Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Mitt tips är är att inte skämma bort ungen, att inte "bortklema" barnet. Idag känns det som att det är mode i att barnen absolut aldrig får misslyckas, de får aldrig bli arga, sura eller ledsna, händer det ska man direkt som förälder komma och trösta.
Jag är säker på att det är en inkörsport i mobbningsvärlden.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

våld ska eller borde inte vara lösningen på problemet.

men ibland så gör det verkligen nytta.
en grannflicka blev mobbad på grund av hennes läspning som berodde på en grav harmynthet(opererad)
hon var några år yngre än oss men problemen uppstod när hon började högstadiet i centralorten.
det var tre grabbar(klasskamrater) som ständigt terrade henne,
men vi lantisar håller ju ihop så en eftermiddag efter skolan mötte de grabbarna några niondeklassare,....det mötet resulterade i att de var fromma som lamm resten av året.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Den här lilla listan var otäck

http://www.parentingscience.com/pure-bullies.html

såg inte ngt liknande på svenska siter. Den kanske kan förklara varför mobbing är så svårlöst, verkar som att en mobbare kan vara den självsäkra, lugna, smarta, socialt välanpassade, socialt perceptiva, högstatus, duktig i skolan, blir inte deprimerad, nöjd med sig själv. Så antar att när lärarens favorit anklagas för att vara elak mot lite mer diskreta barn och explosiva barn så känns det kanske orimligt för dem.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Den här lilla listan var otäck

http://www.parentingscience.com/pure-bullies.html

såg inte ngt liknande på svenska siter. Den kanske kan förklara varför mobbing är så svårlöst, verkar som att en mobbare kan vara den självsäkra, lugna, smarta, socialt välanpassade, socialt perceptiva, högstatus, duktig i skolan, blir inte deprimerad, nöjd med sig själv. Så antar att när lärarens favorit anklagas för att vara elak mot lite mer diskreta barn och explosiva barn så känns det kanske orimligt för dem.

Nu har jag också läst.

Som jag förstår det så har dessa barn hög status och presterar väl.
De håller sig kalla och är inte så känslomässiga.
De har problem med moralfrågor och empati.
De riskerar att utveckla psykopati.
De verkar välanpassade men de är egentligen inte omtyckta, utan de andra barnen föredrar att umgås med icke-mobbare.
Det mest effektiva sättet att hindra dem från att fortsätta mobba är att förmå åskådarna att ingripa och motsätta sig mobbingen.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Mitt tips är är att inte skämma bort ungen, att inte "bortklema" barnet. Idag känns det som att det är mode i att barnen absolut aldrig får misslyckas, de får aldrig bli arga, sura eller ledsna, händer det ska man direkt som förälder komma och trösta.
Jag är säker på att det är en inkörsport i mobbningsvärlden.

Hur menar du då, blir man mobbad eller mobbare av att bli tröstad när man är ledsen? Ser inte riktigt kopplingen mellan tröst och mobbing.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Jag tycker att det är tråkigt att det är så många som tror att våld löser mobbning. Jag tror att det är för enkelt att tro att om den mobbade ger mobbarna spö så löser sig allt. Tyvärr är det inte så lätt, jag gav mina mobbare rejält med spö flera gånger vilket bara orsakade en rundgång av att de skulle sätta mig på plats :(

Jag tror att det enda som skulle ha löst mobbningen i mitt fall var att jag hade med mig en bättre självkänsla i grunden och att de vuxna hade tagit tag i mobbarna.

Tja det funkade på mig. Den gången jag blev inknuffad i ett skåp efter att ha mobbats verbalt en längre tid av några grabbar på högstadiet tände jag till och klippte till en av dem, då sparkade han mig i magen ( fast han missade så det tog inte så hårt). Då tände jag till ordentligt:rage: och jagade de här grabbarna över halva skolan argt vrålande tills de tog skydd inne i elevrummet och låste dörren.

Efter det var det ingen som vågade mobba mig under resten av högstadiet. Och på gymnasiet var det lugnt och fint.

Jag är en lugn person som inte är så lättprovocerad och kan ta mycket skit en längre tid... men sen kan det komma en liten grej som gör att måttet är rågat och då hissas den röda arga flaggan liksom!

Och här kan jag säga att skolledningen inte ens försökte göra nåt åt mobbningen trots att min mor talade med rektor ett flertal gånger. Inte förrän min far fick reda på det och anmälde till skolöverstyrelsen om trakasserierna så hände det nåt på skolan- då påstod rektor på ett möte att de inte hade en AAANING om att jag vart mobbad och sånt hade de inte på deras fina skola. Han satt alltså och ljög. Deras lösning var att de ville att JAG Skulle byta skola. Men det blåvägrade jag för då hade jag ju tappat alla kompisar som jag faktiskt hade. Morsan föreslog att de skulle flytta de här tre -fyra grabbarna istället men det var inte aktuellt enligt skolledningen.
 
Senast ändrad:
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Ja det blir hon, frustrerad och vill "hämnas" på dem som bestämmer genom att "aldrig mera vara med och leka så får de se hur kul det är då". Det vill jag till varje pris hon ska undvika för då misstänker jag att hon blir ensam och de inte bryr sig. Men hon har lyssnat på mina små råd och får vara med och bestämma nu och känner sig nöjd med det. Hon tror inte på något sätt hon upplever sig mobbad, begreppet finns inte hos henne än för hon är så liten.
Det är klart det är dubbeltydigt det där. För å ena sidan så är det väl bra att hon reagerar och säger just "jag ska aldrig mera leka med dem", men då måste förstås kompisarna också FÖRSTÅ varför hon i så fall avstår från leken och det kan de ju bara förstå om hon säger hur hon känner det till dem.
Det är ju sunt och bra att hon på så sätt faktiskt visar (åtminstone dig; efteråt) att hon BLIR arg och ledsen. Och DET bör kanske uppmuntras; att hon faktiskt uttrycker vad hon känner och kan bli frustrerad och arg på dem (om än i efterhand).

Å andra sidan är det klart att "jag ska aldrig mer..." sägs av många barn i leksammanhang och till oss föräldrar i ilska. Det betyder ju inte så mycket och glöms bort sen. Därför får man kanske inte ta det på för stort allvar. Och det tycks ju du inte göra. Du tipsar henne istället om hur hon kan tala om för kompisarna och visa vad HON vill göra och leka. Hon behöver väl både få modet och tipsen att våga säga till helt enkelt. (Vi tipsar vår snart-6åring också om sånt; hur man kan göra för att t ex säga ifrån när någon lek blir till något han ogillar. Att man kan säga ifrån, att man kan säga "då vill inte jag vara med om du gör sådär", att man kan gå iväg osv).

Mitt problem är egentligen att hon är så lik mig och att jag inte hanterade det väl under min skoltid, jag hade och fick inga verktyg och blev behandlad därefter. Kommer inte ihåg att mina föräldrar pratDe om hur man skulle bete sig överhuvudtaget. Jag tror att jag har lärt mig mycket men som jag kan förmedla till henne men är oxå rädd att jag förmedlar fel :crazy:. Nu vet jag att många kommer hacka på just de här stycket, varsågoda :D jag bryr mig inte så mycket längre!
Det där att känna igen sig i sina barn kan nog vara både bra och dåligt tänker jag. Jag kan känna igen en del i vår snart-6åring från mig själv; att låta sig bli styrd av andra ganska mycket vad gäller lekar, vara "för snäll" och låta andra bestämma allt. Dock har ju jag inga oerhört jobbiga minnen av det. Jag vet att jag var sådan, men jag har inte LIDIT av det speciellt mycket. Då är nog min sambo mer oroad över att vårt barn blir "styrd".

Om jag HADE lidit mer av det så tror jag att jag skulle känna annorlunda när det gäller just igenkänningen. Så jag kan förstå att du är orolig. Det är ju helt naturligt. Och bättre det än att inte låtsas som någonting när hon faktiskt uttryckligen säger sig bli besviken och arg! Så; jag förstår inte varför någon skulle hacka på dig. Det är väl fullt normalt att bli orolig och vilja hjälpa sitt barn som förälder! Och inte blir man den perfekta människan för att man råkar vara förälder. Man gör sitt bästa helt enkelt och det gör ju givetvis du med!
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

(det går inte att skydda sig mot).
Klart att det gör. Inte till hundra procent säkerhet, men nog är det inte hundra procents risk att bli våldtagen heller.

Det är aldrig ditt fel att du blir våldtagen, absolut inte. Men det finns saker att göra så att risken blir mindre. Samma sak med mobbing. Det är aldrig ditt fel att du blir oprovocerat mobbad, men det finns massor med saker man kan göra för att undvika det.

Min erfarenhet säger mig att de som blir mobbade blir det av en anledning. Många hävdar att vem som helst kan bli mobbad, men så är det inte. Det finns alltid en anledning till att någon blir mobbad. Ser jag tillbaka på min skoltid och tittar jag på min arbetslivserfarenhet så finns det ett genomgående mönster.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Min erfarenhet säger mig att de som blir mobbade blir det av en anledning. Många hävdar att vem som helst kan bli mobbad, men så är det inte. Det finns alltid en anledning till att någon blir mobbad. Ser jag tillbaka på min skoltid och tittar jag på min arbetslivserfarenhet så finns det ett genomgående mönster.

Det här gör mig hemskt nyfiken. Vad är mönstret? Vilka blir mobbade?
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Det här gör mig hemskt nyfiken. Vad är mönstret? Vilka blir mobbade?
De som på något vis avviker.

Det kan vara att de ser ut på ett annat sätt. Uppför sig på ett annat sätt, etc. Men det är de människorna som andra människor stör sig på som bli mobbade. Någon som inte kan sociala koder, någon som inte kan det sociala spelet, någon som är orättvis. Men det kan också vara den som är frireligiös, den som har fula kläder, den som luktar illa, etc. Det handlar om att man på något vis avviker från normen där man befinner sig.

Jag har aldrig upplevt att någon som är socialt kompetent, rolig och glad, en bra vän, någon som jobbar i laget blir mobbad på samma sätt som någon som avviker.

Sen handlar mobbing mycket om hur den som blir mobbad upplever det. Den som mobbar kanske behandlar flera olika personer precis likadant, men det är en som känner sig mobbad. Tex hade vi i högstadiet en diskussion bland tjejerna (någon typ av åtgärd för att tjejerna skulle ta mer plats och bonda tillsammans istället för att hacka på varandra), där flera kände sig mobbad av en kille i klassen, medan andra tyckte att han bara var fjantig och tog inte alls åt sig av exakt samma kommentarer. Så det handlar mycket om självkänsla och självförtroende.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Jag kan köpa att det ofta är avvikelser från normen som gör att vissa blir mobbade. Att inte vara intresserade av det vanliga sociala spelet, klassfesterna och allt annat som barnen förväntas intressera sig för, gjorde att både jag och ett par vänner i mellanstadiet blev både fysiskt och psykiskt mobbade. Eller ja, faktiskt misshandlade.

Det är ju inget roligt att ge sig på nån som är omgiven av kompisar, däremot att cykla ikapp och spöa upp en ensam person efter skolan är mycket mer tacksamt. (Att jag gick hem själv var inte för att ingen ville följa med utan för att jag trivdes ensam. Avvikande? Kanske det.) Eller omringa gungställningen och ge sig på de tre dataspelsnördarna som ändå aldrig försvarade sig eller fick stöd av lärarna. I ett fall stöttade tom läraren mobbarna öppet i klassen, och uttryckte att "det är ju inte så konstigt att ingen är snäll mot dig K, du är ju lite speciell".
K gillade syslöjd och spelade final fantasy istället för fotboll.

I mina ögon är det dock förkastligt att påstå att det är offrens ansvar att anpassa sig. Det handlar om att toleransen och förväntningarna om vad som är normalt måste vidgas!
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

I mina ögon är det dock förkastligt att påstå att det är offrens ansvar att anpassa sig. Det handlar om att toleransen och förväntningarna om vad som är normalt måste vidgas!
Fast vem har sagt att det är offrets ansvar att anpassa sig??

Det är aldrig ditt fel att du är ett offer. Däremot vill man ju av ren självbevarelsedrift skydda sig själv. I alla fall jag. Jag vill inte bli våldtagen så jag går inte själv hem igenom parken mitt i natten där jag vet att flera överfallsvåldtäkter skett. Jag använder bälte i bilen, eftersom jag vet att andra människor kan missbedöma situationen eller köra onyktra och köra in i mig. Jag använder hjälm när jag rider. Jag undviker att gå i diskussion med de mest högerextrema kristna, eftersom jag vet att det ändå inte leder till någonting vettigt för mig som person.

Självbevarelsedrift. Det är så enormt mycket enklare att försöka passa in, än att försöka läka de såren som år av mobbing innebär.

Sen ska vi givetvis inte acceptera mobbing, vi måste uppfostra barnen, vi måste göra allting vi kan för att mobbing inte ska få finnas. Men helt fri från mobbing kommer vi nog aldrig att bli ändå, det är en utopi.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Självbevarelsedrift. Det är så enormt mycket enklare att försöka passa in, än att försöka läka de såren som år av mobbing innebär.

Jag har då aldrig upplevt att det vore enkelt att göra tvärt emot vad jag tycker, känner och vill, enbart för att det ska falla andra i smaken.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Jag har då aldrig upplevt att det vore enkelt att göra tvärt emot vad jag tycker, känner och vill, enbart för att det ska falla andra i smaken.
Det handlar väl kanske mer om att man får tänka på hur man uppför sig än att man ändrar hela sin personlighet. Kanske vill man egentligen inte dela med sig av kritorna, men för att vara en bra vän och komma in i gemenskapen så delar man med sig.

Man kanske inte vill leka utomhus, utan istället inne, men hänger med alla andra som leker ute bara för att vara med i gänget.

Det handlar inte om att gå tvärtemot vad man tycker, känner och vill. Det handlar om att man gör någonting för att vinna någonting annat.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

De som på något vis avviker.


Jag har aldrig upplevt att någon som är socialt kompetent, rolig och glad, en bra vän, någon som jobbar i laget blir mobbad på samma sätt som någon som avviker.

Då skiljer sig våra upplevelser åt. Dessutom tror jag att det där utgår från mobbarnas tolkning av vad som är normen.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Människan är ett djur, och vissa djur har lättare att finna genvägar i det sociala spelet. De genvägarna går över andra individer i gruppen.
Genom att projektera gruppens behov av nöje, utlopp för osäkerhet på dessa individer vinner de själva status i gruppen.

+ att de vinner immunitet mot att själva bli utsatta.

Detta spel har alltid funnits och kommer alltid att finnas.

De vuxnas skyldighet är att hålla det inom rimliga gränser.

Sedan är det uppenbarligen ett problem att vissa individer är mer inbjudande än andra. Antingen pga osäkerhet eller raka motsatsen.

Att som idag flytta offren till an annan miljö är fel, istället borde de som styr gruppen flyttas. Det har ju ofta visat sig att individer högt rankade i en grupp rasar till botten om de flyttas.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

De som på något vis avviker.

Det kan vara att de ser ut på ett annat sätt. Uppför sig på ett annat sätt, etc. Men det är de människorna som andra människor stör sig på som bli mobbade. Någon som inte kan sociala koder, någon som inte kan det sociala spelet, någon som är orättvis. Men det kan också vara den som är frireligiös, den som har fula kläder, den som luktar illa, etc. Det handlar om att man på något vis avviker från normen där man befinner sig.

Jag har aldrig upplevt att någon som är socialt kompetent, rolig och glad, en bra vän, någon som jobbar i laget blir mobbad på samma sätt som någon som avviker.

Sen handlar mobbing mycket om hur den som blir mobbad upplever det. Den som mobbar kanske behandlar flera olika personer precis likadant, men det är en som känner sig mobbad. Tex hade vi i högstadiet en diskussion bland tjejerna (någon typ av åtgärd för att tjejerna skulle ta mer plats och bonda tillsammans istället för att hacka på varandra), där flera kände sig mobbad av en kille i klassen, medan andra tyckte att han bara var fjantig och tog inte alls åt sig av exakt samma kommentarer. Så det handlar mycket om självkänsla och självförtroende.


Jag kan ju säga att det där stämmer inte, vet flera välanpassade, socialt begåvade, glada, trevliga och smarta personer som har blivit mobbade. Det där är bara skitsnack anser jag och tills jag ser forskning som säger annat är det, det som jag kommer att gå efter.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Självbevarelsedrift. Det är så enormt mycket enklare att försöka passa in, än att försöka läka de såren som år av mobbing innebär.
Jag kan säga dig att min pojkvän blev fostrad till just det: "passa in för guds skull! stick inte ut! dra inte till dig uppmärksamhet!". Helt livsfarligt. Sedan 16-års ålder har han fått omformatera hela sin hjärna för att bli kvitt en självkänsla som är så låg att den saknar motstycke.

Visst. Han blev aldrig mobbad. Men han stod fan aldrig upp för sig själv för han hade blivit hårt fostrad till att man ALDRIG drar till sig sån negativ uppmärksamhet. Nåt han förvisso har ändrat på nu men har fått kämpa hårt med.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Tja det funkade på mig. Den gången jag blev inknuffad i ett skåp efter att ha mobbats verbalt en längre tid av några grabbar på högstadiet tände jag till och klippte till en av dem, då sparkade han mig i magen ( fast han missade så det tog inte så hårt). Då tände jag till ordentligt:rage: och jagade de här grabbarna över halva skolan argt vrålande tills de tog skydd inne i elevrummet och låste dörren.

Efter det var det ingen som vågade mobba mig under resten av högstadiet. Och på gymnasiet var det lugnt och fint.

Jag är en lugn person som inte är så lättprovocerad och kan ta mycket skit en längre tid... men sen kan det komma en liten grej som gör att måttet är rågat och då hissas den röda arga flaggan liksom!

Och här kan jag säga att skolledningen inte ens försökte göra nåt åt mobbningen trots att min mor talade med rektor ett flertal gånger. Inte förrän min far fick reda på det och anmälde till skolöverstyrelsen om trakasserierna så hände det nåt på skolan- då påstod rektor på ett möte att de inte hade en AAANING om att jag vart mobbad och sånt hade de inte på deras fina skola. Han satt alltså och ljög. Deras lösning var att de ville att JAG Skulle byta skola. Men det blåvägrade jag för då hade jag ju tappat alla kompisar som jag faktiskt hade. Morsan föreslog att de skulle flytta de här tre -fyra grabbarna istället men det var inte aktuellt enligt skolledningen.


Jo sedan är det skillnad på mobbning och mobbning också, i min klass var det en tjej som styrde både den fysiska sidan som t.ex. den som du blev utsatt för och även, total utfrysning och trakasserier i form av baktaleri, elaka kommentarer och förstörelse av kläder och annan egendom. Tjejen + hennes vänner var "för duktiga" och snälla i övrigt," hon var en riktigt falsk ögontjänare som gjorde allting rätt enligt lärarna och fick dessutom stipendium för sitt uppförande. :banghead:
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2024
  • Uppdateringstråd 29
  • Guldfasanerna

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp