Jag har tidigare kast en tik o hon var lugn o det gick enligt normal-bra.
Nu är jag extremt orolig inför framtiden med min andra hund.
Tiken jag fått kastrerad för nu 5 dagar sen var EXTREMT svår att hålla lugn första 3 ish dagarna tyvärr, då hon var närmare hysteriskt stressad.
*** Jag är orolig över de undre lagren (bukhinnan ffa)
Det var antingen sitta/stå i "freezemode" eller rusa en meter fram i panik (kändes som att hon försökte springa ifrån sin egen mage för att förklara
), kastade sig när hon behövde sitta i buren från veterinär / byta rum hemma pga hon lät sig ej bli buren osv osv.
Dvs allt sånt man inte vill ska hända hände stundtals.
Finns det några erfarenheter kring dethär här? Någon som haft en liknande tik o hur gick det?
Är det nästan "att räkna med" att själva bukhinnan, som ju är den mest svårläkta i processen, kommer ge vika förr eller senare på något ställe?
Kan stygnen i bukhinnan verkligen ha hållt trots hennes beteende första dagarna?
Känns helt osannolikt att det inte ska ha förstört något men jag kanske målar fan på väggen.
Nu är jag extremt orolig inför framtiden med min andra hund.
Tiken jag fått kastrerad för nu 5 dagar sen var EXTREMT svår att hålla lugn första 3 ish dagarna tyvärr, då hon var närmare hysteriskt stressad.
*** Jag är orolig över de undre lagren (bukhinnan ffa)
Det var antingen sitta/stå i "freezemode" eller rusa en meter fram i panik (kändes som att hon försökte springa ifrån sin egen mage för att förklara
Dvs allt sånt man inte vill ska hända hände stundtals.
Finns det några erfarenheter kring dethär här? Någon som haft en liknande tik o hur gick det?
Är det nästan "att räkna med" att själva bukhinnan, som ju är den mest svårläkta i processen, kommer ge vika förr eller senare på något ställe?
Kan stygnen i bukhinnan verkligen ha hållt trots hennes beteende första dagarna?
Känns helt osannolikt att det inte ska ha förstört något men jag kanske målar fan på väggen.
Senast ändrad: