Detta eviga kliande

Sv: Detta eviga kliande

KL

Jag är också trött på kliandet.
Min staffe är omgivningsallergisk, damm, kvalster och pollen i träd buskar och gräs, så hon får vaccin mot det.
Hon har även "haft" demodex men är friskförklarad.

Vänjer in min på det nya vaccinet just nu och använder en kortisonspray efter överrenskommelse med veterinären, tills vaccinet stabiliserat sig.
Det funkar bra, jag vill inte spruta på för ofta eftersom hon kan få tillbaka sin demodex, men jag vill ju ändå få bort klådan.

Och jag ska aldrig mer skaffa en staffe haha, nej men aldrig mer ett impulsköp utan att kolla ordentligt först.
Och aldrig mer en ras som är känd för sina hudsjukdomar :angel:
 
Sv: Detta eviga kliande

skrev kanske luddigt, var lite trött..
Nää det jag menar är att min hund är allergisk mot det fodret, han blev ännu sämre i sin allergi av det, så det funkar inte alls på han.
 
Sv: Detta eviga kliande

Min ena hund har Atopisk Dermatit. Det började med svamp i öronen vid flera tillfällen. Vi fick droppar emot svampen som blev bättre men hunden började klia sig runt munnen, i öronen på kroppen. Skickade in blodprov och fick reda på att han hade Atopisk allergi.
 
Sv: Detta eviga kliande

Tack för alla svar!
Han fortsätter på sina tassar :crazy: kliandet vid munnen är mindre dock.

Ska skriva en checklista som jag ska ta med till vet så jag kommer ihåg allt. Börjar bli less på alla återbesök, kan dom inte bara kolla allt på en gång.

- Blodprov?
- Pricktest?
- Odling från tassar/kring ansiktet.

Vad mera?
 
Sv: Detta eviga kliande

Men brukar inte börja med pricktest. Utan först en hel utredning kring fodret, med eliminationsdiet, utesluta alla former av parasiter etc. Tand Ester beskrev det bra.

Här får remitterade vet 'baxkläxa' av hudspecialisten om hunden inte är fodereliminerad, tagits skrap-, tejp- och baktprov och behandlats för ohyra innan de kommer in för pricktest etc hos hudspec.

Det e gjorde med min under elimineringen var:

Prov med odling från öron + ev sekret från andra sår
Tejpprov
Utstryk från ev papler/etc
Hudskrap-prov
Behandlat mot ohyra för att utesluta (bla behandlad med advocate.vet). Detta alltså TROTS att det inte troddes finnas minsta ohyra.)

Även demodex ska uteslutas men det görs med proven ovan. Och alla pågående infektioner och grejer ska behandlas. Fick som sagt bada varannan dag, bada tassarna i medicinskt shampoo varje dag etc.

Och sen fick jag föra dagbok, varenda dag under elimineringen. Med hur han kliat/inte kliat, väder/vind, vad vi gjort och inte gjort osv. För att se om det fanns någon röd tråd där. Typ '2 dagar efter regn kliar han' eller 'såfort vi varit i skogen kliar han'.
 
Sv: Detta eviga kliande

Okej! Gud vad bra med folk som har erfarenhet av detta, vad skulle man göra utan er!
Frågade uppfödaren om föräldrarna eller hans bror hade nån slags svamp, men icket. Jag lyckades verkligen få det svarta fåret...

Vad är utstryk från papler?
Vad görs vid ett tejpprov?
 
Sv: Detta eviga kliande

Papler tja eh, i mina amatörögon såg det ut som 'ploppar' i huden, tänk finnar fast inte med den där 'gula pricken'. Men klämde man på dem kom det ut nåt. Så vet hade sönder några, och tryckte ett sterilt objektglas emot, och la sen ett annat objektglas över. Sen skickades det till lab.

Tejp-prov är som det låter, de tog tejp mot huden/pälsen (minns inte riktigt vilket eller om båda) och så kollade de i mikropskop på det som fastnade.

Dvs, en hel massa olika prover på/från huden, precis som när man tar tops-prov i öronen alltså, fast lite olika metoder (och man får väl 'fatt på' och kan kolla på olika typer av grejer med de olika proven).

Ofta togs flera sorters prov från samma ställen, t ex hans infektioner vid klofästena. Där både topsades det, togs med objektglas, togs skrap-prov och tejp-prov.

Det var på en ren svenska en SKITJOBBIG tid faktiskt, speciellt som vi fick mer än ett bakslag. Både när han stal grejer och vi fick börja om, och när han kliade fast han 'inte borde', något jävelskap blossade upp etc. Och behöva ha munkorg ute och kolla på honom varenda sekund så han inte åt något, kasta sig som en idiot på golvet efter minsta tappad matbit, nästan rabiat informera folk redan på tio meters håll att 'ABSOLUT INTE ge hunden NÅGONTING att äta'. Kändes som vi aldrig skulle ta oss igenom elimineringen, och när vet som sagt lääänge trodde det nog var en atopisk allergi med kändes det extremt tungt. Och alla provtagningar och behandlingar och medicineringar hit (och vad skulle man lägga tabletten i, under en eliminationsdiet?? Jag fick stå och rulla bollar av z/d burkmat och trycka in tabletterna i..) och allt badande och shamponerande hit.

Så som sagt, det var skitjobbigt. Och skulle någon säga 'du, du ska göra allt en gång till' skulle jag nog vrålande springa och andra hållet och får skjutsas till någon mentalvårdsinrättning. MEN, det är värt det när man kommer ut på andra sidan. Och som sagt, förutom då lite besvär kring foderval och dito kostnad samt att jag fortfarande får hålla koll så ingen ger honom något eller han snor något, så märks det som sagt inte att han är foderallergisk. (Har de atopisk allergi kan det ju vara värre dock). Så försök kämpa dig igenom det, men som sagt är superduperviktigt han inte äter något han hittar ute, 'städar' under köksbordet etc och att folk på jobbet inte ger honom något eller har saker framme han kan stjäla.

Glömde en grej. Vad hunden har för matskålar och för korg brukar också diskuteras/kollas. T ex om de kliar mycket i ansiktet så kan t ex plastskålar vara boven. Samma med korgmaterial etc.

Så, istället för att själv komma och tycka 'jag vill ni gör det här och det här', se till att få/hitta en hudintresserad veterinär. Det är GULD värt, och man har nog med att följa alla rekommendationer etc utan att försöka forska vad 'veterinären borde göra'. Det behöver inte vara en hudspecialist, men en hudintresserad veterinär, som kollar med mer erfarna hudkollegor etc som sagt. Jag bytte veterinär en gång för den första verkade inte bry sig så mkt och inte heller vara så insatt. Så fick en annan, som var GULD. Hon tyckte själv att 'hon egentligen inte kunde så mycket' - jag tyckte hon var jättekunnig - men hon kollade med hudsköterskan och/eller hudspecialisten och andra kollegor så fort hon var minsta osäker. Utan henne hade nog varken jag eller Viktor mått så bra som vi gör idag =)
 
Senast ändrad:
Sv: Detta eviga kliande

Min ena hund har Atopisk Dermatit. Det började med svamp i öronen vid flera tillfällen. Vi fick droppar emot svampen som blev bättre men hunden började klia sig runt munnen, i öronen på kroppen. Skickade in blodprov och fick reda på att han hade Atopisk allergi.

Vad är han allergisk emot då?
 
Sv: Detta eviga kliande

Tack för alla svar!
Han fortsätter på sina tassar :crazy: kliandet vid munnen är mindre dock.

Ska skriva en checklista som jag ska ta med till vet så jag kommer ihåg allt. Börjar bli less på alla återbesök, kan dom inte bara kolla allt på en gång.

- Blodprov?
- Pricktest?
- Odling från tassar/kring ansiktet.

Vad mera?

Du behöver inte skriva en lista -din veterinär verkar ha full koll på utredningsgången! Att tassarna och mungiporna inte kollats upp är ju inte så konstigt, eftersom att de symptomen tillkommit efter senaste besöket! Inflammationen i hörselgångarna står under behandling och hudutredningen är inledd med det som rekommenderas av dermatologer; eliminationsdieten.

Alla hundar har jästsvamp på huden, den är en del av normalfloran. Under vissa omständigheter kan det hända att antalet jästsvampar ökar och orsakar en inflammation. De där omständigheterna är alltid något hos hunden. Ibland rör det sig om anatomin; hängande öron, håriga öron, hudveck mm. I andra fall är hundens hud redan irriterad av någon annan anledning - t ex pga allergi eller parasiter. Då är hudens skyddsbarriär nedsatt och bakterier och jästsvamp kan tränga in och orsaka infektion.

Man kan ta ett blodprov för att kontrollera atopi samtidigt som man inleder en eliminationsdiet. Men det är onödigt och lite dumt. Ibland har hunden både atopi och foderallergi. Om man då får bukt med foderallergin kan det räcka för att få hunden besvärsfri. Blodprovet är inte heller helt säkert. Man måste väga samman hundens symptom med provsvaret och göra en individuell tolkning. Många hundar utan allergi (eller iallafall utan symptom) har höga antikroppshalter. En allergiutredning är aldrig lätt, det tar tid och det gäller för dig som djurägare att hålla ut!

I regel är utredningsgången så här: behandla alla sekundära infektioner, uteslut parasiter (jätteviktigt, för antikroppar mot t ex rävskabb kan ge korsreaktioner med kvalster, dvs en rävskabbshund är ofta falskt positiv på kvalsterallergi (atopi)), eliminationsdiet minst 8 veckor och därefter intrakutantest ("pricktest") och/eller blodprov. Ibland, beroende på symtom, ras, ålder mm, kontrolleras även andra sjukdomar som t x hormonella rubbningar.

Det lär inte heller finnas någon anledning att ta en odling från mungipor och tassar. Man brukar istället ta en cytologi, dvs smeta ut lite klet på ett objektsglas, färga och titta i mikroskop. Då ser man vilken typ av infektion det rör sig om. Ibland är det ingen infektion alls utan "bara" en inflammation.

Du kan köpa klorhexidin och tvätta tassar och mungipor med fram till besöket. Klorhexidin finns på apoteket, kolla efter klorhexidinspray från Vetriderm, den funkar bra. Eller ännu hellre från Douxo. Tassarna kan du också bada i klorhexidinschampo, låt verka 10 minuter innan du sköljer. Klorhexidin är både bakterie- och svampdödande.


Det tar sin tid, men gör precis som veterinären säger!
 
Sv: Detta eviga kliande

Om det inte redan är kollat kan det vara idé att kolla hur tonsillerna ser ut. De två av mina hundar som fick tonsillit kliade sig mycket i ansiktet/runt munnen och öronen samt slickade sig mycket på framför allt framben/framtassar. Det förekom också frekvent öroninflammationer hos båda hundarna under tiden tonsillerna krånglade.
 
Sv: Detta eviga kliande

HMM och dubbelhmm!! DÄR sa du något!! Men hur sjutton ska jag lyckas kolla tonsillerna på vovve när knappt vetrinären lyckades få kika i halsen sist. Han har nog haft tonsillitproblem sedan jag fick honom insåg jag i efterhand, så blev det akut med feber i våras och vi åkte in. Han fick mastodontantibiotika och om det inte hjälpte blir nästa tur odling och rätt antibiotika och om det inte hjälper så operation. MEN saken är ju den som jag förstått att tonsillit inte behöver vara bakteriell utan också virus? Det hjälper ju inget emot. Utöver att han uppvisar några symptom på halsbesvär som snuttar på täcken, men å andra sidan gör han det av andra orsaker oxå, samt slickade tassar. Nu gör han inget av det längre. Men som sagt nu blir jag ställd. Han äter med GOD aptit, tuggar inte sönder något som sist ( barnens plastleksaker) eller överdrivet frenetiskt på sina tuggben eller gör hål i täckena som sist. Dessutom kraxar han inte när han råkar dra eller kliar mot öronen. Är själv en människa som alltid drar på mig halsont ibland riktigt illa men brukar inte behöva antibiotika, så vet hur jobbigt det kan vara. Men finns det "halshundar" och växer de ifrån det isåfall? Han är 27 mån min vovve och vad jag hört är inte immunförsvaret perfekt förrän efter 2 års åldern?

Ska kastrera katten snart så ska höra med vetrinären vad hon tror om min hunds hals, lite röd kan de ju vara i tonåren utan att det är ngt farligt som jag förstått. Jag vet inte men jag gillar inte tanken på att ta bort tonsillerna tänk om infektionerna åker ner i lungorna då?
 
Senast ändrad:
Sv: Detta eviga kliande

Veterinärerna brukar kunna kolla i halsen även på de mer motsträviga. Om inget annat funkar får de helt enkelt sedera hunden för att kunna öppna gapet och kolla ner.

Min tik med återkommande, i princip kroniska tonsilliter kliade inte eller något. Inte tuggade grejer, åt dåligt eller ngt heller. Däremot fick hon vitt skum i hals/svalg, visslade i luftvägarna när hon sprang fort och fick feber (som jag inte brukade märka, pinsamt nog). Första gångerna sökte jag för att hon tappade orken för fort och visslade. Då kom hon in med rejäl tonsillit och 39 graders (oupptäckt) feber. Sen tipsade vet om att kolla efter det vita skummet, och resterande ggr så åkte jag in för det, jag visste vad det betydde. Aldrig kli/slick/öroninfektioner etc. Däremot så Viktor - utan tonsillit men med allergi gjorde som din, minus filtsnuttande.

Så, kolla halsen, det kan ju vara tonsillit, men 'lås' dig inte vid det =)
 
Sv: Detta eviga kliande

Halsen är kollad lite snabbt, och där syntes inget, han tugar ben (märgben) max 2 ggn/vecka, aldrig mer.
 
Sv: Detta eviga kliande

Veterinärerna brukar kunna kolla i halsen även på de mer motsträviga. Om inget annat funkar får de helt enkelt sedera hunden för att kunna öppna gapet och kolla ner.

Min tik med återkommande, i princip kroniska tonsilliter kliade inte eller något. Inte tuggade grejer, åt dåligt eller ngt heller. Däremot fick hon vitt skum i hals/svalg, visslade i luftvägarna när hon sprang fort och fick feber (som jag inte brukade märka, pinsamt nog). Första gångerna sökte jag för att hon tappade orken för fort och visslade. Då kom hon in med rejäl tonsillit och 39 graders (oupptäckt) feber. Sen tipsade vet om att kolla efter det vita skummet, och resterande ggr så åkte jag in för det, jag visste vad det betydde. Aldrig kli/slick/öroninfektioner etc. Däremot så Viktor - utan tonsillit men med allergi gjorde som din, minus filtsnuttande.

Så, kolla halsen, det kan ju vara tonsillit, men 'lås' dig inte vid det =)

Ja nej låser mig inte men ska ha det i åtanke. Nej han har aldrig skummat eller pipit och orken är som förr. Ska som sagt låta den här svampinfektionen han har läka ut ordentligt först dvs behandla ett tag till efter att det röda försvunnit helt och sedan när han inte kan ha den anledningen att slicka så ska jag se hur han beter sig. Det märks när min har feber, han blir trött, känns varmare än normalt och blir blank och ledsen i ögonen. ( om jag inte missat ngn gång men han är en ynklig hund så det kan han inte dölja )
 
Senast ändrad:
Sv: Detta eviga kliande

Pollen, kvalster, husdamm. Finns massor att läsa om Atopisk Dermatit på nätet. Jag tror det är den vanligaste allergiformen hos hundar.

Jo, men atopisk innebär ju bara luftburen. Sen kan ju olika hundar reagera på olika allergener. Därför jag var nyfiken mot vad din hund var allergisk. Atopisk dermatit säger bara att hunden är allergisk mot ett luftburet ämnet och reagerar med hudsymptom i kontakt med det.

Dvs en hund med atopisk dermatit tål inte husdammskvalster, en annan tål inte pollen osv.

Det lät som ni 'bara' fått svaret atopisk dermatit nämligen, och inte specificerat VILKA allergener den inte tålde, därför jag undrade.
 
Sv: Detta eviga kliande

Jo, men atopisk innebär ju bara luftburen. Sen kan ju olika hundar reagera på olika allergener. Därför jag var nyfiken mot vad din hund var allergisk. Atopisk dermatit säger bara att hunden är allergisk mot ett luftburet ämnet och reagerar med hudsymptom i kontakt med det.

Dvs en hund med atopisk dermatit tål inte husdammskvalster, en annan tål inte pollen osv.

Det lät som ni 'bara' fått svaret atopisk dermatit nämligen, och inte specificerat VILKA allergener den inte tålde, därför jag undrade.

Jag förstår, jag var lat och trött när jag skrev mitt första inlägg. Jag har inte satt mig in i det så mycket eftersom min hund visat sig ha väldigt lite problem med detta.

Veterinären tog blodprov på honom för ett år sedan och det visade på allergi. Veterinären ringde då upp mig och frågade om jag ville veta vad han var allergisk emot och jag sa ja.

Svaret jag fick sen var att han var allergisk emot kvalster, pollen och husdamm.

Jag tyckte helt utredningen var skum och trodde man var tvungen att följa upp och ta tester osv. men efter att jag fått svaret har inget hänt och hunden är inte särskilt påverkad.

Jag tyckte TS beskrivning lät så likt min hunds problem för ett år sedan. Min kliar sig fortfarande men inte alls så mycket som förra året. Det kan ju bero på att man numera tänker på att hålla det rent och inte ha filtar. mattor och sånt som kan förvärra framme osv.
 
Senast ändrad:
Sv: Detta eviga kliande

Jag har också en atopiker, en alldeles egen faktiskt! Han är allergisk mot några typer av förrådskvalster och dammkvalster (exakta namn minns jag inte). Med rätt foder (Hill´s j/d, funkar skitbra på hudhundar också) och lite extra hud/pälsvård (Douxo Seborré spot on + spray lite då och då samt tunna ut pälsen inför sommaren med raken) fungerar han ändå. Han kan förstås inte bada i sjö eller hav längre, det är liksom att utmana ödet väl mycket.

Det finns olika grader av atopi, de som är värst drabbade har tyvärr symptom i större eller mindre omfattning vad man än hittar på.
 

Liknande trådar

Katthälsa I början på juni i år fick min katt en massa skit i öronen och det kliade, veterinären konstaterade öronskabb och vi fick stronghold och...
Svar
5
· Visningar
1 376
Senast: Shark
·
J
Hundhälsa Hej. Hoppas ni orkar läsa hela inlägget. Behöver verkligen folks åsikter/tips/hjälp... Jag och min sambo köpte för 2 dagar sen en 3...
Svar
3
· Visningar
2 319
Senast: Turelur
·
L
Hästvård Jag har tänkt skriva en sån här tråd ett bra tag nu, men inte kommit till skott riktigt. Eftersom det var ganska många som läste min...
Svar
12
· Visningar
1 577
Senast: Lord Owen
·
Hästvård Jag bli bara så less och börjar känna att jag snart nått punkten där jag inte orkar mer. Samtidigt så vetesjutton om jag orkar... 3 4 5
Svar
83
· Visningar
12 023
Senast: ako
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp