Det här med hästens form...

Här håller jag inte med. Anledningen till att hästar går bakom lod är att de tränats till det, en del går t.o.m. så långt att de spänner in hästen och låter den gå så under långa perioder för att vänja den. Ingen häst går så naturligt utan det är något ryttaren tvingar den att göra. Jag använde tidigare utbildningen på Strömsholm som exempel och skrev att det som lärs ut är att rida med nosen bakom lod, anledningen var att jag precis tittat på deras instruktionsvideos där det konstant rids så, det är mallen för "korrekt" form idag. De finns på nätet på hippson.se.

Det finns ju alltid folk som håller på med skit. Att just spänna in hästen har dock sällan syftet att bara få in näsan, ofta finns det någon tanke kring att påverka en annan del av hästen samtidigt. Sen är det ju inte säkert att det lyckas.
 
Dina exempel är ju alla sätt där man bibehåller eller rubbar balansen, men jag skulle säga att den som behöver göra mindre för att hålla pinnen på fingret har bättre kontroll och därmed bättre balans på pinnen, och att hästen tappat balansen då ryttaren tog bort något som hjälpte den stabilisera upp kroppen utan att ge hästen möjlighet att justera. Skillnaden med i och ur balans för mig är att en springande människa i balans har kontroll över kroppen och kan välja att lägga in hoppsasteg om hen vill, men en ur balans skulle ramla om hen försökte göra det. En häst i balans som efter ett hinder får glid på leran får sin balans rubbad, har såpass kontroll att den kan välja att justera (eller stabilisera sig och glida med), men en häst ur balans har inte kontrollen och måste justera och behöver göra mer för att krasha eller riskera skada.

Ja precis, man rubbar balansen hos ett föremål för att det ska kunna röra sig framåt typ :D. Så hästen rubbar sin kropps balans för att hoppa.

Dvs om du har en leksakshäst i början av ett hopp så kan den inte stå själv, men om du har en leksakshäst med 3-4 fötter i marken kan den stå själv. Hästen var tvungen att rubba sin jämvikt och luta sig långt över sin balanspunkt för att ta sig framåt och behöver använda muskler och kraft. :D så uppfattade jag det inlägget. Så föremål i rörelse med få beröringspunkter till underlaget helt enkelt och som lutar sin rörelseenergi framåt. I varje tillfälle om rörelseenergin eller kraften plötsligt tas bort har du någonting som inte står av sig självt. Dvs om du flashfryser djuret och försöker ställa det på golvet.

Dvs något, människa, häst, baby, pinne, som lutar sig så långt framåt att om den var stilla skulle den falla, men då den har rörelseenergi och strax ett ben som sticker fram och tar emot den så gör den inte det. Så snabb galopp till exempel att hela hästen lutar framåt, dvs inte en rush längs långsidan på en ridbana.
 
Senast ändrad:
Ja precis, man rubbar balansen hos ett föremål för att det ska kunna röra sig framåt typ :D. Så hästen rubbar sin kropps balans för att hoppa.

Dvs om du har en leksakshäst i början av ett hopp så kan den inte stå själv, men om du har en leksakshäst med 3-4 fötter i marken kan den stå själv. Hästen var tvungen att rubba sin jämvikt och luta sig långt över sin balanspunkt för att ta sig framåt och behöver använda muskler och kraft. :D så uppfattade jag det inlägget. Så föremål i rörelse med få beröringspunkter till underlaget helt enkelt och som lutar sin rörelseenergi framåt. I varje tillfälle om rörelseenergin eller kraften plötsligt tas bort har du någonting som inte står av sig självt. Dvs om du flashfryser djuret och försöker ställa det på golvet.

Dvs något, människa, häst, baby, pinne, som lutar sig så långt framåt att om den var stilla skulle den falla, men då den har rörelseenergi och strax ett ben som sticker fram och tar emot den så gör den inte det. Så snabb galopp till exempel att hela hästen lutar framåt, dvs inte en rush längs långsidan på en ridbana.
Jag tycker begreppen blandas ganska mycket här :) som "balanspunkt" som för @Waco är masscentrum men du använder i betydelsen momentpunkt om jag förstår rätt?

Enda sättet att få rätsida på det hela och förstå är nog att rita en tydlig figur, sätta ut verkande krafter och ställa upp jämviktsekvationer (i två dimensioner tre stycken: x- och y-led samt en momentekvation) som man gör när man löser ett problem inom mekaniken :)
 
Jag tycker begreppen blandas ganska mycket här :) som "balanspunkt" som för @Waco är masscentrum men du använder i betydelsen momentpunkt om jag förstår rätt?

Enda sättet att få rätsida på det hela och förstå är nog att rita en tydlig figur, sätta ut verkande krafter och ställa upp jämviktsekvationer (i två dimensioner tre stycken: x- och y-led samt en momentekvation) som man gör när man löser ett problem inom mekaniken :)
Jag använder det bara så för att jag uppfattade att en person i diskussionen pratade om en sak, typ föremål i rörelse. Medan de andra pratade om någonting annat, typ ett nervsystem. Och det rycker lite i mig om folk pratar förbi varandra och pratar om olika saker.

Jag känner inte i övrigt att jag har några åsikter i den delen av debatten.

Jag håller bara med vissa om att föremål i obalans ger rörelse och samtidigt håller jag med andra om att hästar i fälttävlansbanor har koll på sin balans hela tiden (om det inte blir en olycka såklart.) Samtidigt som jag också håller med om att en del i den balansen är att kunna röra tex en hals för att balansera upp, samtidigt som jag också inser att det händer men mindre markerat inom dressyren.

Egentligen borde jag inte stuckit in nosen i det hela om balans, eftersom jag typ håller med alla. Inklusive att jag håller med dig om det där med jämviktsekvationen och mekanik.
 
Jag använder det bara så för att jag uppfattade att en person i diskussionen pratade om en sak, typ föremål i rörelse. Medan de andra pratade om någonting annat, typ ett nervsystem. Och det rycker lite i mig om folk pratar förbi varandra och pratar om olika saker.

Jag känner inte i övrigt att jag har några åsikter i den delen av debatten.

Jag håller bara med vissa om att föremål i obalans ger rörelse och samtidigt håller jag med andra om att hästar i fälttävlansbanor har koll på sin balans hela tiden (om det inte blir en olycka såklart.) Samtidigt som jag också håller med om att en del i den balansen är att kunna röra tex en hals för att balansera upp, samtidigt som jag också inser att det händer men mindre markerat inom dressyren.

Egentligen borde jag inte stuckit in nosen i det hela om balans, eftersom jag typ håller med alla. Inklusive att jag håller med dig om det där med jämviktsekvationen och mekanik.
Du använde balanspunkt i den betydelse man nog oftast brukar göra, jag ville bara säga att diskussionen i tråden mest känns som olika definitioner av ordet balans.
 
Jag känner att jag inte riktigt hänger med i vad EXAKT som är bakom lod. Så jag hänger ut en av mina hästar helt enkelt. ;) Dessa två bilder är tagna från en film och hästen ser ut såhär i ett ögonblick, sen gör den lite andra roliga saker med huvud och hals. Men är nån av dessa korrekt form eller bakom lod? Försök ignorera hästens hull, bantning är pågående.

56a9c185-ce91-44d7-b00e-c85d0580d1e6_5d80b0a1e087c334aad59f09.png


7d342166-4628-4620-b36e-db13f7ef3462_5d80b0bf2a6b228e7f4e30d8.png
 
Jag känner att jag inte riktigt hänger med i vad EXAKT som är bakom lod. Så jag hänger ut en av mina hästar helt enkelt. ;) Dessa två bilder är tagna från en film och hästen ser ut såhär i ett ögonblick, sen gör den lite andra roliga saker med huvud och hals. Men är nån av dessa korrekt form eller bakom lod? Försök ignorera hästens hull, bantning är pågående.

56a9c185-ce91-44d7-b00e-c85d0580d1e6_5d80b0a1e087c334aad59f09.png


7d342166-4628-4620-b36e-db13f7ef3462_5d80b0bf2a6b228e7f4e30d8.png
Den är bakom lod på båda bilderna. Jag tycker inte det är ngt att hänga upp sig så mkt på, men andra tycker annorlunda.
 
Den är bakom lod på båda bilderna. Jag tycker inte det är ngt att hänga upp sig så mkt på, men andra tycker annorlunda.

Tack! Då är jag med på hur man menar. :) Dessa bilder är som sagt en millisekund av en film, resten av tiden är hästen väldigt mycket över tygeln, så jag är inte särskilt bekymrad. :rofl:
 
Bara för att rörelsen ställer högre krav på balanssystemet så innebär det inte att den kommer ur balans. Eller mer ur balans än någon annan. Kravet på kontroll av systemet är större men inte obalansen.

"Dålig hållning" så som du beskriver har faktiskt inte något stöd i forskningen för att det ska vara direkt skadligt för kroppen. Statisk hållning och repitativa rörelser är ofta boven i dramat. Fysioterapeuter idag "rättar" sällan hållning - däremot jobbar man med muskulär kontroll och förmågan till dynamiskt använda kroppen.
Men kravet på kontroll kommer av obalansen. Balans (jämvikt) behöver ingen kontroll. Man måste utgå ifrån den fysiologiska verklighet vi lever i. Större krav på balanssystemen är inte balans, det är balansförmåga eller balanssinnen man då syftar på. Själva balansen i sig, den handlar om jämvikt.

Skadligt för kroppen, det beror ju på vad du utsätter den för och hur. Men dålig hållning skapar mer obalans och/eller försvårar balansförmågan. DET får ju verkligen betydelse för en häst som ska röra sig i balans.
 
Ja precis, man rubbar balansen hos ett föremål för att det ska kunna röra sig framåt typ :D. Så hästen rubbar sin kropps balans för att hoppa.

Dvs om du har en leksakshäst i början av ett hopp så kan den inte stå själv, men om du har en leksakshäst med 3-4 fötter i marken kan den stå själv. Hästen var tvungen att rubba sin jämvikt och luta sig långt över sin balanspunkt för att ta sig framåt och behöver använda muskler och kraft. :D så uppfattade jag det inlägget. Så föremål i rörelse med få beröringspunkter till underlaget helt enkelt och som lutar sin rörelseenergi framåt. I varje tillfälle om rörelseenergin eller kraften plötsligt tas bort har du någonting som inte står av sig självt. Dvs om du flashfryser djuret och försöker ställa det på golvet.

Dvs något, människa, häst, baby, pinne, som lutar sig så långt framåt att om den var stilla skulle den falla, men då den har rörelseenergi och strax ett ben som sticker fram och tar emot den så gör den inte det. Så snabb galopp till exempel att hela hästen lutar framåt, dvs inte en rush längs långsidan på en ridbana.
Jepp.:D För att röra på kroppen måste ju något i kroppen ändras, och det görs ju främst genom att förskjuta vikten (energimässigt billigt) eller använda muskelkraft (energimässigt dyrt), och kroppen följer sedan viktpunkten och måste hålla koll så att allt hålls i proportion till varandra så man inte tappar kontrollen.

Om jag förstått artikeln rätt så tog ju han som sprang "vetenskapligt rätt" en väldig risk iom att han sprang på ett sätt där han lägger all energi för att röra sig framåt, men i princip ingen för stabilisera sig. Både han och de andra löparna "jagar" ju sin viktpunkt, men det låter som att de senare lägger viss energi på att stabilisera sig och checka av så att viktpunkten inte hamnar så långt fram att de tappar balansen. Båda förlitar sig mycket på hastighet men den förste har inget annat, så tar han i för mycket eller något rubbas har han inte en chans att rädda sig.

Kroppen vill ju skydda sig så den måste kompromissa mellan stabilitet och rörelse för att vara så effektiv som möjligt utan utsätta sig för fara, och det var lite talande att den "korrekta" löparen hade en sele som säkerhet.
 
Jag tror du lite missade det jag menade med mitt inlägg. För mig betyder ordet balans i de här sammanhangen precis samma som för dig och @Waco, dvs kontroll över kroppens position. Men det är inte helt språkligt fel att istället definiera i balans som ett (exakt) jämviktsläge och med den definitionen kan man säga att en kropp som enbart har stöd i två eller färre punkter konstant är ur balans.
Balans har väldigt många betydelser beroende på sammanhang, det är rätt och det har använts flera av dem här, men det går inte att diskutera balansen hos något som är i rörelse om man behandlar det som ett av och läge. Då finns inte koncept som "bra" och "dålig" utan den kan endast ha eller inte ha balansen beroende hur många punkter som nuddar marken. En häst skulle därmed inte kunna vara i balans i trav och stor del av galoppen.

Balans kan vara ett exakt jämviktsläge, men det används för så mycket annat också. Balanssinnet har ju namngivits så för att det styr vår kroppsliga balans, och en viss grundbalans är viktig för att kroppen ska fungera som den ska.
 
@Greyshine @Badger Som jag förstod artikeln (den vetenskapliga finns här) så gick den ut på att springa med långa "kliv" där man sätter ned foten man landar på framför kroppen inte är lika effektivt som kortare med en fotnedsättning ungefär rakt under kroppen. Det är något man talat om inom löpning åtminstone i trettio år och ganska självklart egentligen. Eller så missade jag något när jag översiktligt läste artikeln.
 
Men kravet på kontroll kommer av obalansen. Balans (jämvikt) behöver ingen kontroll. Man måste utgå ifrån den fysiologiska verklighet vi lever i. Större krav på balanssystemen är inte balans, det är balansförmåga eller balanssinnen man då syftar på. Själva balansen i sig, den handlar om jämvikt.
Fast här säger du emot dig själv, du kan inte säga att det skapas en konstant obalans (som vi gick igenom i tidigare inlägg) och samtidigt säga att balans inte kräver någon kontroll? Balans i en levande häst är inte något statiskt, och självklart gör högre krav på kroppens balanssystem att balansen påverkas? Förmåga är bara skicklighet på att hantera det, och sinnet kan du inte kontrollera.

Det låter inte som att du utgår från en organisk levande kropp, utan ett "dött" objekt som inte har förmågan att påverka eller skapa egen rörelseenergi, vilket ju hästar gör bara genom att vara vid liv och definitivt när den rids. En stålkula kommer bete sig helt efter fysikens lagar ja, den har inget val, men en häst kan aktivt motverka de naturkrafter den utsätts för. Balans för ett levande djur är ett dynamiskt tillstånd som konstant uppehålls av kroppen.

Rörelse för ett djur innebär inte bara enkel fysik, utan annat som kemi och psykologi, och allt påverkar hur kroppen beter sig. En levande kropp är ett komplext system och om man behandlar den som om den vore en "död" konstruktion så kan man aldrig förstå hur de olika delarna samverkar och hur varelsen fungerar.

Det du främst ifrågasätter är ju inte det som jag påstått heller, det är lite det som blir fel när man rycker ett ord/begrepp ur sitt sammanhang. Ur balans, är INTE KONSTANT ur balans. Det har jag aldrig påstått eller menat. Ur balans, i den betydelsen att hästen måste justera, hamnar tex en hopphäst i avtrampet och nedslaget, DÅ måste hästen kompensera obalansen som uppstått mer tydligt/påfallande, tex med huvudpositionen, vilket ju är den vi diskuterar här.

Och jaa, det finns många andra aspekter i en rörelse att ta hänsyn till, men min formulering och förklaring härrör till diskussionen om huvudets position och en del av orsakerna till dess variationer. Allt är helt enkelt relativt vad man utgår ifrån.
Det jag skrev var "ville ifrågasätta är att hoppande hästar konstant tappar balansen", men för att förtydliga så menade jag att ifrågasätta att en häst upprepande (som i flera gånger under en bana) förlorar balansen i språnget mellan avstamp och landning, vilket de inte gör, utan de bibehåller ett visst mått av balans även när den inte har kontakt med marken. Inte heller är de nödvändigtvis i faktisk obalans.

Om vatten rinner ur ett glas har det lämnat glaset, när en fågel flyger ur boet har den lämnat boet, när en kropp har hamnat ur balans har den lämnat ett balanserat läge. Du kanske hela tiden menat att hästen har kvar balans i språnget, men jag (och andra) har varit väldigt tydliga med att ditt ordval inte stämmer överens med vad du i så fall menat, och det är en stor anledning till att du blir ifrågasatt.

Att hästen gör stora justeringar i de två momenten är sant, men det är ingen större skillnad mot de justeringar den gör i någon av gångarterna, och även om en del hästar har sämre teknik och kan därmed vara mindre balanserade än andra, behöver det inte nödvändigtvis skapas någon mer obalans än de naturliga skiftningarna som är ett krav för att hästen ska öht. kunna röra sig alls och som existerar under hela ritten.

Visst spelar huvudet en roll i hästens rörelser och balans, det kan ju användas som motvikt och hävstång, och som tidigare nämnt sitter det ihop med resten av kroppen. Överlag gynnar det ju rörelsen om huvudet och dess vikt följer ungefär samma linje som hästens tyngdpunkt i språnget (vilken går i en kurva) så att inte balansen rubbas (eller skapar belastning på någon svag punkt), men då alla hästar har olika styrkor och svagheter (och om något behöver kompenseras) så skiljer sig också sättet de använder huvudet. De flesta hästar är ju dock fullt förmögna att hoppa även när de inte kan anpassa huvudet efter kroppen, om än med klart bristande kvalitet.
 
Fast här säger du emot dig själv, du kan inte säga att det skapas en konstant obalans (som vi gick igenom i tidigare inlägg) och samtidigt säga att balans inte kräver någon kontroll? Balans i en levande häst är inte något statiskt, och självklart gör högre krav på kroppens balanssystem att balansen påverkas? Förmåga är bara skicklighet på att hantera det, och sinnet kan du inte kontrollera.

Det låter inte som att du utgår från en organisk levande kropp, utan ett "dött" objekt som inte har förmågan att påverka eller skapa egen rörelseenergi, vilket ju hästar gör bara genom att vara vid liv och definitivt när den rids. En stålkula kommer bete sig helt efter fysikens lagar ja, den har inget val, men en häst kan aktivt motverka de naturkrafter den utsätts för. Balans för ett levande djur är ett dynamiskt tillstånd som konstant uppehålls av kroppen.

Rörelse för ett djur innebär inte bara enkel fysik, utan annat som kemi och psykologi, och allt påverkar hur kroppen beter sig. En levande kropp är ett komplext system och om man behandlar den som om den vore en "död" konstruktion så kan man aldrig förstå hur de olika delarna samverkar och hur varelsen fungerar.


Det jag skrev var "ville ifrågasätta är att hoppande hästar konstant tappar balansen", men för att förtydliga så menade jag att ifrågasätta att en häst upprepande (som i flera gånger under en bana) förlorar balansen i språnget mellan avstamp och landning, vilket de inte gör, utan de bibehåller ett visst mått av balans även när den inte har kontakt med marken. Inte heller är de nödvändigtvis i faktisk obalans.

Om vatten rinner ur ett glas har det lämnat glaset, när en fågel flyger ur boet har den lämnat boet, när en kropp har hamnat ur balans har den lämnat ett balanserat läge. Du kanske hela tiden menat att hästen har kvar balans i språnget, men jag (och andra) har varit väldigt tydliga med att ditt ordval inte stämmer överens med vad du i så fall menat, och det är en stor anledning till att du blir ifrågasatt.

Att hästen gör stora justeringar i de två momenten är sant, men det är ingen större skillnad mot de justeringar den gör i någon av gångarterna, och även om en del hästar har sämre teknik och kan därmed vara mindre balanserade än andra, behöver det inte nödvändigtvis skapas någon mer obalans än de naturliga skiftningarna som är ett krav för att hästen ska öht. kunna röra sig alls och som existerar under hela ritten.

Visst spelar huvudet en roll i hästens rörelser och balans, det kan ju användas som motvikt och hävstång, och som tidigare nämnt sitter det ihop med resten av kroppen. Överlag gynnar det ju rörelsen om huvudet och dess vikt följer ungefär samma linje som hästens tyngdpunkt i språnget (vilken går i en kurva) så att inte balansen rubbas (eller skapar belastning på någon svag punkt), men då alla hästar har olika styrkor och svagheter (och om något behöver kompenseras) så skiljer sig också sättet de använder huvudet. De flesta hästar är ju dock fullt förmögna att hoppa även när de inte kan anpassa huvudet efter kroppen, om än med klart bristande kvalitet.
Joo om du håller dig till sammanhanget så kan du tala om balans och eller obalans som en konstant och/eller mer absolut. Sammanhanget som då är balans som i jämvikt (eller inte). Sammanhanget kommer från ursprungsinlägget där jag beskrev huvudpositionen som kan vara mer neutral i frågan om "kontroll" när huvudet "hänger i sin konstruktion" i balans (jämvikt) med tyngdkraften. Det är liksom själva ursprunget till hela den här utredningen om begreppet balans.

Jämförelsen med tex hoppning var det inte jag som tog upp från början, det kom upp som ett ifrågasättande av denna förklaringsmodell om huvudpositions betydelse i begreppet balans som i jämvikt. Vilket egentligen strider mot sig själv, då det är tydligt hur just jämviktsbalansen (som då rubbas) påverkar just huvudpositionen i tex hoppning, vilket det inte gör på samma sätt för en dressyrhäst på tävling som då är närmare denna jämviktsbalans (och kan hålla huvudet i samma position genom hela rörelsen) vilket en hopphäst som hoppar ett hinder inte kan. Det blir extra tydligt i just avsprånget och landningen efter hindret. DÅ måste hästen kompensera "obalansen" med sitt huvud för att få "jämvikt".

Det är när sakfrågan rycks ur sitt sammanhang som det blir komplicerat för då diskuterar vi inte samma fråga längre....
 
Du skriver på ett sätt som gör att det ser ut som att du inte verkar veta. Av ditt vanliga sätt att slingra dig ur frågan så verkar det stämma.
Gör jag? Jag tror nog det är du som slingrar dig just nu då du inte vill förklara vad "överstrykning" har med saken att göra. Om du förklarar det så ska jag förklara vad överstrykning är.
 
Gör jag? Jag tror nog det är du som slingrar dig just nu då du inte vill förklara vad "överstrykning" har med saken att göra. Om du förklarar det så ska jag förklara vad överstrykning är.

Så här skrev du i #346:

"Överstrykning? Var handlar detta om det? Det mannen på 30-talsfilmen gör är inte en överstrykning, inte det jag gör heller, för tyglarna behålls lika långa hela tiden. Mannen på filmen håller båda tyglarna i en hand och sträcker fram den fria handen och klappar hästen, är det en överstrykning?"

Varpå jag undrade om du vet vad överstrykning är? Ditt påstående ovan låter nämligen märkligt med tanke på dina tävlingsresultat.

Av ditt vanliga sätt att slingra dig genom att påstå att du sagt något helt annat, vrida och vända på allt till din egen fördel (även i ämnet "balans"), gärna kryddat med förminskning av andra, så drar jag slutsatsen att du inte har den blekaste aning. Vilket är bra, för då blir det lättare att förstå dina högst egna åsikter.
 
Jepp.:D För att röra på kroppen måste ju något i kroppen ändras, och det görs ju främst genom att förskjuta vikten (energimässigt billigt) eller använda muskelkraft (energimässigt dyrt), och kroppen följer sedan viktpunkten och måste hålla koll så att allt hålls i proportion till varandra så man inte tappar kontrollen.

Om jag förstått artikeln rätt så tog ju han som sprang "vetenskapligt rätt" en väldig risk iom att han sprang på ett sätt där han lägger all energi för att röra sig framåt, men i princip ingen för stabilisera sig. Både han och de andra löparna "jagar" ju sin viktpunkt, men det låter som att de senare lägger viss energi på att stabilisera sig och checka av så att viktpunkten inte hamnar så långt fram att de tappar balansen. Båda förlitar sig mycket på hastighet men den förste har inget annat, så tar han i för mycket eller något rubbas har han inte en chans att rädda sig.

Kroppen vill ju skydda sig så den måste kompromissa mellan stabilitet och rörelse för att vara så effektiv som möjligt utan utsätta sig för fara, och det var lite talande att den "korrekta" löparen hade en sele som säkerhet.
Jo precis!

Och jag gillar att jämföra lite med min medishäst (som inte är mer) som var väldigt snabb och om vi axade om någon så lutade hon i min hand totalt, dvs om jag hade släppt hade hon nog blivit en total pöl, och man kunde bara sakta genom att ge lite (hota om obalans) och sedan räta upp. Med jämförelse att galoppera snabbt längs en långsida med en ridskolehäst eller galoppera i skogen (för jag vågar inte galoppera så fort i skogen) så om man släppt tyglarna hade hästen liksom bara ryckt lite på axlarna (uhm bogarna), har inte lika mycket framåtlutning i steget. Så hon gjorde lite samma grej som den här löparen tänker jag mig.
 
@Greyshine @Badger Som jag förstod artikeln (den vetenskapliga finns här) så gick den ut på att springa med långa "kliv" där man sätter ned foten man landar på framför kroppen inte är lika effektivt som kortare med en fotnedsättning ungefär rakt under kroppen. Det är något man talat om inom löpning åtminstone i trettio år och ganska självklart egentligen. Eller så missade jag något när jag översiktligt läste artikeln.
Nej inte den biten, den håller jag med om, korta steg kör jag också, pga det. Som jag förstod det lutar han sin balanspunkt uhm kropp framåt så att han hela tiden nästan faller och skulle falla om inte nästa fot kom fram.

Jmf inlägg ovan.
 

Liknande trådar

Dressyr Jag har följt vc-finalen i dressyr noggrant. Det gav mig en bitter eftersmak. 90 % av ryttarna red som "kapten krok" dvs med...
Svar
15
· Visningar
1 530
Senast: Palermo
·
Western Jag köpte en häst för ca 3 veckor sedan som är dressyr riden och går lätt i form. Har alltid velat prova på western och hade en...
Svar
1
· Visningar
995
Senast: Nepenthe
·
Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
4 049
Hästmänniskan Hej! Jag har alltid älskat hästar och djur, och försökt göra mitt bästa för att omge mig av djur och det lantliga. Jag har alltid...
2 3
Svar
52
· Visningar
4 127
Senast: Mabuse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp