Sv: Diskbråck? Kan man fortsätta rida???
*kl*
Jag har ett utläkt diskbråck. När jag var som sämst kunde jag inte gå, benen vek sig om jag försökte. Efter ca 4 månader så började jag rida så smått. Jag kunde inte komma mig upp på hästen själv eftersom jag inte kunde använda benen så sambon fick lyfta upp mig. Kunde inte heller rida som vanligt, de 3 (eller var det 2..minns inte riktigt) fick sambon leda mig. Under denna tid travade jag kanske totalt 20 steg eller något sånt, annars skrittade jag bara. Jag kunde inte sadla själv och sambon och hans pappa mockade, fodrade, bar vatten m m
Efter ett tag började jag kunna gå men fick fortfarande ta det lugnt eftersom benen "försvann" ibland. Minns så väl när jag hade börjat rida utan ledare och blev sugen på att trava. Visst, det kändes ganska bra men när jag skulle sitta av så höll jag inte på att ta mig av. Efter tio minuter så hade jag lyckats hitta ett sätt att kravla mig av men benen bar ju inte vid det här laget så jag ramlade ihop i en hög bredvid hästen. Lyckades med sambons och hästens hjälp ta mig upp. Sambon fick hålla mig bakom ryggen och hästen fick vara mitt stöd framåt.
En läkare sa till mig att jag skulle ta det
väldigtförsiktigt då risken var att jag skulle bli förlamad om hästen brallade till eller så.. (Gick på maxdos Dexofen i några månader och fick sen trappa ned och ta Dexofen 2 ggr/dag. Dexofenen togs tillsammans med 2 st Panodil). Fick ta Dexofen i tre år..men tog dem mer sporadiskt efter första året, till min läkares stora förtvivlan. Jag var dock livrädd för att bli beroende av dem..
Jag gick med kryckor inomhus i ca 1 år och därefter då och då i 2½ år..
Nu är det sällan jag känner av ryggen *peppar peppar* eller jo, känner av den gör jag men inte alls på samma vis
Det händer att jag tappar styrkan i benen när jag rider och jag rider därför ofta med ett dressyrspö för att kunna peta med och förstärka mina hjälper. Min ridning har väl gått till nybörjarnivå igen
Jag får fortfarande trava korta sträckor då jag fort blir trött i ryggen. Nu är jag så pass bra att jag skulle vilja åka på kurs i akademisk ridning eller liknande.
Lycka till och ge inte upp! Som min läkare sa till mig: "Utrusta dig med två hinkar tålamod"
Mvh Anna