Hur gick det sen? (fångshettisen Elsa)

L

Lord Owen

Jag har tänkt skriva en sån här tråd ett bra tag nu, men inte kommit till skott riktigt. Eftersom det var ganska många som läste min tråd om shettisen som blev felverkad och fick fång i januari och det även var några som verkligen engagerade sig och försökte hjälpa mig :bow: så vill jag kort berätta hur det gick.

Efter att det konstanterats att hon hade fång, då vi ju fick åka med henne "akut" till Ultuna för att hon hade så ont trots stora mängder smärtstillande, så stannade hon är en vecka. Hon stod enbart i box och hade en typ av tjock skumgummi under framhovarna. Efter en vecka fick vi ta hem henne men hon stod kvar en halv vecka till då det ju är lite omständigt att ta hem henne till där vi bor, med färjor och så vidare.

När hon kom hem hade hon fått plast på framhovarna. Ett ordentligt lager bak över trakten och fram till halva hoven som lyfte upp tån. Hon fick stå på boxvila en månad innan det var dags för det första återbesöket. Som tur är hon en tuff liten dam, och klarade av boxvila väldigt bra så länge hon hade saker att gnaga på.

När hon varit hemma ½ dag kollapsade magen. Förmodligen på grund av den långa tiden med fenylbutazon-medicinering flera gånger om dagen plus resan hem. Hon bokstavligen kissade skit. :crazy: Så inget mer smärtis och massor av magmedicin. Efter ca en vecka stabiliserades magen men det blev ingen mer smärtis, det vågade vi inte. Risken att mer skulle börja krångla pga magens fullständiga haveri var för stor. Konstigt nog verkade hon inte alls påverkad av vare sig magen eller avsaknaden av smärtstillande, men så är ju inte shettisar kända för att vara några vidare bra smärtbaromtetrar heller...

På första återbesöket ansågs hon vara lika "bra" som hon var när hon fick massor av smärtstillande, bara det att hon ju inte längre fick smärtstillande. Så även om det låter konstigt, var det ett steg i rätt riktning. Hon gick fortfarande åt skogen men bättre och var mycket mer positiv och framåt. Veterinärerna ansåg sig "klara" med henne men hovslagaren ville ha tillbaka henne en gång till för att ta av plasten (hon fick ny plast i samband med återbesöket) och för att sko henne.

Så en månad till i box. Nu började det bli jobbigt. Hästarna var olyckliga, vi var olyckliga. Alla var rätt less, milt sagt. Men det gick.

Efter en månad fick hon gå ut i en liiiten, liiiiten hage. Hon hade då börjat röra så pass bra på sig att man alltså kunde ta ut henne. Underlaget var det mjukaste tänkbara, och plasten höll faktiskt för det lilla hon var ute i början.

Andra återbesöket var i slutet av mars - början av april, tyvärr fick alla i familjen utom jag influensa och jag var ju i sverige så det blev ingenting med det. Istället pratade vi med Ultunas hovis och så fick vår ordinarie hovslagare på Åland ta bort plasten och sko henne.

Efter det gick hon som vanligt ute lite grann i den lilla hagen och inne en stor del av dagen. Sedan utökade vi det efterhand som man märkte att hon klarade av det och till slut, för cirka 3 veckor sedan fick hon gå ut i stor hage med sällskap istället för i sjukhagen den lilla tid hon var ute. Lyckan var total hos hästarna kan jag säga. :D

Först hade jag tänkt släppa ihop dem pö om pö, lite i taget. Men insåg snart att det skulle inte gå. Det skulle bara sluta med att varje gång jag tog henne från den lilla hagen till den stora så skulle hon skena som en galning och ha sönder sig på ett eller annat sätt. Så jag släppte ihop dem på en gång och försökte lugna dem så gott dem gick och sedan fick de fortsätta vara tillsammans då hon var ute - inget mer sken what so ever.

Nu går de båda ute dygnet runt i sin magra skogshage sedan några dagar tillbaka. Fast på nätterna går de nere vid havet för insekternas skull. Hon mår av allt att döma bra och bägge hästarna är väldigt harmoniska och avslappnade nu när de får vara tillsammans ute igen. :bow:

Hon kommer få fortsätta såhär med totalvila i alla fall en månad till innan jag börjar fundera på promenader. Kanske vid midsommar eller efter. Skodd fram lär hon vara resten av sitt liv, eller i alla fall länge. Så får vi se hur det kommer gå sen. Jag är bara glad att allt hittills gått bra, att hon klarat av det här och att hon fått en chans till.


Hon har fått följa med ner till stranden någon enstaka gång och gått omkring lite i vattnet och den mjuka sanden. Passande motion. Och så får hon lära sig att hålla sig på mattan. Första gången hon fick gå längre än till haggrinden så stegrade hon sig och GICK mot mig, hotandes med frambenen. :angel: Och när hon inte kunde göra det försökte hon sparka, eller bocka. Därav träns på bilderna. En aning överenergisk var hon, men nu har hon lugnat ner sig. Hon har till och med gått ner några gram. ;)



effeee.jpg



ela.jpg



Detta är en väldigt förkortad version, så om någon undrar något så fråga på bara. Jag kommer updatera med bilder på hovarna i dagsläget till helgen, då jag har möjlighet att fota.


Så, även om det inte är över än - så kan man i alla fall börja hoppas på ett lyckligt slut.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Hur gick det sen? (fångshettisen Elsa)

Vad roligt att höra att det gått bra! Jag önskar er all lycka i framtiden!
 
Sv: Hur gick det sen? (fångshettisen Elsa)

Tack så mycket! :)
 
Sv: Hur gick det sen? (fångshettisen Elsa)

Härligt att höra! Fång tar tiiiiid!:bow:

Ja, det gör ju det. Hon har haft ett fånganfall tidigare för något år sedan och då lät vi det gå ett år innan hon var "som vanligt" motionsmässigt igen.
 
Sv: Hur gick det sen? (fångshettisen Elsa)

Vad roligt! Fång tar som sagt tid och kräver en engagerad ägare. Dessutom var du till en klinik där dom är duktiga på fång och har bra hovslagare som ju med lite fantasi kunde fixa till hovarna och ge sulan en bra avlastning! Nog så viktigt som komplement till det smärtstillande. Speciellt i din hästs fall!
 
Sv: Hur gick det sen? (fångshettisen Elsa)

Vad roligt! Fång tar som sagt tid och kräver en engagerad ägare. Dessutom var du till en klinik där dom är duktiga på fång och har bra hovslagare som ju med lite fantasi kunde fixa till hovarna och ge sulan en bra avlastning! Nog så viktigt som komplement till det smärtstillande. Speciellt i din hästs fall!


Ja,vi gör allt vi kan för att det ska gå bra. Som tur är har vi väldigt förmånliga hagar just för fång :bow:, dvs magra skogshagar med mkt träd att gnaga på och bara magert grovt, glest gräs samt ris och mossa (+ hö av väldigt bra kvalitet). Hade man bara haft vall-beten hade det varit mycket värre att ha henne ute. Sedan har vi ju också havet och stränder 150 m bort, vilket varit jättebra för att röra på henne utan att belasta hovarna för mkt.

De var väldigt uppfinningsrika på Ultuna och jag fick även med mig nya utskurna "paddar" i det tjocka skumgummimaterialet hem, i fall att. :bow: Att hon sedan inte blev skodd där pga sjukdom i familjen var ju trist men vår egen hovis fixade det bra efter rekommendationerna. Alla dessa komplement var som du säger jätteviktiga, speciellt som hon inte klarade av smärtisen.

Framförallt har det varit psykiskt jobbigt för mig och hästarna, både den friska hästen och ponnyn har varit väldigt "deppade" och visat det på diverse sätt. Man måste försöka se ljuset i tunneln hela tiden, antar jag. :laugh:
 
Sv: Hur gick det sen? (fångshettisen Elsa)

Vad skönt att kunna läsa om hur det gått. Jag hoppas ni får en fin sommar tillsammans. Hur gick med med den andra hovslagaren? Har du haft någon kontakt med honom? Sånna borde inte få lov att sko..
 
Sv: Hur gick det sen? (fångshettisen Elsa)

Tack! Det hoppas jag med. Det är verkligen en trevlig ponny att hålla på med så det vore väldigt synd om hon inte höll för körning sedan. Men som sagt, jag hoppas verkligen det. Hon har tidigare visade en otrolig återhämtningsförmåga så det ser ljust ut. :)

Vi hade viss kontakt med hovslagaren men inget positivt och inget jag vill gå in på här. Vår ord. hovslagare gjorde dock vad han kunde innan Ultuna kostnadsfritt. Han kände sig nog lite ansvarig eftersom det var han som rekommenderade den andra hovslagaren..
 
Sv: Hur gick det sen? (fångshettisen Elsa)

Vad härligt! Jag längtar så extremt på att vår lilla ponny ska bli helt återställd. Hon slutade med mirakelmedicinen igår då hon verkade tycka att hon inte behöver den längre, håller hon sig frisk i ben och hovar i fortsättningen blir jag så lycklig! Fång är den hittills värsta sjukdomen någon av mina hästar har haft, både för oss och för hästen. Tar lång tid, är smärtsam osv osv.

Grattis till dig som lyckats kämpa på så ordentligt med din fånghäst i alla fall! Jag blir glad av att läsa sånt!
 
Sv: Hur gick det sen? (fångshettisen Elsa)

Tack! Och lycka till med er ponny! :)
 

Liknande trådar

Hästvård Behöver lite input! Häst som vid två tillfällen (med två år mellan) visat lättare koliksymptom denna tiden på året i samband med vårsol...
Svar
8
· Visningar
468
Senast: Freazer
·
Hundhälsa Hej Min valp på 12 veckor som har varit någorlunda rumsren (ca 0-4 olyckor om dagen), säger alltid till eller så ser man när han behöver...
Svar
4
· Visningar
721
Foder & Strö Hej, Funderar på det här med tuggtid för min häst (D-ponny, ganska normalfödd) just nu. Går på lösdrift så är ute dygnet runt och gräset...
Svar
4
· Visningar
702
Hundhälsa Hej där, Jag har en shiba som är okastrerad på nästan så exakt 2 år, han har betett sig väldigt konstigt de senaste 2 veckorna. Vi...
Svar
0
· Visningar
206

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp