Jag tänker ärligt talat inte jättemycket på dialekter, så länge det inte blir "extremt" åt något håll (tänker främst på riktigt grötig skånska och värsta, mest svårbegripliga norrländskan). Jag har dock mycket svårt för hur de från Piteå pratar, men det beror enbart på negativa associationer och det är något jag försöker jobba bort. Förut klarade jag tex inte av att höra intervjuer med Kalla efter diverse fina skidtävlingsresultat, men det går hyfsat nu

Det tog också ett bra tag för mig att förstå vad det öht var jag reagerade på.
Men, jag vet också att jag själv anpassar mig supersnabbt efter hur andra pratar. När vänner från Norrland ringer så låter jag på ett helt annat sätt än i samtal med andra stockholmare. Åker jag båt till Finland tar det ungefär tre sekunder innan jag pratar finlandssvenska, när jag pluggade i Gbg trodde folk därifrån redan efter någon vecka att jag också kom därifrån osv.
Så länge jag förstår vad folk säger så brukar det vara lugnt