inte behöver justera för terrängens skiftningar i lutning och underlag. Lite hockeyspelare vs konståkare.

Det är lite samma med hur du diskuterar kring nacken och form, det blir för specifikt och isolerat för att faktiskt ge något utan extra information. Nacken är ju en del av ryggraden som går genom hela hästen, och nackmusklerna fäster i andra ben som har fler muskler som fäster i andra ben osv. Visst måste man vara medveten hur de olika delarna beter sig, men det är en helhet och måste behandlas som sådan, annars missas viktig information. Individuella skillnader som ras, exteriör, personlighet, träning, m.m. gör stor skillnad för hur "delarna" samverkar med resten, och det inkluderar även tyngdkraften då den exteriören på frieser och ett gotlandsruss har olika vinklar på nacken, har olika halsansättning, vikt på huvudet m.m. och påverkas därmed inte på exakt samma sätt. "Neutrala" lägen är därmed inte identiska genom hela arten ens i helt stilla vila, och lägger du till rörelse på det blir skillnaderna ännu större.

 

[mackan]

@Greyshine väldigt klokt välformulerat inlägg

Det är ju som du säger en betydligt större helhetsbild som formas av otroligt många variabler.
Även den mest gynnade hästen ”rent talang grundmässigt” kommer bli obalanserad under fel ridning och utbildning under ryttaren.

Och en unghäst utifrån vilka möjligheter den har i tidig ålder redan från föl, kommer även den påverkas av yttre förutsättningar/faktorer den ställs inför i grunden.
Det finns en anledning till varför föl och unghästar rekommenderas att hållas på stora kuperade ytor tillsammans med andra hästar .

Som sagt - väldigt klokt inlägg

 

[Greyshine]

Njaej? Jag tror inte att någon pratar om att fälttävlanshästar skulle ha sämre balans än någon dressyrhäst. Jag tror det sägs att de behöver ha ett rörelseomfång där de kan sträcka och ändra kroppens olika vinklar för att hela tiden skapa balans i en snabbföränderlig terräng.

Jag tycker till och med jag har läst diskussioner om att springa i typ Runners magasine som handlar om att springa är att ha kroppen ur balans i ett ständigt fall som räddas osv. Jag skulle gissa att det inte handlar om något slags förolämpning mot hoppandet/hästen att säga att det är en rörelse ur balans. När man själv springer i terräng gäller det ju hela tiden att liksom vara aktiv för att inte falla. Som när man balanserar en pinne på fingret, sätter den ur balans och måste springa framåt för att den inte ska falla gissar jag menas. Eller om du rider i full galopp och följer med stöd i handen och sedan plötsligt släpper tyglarna, hästen hade en del av sin balans för att springa så snabbt i din hand och saktar in/snubblar.


https://www.newscientist.com/articl...says-professional-athletes-are-running-wrong/

(Läste dit svar i efterhand och såg nu att du också sett det där om "fallteorin" , men det var väldigt längesen jag läste om den)

Jag missuppfattade kanske kanske lite vad som menades, men att säga att fälttävlanshästar (och hoppande i allmänhet) skulle förlora balansen bara av att hoppa över ett hinder och/eller lämna marken lät så väldigt fel. Balans är ju så grundläggande och viktigt för att kunna utföra alla kroppssporter (för både häst och människa), så jag uppfattade det som att hästarna skulle oförmögna att bibehålla balansen genom ett språng.

Att de behöver använda kroppen på ett annat sätt i hoppet är jag helt med på, men för mig är allt detta saker som hästen gör medan den fortfarande är i balans för att kunna utföra rörelsen, inte något som gör att/beror på att de inte har någon balans i luften. De har inte lika mycket balans i luften som på marken, men den finns där.

Jag kanske ser det på ett annat sätt eller uppfattat det fel, men jag har alltid sett balans som något "dynamiskt" som i stort påverkar hur stabil och påverkbar man tillåter kroppen vara (lite luddigt formulerat, och att förlora balansen betyder mer eller mindre att man förlorat stabilitet och främst kontroll över kroppen). T.ex. I pardans måste den följande vara mindre stabil än den förande, men måste ändå ha en viss egen balans för att kunna kunna hänga med. På samma sätt måste en dressyrhäst kunna "följa" ryttaren, men en fälttävlanshäst måste vara mer stabil för att kunna hantera terrängen. De har alla viss balans men tillåter någon annan att guida dem, men kan när som helst ta tillbaka kontrollen om de känner behovet.

Dina exempel är ju alla sätt där man bibehåller eller rubbar balansen, men jag skulle säga att den som behöver göra mindre för att hålla pinnen på fingret har bättre kontroll och därmed bättre balans på pinnen, och att hästen tappat balansen då ryttaren tog bort något som hjälpte den stabilisera upp kroppen utan att ge hästen möjlighet att justera. Skillnaden med i och ur balans för mig är att en springande människa i balans har kontroll över kroppen och kan välja att lägga in hoppsasteg om hen vill, men en ur balans skulle ramla om hen försökte göra det. En häst i balans som efter ett hinder får glid på leran får sin balans rubbad, har såpass kontroll att den kan välja att justera (eller stabilisera sig och glida med), men en häst ur balans har inte kontrollen och måste justera och behöver göra mer för att krasha eller riskera skada.

 

[kökshäxan]

Jag skulle inte heller säga att en fälttävlanshäst är "ur balans", jämför med när man säger att en människa tappade balansen, det betyder ungefär tappade kontrollen över kroppens jämvikt och vara på väg att falla och det är ju förhoppningsvis inte hästen som hoppar på väg att göra . Men om man vill kalla det att en häst som hoppar är "ur balans" eller att den ändrar sitt jämviktsläge är mest en semantisk fråga kan jag tycka.

 

[mackan]

@kökshäxan så det handlar om semantik som du ser det ? Ok

 

[ginnies]

En dressyrhäst på tävling utmanar inte naturkrafterna på det sättet utan bibehåller balansen genom hela rörelsen. Det är ju liksom det dressyr går ut på, att bibehålla balansen i alla moment.

Men så är det inte alls, rent generellt så är det ganska vanligt att dressyrhästar under ett program tappar balansen, vilket jag har skrivit till dig förut men du fortsätter hävda att de bibehåller balansen genom hela rörelsen o då programmet.
Att dressyr går ut på att bibehålla balansen betyder nödvändigtvis inte att alla klarar det .

 

[ginnies]

Men om man vill kalla det att en häst som hoppar är "ur balans" eller att den ändrar sitt jämviktsläge är mest en semantisk fråga kan jag tycka.

Nä det är en j----a skillnad, läs du @Fiador ´s inlägg igen så ser du att hon verkligen skrev UR balans och förklarade att det var UR balans som menades. Allt vridande och vändande efteråt, alla inlägg, är bara ett sätt att försöka få det som att hon aldrig skrivit UR balans för hon menade ju något helt annat.

 

[Greyshine]

@mackan Tackar!

 

[kökshäxan]

Men det jag främst ville ifrågasätta är att hoppande hästar konstant tappar balansen och justerar för att återfå den, när det som faktiskt händer är att de gör justeringar medan de fortfarande är i balans för att förhindra att de tappar den, vilket är en stor skillnad. Samt att kontakt med en stödyta skulle vara ett krav för balans.

Jag är inte säker på att det är så. Jag tror balanssinnet fungerar så att känner det av en obalans (avvikelse från ett jämviktsläge) och ger signal till musklerna att kompensera för det. Som när vi cyklar, balanssinnet känner av att vi är på väg att trilla åt ett håll och ger signal att vi skall kompensera genom att vrida på styret, i början överkompensera vi och det blir vingligt men när vi lärt oss cykla har vi lärt oss att vrida lagom mycket. Det kan tyckas att vi då håller balansen men rent fysiskt är det fortfarande så att vi hela tiden kommer ur balans även det är mycket små avvikelser från jämviktsläget.

En häst som har fyra ben i marken kan såklart stå i balans, precis som en stol med fyra ben, men med bara ett eller två ben i marken blir det samma som med cykeln, där "balans" fortfarande innebär kontinuerliga små avvikelser från jämviktsläget.

Men som sagt, det beror förstås på vilken betydelse man lägger i begreppet "i balans".

 

[Greyshine]

Jag är inte säker på att det är så. Jag tror balanssinnet fungerar så att känner det av en obalans (avvikelse från ett jämviktsläge) och ger signal till musklerna att kompensera för det. Som när vi cyklar, balanssinnet känner av att vi är på väg att trilla åt ett håll och ger signal att vi skall kompensera genom att vrida på styret, i början överkompensera vi och det blir vingligt men när vi lärt oss cykla har vi lärt oss att vrida lagom mycket. Det kan tyckas att vi då håller balansen men rent fysiskt är det fortfarande så att vi hela tiden kommer ur balans även det är mycket små avvikelser från jämviktsläget.

En häst som har fyra ben i marken kan såklart stå i balans, precis som en stol med fyra ben, men med bara ett eller två ben i marken blir det samma som med cykeln, där "balans" fortfarande innebär kontinuerliga små avvikelser från jämviktsläget.

Men som sagt, det beror förstås på vilken betydelse man lägger i begreppet "i balans".

Balanssinnet är precis det du tänker, det är det sinne som hjälper till att orientera oss i världen och förstå vad som är upp och ner . Dock är inte Balans och Balanssinne samma sak (vilket låter konstigt men är ett utmärkt exempel på hur viktigt semantik faktiskt kan vara). Sinnet är en grund för att vi ska kunna ha någon balans öht, men som jag nämnde är det inte allt som ingår i Balans.

Det är t.ex. väldigt lätt att störa någons balans, men att störa någons balanssinne är väldigt svårt. Sinnet är instinktivt och tar hjälp av information från de andra sinnena, som syn och känsel, men blinda har ju fortfarande kvar det. Vissa bilder och annat kan ju ge yrsel för att sinnet inte kan hantera/förstå informationen från synen, och någon i en "viktlösa" kammare kan vara oförmögen att avgöra vad som är upp och ner för att sinnet inte får den information det behöver. Har det någonsin känts som att du plötsligt faller trots att du ligger stadigt i sängen så är det balanssinnet som gjort en tabbe (någon får rätta mig om jag är helt fel ute). Ett skadat balanssinne skadar också din förmåga att hålla balansen.

Sinnet påverkas som sagt inte av t.ex. hållning eller musklerna, men muskler gör stor skillnad för en bra balans. Kroppen behöver muskler för att stabilisera leder och styrkan att kunna bära upp kroppsvikten och motverka gravitation och andra krafter, men sinnet i sig har ingen nytta av starka muskler.

Man kan också se skillnaden i vad som händer när bara är obalanserad och när man är helt Ur balans, och hur stor del av ens rörelser som är val, reflex, eller instinkt. Balanssinnet vill ju ha en viss balans hela tiden, och det är väldigt obehagligt att tappa balansen. Hur svajig jag än är när jag cyklar så har jag ändå en viss balans som håller mig upprätt, och jag kan välja att lyfta ett ben eller släppa ett styre, och instinkt och inlärda reflexer hjälper mig bara justera så jag kan göra det. Hamnar jag ur balans däremot försvinner min valmöjligheter (jag kan fortfarande till viss del hindra mina reflexer, men då faller jag) och jag sätter reflexivt en fot eller vränger runt styret till för få tillbaka balansen. Hamnar jag rejält ur balans däremot reagerar jag främst på ren instinkt och ev. starka reflexer; slår ut armarna, spänner ryggen, och i värsta fall skyddar huvudet och drar ihop mig för mildra fallet.

Så visst gör vi konstant justeringar för att hålla balansen, vi är ju trots allt konstant i rörelse (t.om. hjärtslag skapar ju viss rörelse), och mycket sker utan att vi tänker på eller är medvetna om det, men det är skillnad på obalans/dålig balans och att vara Ur balans. Man kan kanske tycka att det inte är någon skillnad eller att det är onödigt petigt, men det betyder trots allt olika saker och att vara otydlig i en så grundläggande och viktig del i ridning, och framförallt dressyr, gör att det blir oerhört svårt att förstå varandra.

 

[Waco]

@Greyshine Bra beskrivning av balans. Fysioterapeuten i mig har följt diskussionen och jag tycker du förklarar begreppet väl.

Till diskussionen:
Balansen är beroende av flera olika system - balanssinne, muskler, syn, perifera nerver och det centrala nervsystemet. Alla ska arbeta ihop samtidigt. Och hela tiden. Inte ens när vi för ögat står still står vi de facto stilla. Kroppen svajar alltid lite för att hålla den positionen. Ögat kan dock inte mäta det.

Att vara ur balans innebär att kroppen behöver kompensera med kraftigare strategier för att rädda upp en situation där man "tappat kontrollen".

En hopphäst som kommer rätt på hinder är inte ur balans men nyttjar sin posturala kontroll inom given ram för att kunna hantera viss förskjutning av balanspunkten (center of mass).

En dressyrhäst är inte nödvändigtvis i balans för uppgiften bara för att den har en fot eller två i backen.

Balans handlar om att bibehålla postural kontroll inför uppgiften. Desto mer rörlighet kroppen har desto högre krav på postural kontroll för att kunna bibehålla balans.

Dagens dressyrhäst ar är rörliga som f*n. Att konstant hålla koll på näsan är jävligt svårt när vi som ryttare också ska ha koll på vår balans. Proffs eller ej. Jag har inte stött på någon som har näsan bakom lod som slutmål. Alla vill ha fram den. Få lyckas. De flesta accepterar att den hamnar bakom i jakten på andra bitar av hästens posturala kontroll.

Jag ställer mig i kategorin som anser att näsan ska fram för att balansen ska vara rätt i slutändan. Men anser inte att näsan bakom omöjliggör andra delar av den posturala kontrollens utveckling påvägen. Rida är svårt och placering av hästens nos och nacke är blott en liten del av hela konceptet.

/Waco - fysioterapeut som faktisk ridit GP (om än på mindre fantastiskt resultat) och nu ligger sömnlös på grund av att hon är höggravid...

 

[Fiador]

Jo visst, "obalansen" är konstant, vi lever ju t.om. på en värld som alltid är i rörelse med sin rotation o bana kring solen, men det är ju som du säger rätt orelevant för ämnet, det är liksom både för stort och för specifikt för att faktiskt ge något. Man kan ju t.om. säga när vi går så "faller" vi i varje steg, och nästa steg stoppar det fallet, men man kan inte börja dra in fallhöjd och liknande i en diskussion om korrekt gångteknik.

Men det jag främst ville ifrågasätta är att hoppande hästar konstant tappar balansen och justerar för att återfå den, när det som faktiskt händer är att de gör justeringar medan de fortfarande är i balans för att förhindra att de tappar den, vilket är en stor skillnad. Samt att kontakt med en stödyta skulle vara ett krav för balans.

När jag använder Balans som begrepp här menar jag det som det vardagliga koncept som inkluderar allt som påverkar just hästens (kroppsliga)balans, där balanssinnet är med. Jag pratar alltså inte om enbart balanssinnet då det är för specifikt för att kunna användas helt för sig själv, och kräver extra information för att vara till nytta i diskussionen. Sinnet är en grundläggande del av balans, men där båda kan tränas upp så påverkar en del saker balansen men inte balanssinnet. Att bygga muskler påverkar ju inte sinnet, men är viktigt för balansen så att kroppen faktiskt kan stödja upp kroppen. Vad vi ser är alltså resultatet av när alla dessa delar samverkar. Jag har ingen aning om det är någon skillnad på terräng- och dressyrhästars balanssinne, och det känns som något som skulle kräva en ordentlig studie för att kunna besvara. Balans är väldigt viktigt för båda, men en fättävlanshäst har t.ex. inte behovet av att kontrollera det långsamma finlir en dressyrhäst har, vilken i sin tur inte behöver justera för terrängens skiftningar i lutning och underlag. Lite hockeyspelare vs konståkare.

Det är lite samma med hur du diskuterar kring nacken och form, det blir för specifikt och isolerat för att faktiskt ge något utan extra information. Nacken är ju en del av ryggraden som går genom hela hästen, och nackmusklerna fäster i andra ben som har fler muskler som fäster i andra ben osv. Visst måste man vara medveten hur de olika delarna beter sig, men det är en helhet och måste behandlas som sådan, annars missas viktig information. Individuella skillnader som ras, exteriör, personlighet, träning, m.m. gör stor skillnad för hur "delarna" samverkar med resten, och det inkluderar även tyngdkraften då den exteriören på frieser och ett gotlandsruss har olika vinklar på nacken, har olika halsansättning, vikt på huvudet m.m. och påverkas därmed inte på exakt samma sätt. "Neutrala" lägen är därmed inte identiska genom hela arten ens i helt stilla vila, och lägger du till rörelse på det blir skillnaderna ännu större.

Det du främst ifrågasätter är ju inte det som jag påstått heller, det är lite det som blir fel när man rycker ett ord/begrepp ur sitt sammanhang. Ur balans, är INTE KONSTANT ur balans. Det har jag aldrig påstått eller menat. Ur balans, i den betydelsen att hästen måste justera, hamnar tex en hopphäst i avtrampet och nedslaget, DÅ måste hästen kompensera obalansen som uppstått mer tydligt/påfallande, tex med huvudpositionen, vilket ju är den vi diskuterar här.

Och jaa, det finns många andra aspekter i en rörelse att ta hänsyn till, men min formulering och förklaring härrör till diskussionen om huvudets position och en del av orsakerna till dess variationer. Allt är helt enkelt relativt vad man utgår ifrån.

 

[Fiador]

@Greyshine Bra beskrivning av balans. Fysioterapeuten i mig har följt diskussionen och jag tycker du förklarar begreppet väl.

Till diskussionen:
Balansen är beroende av flera olika system - balanssinne, muskler, syn, perifera nerver och det centrala nervsystemet. Alla ska arbeta ihop samtidigt. Och hela tiden. Inte ens när vi för ögat står still står vi de facto stilla. Kroppen svajar alltid lite för att hålla den positionen. Ögat kan dock inte mäta det.

Att vara ur balans innebär att kroppen behöver kompensera med kraftigare strategier för att rädda upp en situation där man "tappat kontrollen".

En hopphäst som kommer rätt på hinder är inte ur balans men nyttjar sin posturala kontroll inom given ram för att kunna hantera viss förskjutning av balanspunkten (center of mass).

En dressyrhäst är inte nödvändigtvis i balans för uppgiften bara för att den har en fot eller två i backen.

Balans handlar om att bibehålla postural kontroll inför uppgiften. Desto mer rörlighet kroppen har desto högre krav på postural kontroll för att kunna bibehålla balans.

Dagens dressyrhäst ar är rörliga som f*n. Att konstant hålla koll på näsan är jävligt svårt när vi som ryttare också ska ha koll på vår balans. Proffs eller ej. Jag har inte stött på någon som har näsan bakom lod som slutmål. Alla vill ha fram den. Få lyckas. De flesta accepterar att den hamnar bakom i jakten på andra bitar av hästens posturala kontroll.

Jag ställer mig i kategorin som anser att näsan ska fram för att balansen ska vara rätt i slutändan. Men anser inte att näsan bakom omöjliggör andra delar av den posturala kontrollens utveckling påvägen. Rida är svårt och placering av hästens nos och nacke är blott en liten del av hela konceptet.

/Waco - fysioterapeut som faktisk ridit GP (om än på mindre fantastiskt resultat) och nu ligger sömnlös på grund av att hon är höggravid...

Och nej, det är ju heller ingen som påstått att en hopphäst som kommer rätt på hinder är i obalans (=mer obalans än någon annan levande varelse i rörelse skulle vara), men anledningen till att den måste använda sin kropp i ett större rörelseomfång ÄR just pga av den obalans som den STÖRRE rörelsen skapar om man tex jämför med dressyrrörelser. Och nej, en dressyrhäst är ju inte nödvändigtvis i balans hela tiden heller, men det är ju tanken/avsikten i träning och kriteriet för bedömning på tävling att det ska utföras i balans.

Dom "posturala" musklerna (hållningsmusklerna) finns ju där av en anledning, tex pga den obalans kroppens massa får i förhållande till tyngdkraften.

Om du är fysioterapeut så måste du ju också hålla med om att felaktig hållning, tex huvud/axlar, leder till besvär och felbelastningar som våra hållningsmuskler då ställer till med när dom måste arbeta på ett felaktigt sätt. Tex en människokropp som går med axlarna framskjutna/uppdragna och hakan indragen kommer få problem med övriga kroppen på sikt och att bara fokusera på övriga kroppen och tro att det andra ska lösa sig av sig självt är ju inte självklart. Man brukar börja med att rätta till "hållningen" först.

 

[MiniLi]

Och nej, det är ju heller ingen som påstått att en hopphäst som kommer rätt på hinder är i obalans (=mer obalans än någon annan levande varelse i rörelse skulle vara), men anledningen till att den måste använda sin kropp i ett större rörelseomfång ÄR just pga av den obalans som den STÖRRE rörelsen skapar om man tex jämför med dressyrrörelser. Och nej, en dressyrhäst är ju inte nödvändigtvis i balans hela tiden heller, men det är ju tanken/avsikten i träning och kriteriet för bedömning på tävling att det ska utföras i balans.

Dom "posturala" musklerna (hållningsmusklerna) finns ju där av en anledning, tex pga den obalans kroppens massa får i förhållande till tyngdkraften.

Om du är fysioterapeut så måste du ju också hålla med om att felaktig hållning, tex huvud/axlar, leder till besvär och felbelastningar som våra hållningsmuskler då ställer till med när dom måste arbeta på ett felaktigt sätt. Tex en människokropp som går med axlarna framskjutna/uppdragna och hakan indragen kommer få problem med övriga kroppen på sikt och att bara fokusera på övriga kroppen och tro att det andra ska lösa sig av sig självt är ju inte självklart. Man brukar börja med att rätta till "hållningen" först.

Min bror är fysioterapeut och han säger att iaf människokroppen anpassar sig, man kan ha lite sämre hållning osv men kroppen kompenserar detta på andra sätt. Han verkar inte tycka att man behöver rätta upp hållningen först på människor.

 

[kökshäxan]

Balanssinnet är precis det du tänker, det är det sinne som hjälper till att orientera oss i världen och förstå vad som är upp och ner . Dock är inte Balans och Balanssinne samma sak (vilket låter konstigt men är ett utmärkt exempel på hur viktigt semantik faktiskt kan vara). Sinnet är en grund för att vi ska kunna ha någon balans öht, men som jag nämnde är det inte allt som ingår i Balans.

Det är t.ex. väldigt lätt att störa någons balans, men att störa någons balanssinne är väldigt svårt. Sinnet är instinktivt och tar hjälp av information från de andra sinnena, som syn och känsel, men blinda har ju fortfarande kvar det. Vissa bilder och annat kan ju ge yrsel för att sinnet inte kan hantera/förstå informationen från synen, och någon i en "viktlösa" kammare kan vara oförmögen att avgöra vad som är upp och ner för att sinnet inte får den information det behöver. Har det någonsin känts som att du plötsligt faller trots att du ligger stadigt i sängen så är det balanssinnet som gjort en tabbe (någon får rätta mig om jag är helt fel ute). Ett skadat balanssinne skadar också din förmåga att hålla balansen.

Sinnet påverkas som sagt inte av t.ex. hållning eller musklerna, men muskler gör stor skillnad för en bra balans. Kroppen behöver muskler för att stabilisera leder och styrkan att kunna bära upp kroppsvikten och motverka gravitation och andra krafter, men sinnet i sig har ingen nytta av starka muskler.

Man kan också se skillnaden i vad som händer när bara är obalanserad och när man är helt Ur balans, och hur stor del av ens rörelser som är val, reflex, eller instinkt. Balanssinnet vill ju ha en viss balans hela tiden, och det är väldigt obehagligt att tappa balansen. Hur svajig jag än är när jag cyklar så har jag ändå en viss balans som håller mig upprätt, och jag kan välja att lyfta ett ben eller släppa ett styre, och instinkt och inlärda reflexer hjälper mig bara justera så jag kan göra det. Hamnar jag ur balans däremot försvinner min valmöjligheter (jag kan fortfarande till viss del hindra mina reflexer, men då faller jag) och jag sätter reflexivt en fot eller vränger runt styret till för få tillbaka balansen. Hamnar jag rejält ur balans däremot reagerar jag främst på ren instinkt och ev. starka reflexer; slår ut armarna, spänner ryggen, och i värsta fall skyddar huvudet och drar ihop mig för mildra fallet.

Så visst gör vi konstant justeringar för att hålla balansen, vi är ju trots allt konstant i rörelse (t.om. hjärtslag skapar ju viss rörelse), och mycket sker utan att vi tänker på eller är medvetna om det, men det är skillnad på obalans/dålig balans och att vara Ur balans. Man kan kanske tycka att det inte är någon skillnad eller att det är onödigt petigt, men det betyder trots allt olika saker och att vara otydlig i en så grundläggande och viktig del i ridning, och framförallt dressyr, gör att det blir oerhört svårt att förstå varandra.

Jag tror du lite missade det jag menade med mitt inlägg. För mig betyder ordet balans i de här sammanhangen precis samma som för dig och @Waco, dvs kontroll över kroppens position. Men det är inte helt språkligt fel att istället definiera i balans som ett (exakt) jämviktsläge och med den definitionen kan man säga att en kropp som enbart har stöd i två eller färre punkter konstant är ur balans.

 

[kökshäxan]

Dagens dressyrhäst ar är rörliga som f*n. Att konstant hålla koll på näsan är jävligt svårt när vi som ryttare också ska ha koll på vår balans. Proffs eller ej. Jag har inte stött på någon som har näsan bakom lod som slutmål. Alla vill ha fram den. Få lyckas. De flesta accepterar att den hamnar bakom i jakten på andra bitar av hästens posturala kontroll.

Här håller jag inte med. Anledningen till att hästar går bakom lod är att de tränats till det, en del går t.o.m. så långt att de spänner in hästen och låter den gå så under långa perioder för att vänja den. Ingen häst går så naturligt utan det är något ryttaren tvingar den att göra. Jag använde tidigare utbildningen på Strömsholm som exempel och skrev att det som lärs ut är att rida med nosen bakom lod, anledningen var att jag precis tittat på deras instruktionsvideos där det konstant rids så, det är mallen för "korrekt" form idag. De finns på nätet på hippson.se.

 

[Waco]

Och nej, det är ju heller ingen som påstått att en hopphäst som kommer rätt på hinder är i obalans (=mer obalans än någon annan levande varelse i rörelse skulle vara), men anledningen till att den måste använda sin kropp i ett större rörelseomfång ÄR just pga av den obalans som den STÖRRE rörelsen skapar om man tex jämför med dressyrrörelser. Och nej, en dressyrhäst är ju inte nödvändigtvis i balans hela tiden heller, men det är ju tanken/avsikten i träning och kriteriet för bedömning på tävling att det ska utföras i balans.

Dom "posturala" musklerna (hållningsmusklerna) finns ju där av en anledning, tex pga den obalans kroppens massa får i förhållande till tyngdkraften.

Om du är fysioterapeut så måste du ju också hålla med om att felaktig hållning, tex huvud/axlar, leder till besvär och felbelastningar som våra hållningsmuskler då ställer till med när dom måste arbeta på ett felaktigt sätt. Tex en människokropp som går med axlarna framskjutna/uppdragna och hakan indragen kommer få problem med övriga kroppen på sikt och att bara fokusera på övriga kroppen och tro att det andra ska lösa sig av sig självt är ju inte självklart. Man brukar börja med att rätta till "hållningen" först.

Bara för att rörelsen ställer högre krav på balanssystemet så innebär det inte att den kommer ur balans. Eller mer ur balans än någon annan. Kravet på kontroll av systemet är större men inte obalansen.

"Dålig hållning" så som du beskriver har faktiskt inte något stöd i forskningen för att det ska vara direkt skadligt för kroppen. Statisk hållning och repitativa rörelser är ofta boven i dramat. Fysioterapeuter idag "rättar" sällan hållning - däremot jobbar man med muskulär kontroll och förmågan till dynamiskt använda kroppen.