Bukefalos 28 år!

Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Jag blev mobbad för att jag stod på mig och hellre gick ensam än snackade skit om andra osv.
Min dotter är stark och likadan, men hon blir inte mobbad som tur är.
Men hon vägrar gå på högstadiet på vår ort så om ett par år blir det friskola.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

För mig som själv varit i mobbingträsket gör jag gärna allt för att hon ska se ut som andra, vara proper och "söt". Att hon får blomma ut i sina egna uttryck det får komma sen, anser att man blir mer sargad som mobbad än att inte får ge uttryck för sina klädval.

Hon är oerhört blyg och det har kompisarna redan observerat. Jag är den enda mamman oftast på kalas som inte åker därifrån, då släpper det efter någon timme. Jag lär ju o andra sidan känna alla barnen mer än alla andra föräldrar.

Fast här tror jag att du gör henne en stor otjänst, det viktigaste är att hon måste ha en bra självkänsla, att hon duger precis så som hon är oavsett vad du eller någon annan anser att hon ska vara.
Det jag styr upp mina barn och klädsel är att de ska vara rena och passa i storlek. I övrigt får de styra själva och prova sig fram vad de gillar, min äldsta är 11 år nu och i gränslandet mellan liten och stor och det kan vara mycket funderingar över kläder och jag hjälper henne när hon funderar men trycker på att hon ska känna sig bekväm i kläderna.

Det man kan göra som förälder för att undvika att ens barn bli mobbat är att ge sitt barn självkänsla, vara en närvarande förälder, jag känner alla barnens klasskompisar, jag känner alla föräldrar, jag träffar alla klasskompisarna ett par gånger i veckan och tar mig även tiden att prata med dem, lyssna och skratta ihop. Det är helt okej att det kommer ett helt gäng ungar hem och de får fika och stojja och de gillar att vara här.

Sen ser jag även till att båda mina barn har ett stort socialt nätverk, det är inte enbart klasskompisarna man är hänvisad till utan man kan vara med andra på skolan, man lär känna andra barn genom idrotter, genom våra vänners barn osv Dottern lärde känna jättemånga nya kompisar genom sommarläger som kommunen anordnade, hon bestämde sig för att gå på ett läger trots att ingen hon kände skulle gå och efter den veckan hade hon många nya vänner, det stärkte henne ännu mer och hon får bättre och bättre självkänsla. Min yngsta är tryggheten själv och har sen han var liten klivit fram till okända barn och frågat om de vill leka, honom får jag snarare sätta stopp för att man inte kan ha kompis 7 dagar i veckan, man behöver tid att göra läxor oxå.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Det är ju ett taskigt råd. Och handlar det om en tjej som inte gärna slåss så finns det förstås en sund spärr mot våld. Men jag tror att golit har rätt.

Jag var mobbad under hela min grundskoletid. Jag är övertygad om att ett par brutna näsben i början hade besparat mig år av förtryck. Så jag håller med golit - för övrigt är just slag mot näsan väldigt effektivt. Dels så gör det fantastiskt ont och så blöder det ganska mycket vilket gör att den utsatte blir rädd. De andra tipsen du får är också bra. Men ett hårt slag mot näsan är ett snabbt och effektivt sätt att stoppa mobbningen.

Det rådet fick jag av min pappa på -50 talet då man inte ens pratade mycket om mobbing. Så när jag blev mobbad av även en äldre tjej så gjorde jag precis så , klippte till ordentligt och hon låg hela dagen hos grannen (inte hemma).´och blödde ordentligt. SEn blev det lugnt. Grannen som även var min lärarinna sa inte flaska så det var kanske i allas ögon OK.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Jag är ganska säker på att det enda som räddade mig från att bli rejält mobbad (många försökte) var att jag alltid vetat att jag har rätt att stå upp för mig själv och försvara mina rättigheter. Detta gjorde att jag kunde se att det var mobbarna som kränkte mig istället för att tro att de hade rätt. Sen var jag inblandad i ganska mycket bråk som barn, men jag kände mig aldrig mobbad. Så se till att ditt barn känner att hon har rätt att vara den hon är och att hon förstår att ingen har rätt att kränka henne. Det där med att gå på alla kalas osv tror jag också är jätteviktigt för ett tillbakadraget barn så att hon inte blir ensam bara för att hon aldrig är med och så blir det en ond spiral av ensamhet.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Det är ju ett taskigt råd. Och handlar det om en tjej som inte gärna slåss så finns det förstås en sund spärr mot våld. Men jag tror att golit har rätt.

Jag var mobbad under hela min grundskoletid. Jag är övertygad om att ett par brutna näsben i början hade besparat mig år av förtryck. Så jag håller med golit - för övrigt är just slag mot näsan väldigt effektivt. Dels så gör det fantastiskt ont och så blöder det ganska mycket vilket gör att den utsatte blir rädd. De andra tipsen du får är också bra. Men ett hårt slag mot näsan är ett snabbt och effektivt sätt att stoppa mobbningen.

Jag är böjd att hålla med. Det är förjävligt, men nog sant.

Annars är total social isolering ett sätt att slippa mobbing...

Jag var utfryst, mobbad, misshandlad och trakasserad under hela min grundskoletid. Tyvärr hanterade jag det genom att bli än mer introvert, dra mig undan ännu mer och skolka massor. Som vuxen kan jag se att det var "lärorikt", men fy fan vad jag led...
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Din dotter är lite blyg och lättgenerad men än har hon inte blivit mobbad. Vad bra! Och troligen kommer hon inte att bli det heller för hon får vara med på alla kalas och på de fritidsaktiviteter som hon vill. Dessutom har hon det tryggt hemma och behöver inte vara orolig för att bjuda hem kompisarna. (Jag menar, om hemmet är extremt stökigt, pappan full ibland, en bror har ADHD och lever rövare eller något annat skit så kan det ju vara svårt att bjuda hem...) En av mina bästa vänner var sådär som barn. Hon sa att "de flesta ville leka med mig för jag gjode ju som dom ville hela tiden", för övrigt var hon pigg och ganska smart. Som vuxen är hon lärt sig att stå på sig och är inte alls mesig! Det är ofta en fråga om mognad och att ge signaler till dottern att "jag är jätteorolig för dig för att du är så blyg" kan liksom ge motsatt verkan.

Jag blev mobbad då jag började skolan bara för att jag kom från landet och var alltför oförberedd. Dessutom var är jag född sent på året så jag var bara sex år och allmänt trotsig och arg och inte alltid så lättmedgörlig. I slutet av ettan hade jag redan gått i baklås och vägrade att ens försöka leka med dom andra. Vägrade sjunga på musiken, måla fritt på teckningen och vara med på alla typer av bollspel och sådant på gympan. (Medfött ngt dålig kordinatiosförmåga, dåligt bollsinne. Det var därför.) Då var det redan försent för min del. Jag klagade inte för fröken, sa inte mycket hemma heller utan bara skämdes. Din dotter har ett mycket bättre utgångsläge!
 
Senast ändrad:
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Va precis det jag menade. Att inte acceptera barnet för vad hen är är inte att stärka självkänslan och att man bör vara försiktig med att kritisera eller försöka ändra personligheten. En introvert unge blir inte lyckligare av att låtsas vara jättesocial.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Jag tror inte att våld hjälper. Barn som snabbt blir arga och slåss är ofta tacksamma offer att reta för att mobbarna får en stark reaktion. Det är ofta en reaktion de är ute efter.

Om ett barn blir mobbat är det vi vuxna som måste agera och skolan har ett mycket stort ansvar. Har också barn och känner samma oro, men vi är lyckligt lottade att hon går i en skola som aktivt arbetar mot mobbing (förebyggande). Vi gör det bästa för att vara aktiva själva och lyhörda för vårt barn mår och har det.

Bästa tipset i den här tråden tycker jag är att försöka ge sitt barn bra självkänsla så att de är trygga i sig själva. Barn ska inte behöva vara rädda för att vara sig själva. Att inte våga vara bra för att inte sticka ut tycker jag faktiskt är oroande. Sedan får man inte låta sin egen oro pga erfarenheter överföras på sitt barn. Det jag kanske tycker är hemskt kanske mitt barn hanterar utmärkt utan att ta illa vid sig. Att vara förälder är svårt men underbart :).

Lycka till! /MVH
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Jag tror inte att våld hjälper. Barn som snabbt blir arga och slåss är ofta tacksamma offer att reta för att mobbarna får en stark reaktion. Det är ofta en reaktion de är ute efter.

Om ett barn blir mobbat är det vi vuxna som måste agera och skolan har ett mycket stort ansvar. Har också barn och känner samma oro, men vi är lyckligt lottade att hon går i en skola som aktivt arbetar mot mobbing (förebyggande). Vi gör det bästa för att vara aktiva själva och lyhörda för vårt barn mår och har det.

Bästa tipset i den här tråden tycker jag är att försöka ge sitt barn bra självkänsla så att de är trygga i sig själva. Barn ska inte behöva vara rädda för att vara sig själva. Att inte våga vara bra för att inte sticka ut tycker jag faktiskt är oroande. Sedan får man inte låta sin egen oro pga erfarenheter överföras på sitt barn. Det jag kanske tycker är hemskt kanske mitt barn hanterar utmärkt utan att ta illa vid sig. Att vara förälder är svårt men underbart :).

Lycka till! /MVH

Det är bra för självkänslan att se mobbarna blöda.

Vuxna kan möjligen bädda lite mjukt så mobbningen blir lite mindre synlig när de då och då är närvarande.

Att med våld, hårt, brutalt och omedelbart tala om att ingen sätter sig på mig är effektivast.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Du som har varit mobbad, vilket är ditt bästa tips till ett barn eller förälder för att inte bli utsatt?

Jag skulle inte säga att jag har varit mobbad, men i en period var jag (och två kompisar) "utanför" och fick höra en del elakt av och till, regelbundet under högstadietiden.

Egentligen kanske den som INTE någonsin varit mobbad svara! ;)

Men nåja; mitt svar utifrån mitt perspektiv (det som hjälpte mig genom den tiden då det kändes tufft och jobbigt) är att bygga upp barnets självkänsla så gott man bara kan. För mig klarade jag det jobbiga genom att jag fått en ganska grundmurad självkänsla tack vare mina föräldrar (i första hand mamma som var den som stod för vår "fostran"). Just då var självkänslan lägre, men någonstans i "botten" av mig själv fanns en slags styrka (har jag insett senare i livet).

Vad gjorde då min mamma för att ge oss syskon detta? Ja, svårt att säga, men jag tror att hon och pappa alltid (även nu!) visat att de älskade oss ovillkorligt. Jag har liksom aldrig tvivlat på att jag "duger" i deras ögon. Att jag är älskad för den jag ÄR och inte för vad jag gör.

De har alltid uppmuntrat oss och väldigt sällan kritiserat något. Mamma fanns alltid där om jag ville prata och hon lyssnade och försökte ge råd och stöd.

När jag var blyg (vilket INGEN människa någonsin trott mig när jag berättar att jag var väldigt blyg och tyst; speciellt under tidig tonår) så lät hon bli att "ta över" och tvingade mig på så vis att själv klara av saker. Och så stärktes jag i min tro på mig själv. (Till exempel skulle jag byta ridskola och tyckte det var jättejobbigt att ringa till "gamla ridskolan" och säga att jag inte ville rida där mer. Jag var 12-13 år då. Mamma sa "det klarar du! du säger bara som det är!" "Men om de blir arga då? eller frågar varför?". "De kan inte bli arga för en sån sak. Och om de frågar varför så säger du som det är; att dina kompisar börjat där och du vill rida på samma ridskola". Jag vågade. Och blev starkare).

En sak som jag tror faktiskt har betydelse också är att lära sina barn att man FÅR bli arg om någon är elak. Man FÅR skrika högt och visa att man är förbannad när någon knuffas, slår eller är dum. Vid viss typ av mobbning tror jag att barnet faktiskt själv måste kunna/våga "bita ifrån", kanske (i värsta fall) även fysiskt (det fick min bror erfara som var rätt utsatt i ett antal år; tills den dagen han slog till den värsta plågoanden.) Om någon knuffas och inte slutar när man blir arg så FÅR man knuffa tillbaka. Tycker jag, även om jag önskar det inte vore så.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

ser till att hon inte sticker ut på fel sätt (kommer själv ihåg alla hemmasydda fula kläder jag hade :eek:).
Och jag minns mina fina hemsydda kläder med glädje! Syr dessutom massor till mina egna barn nu.

Jag blir lite skeptisk till "inte sticka ut på fel sätt". Någonstans känner jag en skavande känsla när någon vill hjälpa sitt barn genom att lära dem att anpassa sig. Vare sig det gäller kläder, könsnormer eller annat. Om man ställer det på sin spets: säg att en pojke vill ha en kjol till förskoleklassen. Om jag som förälder då hindrar honom från det; antingen genom att säga "nej, det får du inte, det är ju ett tjejplagg!" eller genom att "linda in det" och säga "jaha... men du, ta de här byxorna istället" och försöka att snyggt linda in "nej, det får du inte"; vem är JAG då? Jag är ju den som begränsar pojkens val; JAG blir "den första mobbaren".....

(Eller så kanske jag säger "nej, då kommer de andra att reta dig")

Jag lär då barnet att dina egna val är fel, att man SKA anpassa sig till de som retas och skapar dålig självkänsla.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Jag är ganska säker på att det enda som räddade mig från att bli rejält mobbad (många försökte) var att jag alltid vetat att jag har rätt att stå upp för mig själv och försvara mina rättigheter. Detta gjorde att jag kunde se att det var mobbarna som kränkte mig istället för att tro att de hade rätt. Sen var jag inblandad i ganska mycket bråk som barn, men jag kände mig aldrig mobbad. Så se till att ditt barn känner att hon har rätt att vara den hon är och att hon förstår att ingen har rätt att kränka henne.

Precis! Självkänsla!
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Beklagar att du tror att våld är enda lösningen. Skrämmer mig att du tycker att slå någon ger självkänsla. Jag hoppas du bara skriver så för att provocera.

När det gäller mobbing hävdar jag att vuxna kan påverka. Har sett bra exempel på hur arbete både mot mobbing som hänt samt hur förebyggande arbete faktiskt fungerar. Det har gått framåt i skolvärlden tack och lov (vet att de inte fungerara över allt tyvärr).
/MVH
 
Senast ändrad:
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Mobbing handlar om gruppen inte om den utsatta/offret. Det du kan göra som förälder är att hålla ett öga på den grupp ditt barn umgås i och lära henne och de andra sunda värderingar. Prata med ditt barn så du upptäcker om hon känner sig utsatt på något sätt, ta då tag i det tillsammans med skolan på en gång.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Nja så enkelt är det inte som jag upplevt det.

Ska man slå tillbaka så måste det just vara så brutalt och med sån övertygelse att dessa som är både vana att få stryk och mycket skickliga i att slåss fullständigt däckar. De kan bli några stycken på raken om det vill sig illa, de tar inte fajten utan backup! Kanske kan sen lite lagom misshandel göra susen, sisådar så att det ger livslångt handikapp eller så.

Ingen vettig väg att gå! Om inte annat för att där är alldeles för stora risker med att misslyckas men även en mängd andra själ.

Den som provocerar till bråk vill ha en anledning att slåss, är det inte en lydig lakej så är det sådana lakejer som tar vid. I sådana personers världsuppfattning så är varje "kaxighet" eller försvar, verbal eller fysisk, en uppstudsighet som ska tryckas ner. Och det kan handla om allt. Från att slå först via fysiskt eller verbalt säga ifrån till rent ickevåld. Går det inte att komma åt en direkt så är det ens prylar som får ben eller prygel, kamrater eller varför inte katten ligger också illa till.

Inte sällan är kärntruppen välinformerad, en lämnad jacka eller väska uppmärksammas genast, om något låses in tex i skåpet i skolan blir det genast uppbrutet och pissat på eller liknande.

Mobbningen till sin natur är en sjuk företeelse utförd av sjuka människor där det ibland tar sjuka proportioner. Till detta knyts ytterligare medberoende eller skrämda personer.

Det är inte rimligt att nån ska behöva handskas med en sån miljö, definitivt inte barn och ungdomar. Man röstar enklast med fötterna för att rädda den egna hälsan! I slutänden många gånger det ända valet som är kvar. Att vända de elaka jävlarna ryggen är med en styrka! Likaså detta att fort upptäcka dem.

Inlägget blev något svamligt, men det är svårt att skriva om något som gör så ont.
Hoppas ni reder er!

Ptr
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Egentligen kanske den som INTE någonsin varit mobbad svara! ;)

Jag har aldrig blivit mobbad. Detta trots avsaknad vad många av er verkar förespråka- jag hade dåligt självförtroende och inte speciellt mycket tillit mot någon eller något. Hade helt min egna stil, gjorde som jag själv kände för utan att falla för något grupptryck eller försöka "smälta in", mina egna kläder osv. Jag var bra på min sport vilket inte var någon hemlighet, var otroligt sällan eller aldrig med på aktiviteter efter skoltid såsom kalas, hänga med vänner, eller andra sporter där de andra barnen var med i.
Jag var dessutom favoriserad utav lärare och lyckades väldigt bra i skolan utan att anstränga mig vilket också brukar räknas till två saker man skall "undvika" för att slippa mobbning.
Jag hade inget direkt stöd hemifrån och mina föräldrar försökte vid de få tillfällen det kom på tal tvinga iväg mig att umgås med andra och vara mer "normal" för att jag inte skulle hamna utanför då det var något dem var "rädda" för.


Det jag isåfall hade, var någon slags självklarhet i att jag är som jag är och det kunde ingen ändra på, därför var det ingen mening att försöka trycka på de punkterna hos mig.
Jag stod dessutom upp för orättvisor och den som bråkade med någon annan i min närhet oprovocerat gjorde det aldrig ostraffat, ej heller mot mig.

Jag minns speciellt två andra barn som till skillnad mot mig faktiskt var mobbade, och vad som felades där.

Den första hade en mor som nog hade tagit bättre hand om en vandrande pinne. Trackade ofta ner på sitt barn, att hen inte var tillräckligt söt duktig eller hade nog med kompisar. Barnet kämpade ständigt för att bli sett och vara bra nog för sin mamma, ändrade på sig själv titt som tätt för att passa bättre.
Det vi andra barn såg var någon som vände kappan efter vinden. Vi kunde inte lita på hen eftersom hen ändrades ständigt och var massor av olika personligheter beroende på vad mamman efterfrågat just då. Detta gjorde att barnet hamnade utanför, vilket gjorde mamman än mer besviken och cirkeln var sluten..

Barn nr2 hade helt enkelt noll förståelse för socialt spel. Hen kunde inte läsa de andras signaler och hamnade därför ofta i trubbel, på samma vis kunde ingen annan läsa hens signaler heller. Gick du ut på skolgården kunde du snabbt lokalisera att något var fel här om du var lite uppmärksam.
Det uppstod otroligt mycket irritation kring det här från allas håll minns jag, ungefär som en häst som aldrig lärt sig umgås med andra hästar och vi alla vet vad som händer då.
Det här barnet bytte tillslut skola men jag tror inte det gick bättre på nästa ställe.

Inga direkta tips att komma med, men såhär var det iallafall när jag växte upp som jag minns det.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Det jag gör är att prata mycket om relationer, se till att vi går på mycket aktiviteter, går på alla kalas, stöttar henne att delta istället för att stanna hemma när hon är blyg, ordnar så att hon leker med kompisar både i närheten och i andra områden, ser till att hon inte sticker ut på fel sätt (kommer själv ihåg alla hemmasydda fula kläder jag hade :eek:).
Här tror jag att du är på helt rätt väg. Att umgås. Ju mer sociala kontakter man har ju mindre risk är det att bli mobbad.

Sen håller jag med de andra som säger att man måste få stå upp med sig själv. Jag är uppvuxen med en bror som är 5 år äldre. Han är helt frisk och normal, men han hade som hobby att mobba mig när jag var liten. Klart att jag var en riktig pain in the ass också när hans kompisar var hemma hos oss och jag ville vara med. ;) Men min pappa tillåter inget gnäll utan att man gör någonting åt saken istället. Så farsan lärde mig att slåss....där det gör ont. Och så fick jag lösa mina egna problem. Jag blev ingen våldsam människa, i de flesta fall så handlar det om att ge svar på tal.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

*kl

Jag varit definitivt inte en social unge. Jag är fortfarande inte särskilt social. Men jag har inte varit mobbad eller ens utanför. Det beror nog på att jag dels är envis som en gris och rätt hårdhudad vid behov och så har jag inga problem med att umgås med alla, bara det inte blir i för stora doser. För mig var det nog rätt lagom att umgås i klassen och sen var det bra så.

Men så hade jag världens bästa klass 1-6an och nästan världens bästa klass på högstadet. Där krävdes det dock ett brutalt slag i magen på en kille som terroriserat sin gamla klass. Har relativt kort stubin om man trycker på rätt(?) knappar. I det här fallet hade han först gett sig på mina kompisar. Det räckte för att vi fick vara ifred resten av högstadiet, andra var inte lika lyckligt lottade... Det slutade med ett rätt brutalt slagsmål i nian, på gymnastiken. Som fick "vara" en period. Inte så snyggt skött av skolan men de hade å andra sidan inte vågat göra något under hela tiden så man fick en känsla av att de tyckte det var bra att någon tryckte till mobbaren.
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Det är skillnad mellan kill och tjej mobbning... För min äldste son som är en helt underbar unge som blev mobbad i lågstadiet hjälpte det definitivt när jag sade åt honom i mellanstadiet- slå tillbaka- en gång- det räckte...

Min mellanson var kamratstödjare som mobbade barn ringde för att kolla om han gick i skolan söndagen innan skolveckan för att veta om han var där- han höll fast och brottade ner de som mobbade och slog de andra barnen - lärarna märkte som vanligt ingenting... så att de mobbade barnen blev lämnade ifred. Vill du ha en nallebjörn med dig på mellanstadiet ska du få ha det! Min son slet som ett djur från mellanstadiet till högstadiet och fick respekt från både de som mobbade och lärarna som inte märkte något alls...Men jag tyckte inte det var riktigt rättvist! OCH hade inte han varit så stark så han klarade av övermanna betydligt äldre barn när han gick i mellanstadiet hade det aldrig fungerat...

Min dotter blev mobbad hela högstadiet utan att någon lärare ens märkte det. Inte ens när 5 jämngamla tjejjer anmälde henne till kuratorn för mobbning märkte de inte mönstret.. 5 mot 1...
 
Sv: Ditt bästa råd för att slippa mobbinng!?

Det är med en taktik, och ibland undrar man hur det står ställt.

En och annan som gärna såg upp till de elaka är idag verksamma inom skola och barnomsorg, har de förmåga att se vad som pågår. Har de förstånd att hjälpa till att sätta gränser på ett vettigt sätt.

Jag menar inte att de inte försöker, men den där ryggmärgskänslan eller lukten eller vad det nu är som mobbarna ger ifrån sig, den förmågan kan de inte få utan att den hamrats in.

Ptr
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp