Du har på basen av endast detta test konstaterat att DNA-test inte funkar? Det är ju stor skillnad mellan testen och hur många markörer som jämförs.
Jag tycker jag ser en hel del resultat som är rätt otroliga faktiskt, sedan brukar folk inte skriva ut vilken tjänst de använt, men det är allt från blandraser som ser ut som borderterriers som får tillbaka svaret 50% shar pei, till renrasiga hundar som får tillbaka tre olika whatever. Tycker det mer är en kul grej en gör om en är nyfiken på sin blandras, och så får en ta det med en nypa salt.
 
Jag tycker jag ser en hel del resultat som är rätt otroliga faktiskt, sedan brukar folk inte skriva ut vilken tjänst de använt, men det är allt från blandraser som ser ut som borderterriers som får tillbaka svaret 50% shar pei, till renrasiga hundar som får tillbaka tre olika whatever. Tycker det mer är en kul grej en gör om en är nyfiken på sin blandras, och så får en ta det med en nypa salt.
Ja men som sagt, det beror ju på? Gör man det som en kul grej för att se vilka raser som kan finnas i ens blandras eller gör man det som en del i sitt avelsarbete för att kontrollera olika genetiska sjukdomar och anlag. Då väljer man ju kanske inte samma tjänst.
 
Jag har DNA-testat båda mina och ser inga problem med DNA-tester. Vetenskapen och metoderna funkar som de funkar, liksom. Tycker ingen av aktörerna lovar mer än de kan hålla, såvitt jag sett, snarare är det så att folk ofta missförstår hur det hela går till och vilka möjligheter man i dagsläget har utifrån existerande metoder.

Nu vet jag inte riktigt vad du menar med att du är "skeptisk", TS, men det kan ju vara en idé att läsa lite på de olika företagens hemsidor så man får en bättre uppfattning om vad man kan förvänta sig :)
 
Jag har DNA-testat båda mina och ser inga problem med DNA-tester. Vetenskapen och metoderna funkar som de funkar, liksom. Tycker ingen av aktörerna lovar mer än de kan hålla, såvitt jag sett, snarare är det så att folk ofta missförstår hur det hela går till och vilka möjligheter man i dagsläget har utifrån existerande metoder.

Nu vet jag inte riktigt vad du menar med att du är "skeptisk", TS, men det kan ju vara en idé att läsa lite på de olika företagens hemsidor så man får en bättre uppfattning om vad man kan förvänta sig :)
Det lilla jag har hört är det som har kommit upp itråden, att det kommer upp olika raser som det är väldigt låg sannolikhet att hunden har i sig, men iom att det endast är hörsägen ville jag göra här om mer konkreta resultat. Vad företagen skriver själva, tar jag dock med en nypa salt. Vill gärna ha rekommendationer för liknade projekt som är så pass nya på marknaden. Sen är det inte till mig.

Hur tycker du att dina resultat gav utslag?
 
Ah, så de är tillförlitliga ang raser?
Jag känner bara en uppfödare som föder upp Alaskan Malamute och imporerar en del från USA, hen kör sånna Embark-tester för att veta. Jag ska erkänna att det säkert finns bättre kunskap här på forumet. Inte ens funderat på att det inte kan stämma. :)
 
Det lilla jag har hört är det som har kommit upp itråden, att det kommer upp olika raser som det är väldigt låg sannolikhet att hunden har i sig, men iom att det endast är hörsägen ville jag göra här om mer konkreta resultat. Vad företagen skriver själva, tar jag dock med en nypa salt. Vill gärna ha rekommendationer för liknade projekt som är så pass nya på marknaden. Sen är det inte till mig.

Hur tycker du att dina resultat gav utslag?
Vad företagen skriver om sina metoder och hur DNA-test funkar tycker jag inte man behöver ta med så mycket salt, det är ju inte det som är den marknadsförande biten eftersom de alla använder samma principer. Däremot har de olika stora databanker att jämföra de inskickade proverna med, och delvis från olika områden i världen. Tycker man hittar bra förklaringar kring hur man behöver tänka kring tillförlitligheten. Jag har också mejlat lite med de jag använde när jag hade frågor och fick bra svar.

Jag ser inga problem med resultaten vi fick. Min ena tillhör en större kull valpar och det är fler som gjort tester och fått annorlunda resultat, vilket gjorde att jag mejlade för jag ville lära mig mer om hur DNA nedärvs. Fick som sagt bra och pedagogiska förklaringar av ett rätt komplext ämne och lärde mig att kullsyskon kan ha olika raser i sig och till och med olika pappor. Inga raser var osannolika, och vet man om dem så ser man dem väldigt tydligt i honom. Men det behöver ju inte vara så, eftersom DNA nedärvs väldigt randomly, och ju fler blandraser det är i de olika generationerna desto mer random blir det. Sen har jag en del kunskap om mamman i hans fall också, för att de hittades tillsammans.

Min andra fick ett resultat av två raser som syns tydligt på honom, och sen att den sista procentandelen inte gick att identifiera entydigt eftersom det fanns blandraser i flera led och tekniken ännu inte kan identifiera så många generationer tillbaka. Däremot angav de vilka rasgrupper som var mest sannolika att dessa procent befann sig inom.

Så jag tycker inte det var några konstigheter. Tydliga förklaringar och öppna kort även kring testets eventuella begränsningar. Jag tänker liksom inte att ”åh, det är inte särskilt troligt att den där hunden har chihuahua i sig så testet ljuger” utan snarare att ”jaha, testet visar att den där hunden har DNA i sig som stämmer överens för markörerna för chihuahua”. Tycker man inte att det är tillräckligt bra information eller ens särskilt intressant om det inte går att lova mer än så, då har jag full förståelse för att man inte tycker testet är värt pengarna.
 
Jag är ärligt skeptisk till dessa rastester, då rastillhörighet handlar mer om papper och stamböcker än om ren genetik.
Ta korsningsprojektet med clumber spaniel för ett antal år sedan, där man korsade in cocker i clumber och där man redan efter två generationer kunde mönstra in de första hundarna som renrasiga clumber och redan i generation fyra fick de första hundarna som blev utställningschampion som clumber. Vad hade ett dna-test för ras visat för dem?
 
Jag är ärligt skeptisk till dessa rastester, då rastillhörighet handlar mer om papper och stamböcker än om ren genetik.
Ta korsningsprojektet med clumber spaniel för ett antal år sedan, där man korsade in cocker i clumber och där man redan efter två generationer kunde mönstra in de första hundarna som renrasiga clumber och redan i generation fyra fick de första hundarna som blev utställningschampion som clumber. Vad hade ett dna-test för ras visat för dem?
Det beror nog på.
Hur många generationer som gått sedan en sån inkorsning och om inkorsning finns flera gånger i stamtavlan till exempel.

Börjar vi prata om en gång i 8:e generation så är ju bidraget försvinnande litet.
Nu verkar de kommersiella testerna vara upplagda så att man ger resultat på vad man finner i de sista generationerna.
Skulle man sen be labbet att specifikt titta efter spår efter en korsning mycket längre bak kan dom säkert titta "manuellt" på det och se vad dom ser.
Men det färdiga testet du köper går väl igenom nån färdigprogrammerad dataanalys och är nog inte gjort så att testningen tittar på alltför små spår som med all sannolikhet ligger väldigt långt bak. Datakraft för analys och allt det där...

Vad dom KAN göra och vad dom gör i det kommersiella testet är nog 2 vitt skilda saker.
 
Jag är ärligt skeptisk till dessa rastester, då rastillhörighet handlar mer om papper och stamböcker än om ren genetik.
Ta korsningsprojektet med clumber spaniel för ett antal år sedan, där man korsade in cocker i clumber och där man redan efter två generationer kunde mönstra in de första hundarna som renrasiga clumber och redan i generation fyra fick de första hundarna som blev utställningschampion som clumber. Vad hade ett dna-test för ras visat för dem?
Så du menar att dessa aktörer bedriver ren bluffverksamhet? Förstår inte riktigt exemplet eller hur det förvandlas till skepsis mot testet. Antingen så finns det tydliga genetiska markörer som både kan identifieras som särskiljande och tillräknas en viss grupp, dvs. ras i databanken, eller så finns det inte. I den genetiska databanken som man testar inskickade prover mot har man ju använt sig av renrasiga individer med känd stam. Om sådana genetiska markörer finns för cocker och clumber så hade väl testet visat det i ett par led antar jag, och beroende på hur uppdaterad databanken är hade den kanske visat clumber om det är en fjärde generationens hund.

Men det blir liksom inte relevant för hur folk använder testet. Om du har papper på din clumber så är du ju medveten om att där finns cocker-blod, har du ingen aning om vad det är för hund du har så får du väl reda på att det är en hund med cocker- och clumberblod, eller några procentandelar blandras inom en rasgrupp kanske. Testernas syfte är ju inte att ersätta papper eller stamböcker. Tänker att Venn-diagrammet över folk som vill ha en utställningschampion och folk som skaffar en hund med okänd bakgrund från ett hundhem är två cirklar som inte rör vid varandra.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Har varit väldigt intresserad av rasen länge nu. De jag pratat med om rasen är främst de som själva just nu har svensk lapphund...
2
Svar
26
· Visningar
1 881
Senast: Puffindog
·
  • Låst
Hundhälsa Jag hamnade för ett tag sedan i en diskussion med några uppfödare om det här med mentalitetsbeskrivningar av hundar. Uppfödarna var...
4 5 6
Svar
117
· Visningar
9 629
Senast: Hedinn
·
Hundavel & Ras Någon som fått tiken dräktig trots sen parning? Tog ett progtest igår som visade 31 nmol/L och fick rekommendationen att para snarast...
Svar
2
· Visningar
557
Senast: Elvasaga
·
Kläder & Bli fin Finns det i dammodell? Själv börjar jag känna mig rätt uppgiven. Har testat mig igenom jackor på HM, Lindex, KappAhl, Åhlens Bikbok och...
Svar
12
· Visningar
541

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Min ekonomi
  • Just nu funderar jag på... Del 3
  • Att vara Jessica

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Födda -21
  • Dålig eftersmak av vc-finalen i dressyr
  • Shettistråden del II

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp