Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Jag tycker att det är tråkigt att det är så många som tror att våld löser mobbning. Jag tror att det är för enkelt att tro att om den mobbade ger mobbarna spö så löser sig allt. Tyvärr är det inte så lätt, jag gav mina mobbare rejält med spö flera gånger vilket bara orsakade en rundgång av att de skulle sätta mig på plats :(

Jag tror att det enda som skulle ha löst mobbningen i mitt fall var att jag hade med mig en bättre självkänsla i grunden och att de vuxna hade tagit tag i mobbarna.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Jag tror att det finns flera saker man kan göra, exempelvis lära känna föräldrarna till barnen i klassen, ha tät kontakt med läraren och direkt förmedla när något inte är bra samt att försöka ge barnet andra vuxna i deras liv. Det är nog inte så himla lätt för ett barn att förmedla till sin mamma att allt kanske inte är så där jättebra med kompisarna, jag tror att det är ganska känsligt för de flesta föräldrar. Att ha några yngre vuxna att prata med är nog verkligen nyttigt för många barn.

Sen är min åsikt att skolorna är väldigt olika och det beror helt på vilken ledning de har. Är det en skola som direkt tar tag i problem helst innan de fått fäste, eller är det en skola som avvaktar? Man ska aldrig acceptera att de avvaktar, anser jag.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

*Kl*

Vilka minnen som poppar upp hos mig nu när jag läser denna tråd. Usch...jag önskar att jag hade stått upp faktiskt mer och sagt vad jag tyckte och tänkte istället för att tiga. Självkänsla är viktigt!

Jag kände mig värdelös, ful och meningslös genom hela högstadiet. Det kändes som jag ensam och dum i huvudet helt enkelt. Ibland stod det mindre fina saker på mitt skåp, toalettpapper i jackans armar istoppade och så vidare fick höra att jag var ful bland annat. Tyvärr väntade jag till sista veckan i nian att göra upp med en av plågoandarna, som jag då gav en fet utskällning som undvek mig i många år antagligen på grund av skam.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Kl

Tack för alla svar, läser och funderar!

Vi har haft riktiga problem tidigare med ett barn i klassen där skolledningen varit inblandad i flertalet möten. Det här barnet har jag förbjudit henne att leka med numera. Det finns barn som är trevliga och som inte är dumma mot en och då ska hon välja bort de som som är dumma.

Och ja, jag har sedan länge tillbaka talat om för henne hur hon skall slå rakt på näsan så hårt hon kan om hon går på henne igen. Det kommer hon aldrig att göra för hon vet hur fel det är men det är en skarp signal till henne själv hur fel det är att ge sig på henne.

Hur ska man bättra på självkänslan för sitt barn? Jag tror inte att hon har dålig självkänsla egentligen utan är blyg och socialt osäker.

Just nu tycker hon att hon inte får bestämma något tillsammans med kompisarna och jag försöker motivera henne att ta initiativet till att försöka göra det då jag tror att hon backar och bara blir ledsen fast de inte tänker på det utan driver sin vilja och hon inte talar om vad hon vill. Det är något som jag ska be lärarna prata om i klassen.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Jag har aldrig varit mobbad under hela min skoltid. Inte heller har jag upplevt att någon annan har varit mobbad. Det förekom helt enkelt inte någon mobbing. Inte öppet i alla fall, men det förekom ju säkert under ytan. Den enda som jag upplever blev mobbad under hela min skoltid det var en lärare! Och detta av vuxna elever, vi var väl då i tjugoårsåldern. Jag tänkte inte på det då som mobbing men protesterade faktiskt ändå fast jag normalt aldrig sa något för jag tyckte att dom uppförde sig som om dom gick på lågstadiet.

Nu långt efteråt så förstår jag ju att det var för att han var same, det förstod jag ju inte alls då, att någonting sådant skulle förekomma det fanns ju inte för mig. Därmed så blir jag ju själv också utanför, för jag förstår inte alls min egen kultur! Den här läraren han var ju väldigt lugn och visste ju säkert själv var skon klämde, men han försökte kompromissa och få lektionerna att fungera så gott det gick. Men dom skulle ha bort han till varje pris, på väldigt diffusa grunder.

Jag tror inte att det finns något generellt tillvägagångssätt för att slippa mobbing, utan det är nog olika från fall till fall. Det kan nog vara ganska komplicerade samband som ligger bakom.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Och jag fick lite dumma ord efter mig pga att jag var smal. Hade smala ben, smala armar. Så det kvittar nog hur man ser ut. Däremot när jag bar korsett i hårdplast som skulle rätta till min sneda rygg, då var det inte nån som sa ett ljud. Märkligt!
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Dm letar alltid upp en svag punkt och trycker på den. Då känner dom sig överlägsen.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Det känns lite grann som en diskussion om "Hur slipper man bli våldtagen?," jag tycker att det aldrig är offrets fel och någonstans behöver även det finnas med i uppfostran också.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Det känns lite grann som en diskussion om "Hur slipper man bli våldtagen?," jag tycker att det aldrig är offrets fel och någonstans behöver även det finnas med i uppfostran också.

Tänk den kopplingen gjorde jag också. Med tanke på hur vitt skilda och varandra motsägande tips på hur man ska vara och bete sig som ges så ligger det ju onekligen nära till hands att tro att det inte riktigt finns någon gemensam nämnare. Mobbingoffer tycks inte vara en homogen grupp.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Det känns lite grann som en diskussion om "Hur slipper man bli våldtagen?," jag tycker att det aldrig är offrets fel och någonstans behöver även det finnas med i uppfostran också.
Självklart!!

Men så kommer vi tillbaka till verkligheten och där handlar det om att skydda sig själv så man slipper att bli utsatt för de som inte har uppfostrats ordentligt.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Det känns lite grann som en diskussion om "Hur slipper man bli våldtagen?," jag tycker att det aldrig är offrets fel och någonstans behöver även det finnas med i uppfostran också.

Men det här är nu formulerat på ett sätt som gör att tankarna går till olika sätt att utöva kontroll.

Om man får välja mellan att vara mobbare eller att bli mobbad, vilket väljer man?

Om man inte känner sig trygg, i sin omgivning, så prioriterar man på ett annat sätt.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Självklart!!

Men så kommer vi tillbaka till verkligheten och där handlar det om att skydda sig själv så man slipper att bli utsatt för de som inte har uppfostrats ordentligt.

Jo men poängen jag ville ha fram är att jag inte tror att det går men med en bra självkänsla kan du överleva dessa människor. Du kan ge råd till dödagar om att din dotter inte ska gå ensam hem i mörkret, eller ha urringade kläder eller dricka bjud drinkar men det kan lika gärna hända med någon hon känner och litar på (det går inte att skydda sig mot).

Men om ditt barn (nu menar jag inte ramonas barn specifikt) får lära sig att lita på sig själv när något händer kommer hen att komma till sina föräldrar eller andra vuxna när hen inte kan reda ut problemen själv. Om hen får lära sig att det aldrig är okej att någon t.ex. slår dig eller gör narr av dig kommer hen inte att acceptera det heller. Jag tror inte att vi kommer att komma någonstans så länge samhället tror att det är den mobbades fel och att den mobbade kan göra någonting för att förändra sig.
 
Senast ändrad:
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Just nu tycker hon att hon inte får bestämma något tillsammans med kompisarna och jag försöker motivera henne att ta initiativet till att försöka göra det då jag tror att hon backar och bara blir ledsen fast de inte tänker på det utan driver sin vilja och hon inte talar om vad hon vill. Det är något som jag ska be lärarna prata om i klassen.

Gör det henne ledsen att hon inte får bestämma?

Jag var själv sådan som lät mig styras väldigt mycket av andra som liten. Mest för att jag hade så svårt att säga "nej, jag vill inte". Så fastnade jag lite i den rollen och först på gymnasiet kunde jag själv aktivt bryta mönstret.

Dock tyckte jag inte att det i sig gjorde att jag kände mig mobbad. Oftast kändes det rätt okej att vara med på allt som de andra hittade på. Det var ju inte elaka lekar mot mig; det var bara det att jag lät dem bestämma VAD vi skulle leka då och där. Jobbigt var det de där gångerna jag kände att jag verkligen INTE hade lust och ändå inte klarade att säga "nej". Men oftast hade jag ju KUL med kompisarna. För det var ju mina VÄNNER som jag tillät styra mig. Och någonstans visste jag ju att de inte var "skyldiga" utan att det handlade om att jag själv måste lära mig/våga säga ifrån.

Jag tycker du gör rätt i att prata om det med lärarna. Det finns ju risk att man just (som jag) fastnar i ett mönster. Och har man sagt "ja" till kompisar i flera år så är det svårt att som 13-14åring säga "nej" en vacker dag. Jag testade någon gång i högstadiet och mina kompisar blev (som jag väntat) väldigt ställda och förvånade och nästan lite småsura..... Fastän de faktiskt då hade börjat säga till mig "du måste säga ifrån om du inte vill!".

Kärnan jag vill komma till är väl att det kanske inte är så förskräckligt för alla människor att bli "styrda" av andra när det gäller t ex val av lek. Det viktiga är väl att bli stark nog att våga säga ifrån när man verkligen inte VILL. Att säga "okej" när man tycker det faktiskt är okej är ju inget problem.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Äsch, det där senaste inlägget känns inte riktigt klokt när jag läser igenom det. Förvirrat och dubbeltydigt....
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Intressant tråd, då min 14-åriga bonusdotter de senaste veckorna inte velat gå ttill skolan på grund av mobbning och utanförskap. Det är en grymt fin tjej som tyvärr är väldigt tillbakadragen och anses som "udda". Hennes kusin som gått i samma klass som henne har nyligen bytt skola, samt att hennes enda vän också är på väg att byta skola. Det senare är förvisso bra, för denne tjej gör bara att bonusdottern också skolkar då hon inte vill vara ensam i klassen. Som jag fattat det så är hon mer utfryst, men det kan vara nog så jobbigt. Hon är längre, med några få kilon i övervikt och fullt utvecklad. De andra tjejerna i hennes klass är har inte kommit så långt i utvecklingen.

Känner mig så maktlös, vet inte vad vi ska göra. Jag funderar på om ett miljöombyte vore på sin plats, kanske så att hon får en nystart. Problemet där är ju att hon har så svårt att ta plats och lita på att hon duger som hon är. Just nu går hon på utredning för ADD, vilket hon antagligen har.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Gör det henne ledsen att hon inte får bestämma? .

Ja det blir hon, frustrerad och vill "hämnas" på dem som bestämmer genom att "aldrig mera vara med och leka så får de se hur kul det är då". Det vill jag till varje pris hon ska undvika för då misstänker jag att hon blir ensam och de inte bryr sig. Men hon har lyssnat på mina små råd och får vara med och bestämma nu och känner sig nöjd med det. Hon tror inte på något sätt hon upplever sig mobbad, begreppet finns inte hos henne än för hon är så liten.

Igår pratade vi om att man måste ta plats i en grupp och (det är ju ett rätt svårt begrepp),det är en kille som tar mycket plats i gruppen, pratar och stör lite.
Man ska inte eftersträva att vara tyst och snäll utan måste ta plats lite som honom men på rätt sätt. Då sa hon att hon pratade jättemycket vilket gladde mig!

Mitt problem är egentligen att hon är så lik mig och att jag inte hanterade det väl under min skoltid, jag hade och fick inga verktyg och blev behandlad därefter. Kommer inte ihåg att mina föräldrar pratDe om hur man skulle bete sig överhuvudtaget. Jag tror att jag har lärt mig mycket men som jag kan förmedla till henne men är oxå rädd att jag förmedlar fel :crazy:. Nu vet jag att många kommer hacka på just de här stycket, varsågoda :D jag bryr mig inte så mycket längre!
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

*kl* (alltså inte hack på senaste inlägget ;))

Jag blir förundrad över att de flesta verkar utgå från att det är mobbingoffren som gör nåt fel, beter sig på ett visst sätt eller låter bli att bete sig på ett annat. Att man kan (bör?) vara på ett visst sätt för att undvika att bli mobbad. Snacka om skuldbeläggning! När problemet egentligen ligger hos de eventuella mobbarna.

Jag tycker den här tråden är skrämmande.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Tänk den kopplingen gjorde jag också. Med tanke på hur vitt skilda och varandra motsägande tips på hur man ska vara och bete sig som ges så ligger det ju onekligen nära till hands att tro att det inte riktigt finns någon gemensam nämnare. Mobbingoffer tycks inte vara en homogen grupp.

Jo, antar att det man faktiskt kan påverka är att försöka undvika att ens barn blir en mobbare och isf lyssna på föräldrar till andra barn. Ev är det lite svårare, för även om det verkar finnas en hel del mobbare så tja, ingen är förälder till dem?

Men sedan tänkte jag efter, jag läste faktiskt en artikel om forskning på området. Det är tydligen inte helt sällan som det är det aggressiva dagisbarnet som bli mobbad som äldre -för ingen vill leka med det barnet och föräldrar kanske understödjer undvikande av det barnet på ett annat sätt. Då hamnar det väl ännu mer efter i sociala samspelet inför skolan.

Nåja det finns tydligen några tips där faktiskt åt båda hållen, lära barnet turtagning, sociala koder osv.

the re-sults clearly show that children with impairment in social interaction are at risk of being bullied in kindergartens. Furthermore, the results show that these children, with adequate support, are able to develop their social interaction skills. The results of this study are highly important and should be taken into consideration in the development of bullying prevention programs in kindergartens. By giving adequate support, bullying can be pre-vented. Thus, the overall well-being can be increased for many children with impairment in social interaction, among these, children with Asperger syndrome.

Här relaterat till barn med Aspergers, men de hänvisar till en artikel om barn i allmänhet.

http://publications.theseus.fi/bitstream/handle/10024/61573/Hoyer_Daniela.pdf?sequence=1

Det var inte den artikeln jag läste (snarare referering av artikeln de hänvisar till) men tydligen kunde så lite som fem minuter av en dagisfrökens tid ägnad åt träning i turtagning osv per dag förbättra social förmåga. Vuxen-barn interaktion 1-1 var viktig.

Så egentligen är det ju möjligt att det inte nödvändigtvis är ts dotter som riskerar att bli mobbad i framtiden (beroende på hur gamla de är) utan även barnet som är aggressivt mot henne, beroende på omgivning.

Jag säger såklart inte att mobbing är barnets fel, vad jag säger är att det inte nödvändigtvis är så att de "aggressiva" barnen på dagis är skyddade mot mobbing och alltid kommer att bli mobbare snarare än mobbade.
 
Senast ändrad:
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Det finns naturligtvismånga saker som spelar in när det gäller status och maktförhållanden i en grupp. Men om man bortser från gruppfenomen så finns det vissa karaktärsdrag som verkar vara gemensamma för mobbare respektive mobboffer. Enligt Dan Olweus så finns det två typer av mobboffer, en som han kallar passiv och en som han kallar provocerande


Passiva mobboffer är ofta lite ängsligare, och mer osäkra än genomsnittet.
De tar inte gärna till våld, och deras generella inställning till våld är negativ.

Mobboffer som provocerar är en betydligt mindre vanlig grupp (cirka 10–20 procent av mobboffren). De är ofta okoncentrerade, allmänt oroliga och skapar spänning och irritation i sin omgivning. En del av dem är hyperaktiva. Ofta har de ett häftigt humör som gör att de hamnar i konflikter och ibland kan de få hela sin klass emot sig.

http://www.lararnasnyheter.se/fritidspedagogen/2002/10/28/vem-blir-mobbare-vem-blir-offer

Det mest utmärkande draget hos mobbarna är deras aggressivitet, som ofta vänds även mot vuxna. Men när de värderar sig själva så gör de det förhållandevis positivt eller enligt genomsnittet. Ett annat tydligt samband är att pojkar som mobbar ofta är fysiskt starkare än sina klasskamrater. Mobbarna i Dan Olweus undersökning lider av ovanligt lite ångest och osäkerhet eller också ligger de på genomsnittet. Däremot har de en positiv inställning till våld och bristande empati. Mobbarna är normalpopulära eller något mindre populära,

Äsch läs artikeln, står lite om föräldrarna hur man gör för att nära en ung manlig mobbare, aggressivitet, kyla, dålig begränsning av aggressivitet hos barnet osv. När det gäller kvinnliga har man inte forskat så mycket, som vanligt. Fast han lägger in att det kan vara vilket barn som helst egentligen.

–Den som blir mobbad försöker att ändra sitt beteende men det finns ingen relation mellan deras beteende och "outcome". Det leder till känslor av hjälplöshet, maktlöshet och skuld.
 
Senast ändrad:

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Bra familjehund? Rasvak😇
  • Valp 2023 -den andra

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp